sång

Kareoke igår med nollorna och faddrar. Det var helt ok. Jag och en nolla sjöng En Sån Karl. Jag saknar sången. Jag saknar att känna att jag kan, att jag kommer till min rätt. Energin för att söka till någon kör finns inte. Möjligen inte självförtroendet för en audition heller. Jag hör precis hur trött jag låter. Mina 150 poäng körsång samt 200 (?) poäng individuell sång är mest ett skämt nu.
HBMtentan som jag gjorde var det endast 6 av 29 som klarade, eller någonting sånt. Jag tror inte att jag var en av de lyckliga. Kanske förstår de att tentan var orimligt svår.

Ikväll är det Ärtor och Punch. Alltså ärtsoppa. Bläbläblä. Och jag börjar 8.15 imorgon, det kan bli intressant. Gör vi någonting annat än festar?!


Snön har regnat bort nu. Solen tittar fram. Det är kallt och skogen påminde om Oxford på vägen hem.
Igår fick jag iaf äta semla igen.
/E

Rullar

Nollnigen rullar på. Nervsystemet är skitsvårt. Snön regnar bort och jag är ruggigt trött på att gå omkring i en lila overall hela dagarna. Ikväll ska vi sjunga kareoke. I overall.

Vi har någonting som heter Nollefrid detta innebär att inga som helst relationer får finnas mellan Nollan och Faddern. Regeln finns nog för att nollan är i beroendeställning, kommer till en ny stad och blir omhändertagen av faddrarna. Faddern ska då inte utnyttja förtroendet genom någon oskyldig flirt för att sedan lämna nollan ensam. Om faddern och nollan tycker om varandra så kan man nog vänta två veckor under nollningn innan relationen inleds. Om detta inte är fallet så kan faddern lika gärna gå hem med någon annan eftersom det inte verkar spela någon roll vem man går hem med, utan att man går hem med. Det gör mig skitförbannad att många verkar ha svårt att hålla sig i skinnet i detta avseende. Stackars nollan.


/E

Studentliv

Såhär är man om man bor på Björnkärrsgatan i Linköping. Iallafall om man ska lita på detta

Typ: C08 Studentliv

Utmärkande drag

• Unga
• Universitetsstuderande
• Singlar
• Mycket låga inkomster
• Studentlägenheter
• Nöjesintresserade
• Förändringsbenägna

Ja, jag antar att det stämmer in precis.
/E

Projektion

Söndag tydligen. Idag har jag tid att plugga, men kanske inte motivation. Känns som att jag lägger mina tankar på andra saker.

Jag undrar om ilska måste vara kopplad till en person, eller om den kan vara generell. Jag tror att man alltid behöver ta ut sin ilska på någonting, ofta då på någon. Denna någon behöver nödvändigtvid inte vara roten till ilskan eller den man egentligen är arg på. Eller? Ibland kan man nog vara arg på någon helt obefogat. Eller så är det så, att man är arg av en anledning som inte är tillåten. Arg trots att personen inte har gjort någonting fel. Jag är arg på människor som bekräftar en negativ bild av människan. Jag är arg för att vi inte bryr oss om varandra. Arg för att allting är tillåtet bara det gynnar egot. Jag är rädd att jag är orättvis. Att mina misstankar gått till överdrift och gör att jag inte ser det positiva i människan, att jag inte ger någon en chans. Mina misstankar blir en självuppfyllande profetia. Det man söker kommer man att finna. Är det så illa att min tanke om att Människan är god till hon bevisar motsatsen har blivit tvärtom?



Detta var inte upplyftande på något sätt kan jag förstå. Jag måste plugga nervsystem och läkemedelslära.
/E

Häfva öl!

Detta är första terminen på 5 år som sjuksköterkenollorna förlorar Ölhäfvet. Det är tragiskt! ;) Dom vann i allfall fjäskandet för domarna. Såklart. Det var en trevlig dag utomhus med solsken, kalla fötter, några minusgrader och korvgrillning. På bilden ser ni mig på ölhäfvet förra terminen, när jag var nolla. Vi rockade.

Jag är liiite arg. Men vet inte på vad, och alltså inte var jag ska rikta min ilska. Skitigt hår har jag också. Plus att jag luktar grillrök. Jag inser att jag måste göra någonting åt den här ilskan. Kanske tar jag ut all ilska nu, som jag inte tagit ut på flera år. Eller så går jag runt och ljuger för mig själv. Varför är jag arg?
/E

Trött

Igår var det fest i våra lila overaller. Tjuv- och Polistema, därav Saras fina utstyrsel. Godmat och bra sällskap hos Linda till att börja med och sedan en lite cykeltur som alltid. Helt ok kväll med mycket folk och mycket dans till småtimmarna. Det hela slutade väl inte så lyckat egentligen. Jag har slutat förvånas över studenternas köttmarknad. Man blir bara trött.



Idag har jag knappt orkat ur sängen i brist på motivation. Snart ska vi iväg igen för att ta Nollan på sittning och sedan krogen. Igen. Pust. Hoppas att jag kan smita tidigt.
/E

Matad

Den här bloggen är snart infekterad. Jag skriver för ofta.

Idag hade jag min första basgrupp i termin2. Det gick riktigt bra och jag tror att vi blir en effektiv grupp. Det är många som vill komma till tals, många som tycker. Det är positivt. På eftermiddagen tvättade och matade vi varandra. Det var inte alls så läskigt som det kan låta. Vi tvättade ansiktet, borstade tänderna, sminkade/rakade varandra. Och allt filmades. Under matningen hade den som blev matat ögonbindel och öronproppar. Intressant och säkerligen lärorikt.

Det pratas om kryssning bland sjuksyrrorna. Det inplanerade datumet är 15 februari. Då är min älskade mamma här! Tack och lov. Jag behöver inte hitta på en ursäkt att smita undan. Jag är nämligen rädd för kryssningar då jag är fullständigt övertygad om den köttmarknad som råder ute bland vågorna då svenskarna tillåts tappa alla hämningar och allt förnuft. Inte kan man smita heller. Inlåst i hytten verkar inte som ett bättre alternativ.


/E

Välkommen till min nya template!

Fin va?

Idag har jag tydligen ingenting på schemat utom nollningen ikväll. Vi ska ta dom stackarna till stan för att skämma ut dom lite. Sedan ska vi visa dom studentstället HG. Det ligger här i Ryd så jag har nära hem.
Igår hade vi bara upprop (samt en del info som vi redan fått eller som vi kan läsa oss till...nödvändigt) och jag kom 45 minuter sent. Detta för att mitt cykellås frusit i de få minusgrader som Östergötland erbjuder.

Nu kommer Julia med SEMLOR.. mm.
/E

"I never really knew how to move you
so I tried to intrude through
the little holes in your veines

And I saw you
But that's not an invitation
That's all I get
if this is communication
I disconnect"
-The Cardigans

Snus

Jag snusar. Det är nog så. Jag har snusat sedan jag började råplugga till tentan för kanske 2 veckor sedan. Den veckan snusade jag varje dag, det gör jag inte nu. Men ändå. Är det för att jag är en norrlandstjej och måste leva upp till myten? Nej, troligen inte då jag snusar mini med nån rolig smak.

Jag snusar alltså när jag surar, pluggar eller festar. Alltså inte varje dag, men ofta. Jag tror att det beror på min rastlöshet. Det är jättedumt och äckligt och snart kommer jag med "jag kan sluta när jag vill". Då ger jag er rätten att skratta åt mig, ge min onda blickar och påminna mig om när jag tejpade ihop mammas cigarettpaket till stora tejpbollar, men tills dess...

förlåter ni mig?
/E

Positivt vs. Negativt

Jag tror inte att man får skriva en till blogg utan positivitet, men jag måste. Folk behöver ju faktiskt inte läsa. Jag ska göra det positiva felstilt som skydd för er.

Nu har jag fixat nästan allt till Nollningen. Bara några kartonger kvar. Jag och Julia var på ett skivstångspass idag. Roligt och ganska energigivande.. och dessutom Julias första skivstångspass. Fler får det bli. Jag åt riktigt god wook till middag. Zuccini, vitkål, paprika, lök, broccoli, blekselleri och kokosmjölk. Mmm!

Vilken dag vill du ha tillbaka? frågade Towa idag. Jag vill nog ha en bekymmerslös dag på Nya Zeeland. Fötterna på ett plastbord, en öl från ett lokalt bryggeri i handen och en heldagstur till fots bakom mig.

Emil frågade mig vad jag tycker om just nu. Jag tycker om träningen, de kloka tjejerna i klassen, Julia, matlagning. Jag tycker om Er där hemma, men ni är för långt borta.


Ibland får man leta efter guldkornen Summan av det hela verkar iaf vara att det positiva väger över. Men jag känner på något sätt att jag inte har något att se fram emot. Ingenstans att längta. Men nu, när Vänner påmint mig om det positiva.. Så känns det genast lite lättare.
/E


Så kom jag på nått. Mama says, Gaspar is the devil. Så var det. Skrev fel sist.

Så kallad vinter

Så här patetisk är tydligen en vinterdag i Linköping....

Det märktes redan i morse att det är söndag. Jag vaknade först vid 6 och kände mig utsövd, men jag kan alltid somna om. Sedan vaknade jag 10 och var tröttare. Sov en timma till, drömde om spindlar och klev upp vid 11. Den här dagen verkar inte ha så mycket att ge. Det blir vad man gör det till, men jag är för lat. Möjligen träning senare i eftermiddag.

Måste fixa kartong till nolleskyltarna. Jag ska nog offra mina flyttkartonger bara för att slippa cykla omkring till massa affärer och fråga. Känner mig inte alltför peppad inför nollnigen. Kanske inte är min grej att vara fadder, men va fan det är 2 ynka veckor av mitt liv.

Ni får ursäkta min inte så positiva anda i detta. Jag kommer tillbaka snart.
/E

Bilduppdatering

Jaha. Här kommer lite bilder från Nyårsafton. Jag är evigt straffad alternativt belönad för mitt val av framtida yrke som ni kan se. Den fina sjuksköterskedräkten fick jag av Emil, den är köpt på en sexshop i Hollywood. Kjolen är väl sådär mer som ett skärp :) Första bilden är på min och Towas Pannacotta med Limetäcke. Vi slogs med den i timmar och åt upp den på under fem minuter. Fina Marielle med magen också! Sen en galen bild från tolvslaget.


Så.
/E

Utgång trots allt.

Igår efter rödvinet, osten och Så ska det låta fick jag och Julia ett ryck. Vi träffade Tove, gick ut på krogen med en härlig inställning och dansade som galningar. Inga puckon, Ebba Grön och annan bra musik. Mycket vatten och en bacardi apple med tranbärsjuice. En ond blick från en tjej som inte vågade röra på sig som vi, utan hämningar och normer. Det var roligt. Det blev sent och vi somnade nog inte förrän efter 5. Det var skönt att motbevisa sig själv och förstå att krogen inte är ren ondska.

-
Fick en känsla. Jag vill hem!! Hem och slappna av.


Jag erkänner att det är pinsamt lite bilder i min blogg. Ska försöka ändra på det.
/E


"Du har i alla fall en lång inre resa att se fram emot!"

