onsdag, april 18, 2012

Jahej

Här är det tyst som i graven. Jag tänker att jag vill styla om bloggen och blogga mer om allt jag syr, men bilder och sånt. Men jag får säga som så många andra: livet kom emellan. Och tack och lov för det!

För er som kanske är sugna på en allmän uppdatering
  • Lilla E tränar på att gå, gapskrattandes.
  • Vi letar och letar efter ett hus, som vanligt. Jag intalar mig att varje hus som passerar tar oss närmare det som ska bli vårt.
Ja, annars är allt i sin ordning.

/E

tisdag, februari 21, 2012

Om jobb och sånt.

Nu har jag varit sjuksköterska på nytt i en månad, trots mina 2,5 års yrkesfärdiga år. Jag är varm i kläderna. Inser återigen den stora utmaningen i att byta ansikte, sinne och samtalston när jag går mellan patienterna. Att komma med andan i halsen och adrenalinet i ådrorna från en akutsituation, in till en patient som behöver lugn och pedagogisk undervisning är speciellt. Det gäller att kunna lägga det andra bakom sig för tillfället, fokusera på det som är NU samtidigt som man inte glömmer det som ska hända sen. Jag som trodde att jag inte kunde lägga undan det som hände nyss. Men det kan jag.

Däremot är jag lite ilsken över att jag saknar den där fåniga, manliga självsäkerheten som jag tycker mig sett hos många av mina yngre manliga kollegor genom åren. Det där som gör att allt jag säger låter smart och påläst. Så att mitt resonemang tas emot, förstås och vägs in. Så att jag får förtroende. Upplevs som kunnig, professionell. Och känner mig duktig.

Det är just den där duktigheten. Duktigflickaheten. Den tror jag inte att mina manliga kollegor suktar på samma sätt. Eller gör dom?

Hur som helst; jag behöver lägga undan duktighetssuget, vara med rädd om mig själv, samt lägga an lite mer pondus.

I övrigt är det tydligen tyst som i graven här i bloggen.
/E

söndag, januari 22, 2012

Nä men hej ni!

Ja här går tiden och jag saknar bloggen mindre och mindre. Den egna tid jag har går åt till sömnad i huvudsak, och det känns betydligt mer kreativt än bloggande. Om sanningen ska fram känns den egna tiden knapp. Sådant får man ibland skit för som mamma, men skit tillbaka för man måste ta hand om sig själv för att kunna ta hand om någon annan.

Dottern är fantastisk just nu. Kryper och ställer sig upp mot allt hon kan. Och pladdrar på sitt egna språk. Hemmet är nästan barnsäkrat och jag längtar som aldrig förr efter lite mer yta. Vi har återigen förlorat en budgivning på ett bostadsrättsparhus som hade givit oss varsitt hobbyrum och ett sovrum till Ester och en alldeles lagom trädgård med altan och ett fint fyrkantigt kök och två badrum. Men. Vårt hus kommer. Det är mitt enda hopp.

Vi har även precis överlevt årets magsjuka. Ester började i torsdags kväll och även de utan särskilt livlig fantasi bör kunna föreställa sig hur det är med en magsjuk 9 månaders bebis och hur omöjligt det är att inte bli smittad. Exakt 12 timmar senare var det vår tur. Då var dottern pigg, glad och energisk. Vi själva var matta, trötta och ja helt slutkörda. Jag orkade till exempel inte stå upp och vispa samtidigt. En sådär kombination, men nu är vi nästan ute på andra sidan och jag och E har vågat oss utanför dörren efter mer än ett dygns symtomfrihet.

Tack vare magsjukan missade jag den syhelg som jag sett fram emot så mycket! Är med i en studiecirkel och just denna helg skulle vi samlas på en skola och sysysysy, samt byta mönster och tyger. Jag är en aning bitter över det.

Och på tisdag slutar min mammaledighet och livet som sjuksköterskan Emilie och mamman Emilie börjar. Och säkert också bara Emilie. Ja ni fattar.
/E

