Visar inlägg med etikett Ny På Jobbet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ny På Jobbet. Visa alla inlägg

tisdag, februari 21, 2012

Om jobb och sånt.

Nu har jag varit sjuksköterska på nytt i en månad, trots mina 2,5 års yrkesfärdiga år. Jag är varm i kläderna. Inser återigen den stora utmaningen i att byta ansikte, sinne och samtalston när jag går mellan patienterna. Att komma med andan i halsen och adrenalinet i ådrorna från en akutsituation, in till en patient som behöver lugn och pedagogisk undervisning är speciellt. Det gäller att kunna lägga det andra bakom sig för tillfället, fokusera på det som är NU samtidigt som man inte glömmer det som ska hända sen. Jag som trodde att jag inte kunde lägga undan det som hände nyss. Men det kan jag.

Däremot är jag lite ilsken över att jag saknar den där fåniga, manliga självsäkerheten som jag tycker mig sett hos många av mina yngre manliga kollegor genom åren. Det där som gör att allt jag säger låter smart och påläst. Så att mitt resonemang tas emot, förstås och vägs in. Så att jag får förtroende. Upplevs som kunnig, professionell. Och känner mig duktig.

Det är just den där duktigheten. Duktigflickaheten. Den tror jag inte att mina manliga kollegor suktar på samma sätt. Eller gör dom?

Hur som helst; jag behöver lägga undan duktighetssuget, vara med rädd om mig själv, samt lägga an lite mer pondus.

I övrigt är det tydligen tyst som i graven här i bloggen.
/E

söndag, april 10, 2011

Sjuksköterskan och lönen

Idag fanns en insändare i DN. Det var ett svar till en nyexaminerad sjuksköterska som undrade om hennes lön på 20500 kr var rimlig. Tandläkaren svarade att Ja, det var den. Hon är ju ett oskrivet blad för sin arbetsgivare och får troligen provanställning för att bevisa att hon fungerar och har säkerligen betydligt bättre lön om ett år.

Kära Tandläkaren, för sjuksköterskor råder inte riktigt samma förutsättningar som för dig. Den så kallade "provanställningen" rör sig mer troligt om ett vikariat i upp till 2 år innan LAS träder in. Och den betydligt bättre lönen har för min del handlat om 400 kr på ett år. Är det en rimlig löneutveckling? Eller är min arbetsgivare inte nöjd med min prestation? Det är dom, jag har fått beröm, ansvar och utbildning, men ingen direkt löneutveckling att tala om.


GRR!
/E

onsdag, november 24, 2010

Sjuksköterska

Gastroenerologin är snart slut. I 10 veckor har jag varje onsdag tagit mig till hufvudstaden och lärt mig allt om mag-tarm-sjukdomar, samt serverats husmanskost av en bastant kvinna med lätt skäggväxt. Fint på något sätt, hon göder oss. Hon passar särskilt också eftersom sjukhuset ser ut att ha stått i Sovjet eller liknande. Dock bedrivs ju där ganska avancerad vård, så jag antar att det är där pengarna hamnar snarare än i renoverings-potten.. Man sysslar heller inte mat matransonering, så vitt jag vet.

Jag har även lärt mig (igen) att det är svårt att vara sjuksköterska. För att inte säga omöjligt. Kraven är stora från patienter, anhöriga och samhället i allmänhet. Det känns ibland omöjligt att leva upp till och optimal vård verkar inte kunna uppnås. Dessutom ökar kraven ständigt, men inte bemanningen. Varje utveckling av vården blir till ytterligare en arbetsuppgift. Vi ska ju vårda patientens alla delar; den fysiska, psykiska, sociala, kulturella och andliga. Redan där förstår man att det är svårt. Särskilt när utbildningen i princip saknar andligt och kulturellt perspektiv, och den ständiga tidspressen gör att dessa delar prioriteras bort. Vi utför också så mer och mer rutinarbete som inte är direkt kopplat till patientvård. Det senaste nu dagliga temperaturmätningar av mat och köksvaror, utöver de redan befintliga städen av avdelningsutrymmen...