Landvetter Flygplats

Man ~35, stressad av bara tusan springer genom inrikeshallen och fram till inchekningen där det sitter en dam ~55
Man: Du måste släppa fram mig.
Damen tittar på honom med trött blick.
Dam: Jasså, varför det?
Man (irriterad): För att jag skall med flight 512.
Dam: Jag är ledsen, Det är för sent.
Man: Finns det inte en chans?
Dam: Tyvärr. Gaten är stängd.
Man (tittar på klockan): Öppna den igen då.
Dam: Jag kan inte det. Planet har börjat rulla.
Man: Okej men du får lösa det, ni har gjort det förut.
Dam: Nej. Som jag sade det är för sent. Ställ dig nu i kö så skall vi ordna något.
Man (lite desperat): Men vafaaaan. Säg till dem att stanna det då, jag skall med.
Dam: Ställ dig i kön som alla andra så att inte dom också missar sina plan.
Man: Va fan. Jag har INTE missat mitt plan.
Mannen går några steg men vänder sig om igen.
Man (slår handen i disken och säger argt ): Vet du vem jag är??
Damen släpper det hon håller på med. Tar trött tag i micken och tittar på mannen
Dam ( ut i högtalarna): Jaha, jag har en man här som inte riktigt vet vem han är. Är det någon som känner till denne man? Han vet alltså inte vem han är.
Det blir tyst i vänthallen.Folk tittar förvirrat på mannen som står mållös.

HA HA!

Objektifiering. HA jag kan också! Inte en defekt så långt ögat når. ;P

Anledningen till att jag kliver upp sent på mornarna är nog att det känns tråkigt. Finns liksom ingenting att kliva upp till. Idag har jag iaf sytt ett antal mössor till våra nollor som börjar på måndag. Två intensiva veckor väntar. Jag har även sett att jag är Godkänd på omvårdnadstentan! Medvind känns skönare än ni anar. Omvårdnad är faktiskt min grej.

Senare blir det träning på friskis och svettis. Ikväll dricker vi rödvin och äter ost för att fira tentor och annat. Let's dance, så ska det låta och kanske Bob Marley om jag får bestämma. På måndag börjar jag termin 2. Niiice. Jag ser fram emot psykologin.


/E

Sömn

God.....morgon? (11.05) Jag är utsövd! Helt otroligt. Solen skiner, vilket också känns som ett mindre under. Det blåser säkert, men jag ska ändå ta en cykeltur till Skäggetorp och Willys för lite storhandling. Det är snart eko i mitt kylskåp.


Jag tänker på Ellen och hennes dödslängtan. Envisa dam. Jag kan förstå att människor känner att dom gjort sitt på jorden. Jag kan förstå viljan att dö (nej, jag kan nog inte det.. men ja.), men jag är ändå mot dödshjälp. Är inte det som Ellen gör någonting som händer de flesta, medvetet eller omedvetet? Att man tappar lusten, ger upp, slutar äta osv när åldern börjar ta ut sin rätt... Ellen gör det iofs som en protest men ändå. Hon kommer att få som hon vill. Hon kommer att dö. Det kommer vi alla, med allra största sannorlikhet.



Inatt drömde jag om Marielles gravidmage istället :) Tack och lov. Förresten så berättade en tjej i min klass om betydelsen av graviddrömmar. Antingen så betyder det att man längtar efter barn.. Eller så betyder det att en ny del av din personlighet håller på att växa fram. Det ni.
/E

Det är över.

Nu är de tre mördartentorna över. Är inte så säker på att jag klarade den jag skrev idag, men va fan. På't igen bara! (som dom säger här.. 't vad är det om?). Efter tentan gick vi en sväng på stan (jag köpte jeans för 250kr. Jag fick det!) för att sedan cykla till Lambohov och äta god mat hos Sara och hennes kanin Olle. Det blåser, regnar och är allmänt pissigt väder. Det liknar oktober mer än januari. Men det var en trevlig kväll med två kloka tjejer. Tack!

Jag har fått ett nytt tangentbord från Dell till min kära dator. Skruvade dit det idag och än så länge har inga konstigheter inträffat. Äntligen.

Är det inte konstigt att när man säger "i södra Sverige" så frågar folk: vardå? och när man säger "i norrland" så är "vardå" inte intressant. För norrland är ju ett litet skitställe, en by som utgör sådär...halva Sverige. Hm.

Det är lite roligt ändå att expressens löp handlar om hur Britney spyr över pojkvännen. Vet inte om det säger mer om expressen än om dom som köper blaskan men...
Jag är omåttligt trött.
/E

Ljuset i tunneln?

Tentade HEL(vetet) idag och tror fan i mig att det gick bra. Jag klarade mig igenom motvinden och upp en liten bit mot ytan. Imorgon tentar jag nästa. Jag hade fem rätt sist (skulle ha 6). Nu kan jag mer, så rent logiskt borde det gå bättre. Det måste väl ändå vara så att ju mer man läser desto mer lär man sig.

Angående tidigare inlägg så är jag aningens, aningens mer hoppfull idag. Trots att jag imorse på allvar trodde att mänskligheten var utom allt hopp. Kants teori om att människan aldrig får behandlas som ett medel att uppnå egna mål är ändå en skön tanke. Jag får kravla mig fast vid den tanken och ignorera det jag inte står ut med. Men jag vägrar vara tyst nästa gång jag hör en konversation som objektifierar kvinnan. Det ska inte vara så och jag vägrar att acceptera det. Jag vill tro att de flesta män är på min sida i detta. Att de flesta håller med om att kvinnan (och mannen såklart) ska ses som någonting mer än det som går att ta på. Människan utgörs väl ändå av ett inre liv, åsikter och en personlighet också. Det måste vara det viktiga. Jag tror att de flesta män tycker att kommentarer som den i förra bloggen är enormt korkade, elaka och svinaktiga. Att sånna män är osäkra idioter. Klart att dom tycker!! (och kanske även han som sa det, om vi utgår från att det är ett skämt mot alla odds. Sånna skämt är inte ett dugg roliga då man inte kan försäkra sig om att alla förstår att det är ett skämt. Och då någon i sällskapen kan hålla med).


Äh för fan. Det blåser nått enormt här nere.
The Cardigans I couldn't care less är grymt bra nu för tiden.
/E


Jag vill verkligen, verkligen lägga in ett ljudklipp här. Går det?? Någon?

Objektifiering

Jag är ärligt talat förbannat. Jag klarar inte av objektifieringen längre och min toleranströskel är väldigt låg. Jag orkar inte med fler killar som pratar om kvinnan som man pratar om skyltdockor. Det finns tydligen en lång lista på kriterier som ska uppfyllas, utseendemässigt. Observera att detta är ett citat! "man kollar om hon har snygga bröst, vänder hon sig om och har en grymt ful rumpa. Asså, det finns inget som väger upp en sån DEFEKT!" Och sen läggs det till att "ja.. också får hon ju inte vara dum", som om det egentligen inte spelar någon större roll. Ska man behöva gå runt i ett skyltfönster hela dagarna och betygsättas? Ska det vara såhär!? ÄR det såhär? Eller är den här patetiska köttmarknaden enbart ett tecken på osäkerhet? Behöves det en trofé vid sidan för bekräftelsens skull?

Självklart är det ju så att sånna här killar är snyggast, mest eftertraktade och allmänt råcoola. Förr, på 60talet var det coolt att berätta för killkompisarna att man följde tjejen till dörren och kysste henne på trappan. Sedan blev det coolt att följt med henne in. Följt henne i säng. NU är inte ens det coolt. Nu ska man ha så många som möjligt på kortast möjliga tid. GRATTIS där fick du din jävla pokal för det.

Jag börjar gråta! Det gör mig omåttligt ledsen att många verkar ha missförstått var människovärdet sitter.
/E

Hopp?

Jag brukar känna stort hopp för mänskligheten och ha en stark övertygelse om att alla människor är goda, någonstans. Jag brukar tro att det finns en bakgrund till alla felaktiga och elaka handlingar och att alla människor är svaga ibland. Men framför allt: Människan är god. Jag tror nog inte det längre. Det är fruktansvärt att jag låtit det förstöras. Utan den tanken är Jag inte längre Jag. Jag vet inte hur det här gick till eller varför. Jag är arg men har ingenstans att rikta min ilska. Ingen har gjort någonting fel. Det är mest frustrerande. Jag är besviken på människor som inte tänker, inte bryr sig, inte orkar. På situationen och egosimen. Var riktar man den ilskan?

Jag ser ingen anledning att ljuga eller försköna. Jag är trött på de spel som spelas. Jag tänker inte vara en del av det, tänker inte låtsas som ingenting. Människor försöker alltid dölja sin sårbarhet och sina ömma tår. Men jag har alltid haft mina känslor utanpå kroppen.


Jag har inte tid med tankar som dessa. Jag har två tentor i veckan och behöver vara skarp
/E

Ut på krogen!

Trevlig fest med tårta och bål i Johannelund hos Sandra. Sedan skjutsade jag Emma på cykeln till Ryd, darrande lårmuskler när vi väl kom fram kan jag lova. Sedan gick vi ut på HG. Det var kul att trängas på dansgolvet och träffa lite folk. Har inte varit på krogen sen den 15e december... Och jag har inte saknat det. Jag är om jag ska vara ärlig, enormt trött på krogen insåg jag igår. Ett enda kaos av fulla människor, äckliga killar och tjejer (allting verkar gå ut på att ligga med nån man inte vet namnet på), desperata blickar och stendumma konversationer. Hur kommer det sig att när man står och dansar med sina tjejkompisar så kommer det en kille upp bakom och gnider sig? Någon man aldrig ens sett. Är det inte ett riktigt orutinerat sätt att ragga på!? Nä fy fan, Jag ska börja ta kvällskurser i tovning istället. Jag står fast vid min övertygelse tills något bevisar mig motsatsen.

Vi pratar om en partykryssning. Men med min känslighet kanske det är bäst att stå över. En kryssning måste ju vara en värre köttmarknad än krogen.

Den här världen är äcklig just nu tycker jag. Var är allt vackert? Jag är besviken på människor när vi alltid sätter oss själva i första rum, armbågar oss fram och gör vad som helst för att få det vi vill ha. Vidrigt.
/E

Graviddrömmar

Återigen en oerhört behaglig dröm om graviditet. Andra gången på mindre än en månad. Jag kan se ner på magen och ta på den. Första gången var den större och jag kutade runt och läckte mjölk över golvet. Den här gången grät jag. Precis hela tiden. Och blev sedan förtvivlad när jag insåg hur många månader till jag skulle gå. Jag är nog inte redo för barn. Någon drömtydare som kan tala om vad det betyder?


Igår hade jag ett härligt gäng tjejer här. Vi åt lite och såg på Let's Dance. Mycket skratt. I like it. Ikväll är det 20års fest hos en tjej i klassen. Det lär bli ett himla drag. Jag tror på en lyckad kväll i mitt realinne från indiska. Mys.
/E

Plugg och Kärringar

Jag har varit enormt produktiv idag och pluggat riktigt bra på biblioteket från halv 9 till 18. BRA GJORT!

I övrigt vill jag inte vara svensk längre. Det är fan pinsamt! Kassörskan på hemköp sa att "dom där" är så oförstående.. och menade då utbytesstudenten före mig i kön. Han pratade inte svenska , men halvknacklig engelska och hon pratade totalt värdelös engelska, ändå väntar hon sig att han ska förstå vad hon säger när hon pratar svenska. Undrar hur hon skulle känna sig i hans land där ingen förstår hennes språk. Och jag, svensk som jag är sa inte ett ord! Men ändå har jag mage att skriva en blogg och prata om händelsen. Återigen, Pinsamt! och typiskt svenskt.
Hennes ilska säger mer om henne än om "dom där".