fredag, januari 13, 2012

2011

Det är kanske på sin plats att göra en liten resumé av året. 2011 har nyhetsmässigt messt givit elände, död och katastrofer. 2011 på mitt personliga plan har varit otroligt händelserikt, fint och stort på alla sätt i och med vår dotters födelse. 
Nu kör vi!
I januari var jag ju gravid såklart. Vi var på återträff med estetgänget i Sthlm och kutade runt där på tipsrunda. Förstaplatsen var inte ens synlig för oss två där C släpade runt på mig på stockholms hala gator.
 Vi åkte till Söderköping en sväng, jag och Calle. Det var inte så levande som man kan föreställa sig att det är på sommaren. Men fint ändå. Och iskallt. Här ett fik som säkert är fantastiskt på sommaren. Vi åkte givetvis förbi tygaffären Jofotex och köpte massor av barntyger som jag syddesyddesydde i.
 I februari hämtade vi den vagga vi skulle låna. Jag sydde lapptäcket. Det var en fantastisk känsla att göra i ordning. Men jag måste också nämna den oro jag hade som blivande mor. Tänk om-tankarna ska man inte tro att man får slippa.
 Annars gick mest runt såhär i mjuka stretchiga kläder.
 Och sydde så mycket att det troligen räknas som maniskt. C kom med smörgåsar på kvällen när han tyckte att jag (eller barnet) behövde.
 Jag älskade turkisk yoghurt!
 I mars åkte vi till Bollnäs för att mysa och hämta ett ordentligt lass med barngrejor, kläder och barnvagn.
Syster, lillfelicia, och på-tjocken-jag
Och så blev det april. Och jag väntade och väntade. Och växte. I v 37 gjorde jag segergesten för att jag inte fått några bristningar på magen.
I vecka 38 kom dom som blåa ormar. :)
 Ja och sen var jag väl så gott som sprickfärdig. (och herre! Att jag varit så där stor!!). Här med värkar på förlossningen vid en av våra totalt tre visiter dit innan hon ville komma.
Ombytt till landstingets blåa nattskjorta med alla tillhörande atteraljer.
Och så ÄNTLIGEN, 15 timmar sedan sista inskrivningen, är hon här. Vår finafina lilla Ester (som nog var utan namn minst en vecka), efter så många månaders, dygns och timmars väntan. Och smärta! Och lycka, glädje, förtvivlan, tårar och kärlek!

 Ester träffar farmor och farfar.
 Och Julia.
 Det blir maj och den dimmiga bebisvardagen infinner sig. Jag passar på att sova då och då. När jag inte ammade alltså. I övrigt fyller vi vår kamera med tusentals bilder på vår lilla.
 Familjemys! Här tänkte vi att småbarnsföräldralivet inte var i närheten av så jobbigt som vi trott. Efter det har de bra och de mindre bra perioderna avlöst varandra. Såklart.
 Ester träffar mormor,
 och moster, kusin och Jocke. Vi har några fina dagar. Här är vi i Gamla Linköping och alla djur Felicia ser är "Ka", ja katt alltså.
 På kvällarna är detta ungefär vad Ester ser. Två fåntrattar som gör sig till ;)
Ester träffar morfar i Juni.
 Och sedan åker vi till Borås och mår gott i trädgården.
 Och får god mat såklart!

Ester fotas med valen på naturhistoriska i Göteborg. Bara för att se hur liten hon är. Lite suddig också.
Vi firar midsommar i Lungre, sista visiten dit innan hemmahemmahuset säljs. Här 5 genereationer, vilken börjar och slutar med en Ester.
Vår semester inleds med Boråsvisit igen. Här fikapaus på utflykt med Calles föräldrar.
Och här fina lilla familjen.
I övrigt en hel del bilåkande. Det går fint då E sov otroligt bra i bilen. Lilla lilla E.
Vi åkte till Bollnäs såklart, och njöt tiden långsamt.
Badutflykt till skidtjärn. Hela gänget. Vi besökte även Furuvik med syster och hennes familj. De lite större barnen var eld och lågor.
<3
Det blev september och jag tog med mig Ester, plockade upp fina tant Sara på vägen och åkte till Hälsinglandet igen. Fina fina dagar när alla semesterfirare flytt sin kos.
Vi besökte växbolin och hade det alldeles fantastiskt bra.
I september började vi även babysim. Något som Ester inte var helt glad i de första gångerna. Men trägen vinner, och nu är hon glad och plaskig i vattnet!
I september var det även dags för återträff nr 2 med Estetgänget. Denna gång i Melinas och CF's regi. Vi åkte till Kalmar och Ååh så bra vi hade det i den lugna, fina miljön med så mång fina utemåltider och roliga tävlingar. Jag var ju lite smidigare denna gång än sist. ;)



I september döptes ju också vår dotter!

I oktober åkte jag och Ester till Östersund med tåget. Och för första gången inte då till Lungre utan till Mor och Fars trendiga lägenhet i stan. På bilden ser ni Ester och Ester.
Leklåda hos Esters mormor och morfar
När vi ville komma ut gick vi på fik. Pappa-dotter mys här efter en högljudd lunch.
Ester gungade för första gången. Hon verkade inte jätteimponerad :)
Vi firade en liten julafton hos Calles föräldrar. Ester var nöjd och glad nästan jämt och inte alls lika mammig som vid senaste besöket dit.
Klapp.
Julflickor vid granen.

Ester fick en grön liten gris av sin farmor och farfar. Ni ser ju att hon är glad!




Julafton firade vi i Östersund hos min syster med familj. Många var vi och det var givetvis fullt ös på barnen som i slutet av kvällen drunknade i julklappspapper och snören. Det var fint med en vit jul!




Nyår skålades in med Julia och Christoffer. Nyår är lite magiskt ju. Ett avslut och en början. Man kan se tillbaka på året, och framåt. För två år sedan hoppades jag på 12 slaget att vi skulle tänka tanken på barn kommande år. Förra nyår var jag gravid och gick in i 2011 med förväntan och glädje. Igår firade vi med vår 8 månader gamla flicka som förvirrat och yrvaket tittade på fyrverkerierna genom köksfönstret. Inga löften, men förhoppningar.


Ja så var det ungefär! Ett mycket bra år.
God fortsättning /E