Nåja.
Motionen var inte riktigt lika skön i morse kl 05.40 som igår. Jag fick nämligen springa genom snön till tåget för att hinna.. Knyttet fick ett abrupt uppvaknande och sprattlade hela förmiddagen. Fantastiskt fint. Förstår också att det inte vore omöjligt att jogga som träning trots mitt tillstånd. Är oerhört tacksam över den hittills obefintliga foglossningen.
/E

lördag, augusti 14, 2010

Om rollerna.

Ikväll får jag mentalt anstränga mig att se mig själv som Emilie i första hand, därefter sjuksköterska. Det är svårt, för det verkar som att jag oftare är sjuksköterska och mer sällan Emilie. Jag får också anstränga mig för att vara sjuksköterska på jobbet i första hand, inte Emilie. På arbetet behöver jag ibland se mig själv som ett verktyg. Jag måste bortse från mina rädslor, min osäkerhet, konflikträdsla, mitt behov av att vara alla till lags, och min onödigt stora respekt för auktoriteter.

Ett verktyg gör färre misstag, tänker jag. Om jag plockar bort min rädsla, min osäkerhet kommer jag alltid att klara mötet med "svåra" patienter/anhöriga/läkare. Om jag skjuter bort till-lags-behovet kommer jag att kunna prioritera bättre. Om jag lägger undan min konflikträdsla och min onödiga respekt för auktoriteter kommer jag klara att ifrågasätta mer, sätta hårt mot hårt. Inte gå under i telefonen med narkosjouren. Alltså. Om jag är mindre Emilie och mer sjuksköterska på jobbet så sköter jag det bättre. Mer professionellt.


Det hela är svårt tydligen. För i mig själv som sköterskeverktyg behöver jag också se vad jag är bra på, vad som gör mig till en duktig sjuksköterska. Och det är ikväll det svåraste av allt. Varför jag är en bra Emilie vet jag redan.

/E

måndag, maj 24, 2010

En sån där dag

Jag antar att jag fortfarande får skriva under kategorin "Ny på jobbet", jag fortsätter tills jag känner mig "färdig sjuksköterska". Och det blir man ju aldrig.

Nå.

Jag svarade nyligen på en enkät där en av frågorna handlade om huruvida man kunde koppla bort arbetet från fritiden. Något jag har mycket svårt för, trots tappra och upprepade försök. Detta är särskilt påfallande de dagar jag känner att jag gjort fel. Misstag. Sånna där mänskliga saker som man bör förlåta sig själv för, men inte kan. Småsaker, oftast.

Idag hade jag inte planerat att bli måltavla för missnöjet med den svenska sjukvården, jag hade inte planerat att vara ensam sjuksköterska på 9 (eller var det 10?) patienter, utan att ha träffat någon av dem på veckor. Det är oerhört stressande. Jag hade planerat att vara syster duktig, men jag borde lagt ribban lägre. Typ vid jag-gör-mitt-bästa-nivån. Då hade jag varit nöjd nu.


Gott är att det märktes i lönekuvertet att jag arbetat hela påskhelgen, och massa timmar natt. Katjiiing!
/E


Jo.
5 km med stavarna, regn och ilsket skoskav råder bot på en hel del. En hel del fräscha tankar och pepp-talk har ägt rum (i mitt huvud), och jag har insett; Jag klarar mycket att göra, men sällan stress. Stress är avsaknad av kontroll. Jag måste lära mig att stanna upp, samla ihop, få kontroll och börja om. Och att lyssna på min känsla. Så.

Man får äta grötmiddag dagar som denna.

måndag, april 19, 2010

dag och natt

Det här med att vända på dygnet gick sådär. Strax efter 12 kunde jag inte vara vaken längre, mest för att TVn inte erbjöd något underhållande och jag läst alla bloggar tre gånger. Med ett leende på läpparna konstaterade jag att imorgon kan jag sova hur länge jag vill - vaknade ändå innan 10.

Jahapp. Det får bli en lur i eftermiddag. Solen strålar och dagen kommer att bli riktigt fin. Hur kan man sova bort det?

Dessa kommande tre veckor går jag 7 nätter. Och det med skräck. På 16 patienter är det jag och en undersköterska. Hu.
I tre veckor kommer jag alltså inte att veta vilken dag det är, eller vilken tid på dygnet det är.

Bara det där rackarns askmolnet kan åka iväg så vi tar oss till Umeå på torsdag!
/E

fredag, april 09, 2010

JAG!