Det snöar i Linköping.
/E

Pinsamt!

Vad är det för värld vi lever i!? Barn som försöker hänga en sjuårig pojke, familjer som lever gömda, en flicka dör i anorexi för att läkaren inte tyckte att det var akut.. I Sverige & Norge 2007. Är det någonting att vara stolta över? Fan heller.
Det är helt obegripligt för mig hur folk kan bygga vapen för sjuka, hysteriska, bisarra summor.. men inte hjälpa människor som är i stort behov av hjälp. Jag blir förbannad. Vad ska dom göra sen? Sitta där på sina vapen och veta att om det blir krig så vinner dom, att dom är mäktigast av alla länder? Men grattis då. Vi lever väl ändå i samma värld och påverkas väl allihopa?

Jo. Jag är nog lite arg. Skitvärld.






Nu har jag till den 16e och 17e att koncentrera mig på de två tentor som är kvar. Inga föreläsningar. Inga basgruppsträffar. Det måste bli bra.
Gröt.
Kasta inte pärlor åt svinen.
/E

Efter tentan

Tentan kan ha gått bra. Tack och lov! Äntligen! Jag kände mig lite lättare när jag cyklade från skolan igår. Åkte förbi Indiska och belönade mig med lite rea. Sedan åt jag god mat och spelade alfapet med några från klassen. Riktigt skönt att göra någonting annat. Promenad hem eftersom vi missade sista bussen, det var skönt ändå.

Idag blev det ett utbrott på datorn som lever sitt eget liv och sedan en tur på stan. Hade sett fram emot shopping, men det blev inte så hysteriskt. Köpte bra "riktigt" shampo som kostade skjortan (man får det när man nästan aldrig klipper sig) och en billig hårspray. Det är väl så att materiella ting inte kan förändra någonting just nu. Såg massor av fina grejor men hade helt enkelt ingen lust.

Igår blev jag månadsgivare till IM och alltså inte världsförälder till UNICEF. Jag resonerade så att små organisationer måste vara bättre och kräver mindre pengar till administration och sådant. Sedan hjäler IM människor till självhjälp och alltså självständighet. De hjälper t.ex. kvinnor att starta upp egna projekt såsom syatelje och skördsamarbete.
Över allt i Linköping står det personer från IM och försöker prata med människor för att få dom att ge en slant. Man ser ofta hur folk undviker dom och går snabbt förbi. Jag gick fram till en av killarna och bad honom berätta. Han såg så förvånad och glad ut, men tabbade bort allt han skulle säga och pennan. Det kanske inte händer så ofta. Det var kul att göra honom glad också. Så skönt att det finns medmänniskor sa han. Jag tycker att har man pengar så man klarar sig så bör man skänka en slant till välgörenhet. Det finns inga bra ursäkter egentligen.


Det är skönt att komma ut och göra saker. Jag erkänner det, trots att jag verkar ha ett stort behov av ensamhet... då jag tenderar att gräva ner mig iofs. Har ingen glöd eller energi egentligen, men jag vet ju att den kommer och känner mig ändå lite mer hoppfull än för en vecka sedan. Såklart. Jag är ledsen och det är tungt, men Gaspar måste vara på en bättre plats nu. "I just hope he makes it to heaven and that God have mercy on his sole."

/E

Tenta idag.

Jag sprang i rydskogen igår. Tror att det var ilska som drev mig runt hela varvet. För jag är arg, kors i taket. Arg på hela situationen, på skolan, tentorna, Gaspar, mig själv.... Jag saknar någonting bra att hänga upp vardagen på. Jag inser att jag verkligen behöver ett pepptalk i mitt huvud inför dagens tenta. Ett mantra om att jag fixar det. För jag vet inte hur jag ska överleva ett till Underkänt, ännu en omtenta. Jag fixar det!

Trodde att Julia skulle komma igår.. Men hon kommer tidigt imorgon bitti. Lite sällskap sen iaf.


Jag drömde att jag skulle föda barn inatt. Vad betyder det? Jag gick runt med en enorm mage och alla var så säkra på att jag skulle föda fast jag inte haft en enda värk. Alla tog ändå på sig kläderna och tod ledigt från sina jobb. Också stod vi ute och väntade. På vad? Ja, jag vet inte. Jag sa att det inte skulle bli nån bebis idag, men dom var så säkra. Konstigt.
/E

Kämpa

Hej.

Igår åt jag middag med ett härligt gäng tjejer hos Linda. Vegetariskt, rödvin och god efterrätt. Vi berörde många ämnen under kvällen och det är underbart med människor som tänker! Sara sov på bäddsoffan och sedan pratade vi världsproblem hela morgonen. Typ, hur kommer det sig att människan kan lägga enorma pengar på rymdforskning, men så lite pengar på att forska fram ett HIVvaccin? Varför handlar allting om pengar och egen vinning!?


Det finns människor som klarar de allra hårdaste påfrestningar, överlever de mest extrema olyckorna och kämpar för sitt liv! Han som sågade av sin arm vid armbågen när han fastnat under ett stenblock, människor som överlever dygn utan mat och kämpar med brutna ben i glasiärer och överlever. Det är otroligt vad människan är kapabel till.
Hur kommer det sig då att vissa människor ger upp? Att energin och orken inte finns kvar? Att det enda alternativet är att göra slut på lidandet? Varför klarar inte den människan kampen?


/E

Den här drogen.

Igen.

Jag har hört sedan högstadiet att hasch inte är farligt.. Detta grundat på att man inte kan ta en överdos. Och det kan man ju med alla andra droger och alkohol (människor drar då mer än gärna slutsatsen att alkohol är farligare än hasch). Sant, man kan inte ta en överdos, men det gör inte drogen ofarlig. Varför förknippas farlig med dödlig?

farlig farligt farliga adj.

som innebär fara; riskabel, äventyrlig

Jag orkar inte ge mig in i debatten igen, så snälla säg inte emot mig. Jag kan säga att ingenting kan ändra min ståndpunkt. Framför allt inte nu. Hasch förstör människors psyke. Hasch kan förstöra deras liv, deras förmåga att hantera vardagen, känslor och humör. Hasch kan förstöra relationer och kan framkalla missförstånd och paranoia. Jag har sett det. Flera gånger.

Du dör inte av att hoppa från 13 våningen heller. Du dör av att du landar. Hårt.
/E

ältande

Ok. Jag har blivit blogg-galen.

Det är bra en sån här gång att ha ett storkok köttfärssås i frysen. Vuxenpoäng. Nu är det nog så att jag förlorar alla poängen genom att inte kunna plugga effektivt, inte motivera mig, inte ens orka vara social. Hela gänget äter middag och några går ut på krogen. Och här sitter jag i mitt gröna plyschmys och grottar. Vet inte om det är så att jag behöver det, eller om jag är osunt folkskygg. Jag vet att man mår bättre av att orka sig ut. Engagera sig. Göra något. Men energin saknas och jag drar mig tillbaka. Typiskt mig. Jag skulle föredra en vän i min soffa och en bra film.. framför många, iofs härliga vänner, på krogen ikväll.


pust. Satt iaf 3h med tentaplugg idag. Alltid något.
/E

Grodor i grädden

Trodde inte att jag skulle orka skriva, men det verkar som att jag verkligen behöver. Alla har sina sätt.

Är det inte konstigt att när man är glad så ser man inte botten, och kan heller aldrig tänka sig att en dag når man botten igen.. Och när man är nere så ser man inte ytan, och kan aldrig tänka sig att man når upp dit igen. Men det gör man va? Hur enormt ledsen man än är. (men inte alla, slår det mig). Fick ett sms av en vän igår. Hon berättade om två grodor som ramlade ner i en kopp grädde. Den ene grodan drunknade. Den andra simmade och simmade. Tillslut blev grädden tjock och han kunde kämpa sig upp.

Fick iallafall middagssällskap igår. Det var trevligt att tänka på någonting annat. Ikväll vet jag inte vad som står i planeringen. Ingen utgång iallafall.
/E

Gaspar

Jag tror fortfarande inte att det är sant. Pratade med Nelly idag. Ringde och berättade för Petra. Skrev ett mail till Rick i Sydafrika. Det hela är obegripligt och har inte sjunkit in. Då och då slår det mig: Gaspar kommer aldrig mer att ringa mig. Jag kommer aldrig mer att höra hans Engelska i mitt öra, missförstå det han säger, svära på portogisiska och höra honom skratta. Det är svårt att vara så långt borta när sånt här händer. Det är svårt att veta hur man ska hantera det. Jag önskar att jag kunde vara med dom som kände honom som jag. Dom från The Fishes. Jag har förstått att saker och ting inte slutade bra där. Att allting var infekterat. Men ändå, han behövdes på The Fishes. Hans galenskap. Trots att jag varit enormt arg på honom för allt han gjorde, alla felsteg han tog, allt som han var för, och jag emot så har jag bra minnen av honom. Nej, han var aldrig var lycklig eller hel. Stackars lilla Gaspar. Är detta vad som händer när människor inte kan hantera det svåra i livet?
Jag säger som Petra: Gaspar kommer alltid att vara levande. Fler som han kan omöjligt finnas på den här jorden.

Gaspar, vad har du gjort!
/E


Den som nu vågar påstå att hasch inte är en farlig drog som förstör människors liv ska jag personligen skälla ut efter noter. med bevis.

Gaspar

Livet är inte rättvist. Det har vi lärt oss hundratals gånger. Jag fick ett sms från Nelly som jag jobbade med i England. Hon skrev att Gaspar tog livet av sig på julaftonskvällen. Gaspar, Crazy Chef som jag jobbade med och var på sjuka äventyr med. Jag vet att han aldrig var lycklig. Och jag är så glad att jag svarade i telefonen när han ringde mig den 21a. Han sa att han skulle ringa mig på Nyårsafton, eller att jag kunde ringa honom. Då var han död för länge sedan. Gaspar ställde till med både skratt och tårar i England. Jag var ändå honom nära. Vi lagade mycket god mat efter jobbet i den halväckliga lägenheten. Jag hjälpte honom rulla vårrullar i resturangköket på Alla Hjärtans Dag. Jag hällde upp många Guinness till honom när han stängt köket och målade smileys i skummet. Jag gjorde sjuka mängder te, cappuchinos och starka espresson. Han lärde mig spela biljard. Jag glömmer aldrig hans ständiga: Mama says Gaspar's the devil. Hans dialekt och halvdåliga Engelska. Inte heller hans shotts som vi gjorde på vodka och hårda karameller i ugnen.
Han var så ledsen när vi åkte. Han vägrade prata med mig. Jag fick en liten guldkedja som var hans. Han ville aldrig vara med på kort. Men jag lyckades fånga honom två gånger. Tack för det.

Jag fick en Nalle av honom som sitter på min hylla hemma i Lungre. Jag kommer att sakna hans telefonsamtal.. Fast han alltid sa Sorry Emilie, for take it your time.
Och nu har han tagit Sin Tid.
/E

Om man ändå slapp diska...

Tillbaka i Linköping. Det känns ok trots att jag är den enda på hela gatan som är hemma tror jag. Knäppt. Det är nytt år. Datorn fugerar. Plugget är igång igen. Tenta den 85, 16e och 17e. Stress har aldrig resulterat i nått mvg för mig. Inte för att jag kan få nått annat än U eller G, men ni fattar. Jag jobbar inte särskilt bra under stress.
Basgruppsträffen hade större engagemang än någon av oss väntat. Sedan blev det lunch på Coffeehouse med ett skönt gäng. Sånt behövs förstår jag, annars överlever man inte.. (klart man gör men...).

Jag har iaf mer energi ikväll än väntat. Satt några timmar med HBM på biblioteket. Har skrivit en sammanfattning av mina tankar under terminen eller nått sånt klyschigt. Nu ska jag sätta igång med lite Omvårdnad.

Det blev ingen storhandling idag, trots att jag hade den ambitionen. En promenad till hemköp, massor av färska grönsaker och en mango till plugg-godis. Går alltid där ifrån rätt nöjd över att jag inte köpte godis, men ångrar mig när jag kommer hem. Haha. När jag väl är i affären vill jag inte ha ju! Ekonomiskt iaf.

/E

Hejdå Lungre

Goddag.
Om några timmar åker jag mot Linköping. Jobbigt med lång tågresa med byte och väntan både i Sundsvall och Stockholm. Kommer fram sent ikväll och hoppas på att det går en buss. Annars taxi. Cykeln var jag klok nog att låsa fast utanför lägenheten den här gången.

Känns lite sådär att åka tillbaka. Jag har nog varit rätt avslappnad här hemma ändå. Trots att plugget hänger över mig. Det får bli timmar av plugg på tåget. Och virkning. Jag är rädd för vardagen i Linköping. Tungtrampade cyklar, långa dagar, tråkig mat, tomma kvällar, stress och tentaångest. Jag vet inte om jag är mer energifylld nu efter lite "ledighet". Tycker lite synd om min familj som mest sett en trött och deppig Emilie. Jag älskar dom och det vet dom.


Tack för att jag fick se lite snö.
/E

Första dagen 2007

Nyårsaftonen var trevlig. Vi fick vuxenpoäng med vår trerättersmiddag hos Towa och kalasade lite innan vi åkte till rödön. Där var det mer drag än väntat och jag hade riktigt kul! Det måste vara så att det finns många fina människor. Det är härligt. Det konstiga var att jag träffade en kille som tydligen bor granne med mig i Linköping. VA!? Världen är minimal.
Jag slänger väl upp nån bild eller två när jag kommer till Linköping.

2007 alltså. Jag känner mig inte ny och förändrad. Allt blir vad man gör det till och jag glömde totalt bort nyårslöftena. Är det därför tro? Det snöade iallafall inatt och hela dagen. Det är så där tyst ute och allt känns dämpat. Ljuddämpat. Om nån timma ska jag träffa Fia och Sarah för en bit mat. Imorgon bär det ju av till Linköping (eller Limpan, som Sara säger) igen.. Så det gäller att ta vara på tiden.


Åh vad jag tycker om att träffa människor som tänker längre än näsan!
/E

Den sista dagen 2006

Nyåraftonsmorgon..eller dag snarare. Det här med att kliva upp tidigt verkar gå lite sådär. Nåja. Jag ska plugga cellens uppbyggnad och funktion i några timmar innan jag beger mig till Towatok och förbereder all mat. Fyllda champinjoner, mozarella med rödlök och tomat och pannacotta. Jag tror på en guldkväll. Man får, som Towa sa inte ha så höga förväntningar bara för att det är nyårsafton. Man behöver inte vara lika lycklig som man är en timma en vanlig kväll precis hela kvällen!

Inatt drömde jag att jag var med på min egen operation. Jag kom in och sa "är jag sövd eller bara bedövad". Sköterskan tittade bara på mig och log lite konstigt. Sedan nöp dom mig i låret (På det ställe jag tagit bort ett stort födelsemärke förut) och frågade om jag kände något. Dom började skära och det kom mycket blod. Sedan sydde dom ihop igen. Ganska fult och konstigt.



Jag antar att det jag menar med tidigare inlägg är.. Hur kan människan vara så säker på att hon är den största?
/E

Inför Nyår

2/dag börjar bli standard.


Inatt sov jag illa igen. Vaknade och svor som en galning. Helt sjukt nu när jag tänker efter. Var så arg för att jag inte kunde sova bra. Sängen var liten, täcket fel, foten brann mot elementet osv... Runt sextiden tänkte jag att snart får jag äntligen kliva upp! Men ändå sov jag till elva. När jag kom ut i köket och tittade på klockan sa jag högt för mig själv; Emilie, Du är värdelös! Helt galet. Hoppas på skönare sömn inatt.


Vad mer. Jag och Towa gjorde pannacotta till nyårsefterrätt idag. Efter timmar av exprimenterande ville den stelna och nu är den riktigt fin! Tar väl några bilder imorgon och slänger upp. Emil fick strumpor i nyårspresent.. Det behövdes då de han har skulle fungera som fiskenät. Haha :)
/E

Dödsstraff

Jag är emot. Starkt emot. Även när det gäller Saddam Hussein, brutala mördare, våldtäktsmän osv osv. Detta för att människan inte ska styra över liv och död. Det ligger inte i våra händer. (Kanske inte heller i någon Guds händer, vem vet. Men inte i våra. Kalla det slumpen. Om ni vill) Det är inte vårt ansvar att bedöma vem som får leva och vem som ska dö.
Lika så är jag emot dödshjälp. Människor är så rädda för döden och för lidande. Som om lidande inte får vara en del av livet. Döden har sällan varit vacker. Få människor dör i en doft av rosor och med ett stort leende på läpparna (Jag tror absolut att många dör lyckliga, det handlar inte om det). Vi har blivit så rädda för det som är fult, det som gör oss svaga, det vi inte kan rå över själva. Varför kan vi inte bara få dö precis som människan alltid har dött?
I vissa länder finns regler som säger att patienten får dödshjälp om sjukdomstillståndet bedöms leda till döden inom sex månader. Vi tänjer ständigt på gränserna. Om vi inte tål smärta, hur långt är vi beredda att gå?
Det är ju också någon som ska utföra saken. Om det så är att ge patienten sprutan i handen, eller om det är att injicera innehållet. Samma sak, det är någon som ska utföra dödsstraffet.. och sedan gå hem till sin familj. Kan man leva med någonting sådant?

Angående Saddam.. Är det inte ett hårdare straff att tillbringa resten av sitt liv i fängelse? Detta dödsstraff lär inte bringa någon större ro i Irak, om man ska tro Jan Hjärpe. "Risken finns att han blir martyr, inte bara i Irak utan i delar av arabvärlden. Han är en förebild för många, bland andra för vissa radikala palestinska grupperingar."


/E

Kaffeshot?

Ja.. ni förstår kanske hur road jag är när jag skriver två bloggar per dag.

Träffade Josefin och Petra idag för en fika och några varv på stan. Trevligt återseende. Köpte ett senapsgult skärp och en enormt söt grå jackkavajkofta... typ. Det fick jag göra fast jag är student!

Sen ringde pappa och sa att jag behövde plugga.. Som om jag inte redan visste. Så jag kokade kaffe för nån timma sedan och satt mig med anatomiboken (ca 500s ren fakta blä). Kaffet smakade skit, som vanligt.. Tur då att jag köpte te idag (Japanskt Lime och Kaktus/Apelsin).. och synd att man inte blir pigg och effektiv av te. Funderar allvarligt på att shotta kaffe... Det kanske gör susen (är det mindre äckligt att shotta det kallt?). Vi får se hur det hela artar sig och hur länge jag vill vara uppe.
Imorgon gör jag och Towa pannacotta med limetäcke till nyårsaftonen. Hoppas att vi får till det.

I övrigt känner jag mig totalt uttömd på energi och lust, och jag har ingenting att skylla på. Mörk choklad kunde inte lösa problemet.. Den som annars brukar ge mig en kick. Så jag vet inte.
/E

Straffplugg

Jag sov osunt länge inatt. Gick och la mig vid 9, halv 10 för att jag inte hade något bättre för mig. Frös en stund och somnade för att sova tungt och..jobbigt hela natten. Idag känns det trögt att andas. Skrev ett ett email till Rick i Sydafrika och tänkte på varmare länder, bättre tider.


Inget plugg har det blivit på två dagar heller. Kanske får ta en sväng i natt. Lära mig dricka kaffe och plugga utan att ögonen faller ihop. Det vore ett bra straff för att jag saknar självdisciplin.
Inte många dagar kvar.. snart bär det av till Linköping igen.
/E

fiskeförbud

En dag på stan. Fikade med Fia, Sarah +pojkvän och Sarahs syster. Sedan blev det god middag på Pera med Petra och Julia. Rött te på News och hemfärd. Klockan är bara barnet ändå. Ensam hemma i lungre nu. Resten är i hälsingland och Systra Mi är i Bispgården.


Ibland får man ge sig själv Fiskeförbud i vissa vatten. Ältningsförbud på vissa områden.
/E

Hemtenta

Jag har precis mailat in min hemtenta i Omvårdnat 1. Skönt att bli av med den rackarn! Nu hoppas vi bara att den är godkänd (om inte så blir jag förtvivlad), att min muntliga del blir godkänt och att jag lyckas bedöma en av mina medstudenter på ett bra sätt. Jag undrar: VARFÖR kan terminsansvariga inte välja ett sätt att tentera på? Och inte både skriftligt, muntligt och dessutom med en bedömning på någon annans arbete? Skriv en tenta, prata, rita, reflektera, utvärdera, bedöm och röda trådar åt alla håll. Jag blir galen. Man vet att man suttit för länge i Word då man trycker Ctrl S efter varje stycke.
Jag tänker att mitt tal och skrivspråk är bra, men inser att jag är lite väl hård mot mig själv när jag blir arg och tänker ner mig själv då att jag inte kan formulera en vettig mening klockan halv två på natten... och med pappa över axeln, som är det Svenska språkets Gud är mitt missnöje kanske inte så konstigt. Jag har bra anlag iaf ;P Och sämre kan det aldrig bli.


Trevlig kväll och god mat med Towa och Emil. Bra paus från tentan. Satt på biblioteket några timmar på eftermiddagen och läste diverse faktiskt intressanta böcker om vårdetik och människosyn. Kanske skriver jag en tänkvärd blogg i ämnet någon dag. Men inte nu.

Jag tänker, alltså är jag. Och jag kan inte förstå hur människor kan gå genom livet utan att tänka, ifrågasätta, vända och vrida. Under julhelgen hade jag en hel del intressanta samtal med pappa. Bland annat om israel-palestina konflikten, kommunism och religon. Vi pratade också om "genomsnittsmannen". En tanke (TANKE, ingen teori eller fakta. Så inga påhopp tack) är att han dricker för mycket, tänker för lite och tror kanske att han besitter alla svar. Han kanske inte vågar fråga sig de stora frågorna om livet. De frågor som egentligen inte har något faktiskt svar. Han har inga medel att ta tag i ovissheten med. Därav drickandet. Meningen med detta är inte att män ska bli arga. Detta handlar inte om kvinnor vs. män. Det finns många kvinnor som också saknar medel att ta tag i dessa frågor med. (Den frågan kommer nämligen alltid då man väljer att generallisera könen. Men ni kvinnor då!!? Därför ger jag fullaste utrymme för tänkande män och jag vet att det finns många!). Uppfostras inte mannen till att tänka på samma sätt som kvinnan? Eller kanske pratar kvinnor mer om sina tankar än män, rent generellt? Detta kanske inte är en genusfråga, men det finns alltid ett genusperspektiv som är värt att belysa. Särskilt för en genusfetisht som jag. Hur som helst. Det kanske helt enkelt handlar om att vissa människor inte har samma benägenhet att fundera som andra. De kanske inte vill, orkar eller tycker att det är särskilt viktigt.