Den här lila snorungen till student är idag en högst redig kick-ass sjuksköterska. Särskilt idag. Jag har behövt stöd och handledning. Jag har stöttat och handlett. Jag har informerat och organiserat. Jag har lärt. Och när jag gick hem idag var jag tacksam, över mitt yrkesval, min arbetsplats, mina kollegor och min chef.

http://photos1.blogger.com/blogger/1284/2698/1600/PICT0025.jpg

/E

onsdag, februari 24, 2010

Komiskt?

Jag har kallats för flicksnärtan bakom min rygg. Åter ett bevis på att jag måste sminka rynkor och anta mer pondus på jobbet.

Och kanske en anledning att glädjas över att åren går, jag blir ju knappast yngre.
/E

tisdag, februari 09, 2010

Utveckling.

Det kan vara så att en hel del spännande väntar bakom knuten, rent yrkesmässigt. Jag suktade någonting nytt, någonting inspirerande någonting som bringar stolthet över mitt yrkesval. Jag fick så mycket beröm av min chef idag att jag rodnade. Kul!

Jag berättar mer när jag vet mer. 2 saker dock; jag kanske ska bli smärtombud på avdelningen och jag ska vara handledare för studenter.
/E

tisdag, februari 02, 2010

Varning, snöras.

C min kära har åtgärdat smutsen i handfatet och jag tog mig an sopberget. Nu går det att leva här igen, men ni vet ju hur jag jobbar denna period så jag lever mest på jobbet. Ännu en kollega fick gå dubbelpass (06.45-21) för att inte tillräckligt med personal fanns när arbetsbelastningen ökade och calici åter gjort sig hemmastadd på avdelningen. Min sjuksköterskekollega hade 10 patienter att vårda ikväll, jag hade 7. Inatt har en annan sjuksköterskekollega 17 att vårda. Känns det rimligt? Jag kom hem nu vid 22 och ska upp ur sängen 05.30 för en ny arbetsdag.

Läser ÖP om jämtlands landstings sparkrav och sparplaner, läser kommentarer från arga och utslitna kollegor där. Det jag framför allt fastnade för var en kvinna som bytt yrke och nu slutar arbetsdagen utan dåligt samvete. Det gjorde inte jag idag.

I förmiddags fick jag iallafall äta semla med Julia, det var prima! Och i helgen hade jag faktiskt roligt på jobbet. Även idag skrattade vi tills vi tjöt. Men ändå.
Godnatt, nu 6h sömn.
/E

fredag, januari 08, 2010

IGEN!?

Jag travade till jobbet i strålande solsken med ett leende på läpparna. Kommer till avdelningen och ser att vi har calici (vinterkräkjäklasjukfan). Igen. Jobbar som ett as hela kvällen och är hela tiden steget efter.


Bedrövligt. 3 dagar kvar. Munskydd, handskar, förkläde. Och sprit. Tusen liter handsprit.
Trött är bara förnamnet. Det är en hemsk känsla att inte hinna med patienterna. Inte visa dem förståelse, inte samtala, inte lära känna.
/E

tisdag, januari 05, 2010

Alltihopa

Önskar ibland att ni kunde slippa läsa om mitt jobb, och det kan ni ju för det är bara att låta bli. Den lilla etiketten "Ny på jobbet" får bli en varning. Så pass på, här kommer det!

Idag har det varit svårt att ha akut dåliga patienter, patienter som vill dö och inte behandlas, patienter som kommer att dö trots behandling, "friska" patienter, ledsna patienter, glada patienter.. Och där mitt i allt sig själv. Att byta attityd, tonläge, ansiktsuttryck och fokus i korridoren mellan rummen och samtidigt ha planerat nästa steg. För det säger sig självt att jag inte kan ha samma bemötande till 8 olika patienter som står på 8 olika ställen i livet och har tusen olika behov. My lord säger jag bara.


/E

tisdag, december 22, 2009

Lilla gumman och sjuksköterskan.