Men herregud vad jag målar ut.
Sluta nu!
/E



Jag undrar.. finns det något sätt att lägga till ljudklipp i bloggen? Någon som vet?

Att tänka med hjärnan...eller?

Jag frågade min mamma här om dagen: Hur vet man att det är med hjärnan man tänker? För man känner ju att det är där man tänker liksom.. att det är där aktiviteten finns. Då svarar hon helt oväntat Jaa..men en del karlar tänker ju med könsorganen så.. jag vet inte. Vågen för mamma!


Också en Eloge till Towa! Fler tjejer borde ha samma självrespekt och förståelse för sitt värde som hon har! Då kanske inte de killar vi kallar "svin" skulle göra lika stor skada som nu.


/E

No more Ctrl C. för mellanslag.

ja.. God Jul också.

Julhelgen i Hälsingland. Fullt hus, minst sagt. Småkusinerna har otroliga mängder energi. Dom är fina. Picknick på gården, mycket julmat (man borde skämmas, frosseri är nämligen en dödssynd) och julöl. Jag måste ifrågasätta våra svenska traditioner lite...Varför dricker vi så förbannat mycket? Vårt julfirande var iofs inte nått fylleslag, men ändå.
På juldagens morgon följde jag och Syster med Pappa och Farmor till Julottan. Det var ganska trevligt även om prästen pratade motont.. något som iofs var rätt roande, men jag fick hålla fnittret inne. En kille i Paulas klass hade sagt till henne att vi verkar vara rätt konstiga i vår familj. Hon ifrågasatte och han sa att vi "är nog rätt religiösa va?" och efter en stund sa han "Ni är som en vit prick i en svart pöl". Vilken filosof! :P Men för att svara på frågan. Nej vi är nog inte "rätt religiösa". Ordet religiös har för mig en negativ klang. Pappa jobbar ju i kyrkan så det vore ju dumt då om han inte tror. Jag tror på någonting större och tror inte på slumpen. Men köper inte bibeln med hull och hår (ni vet...så där naivt som vissa icketroende tror att alla "religiösa" gör).

Jag har försökt plugga lite i Hälsingland, men det har inte gått så bra. Hur kan jag i ett sådant stort hus inte hitta en lugn, lagom ergonomisk vrå? Några rader har jag iallafall skrivit. Nu är jag hemma i Lungre och ska skriva klart Hemtentan i Omvårdnad 1.

Något som är värt VÅGEN är: Mitt mellanslag på datorn fungerar! Det känns som en ny tid!! Pierre smsade "Folk sprang ut på gatorna och jublade. Inte sedan 1a världskriget har en sådan lättnad uppstått...." Det var ungefär så det kändes (eller ja, knappast). Det hela gick till så att jag slet bort själva knappen, pillade lite, satte tillbaka den.. VOILA!



Nyårsaftonen, med så stora planer går i stöpet. Som man säger. Festen är inställd och jag hoppas på en skön kväll med Towatok, Emil och gänget!

/E

"jullov"

Det var några dagar sedan. Jag har väl inte haft någon skrivarlust. Studentlivet är fortfarande en chock. Det märks tydligt att alla är stressade och alltid är det någon som inte orkar trycket riktigt. Man drabbas lätt av panik. Det är mycket som spelar in.
Julia åkte till Östersund i morse vid 5. Jag har ägnat någon timma åt hemtentan, som vanligt har jag svårt att fokusera. Men jag gör det iaf och hoppas att jag förstått det hela rätt.

Imorgon tar jag tåget till Hälsingland. Hoppas att lite lugn kan infinna sig och att jag samtidigt kan få någonting gjort. Har skrivit att jag ska plugga minst 2h/dag alla dagar utom julafton. Det blir möjligen lite plugg och virkning på tåget. Jullov finns det ingenting som heter på universietet. Bara icke-schemalagt-tid. Det ska såklart bli skönt att träffa familj, släkt och småkusinerna en sväng. Sedan blir det Nyårsfirande med ett härligt gäng på Rödön.


Och jag är så trött på att tänka. Alltid steget längre, djupare, andra perspektiv. Referenser, inte bara tänka själv. Vända Vrida. Resonera. Pust Tur att Alanis Morissette skriver enormt bra texter att sjunga med i.
/E

Barbie

Aningens orkeslös efter en heldag i skolan. Tenta genomgång av den misslyckade tentan. Saknade rätt på en fråga. Men men. Sedan sögs musten ur mig av genomgång av Omvårdnadstentan. Blä. Huvudvärk.

– Barbie är mycket vacker, glamourös och kul. Vilken kvinna vill inte vara det? Eh? När blev hon det? Hon var minsann varken vacker eller glamourös sist jag såg henne. Allra minst kul! Tack och lov känner jag ingen som vill vara lik barbie. Också väldigt få kvinnor som vill vara glamourösa. Tragiskt, om jag ska sammanfatta det hela.


/E

Sunday bloody Sunday

...come and let me rest.
-ES


Söndag uppenbarligen.
Igår kväll kom Emma hit och åt mat med mig. Vi såg en film och fnittrade. Hon är fin Emma.

Idag har jag tvättat i de nya självdoserande tvättmaskinerna, bra söndagssyssla. Har även försökt plugga lite. Kvar att göra är Städa, innan Julia kommer hem.. och träna. Troligen skivstång halv 5. Skön träning som rensar huvudet. Igår försökte jag springa i Rydskogen. Hade svårt att fokusera så det blev halvhjätat. Det är svårt att behöva något, men inte veta vad.

/E

jävligheter

Nytt minneskort. Datorn startar och allt fungerar utom Mellanslag. SÅ jag har kopierat ett mellanslag som jag klistrar in mellan varje ord. Tur att jag jag inte skriver långsamt med normalt mellanslag. Detta betyder alltså att jag betalade 600kr för att få ut dokumenten till ingen nytta. Men nu har jag iaf mailat in rapporten.

Jag är för övrigt underkänd på HMBtentan. Omtenta den 17, dagen efter en annan tenta. GUD så praktiskt. Ska livet vara så här hårt mot mig länge till? Jag står nämligen inte ut.
/E

Murphys lag

Lagen om alltings jävlighet. Min cykel blev stulen och jag köpte en ny för totalt 800 (med lås och cykelkorg). Satt dit cykelkorgen idag, men fick slita bort lamporna.. eftersom dom gick sönder 2 minuter efter jag köpt den. Imorse totaldog min dator. I datorn ligger näringsrapporten som jag ska lämna in idag. Min första tanke var att ge upp, lägga mig under täcket och inte röra på mig förrän den 22a. Istället ringde jag Dell, som ska skicka ett nytt minneskort. Jag räknar inte med att det fungerar. För det vore konstigt om någonting kunde gå bra just nu. Imorgon ska jag cykla med skrället till Andersson Data och försöka få ut dokument och annat jag kan behöva. Det känns som att någon testar min bristningsgräns för att se hur mycket jag står ut med. Efter basgruppen när stressen inför allt plugg (granskning av vetenskapliga artiklar, tentor, PM, seminarium...) byggts upp brast det. Jag kan för mitt liv inte förstå hur så mycket kan gå åt h-vetet på samma gång. Det verkar ologiskt och totalt vansinnigt. Jag är iofs inget fan av logik. Värst av allt är att jag inte kan vara arg på någon annan än mig själv. Att ingen annan kan klara av utbildningen eller stå ut med press och stress åt mig. Det känns orättvist och jag förstår inte hur jag ska orka.

Det är skönt att jag har fina vänner som fångar upp och tar mig på fika. Det behövs. Det är också skönt att jag har en familj som hjälper till och tar hand om. PMA (positive mental attitude), det är klent med den just nu.
/E



FRIDA Tack för kommentaren! Roligt att du läser :) Men ge mig en mailadress eller en bloggadress! vad som helst!

Stulen Cykel

Hej.
Kom tillbaka till Linköping i söndags vid halv 12. Upptäckte att min cykel var borta, ondgjorde mig lite och tog bussen istället. Trist att man inte kan lämna någonting någonstans och räkna med att ha kvar det. Jag tror att jag har Inverted Anger-Management-Problems. Jag blir inte arg ens när min cykel blir stulen. Det beror väl mest på att jag inte vet var jag ska rikta min ilska. Jag vet inte vem/vilka som stal den och vill inte slösa min energi på att vara arg på ingenting.

Idag ska jag skriva klart näringsrapporten, handla och köpa ny cykel. Hoppas att den fungerar och inte gör mig ruinerad. Den här månaden är full av utgifter. Delvis självförvållade iofs.


Jag och mamma på bilden i våra baskrar. Var ute och gick med hunden i skogen och halkade omkring.
/E

Tillbaka Hem?

God Morgon.

Idag är det minusgrader och luften känns lite mer Vinter. Jag håller på att göra frukost till familjen och sedan blir det Jamtli Julmarknad en snabbis innan jag måste åka tillbaka till Linköping. Jag vet inte vad jag ska kalla Hem längre. Jag sa till killen som la nytt golv "Ta nyckeln, för jag åker hem idag." Han tittade frågande och jag förklarade "ja, alltså Hem till Östersund"..

I fredags fikade jag med Kerstin på dagen. Det var hundra år sedan vi såg!! På kvällen drack jag och Towa lite vin på news, var mysiga, och rätt smarta :). Träffade Johan en sväng och gick vidare till The Rock. Underbart att umgås med personer som tänker. Vi konstaterade att jag är omöjlig. Hur kommer det sig att inte en enda fråga har ett rakt svar!? Inte ens något så enkelt som Är du hungrig? Då kommer det automatiskt massa följd frågor från mig. T.ex. Hm..Vad är klockan? När åt jag senast? Är Du hungrig? Vad ska vi äta isf? VAR ska vi äta isf? Herregud! Hur svårt kan det vara! Jag skulle aldrig orka leva med mig som jag ältar och analyserar :P

Igår var jag till farbror Pierre och fick hjälp med datorn. Så nu är den lite mer som jag vill ha den. Vi åkte hit till Lungre, åt god mat med familjen och spelade hederliga gamla sällspapsspel spel. Min kära mamma säger att hon inte känner någon som är mer stressad än jag. Konstigt, för jag har alltid trott att jag är lugn och stresstålig. Jag håller med henne om att jag igår innan och under middagen var hysterisk. Obehagligt att inte kunna slappna av. Jag kände själv att jag var tungandad och känslig för ljud och annat.


Här kommer en Guide för att skriva kommentarer i min blogg. Jag vet att en del har haft lite problem :P
Du börjar med att klicka på comments nedanför det inlägg du vill kommentera. Då ploppar det upp ett litet fönster. Där kan du klicka i olika alternativ. Om du inte har en egen blogg så fyller du i alternativet anonymous. Sedan, när du skrivit kommentaren så måste du fylla i den kod som står längst ned i fönstret i den lilla rutan. Sedan är det bara att klicka på publish så ska det gå bra! :) Så, nu väntar jag mig många fina kommentarer framöver!

/E

Fine Wine

Mera blogg ber Towa och jag gör mitt bästa. Tänker att jag behöver en vinterbild här bredvid istället för sommaren i keps.
En promenad med mamma och hunden i skogen. Handlade och stökade. Hämtade syster. Fikade hos Ester och tussade runt i min stickade klänning. Bakade knäck och kokade linsgryta till middag. Den gick hem hos nästan alla, fast köttet saknades sa dom och åt köttbullar till. Köttbullar och linsgryta?? Huu...

Vad mer. Jag har shoppat pärlor och pyssel i mängder. Känner att jag saknar kreativiteten och började till och med virka idag! Har nästan lärt mig hur man gör. Stickningen ska påbörjas också. Jag behöver något att göra på tåget och något att göra i pluggpausen.

Dagarna rinner iväg känns det som. Imorgon är det fredag. Jag är trött. Tänker på det plugg som väntar och nej, det känns inte bra. Tänk om jag inte orkar. Tänk om jag inte tar mig igenom. Tänker mig på nått sätt att det ska gå som en dans eftersom jag vill bli sjuksköterska.. Men det är kanske inte så enkelt. Självdisciplin och motivation på burk. Jag vet på nått sätt att jag KAN hitta den där disciplinen och entusiasmen, men jag har en förinställd bild av mig själv som okoncentrerad och alltid-i-sista-minuten. Jag tror att andra har den bilden också. Det är svårt att ändra när jag inte direkt har någonting att leva upp till. Och någon tävlingsmänniska har jag aldrig varit.

Jag tycker (oväntat nog...ehm) att det här är bland det vidrigaste jag sett. Sexiga badkläder för barn!? Kom igen. Varför objektifiera så tidigt? Och varför tänker inte folk!? Slösar jag min energi? Jag fortsätter nog med det isf. Ett luciatåg i underkläderna i skyltfönstret på en underklädesaffär. - Vi delar ut röstsedlar till publiken, men det är underkläderna man röstar på, inte tjejerna Kom igen, vem fan tror på det? De har även ett tåg med halvnakna karlar, men deras underkläder går inte att rösta på. 79% tycker inte att det är sexistiskt. Inte konstigt att jag känner mig smått ensam i min åsikt. Jag måste gråta. Jag vet inte vad jag tycker om de halvnakna skolbilderna. Varför ska någon vara avklädd över huvud taget är min försa tanke.
"– Den här bilden är en motreaktion mot att kvinnobröst alltid uppfattas som sexuella. Vi måste ju ha rätt till våra kroppar." Sa en av eleverna som var med på bilden. Det är skönt att bilden är genomtänkt. Och inte till för att skapa sexuell uppmärksamhet. Det är ett bra syfte tror jag, att de ville visa avklätt, men inte sexuellt.
"...vi borde blir mer uppmärksamma på varför vi alltid problematiserar flickor och sexualitet, men aldrig pojkar och sexualitet...." Sa medieforskare Anja Hirdman till aftonbladet. Jag håller med.


Usch. Jag är en suris. Kanske är det ett medelpass på friskis & svettis jag behöver. Eller två. Eller fine wine och Towa tok.
/E

Östersund

Det här kommer att bli en lång blogg.

På tåget upp från Linköping var jag ambitiös och skrev lite på min näringsrapport. Väl på Sthlm central insåg jag vilken hemsk plats det är! Jag är norrlänning, jag inser det. Folk över allt, åt olika håll, samma håll, alla håll. Stora väskor, små väskor, inga väskor, höga klackar, trasiga klackar. Ingen ser någon. Bara en fast punkt långt där framme nånstans. Jag panikade mig igenom, köpte en sallad och gick mot Östersundståget. Där sätter sig en kvinna bredvid mig och säger Hej, vad kallt det är! Man måste sitta på vantarna! Hon var norrlänning, kan jag lova:P

Igår och idag har jag gjort mina två fältstudiedagar på Operationsavdelningen. Riktigt intressant! Har varit med på allt från borttagning av hudförndringar och bröstrekonstruktioner till tarmoperationer. Jag klarade blod och äckel utan problem. Min handledare var bra och duktig att förklara. Kanske blir jag Op-syrra tillslut, men då kommer jag att sakna vakna, icke drogade patienter.

Det är skönt att vara hemma, även om det är tre stressigt. Ikväll hade vi en mysig glöggkväll hos fina Towa med ett skönt gäng. Marielle är fin! Vitvinsglögg med lime -årets grej. Mmm! Det är konstigt att inte bo här längre. Knastret under bildäcken är kvar, det är halt och jävligt på vägarna. Östersund är alltid Östersund. Det enda som händer på ett halvår är att Källarn byter namn -igen! :) Men det är väl lite av charmen. Jag är som känt ganska nostalgisk och sentimental av mig. Svårt att säga hejdå till allt från kylskåp (kräven en förklaring...sen) till platser och vänner. Att jag inte gråter över att mitt rum inte längre är mitt, inte längre blått och inte längre har mina möbler är troligen ett kors i taket.

Fick ett mail långt här ifrån. En klok människa skrev att jag verkar smart som läser så mycket "human science". Jag känner mig inte ett dugg smart i denna motvind. Det är sådär att Motvind känns som mitt temaord. (Varför kan ingenting bara gå BRA, ni vet som man tänker..) Tentorna går dåligt, dålig självdisciplin, ingen ork, inget driv. Nu efter dagarna på sjukhuset känns det ändå som att jag valt rätt. Jag får tänka på det vid nästa underkända tenta (ja det blir garanterat fler) och aldrig ge upp.

Godnatt
/E

En till..

(för tokens skull)

Jag kom på en sak på skivstångspasset! Varje gång jag ältar ihjäl mig och låter motgångar äta upp mig ska jag tänka att Mitt liv består inte av det här (vad det nu kan tänkas vara). Låter inte det som ett rätt bra mantra att ha i huvudet? Så på cyklen hem när jag tänkte för mycket och inte var i Nuet, tänkte jag "mitt liv består inte av det här". Shit vilken klyscha, men det kanske fungerar.

Jag har börjat tänka på kaffe så mycket. Det ser så gott ut! Ni som känner mig vet att jag inte dricker. Det går inte, smakar f-n! Men när man ser någon sitta ute med en kopp kaffe i solen blir jag så sugen! Eller på skolan ur en takeawaymugg på föreläsningarna. Det ser helt enkelt mysigt ut. Men jag ska nog hålla det där, som en dröm. :) För det går inte ner. Inte ens cappucino som ser så smaskigt ut.


Haha, jag är en mes.
/E

Första Advent

Hej.
Idag är det söndag. Det var det i fredags och lördags också.. Men det var skönt med en helg utan fest. Jag har börjat skriva på näringsrapporten som ska in den 13e. Jag är ute i god tid, kors i taket! Jag har fört in allt jag ätit under tre dagar i ett program som beräknar näringsintag. Intressant minst sagt. Jag låg bra till och fick i mig ganska exakt så många kalorier som jag borde. Dock lite för mycket järn (!? Galet. Måste varit blodpuddingen en dag), och aningens för mycket mättade fetter.

Imorgon vid halv två sitter jag på tåget mot Östersund. Det ska bli omåttligt skönt att komma hem. Träffa familjen, har inte sett dom sedan Augusti. Då ska jag få höra knastret under bildäcken när vi svänger ner vid brevlådorna, veta var varje grop och vattenpöl är och känna igen varje ljud när jag vaknar om natten. Jag kommer inte att sova i "mitt" rum, det har dom gjort om och Paula har flyttat in. Hon har nog väntat på det sedan vi var små :P.


Idag blir det lite småplugg, tvätt och packande tills imorgon. Så ska jag få med mig stickor och garn på vägen hit igen! :D
/E

Oj.

Är det fånigt att lägga sin lycka i någon annans händer? Är det fånigt att livet verkar gå ut på att "hitta någon"? När denna Någon är funnen... är livet fulländat då? Vad vet jag. Men på något sätt känns det befängt att en annan människa ska hålla min lycka vid liv. Jag vill nog inte inse att det kan vara så, och att det isf skulle vara okej. Borde man kunna lita på en människa tillräckligt mycket för att hänga upp lyckan kring den här personen? Jag vill tro på kärleken på ett sånt där barnsligt sätt. Att kärleken mellan två personer ska vara okomplicerad, lugn och fin. Inte tvekande, otrygg och att den ena kan älska mer än den andra. Att kärleken, ska vara en gemensam känsla. En känsla som för två människor samman. Jag vet inte om jag tror på det.


Förresten är vi enormt mesiga med alla materiella ting som vi vill ha, men inte behöver. Jag behöver inte en ny grön plyschmysdräkt, den kan inte göra mig lycklig. Men jag ville ha den för att den var rolig och skön. Jag behöver inte nya jeans, dom där skorna eller ett tjugotal väskor, men jag vill ha för att...? Ja varför? Det är ju inte så att jag kutar omkring i dom nya tighta jeansen och skorna här hemma en söndag förmiddag för Min Egen Skull. Tjejer som påstår att dom sminkar sig för sig själva tror jag inte på. Jag tror på att man känner sig fräschare och möjligen mer självsäker. Men att det i botten handlar om längtan efter omvärldens bekräftelse. Man klär sig för att bli sedd och bekräftad. Ingenting fel med det. Absolut inte. Vi är väl så nästan allihopa.

Oj. Var kom allt det här ifrån? Det började nog igår när jag blev omåttligt trött på reklamavbrotten på tv. Pust. Vi lever i ett konsumtionssamhälle och det kan verkligen gå mig på nerverna. Det måste finnas någonting viktigare än Prata Lägra med Glogalnet, Vad får man för en tia? och Nya patenterade rakhyvlar (också tror man att patenterad måste vara nått genialiskt bra, när det egentligen bara betyder att företaget har patent på just den produkten).

/E

Första December

Idag är det första december, Internationella Aidsdagen. 39,5 Miljoner människor lever med Hiv. Tänk på det en stund. Sedan kan vi ta hand om våra i-landsproblem. Unicef gör ett bra jobb, hjälp till.


Igår drack jag en öl med min basgrupp och ett annat gäng. Några drog på kravall, men jag åkte hem och kröp ner i min nya gröna plyschdress (retro, 70talet måste ha varit en skön tid :)). Hade ont överallt och kände mig slutkörd. Idag mår jag något bättre, med en svag huvudvärk som hänger kvar. Vet inte om det är en förkylning som smyger sig på, eller om det är tentastress som lämnar kroppen.

Över ölen där igår, var det några som pratade om bröstlyft och förstoringar. Att när man har fött barn så vill man nog lyfta lite. Vem bestämde att det är fult att åldras? Att det naturliga är fult? Vill vi, när vi blir äldre, se ut som att våra kroppar inte har varit med? Vill vi dölja att vi fött barn? Arbetat? Skrattat? Det finns en tyngdlag och den kan ingen kämpa emot.

När jag vaknade i morse var Julia i full gång med att skura och stryka julgardiner. Hon har sett fram emot idag i säkert två veckor. Minst. Hon är barnsligt förtjust i julpynt. Fint blev det iaf och Julia har däckat på sängen. Stryka måste förresten vara den absolut tråkigaste hushållssysslan. Någonsin!


Ikväll ska folk festa igen. Det är för mig en gåta hur alla orkar! Plugga som hästar på veckorna, och parta som nått annat djur på helgerna (mitt i veckan också för den delen). Jag ska ta det lugnt, se idol och dippa morötter. Bön- och grönsaksgryta till middag. Mmm!
/E

en gladlista

(eller en glad lista. HUUU jag är allergisk mot särskrivningar)

Jag ska följa min pappas initiativ och göra en Glad-lista

1. Tentan är gjord, bättre än väntat
2. Jag åker hem på måndag
3. Jag får ta det lugnt, utan dåligt samvete ikväll

Ok, det blev bara 3 punkter... Men men, Alltid något. Tentan är avklarad som sagt och det gick betydligt bättre än väntat. En sjuklig trötthet hänger över mig och jag har svårt att träffa rätt tangenter. Imorgon 8.15 börjar nästa kurs. Pust.


Imorgon kanske jag ska köpa en grön plyschmysdress! Åhh!
/E

Dagen Före

Idag har jag pluggat halveffektivt sedan 10 ungefär. Imorgon skriver jag tentan och ni ser hur min planering ser ut ;P Andas. Sedan ska jag på stan och fixa lite adventsgrejor. Gardiner, ljusstake mm. Imorgon kväll kan jag ta det lugnt, oavsett hur det gick på tentan. På något sätt hade jag inte väntat mig att studentlivet skulle vara så svårt. Gymnasiet var en räkmacka i jämförelse. Där lärarna nog hänsyn till hur du mår, vem du är osv.. Här är du en anonym student, med en anonym tenta. Det är bättre och mer rättvist, men tufft.

Om några timmar ska jag ta mig ett varv i Rydskogen, eller två. Ikväll blir det Grey's Anatomy och några sidor i Elva Minuter. Tidigt i säng så jag är laddad imorgon. Det är värt ett hårt försök, även om 40% kuggar första gången på HBMtentan. Vore underbart att komma dit och känna att Jag Kan.
/E.

Alice i Underlandet och Ronja Rövardotter

Hej.
Min blogg har varit nere några dagar, men jag tror att problemet är åtgärdat nu.

Istället för att plugga i fredags sydde jag min Alice i Underlandet outfit. Klockrent., ni ser väl hur lik jag är? I lördags var det nämligen Sagosittning med sjuksköterskorna. Trerätters middag med massa spex och goa människor. Vi sjöng ronjasånger och kalasade. Vi är ett skönt gäng, det är något att glädjas över. På den andra bilden ser ni mig och Sara -Klok tjej!



Idag skrev jag HEL tentan igen (eller HELL-tentan). Vet inte alls hur det gick och känner att man aldrig kan gå säker. Jag är trött och arg för att jag ser allt i svart. På onsdag har jag ännu en tenta. HBM (human biomedicin.. Anatomi och Fysiologi), den blir riktigt svår. HEL-kursen känns mest som ett skämt i jämförelse. Varför ska jag behöva bli godkänd i ett skämtämne!? Det är ett lotteri och mycket beror på vilken examinator man får. Ett spel, för sakens skull. Så känns det. Men ack, jag kan ha fel. Det kan vara så att jag inte förstår och vill skylla det på examinatorer. Möjligen. Jag brukar utgå från att det gick bra, men jag har blivit (onödigt?) hård mot mig själv. Motvind.

Förresten.. Jag har kommit på en sak som jag saknar. Vuxna Människor! Man kanske kan tro att jag är vuxen, att mina vänner är vuxna och de som läser på universitet är vuxna, men Nej. Jag saknar gamla människor. En äldre människas lugn. Min farmor. Någon som kan intyga att det inte är i hela världen att misslyckas och släpa sig fram i motvind.


Nu ska jag äta min bulgur-lins-grönsaks-wook och plugga människokropp för fulla muggar. Det här med självdisciplin verkar vara min riktigt svaga sida. Det gör mig också arg. Har pappa förresten lagat linsgryta till mamma? jag mailade ett recept...

Ibland är det skönt att slippa tänka och bara göra. Det är skillnad på förnuft och magkänsla. Igen. Magkänslan är skönare, men ibland dum. Det sägs av etiker (Kant) att man ska stänga av alla känslor för att kunna handla moraliskt rätt. Verkar inte det ruggigt tråkigt?
/E

Humör vs Humor

Det finns dagar då det inte spelar någon roll vad du klär på dig, vad du äter till frukost, om du tvättar håret eller inte, om du lyssnar på Alanis Morissette, 50cent eller Winnerbäck, om du sjunger högt och glatt, om du ler mot dig spegelbild i 10 min, om du gör allt du borde, eller skjuter det framför dig.. Obehaget och stressen försvinner inte ändå.
Jag ska snart iväg till skolan. Vi ska ha färdighetsträning i Andning, Plus, Blodtryck. Det kan bli en klockren dag med mycket skratt och fnitter. Det kan lika gärna bli en ostkupadag. Väldigt olägligt. Snart är tentan och jag har massor att göra. En del roliga saker (som sagosittningen som Alice i Underlandet på lördag), en del "måsten" (som plugga, ringa folk, fixa grejor). Jag känner mig väldigt stressad och trött.

Igår skar vi i fårhjärta, lungor och strupe. Det var häftigt och intressant. Möjligen lite äckligt, men mest intressant.

Elva Minuter landade i min brevlåda i måndags. Jag började läsa den samma kväll.
Alanis är min bil och Östersund idag.
/E

Slöseri med Energi på Aftonbladet..

igen...

Ok. Jag kanske slösar min energi, men jag måste få det nu! Läser aftonbladet (ja, man kan undra varför jag plågar mig själv och Er, med det egentligen? Vettiga nyheter får man ju från tvn) och förargas över diverse. Går man in på Aftonbladet Kvinna så får man läsa om nån fpkvinna som vill ha speciella P-platser i parkeringshus nära utgången märkta för kvinnor. Jag måste påpeka att den lösningen är att enbart gå på konsikvensen av det egentliga problemet. Varför ska jag behöva parkera nära utgången för att slippa känna mig otrygg? Och är det isf inte bättre att parkeringshusen blir mer upplysta?
En del saker som står på Aftonbladet Kvinna är såklart bra! Som artikelserien om Bröstcanser, artikeln om bildretuschering, kampen mot anorexin, hur dom lyfter fram kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier osv.. Och också en del artiklar i Ung och Avklädd.. Så ja, det kanske finns mer positivt än negativt där. Men vore det inte intressant med en Aftonbladet Man också?


Det gick bra att plugga idag. Åkte hem vid halv 6 och lagade linsgryta. Skar mig i fingret på min superkniv också. Tydligen inte min dag i köket.. eftersom jag höll på att tända eld på det tidigare. Hoppsan!
/E

Bara Bröst=Färre trafikolyckor?!

Av 10396 personer tycker 64% att Danskarna har hittat rätt metod för att minska trafikolyckor. Metoden innebär att barbröstade kvinnor ska posera med 50skyltar i en kampanjfilm. "Kampanjen är mycket framgångsrik. Sedan den lades upp för två veckor sedan har 1,6 miljoner sett filmen - inte bara i Danmark, utan i 192 andra länder till." Ok, men kör folk saktare eller sitter mansgrisar och roar sig åt filmen? Om 10 år förknippar danska män 50skyltar med sex och får för lite blod i hjärnan när dom ser en. Det är min teori.

FAN!
Nu ska jag plugga, men först ta hand om mina 6 maskiner tvätt.
/E

Hårdplugga

Hej.
Idag var jag på Hub (HälsoUniversitetets Bibliotek) 8-17.30. Basgruppsarbete först, inte fullt så ambisiöst. Sen snabb lunch och plugg igen. Det gick faktiskt oväntat bra trots min leda. Jag var verkligen inte på topp i morse. Jag tror att jag lärde mig någonting. Det är bäst det, för snart är tentan. Ibland är det konstigt att dagar tar slut. Ni vet när man blir sådär förvånad. Nu är jag mest förvånad över att klockan nästan är halv åtta.

Smsade pappa och frågade om jag alltid varit rädd för arga och besvikna människor. Mamma svarade Ja, Pappa svarade Nej. Jag tror på mamma den här gången, eller så har rädslan växt fram på sista tiden. Har skrivit om detta i en tidigare blogg. Vet inte varför men jag får sjukliga obehagskänslor när människor höjer rösten eller anklagar mig för någonting. Då blir jag som en liten hund med svansen mellan benen som bara vill krypa ihop och vara till lags. Inte bra.

Jag vaknade av att jag gnisslade tänder inatt. Har inte vaknat av det ljudet (ja, faktiskt jag hör det!) på år. Inte bra. Måste påminna mig själv om att inte bita ihop hårt i vaket tillstånd också.

Jag är sjukt trött och har bra träningsvärk efter skivstångspasset igår. Jag ska ta med Julia på promenad (haha, hon är ingen hund direkt men..) en sväng och slappa lite sen. Imorgon blir det tvättstuga och plugg.
/E

Krympt

Jag vill så gärna krypa ihop och läsa Elva Minuter, men jag har inte fått den än. Den kommer nog på måndag.. Och jag borde ägna mina vakna timmar åt Människans Fysiologi istället. Jag vill sticka också, men har varken stickor eller garn. Var precis ute på en promenad och pratade med Rudolph. Han är klok och jag saknar honom. Vi lär inte träffas förrän i vår eftersom han åker till Sydafrika snart. Det var iallafall skönt att komma ut lite, men luften kändes för varm och hade inte den effekt jag tänkt mig. Det är den 18e november och plusgrader! Nu är det inte länge kvar till jag får åka hem en sväng. Hem till mamma mia, pappsen och syster. Östersunds gator och Lungre där varje vägkrok är bekant. Östersund bär på minnen och nostalgi. Här finns ingenting sådant än. Allt är nytt och det blir jag trött av. Och ensam. Tillvaron känns liten. Det kanske är ett konstigt ord i ett sånt sammanhang, men det är så det känns idag.

Domkyrkan är vackert upplyst på kvällarna och får mig att tänka på Oxford. Jag saknar något. Och såsmåningom ska jag försöka formulera för mig själv var det är.


oh herregud. Hur orkar jag tänka så här mycket efter gårdagen!?
/E

Jo. Kommentarerna ni skrev till Trötthet hjälpte. Tack!

rajraj

ÅHH! Är det inte pinsamt att men även nu kan råka ut för en högstadiefylla!? Jag lovar och svär på att jag inte varit så full som igår sedan jag gick i nian. Usch. Men jag antar att jag får skylla mig själv efter vodka+kahluashots i plural (eller så skyller jag helt enkelt på Erik och Finnen). Studentlivet är hårt och jag förstörde nog allt jag lärt mig med det giftet. Tur att man har snälla goa tjejer omkring sig! Jag drack resorb och ramlade i säng. Det var roligt ett tag, såklart. Förfesten och rödvin med en klok Sara. Idag mår jag oväntat bra.


Jag har köpt ett rött stetoskop och fått en namnskylt. Emilie Toresson, Sjuksköterskestud. Himla fint!


Jag ska bli världsförälder. Det borde alla som kan vara.
/E

Trötthet.

Jag förstår inte denna trötthet. Jag tänker varje gång jag cyklar från skolan på eftermiddagen att jag ska hem och plugga. Men så fort jag kommer innan för dörren och känner lugnet så kommer tröttheten över mig. Hur kan folk plugga efter en 8h skoldag? Jag såg en gammal tenta idag och fick panik. Det är allvarligt omöjligt att lära sig kroppens anatomi och cellen på 5v, och överleva! Nu måste jag plugga 8h/dag fram till tentan, få in någon slags rutin. Men hur ska det gå när jag är så trött? Då är det ju omöjligt att ta in någonting. Är det bara jag som har så ruggigt svårt att motivera mig själv och hitta självdicsiplin? Isf är jag säker på att det är nån slags sjukdom. Lika säker är jag på att omtenta verkar vara att sikta på. Eller doping.


/E

Livet då?!

En sak till.
Allt är celler. ALLT. Varje del av oss består av celler. Muskelceller, hudceller, nervceller, skelettceller, blodceller, celler som producerar olika saker (hormon protein och vem vet vad) osv. Jag undrar vilka celler producerar kärlek? Glädjerus? Uppgivenhet och sorg? Vilka celler skapar drömmar? Var finns livet?

Det här är nästan inte roligt längre.
/E

GAH teknik!

Jag undrar om någonting har gjort människan så frustrerad som Teknik. Sedan i torsdags, när min dator bestämde sig för att strejka (på det mest plågsamma sätt för mig: Vägra koppla upp mot internet!) har jag varit ett rastlöst nervvrak. Några gånger de första dagarna har jag slagit på datorn och tittat ifall det fungerar. Jag har ringt Pierre som tålmodigt guidat mig, ringt dells support i Irland (helgsupport), laddad hem drivrutiner till nätverkskort och blivit fullständigt galen. Mot slutet av helgen hade min internetabstinens gått över. Imorse ringde jag Dell i Sverige och pratade med dom nån timma. Det hela slutade med att jag fick ringa Netgear och fixa routern. NU är jag iaf uppkopplad, tre timmar med supporter och telefonköer senare. Jag var nära tårar och panik! Tragiskt, över en sån sak som en dator. Missade en föreläsning om Cirkulationen också, men jag kan inte bara ge upp när som helst.

Helgen fick jag ägna åt annat än msn. I fredags såg vi Idol. Jag och Tove gick ut på HG för lite dansande. Helt ok kväll. Kul folk och lagom drag. Lördagen blev ett vacuum av tid tills jag lagade mat åt oss och Julia bjöd hit en kille från hennes klass på fika. Det var skönt att prata med vettiga människor.


I natt drömde jag att jag fick barn. En flicka. Jag blev lite förtvivlad när jag i drömmen kom på att jag inte kunde plugga till sjuksköterska på nått år. Haha. Jag drömde en barndröm förra månaden också. Konstigt. Jag måste plugga men känner mig enormt trött och matt. Ska äta något och försöka komma igång med respirationen. Imorgon -färdighetsträning i HLR.
/E

WAAHOW! I FEEL GOOD

Boxpass med Tove. Första gången så jag hade inte riktigt kläm på det. Men utan träningsvärk när jag inte vara imorgon. Jag fick trolla fram mat idag. Det är sånt som studenter gör när ingenting finns hemma, men det blir ändå mat. Jättekonstigt. Idag blev det fullkornsmakaroner (nästan de sista), krossade tomater med linser och lök. Det var helt klart ätbart, men jäklar vad skönt det ska bli att fylla på med massa gott imorgon. Jag har en ruggigt lång matlista. Ska nog slå på stort, göra en vegetarisk lasagne och ett storkok köttfärssås. Inspiration. Hade tänkt att jag skulle köpa massa tråkig husmanskostn, men det får nog vara. In i mitt kök kommer inga stekta falukorvar eller köttbullar med oklart innehåll! Pyttipanna och potatisbullar, så långt kan jag sträcka mig. Och korvstroganoff såklart.. Funderar även på blodpudding för järnets skull (hjärntvättad efter föreläsning om näringslära).

Långa dagar den här veckan, så självstudierna har legat på hyllan. Utom de dagar jag desperat satt på biblioteket och suckade i kapp med mitt eget eko. Jag måste lära mig att ta mig upp ur mina svackor och gråa dagar. Annars är det inga problem, dagar som denna är jag på högvarv hela tiden. Oj, lät jag manodepressiv nu?. Imorgon kväll får det nog bli lite plugg. Även på lördag dag och söndag.

Julia har ett projekt för mig. Jag är som känt konflikträdd (mer än vad många tror). Jag kan bli arg på system, situationer, media, rasism, samhället, förtryck.. osv osv osv. Men inte på människor i sig. Absolut inte de jag känner. Jag har en stark övertygelse om att det finns något gott i alla och jag säger sällan ifrån när det gäller människors åsikter. Jag ransakar mig själv och mina egna värderingar. Sedan kanske jag kommer fram till att personen har rätt/fel (utifrån mina ögon sett), men konfronterar väldigt sällan (om ingen berör de verkligt känsliga ämnena). När jag hamnar i en diskussion där jag blir i frågasatt så kan jag inte se personen i ögonen, jag skakar lite lätt, hittar inga argument som stöder min åsikt tycker jag och håller mest med för att slippa. Sen är det inte alltid så att jag diskuterar något där nån måste välja sida, jag kan bli nervös ändå. Jag tror att jag är allergisk mot arga människor. Och att jag blir rädd till och med för mig själv när jag är arg. Så julia föreslog igår kväll att jag skulle bli arg på någon idag. Jag känner att jag har aggressioner mot folk, men dom är helt obefogade. Sånna gånger kan man ju inte bara spotta ur sig ilska, utan kanske istället fundera över vad man egentligen är arg på. Ifall man projecerar något. Jag vet att jag måste förstå att diskussioner inte är farligt. Att jag inte blir mindre omtyckt och att människor inte nödvändigtvis ser mig som dum. Fast, tänk om det är så? Jag tror på allvar att jag måste vara omtyckt om alla och att jag måste tycka om alla. Men det gör jag nog inte. Å andra sidan så tycker jag inte hysteriskt illa om någon.
Äh va fan. Tyst på mig nu.


Jag måste göra vågen för Lasse Winnerbäck som slagit näven i bordet angående förnedrings TV och idolmobbingen. BRA gjort!

Towa -en människa att beundra.
/E

En Palm

Hello.

Skrev precis nått skitbra om aftonbladets löp ang Unga tjejer och Utvik, men det försvan. Så OK jag fattar piken; Jag har skrivit för många inlägg på det temat. Men ÄNDÅ! Har vi inte högre ambitioner än så? Vilket pucko som helst kan slänga av sig kläderna, lägga sig framför en kamera och photo-shopas lite efteråt. Kan inte som helst plugga och bli något att få verklig cred, självförtroende och självbekräftelse för. Spelar det störst roll vad andra tycker?
Tjejer vill bli utvikningsmodeller stöpta efter en tråkig och intetsägande mediamall, medan män får se ut såhär.

Äh va fn. Vi har iaf en palm som fick åka i min cykelkorg från ikea. Diverse konstigheter har fraktats med våra cyklar. Bland annat en jättelång ost och en skrivare, och palmen nu. Lägenheten är finare nu. Varmare.

Pluggade ganska duktigt på biblioteket idag. Ska nog dit imorgon också.
/E

Slapplördag och pluggsöndag

Igår slappade vi framför tvn och såg När Lammen Tystnar. Resten av Ryd verkade ha storkalas, vi hörde dunkande bas och skrål till 12tiden, efter det gick nog alla på kravall och fest. Vi bytte gardiner också, blåa. Idag pluggar vi och dricker te. Ska försöka ta oss till Ikea senare och inhandla lite tyg och annat kul. Antar att dom redan börjat spela julmusik. Huvva, Julen ska inte vara Ikea, julen ska vara mysig.

Jag ska börja sticka, men det får vänta till december då jag varit hem och hämtat lite stickor och sånt. Jag får nog börja med en halsduk så jag slipper tänka på att öka och minska maskor.


Känner att min bild är lite väl somrig. Jag ska göra någonting åt det så snart jag kan. För tillfället har jag inget bildhanteringsprogram... Men det kommer. Annars är jag i behov av vinterjacka! Imorgon måste jag kuta en sväng och se om det finns något. Vad gäller vinterskor får jag nog vänta och se vad jag kan tänkas behöva. Stövlar?

/E

Utgången

Det var roligt igår. Vi såg idol och skrattade. Sedan dansade vi ihjäl oss på HG. Mycket folk. Några var utklädda till diverse konstiga saker. Det blev sent men jag sov gott.
Men visst är det väl pinsamt hur folk beter sig på krogen? Vid halv 3 kan man verkligen se desperationen i folks ögon.
Jag kan inte låta bli att skaka på huvudet lite. Varför alla spel? Vad vinner vi på det? Varför visar människor inte sina rätta Jag från början? Jag är trött på att ingen är speciell för någon och alla letar efter Första Bästa att glömma bort namnet på dagen efter.
Är det så att vi ser varandra som hot, som jag skrivit förut. När ska vi förstå att vi alla är små människor med ungefär samma behov av bekräftelse och kärlek? Att vi alla är rädda för att såras? Bättre att såra än att bli sårad? Tragiskt. Och inte speciellt uppmuntrande.











Idag blir det nog inte mycket vettigt gjort. Ska försöka gå en promenad och äta omelett kanske. Plugget får vänta till imorgon.
/E

Tjiho!

OJ! Jag har inte skrivit sedan i måndags! Helt otroligt dåligt. Veckan har nog varit fullproppad. Föreläsningar och uppgifter som ska göras. Fick liiite panik igår angående inlärningsplanen som ska skrivas och näringsrapporten. Anatami uppgiften är gjord iaf, men jag måste plugga mer så att allt sitter. Verkar det inte helt galet att man ska lära sig anatomin på 5 veckor?! Men det är intressant iallafall. Jag tänker på ett helt annat sätt och undrar alltid VARFÖR det är si och så.
Igår var jag ute och sprang i kylan. Har börjat tänka att om jag ska duscha så kan jag lika gärna svettas lite innan. Så det blev en springtur. Ni vet att när man springer i kyla och andas genom munnen så gör det ont i halsen..? Det beror på att luften inte hinner värmas upp lika mycket som den gör när man andas genom näsan.

Var på två riktigt bra föreläsningar igår, och en mindre bra. Nu känner jag att Citronsyracykeln är förstålig. Och att nervsystemet är sjukt häftigt! Visste ni att pupillern förstoras för en kort stund om vi ser på någon vi attaraheras av? Den personen märker tydligen det omedvetet och ser det som en invit. Coolt. Förr använde kvinnorna ögondroppar av nått för att vara mer attraktiva för männen.


Idag, gott folk, ska jag följa med Julia till en tatueringsstudio! Det ska bli kul att se henne plågas ;) Jag ska ta kort. Lägger kanske ut nått här om jag får.


Ikväll är det FEST! Jag och Julia ska ha förfest sen blir det HG. Ryds bästa (och enda) studentställe. Det är perfekt och kanske 300m härifrån.


Förresten så är det snö här nu. Bara nån cm. Men ändå!
/E