Temat Att arbeta med Människor återkommer i mina tankar, och därmed i bloggen. Det är svårt att hålla humöret och tålamodet igång när stressen är total, lunchvagnen kommer, patienterna ringer, skrivs ut, skrivs in och ska ha insulin - samtidigt.
Särskilt om man dessutom står i klyftan mellan dagens sjukvård och den äldre (mest vårdsökande) generationens syn på sjukvård. Att behöva vara "lilla gumman" och sjuksköterska samtidigt och se ständig service till patienter som faktiskt kan själva, men lägger sig i våra händer och slutar försöka. Då är det svårt att se ut som 17 år och med myndig stämma förklara för en 73 årig man, med hela livet bakom sig, att om man slutar försöka så är förmågan förlorad för gott. Då står jag där med mitt blonda hår, min ljusa stämma och förklarar hur muskler förtvinar i sängläge, medan patienten framför mig kallar mig lill-pigan.

Ofta vill jag mörka min ålder, ha läkarrock, färga håret och sminka rynkor - allt för pondus och förtroende.
/E

tisdag, december 01, 2009

Framgång

Utbildningsdag på jobbet idag. Det är lite trevligt att ingå i en arbetsgrupp, att utvecklas, att veta vad som krävs, att ha mål, att skapa visioner.. Till skillnad från timvikariat då jag varit den som jobbat när andra fått dessa möjligheter (som generellt erbjuds väldigt sällan inom äldrevården måste tilläggas).


näst sista lindy-lektionen. Den 9r december är det prova-på på L'orient kl 18.00-19.00 och sedan dans till 22. Kom.
/E

torsdag, oktober 22, 2009

Gulmärkt och isolering

Vinterkräksjukan härjar på avdelningen och tar mer energi än patienternas grundsjukdomar. Ett exempel på detta; jag sade att patienten har 112 enheter lunchdiarré, fast jag menade insulin.

Ikväll var jag inbillningsillamående, men wiskey i badkaret och horisontalläge med te och bok har botat mig. Kanske tillfälligt, inkubationstiden är 6-48 timmar så än är det inte avblåst. Den vetskapen gör mig såklart mer illamående. Hu.

/E

torsdag, oktober 08, 2009

Jubileum

Idag är det exakt 4 månader sedan jag började jobba som Leg. Sjuksköterska. Det borde firas ju! Eftersom det är hällregn och tvättid så firar vi genom en beskrivning av en generell arbetsdag:

06.30 Byter om och hänger klockan om halsen.
06.40 Stämplar in
06.45 Rapport från nattpersonalen om hur natten har varit för varje patient. Några hade sovit, andra inte. Några hade haft ont, någon annan diarréer. Någon ville hem. En patient kanske ligger i akutrummet.
07.05 Planerar dagen med kollegor i vårdlaget. Vem gör vad? Jag är ansvarig sjuksköterska för patienterna. Annan sjuksköterska handledare för student, undersköterskan ansvarar för att rätt mat är beställd, för att patienterna kommer upp ur sängarna, och för att kontroller (temp, blodtryck, puls och syresättning) tas.
07.15 Patient blir dålig och får feber. Blododling tas., läkare kontaktas. Längd och vikt tas på alla nya patienter för att räkna ut energibehov.
07.30 Börjar med läkemedelsdelningen. Tabletter, antibiotika och injektioner. Ascitesdrän töms och vätskan räknas. Albumindropp sätts. Går runt till patienterna och ser över nutritions och avföringslistor. Allt från förstoppning till 25 blodiga diarréer/dygn.
08.00 Fortfarande läkemedel och morgonbestyr. Sätter sondmat. Kontrollerna är tagna och jag bedömmer dessa.
08.50. Kaffepaus
09.05 Rond med läkarna. Gick igenom alla patienter och planera, lyfte fram observationer och bedömningar. Planerade för undersökningar och provtagningar.
10.00 Gå runt till patienterna med läkaren samt assistera vid rektoskopi. Kontrollerade utrustning för akut händelse hos mycket sjuk patient.
11.00 Påbörjar arbetet som planerats under ronden. Ringer samtal, söker sjukgymnast och dietist. Ger återkoppling om nya bestämmelser kring patienterna till de andra i arbetslaget och fördelar dessa. Vem gör vad?
11.30 Kör patient till undersökning. Samtalar med oroliga och trötta patienter. Tar reda på varför nutritionen är svår. Tar bort en nål (PVK) hos patient. Dokumenterar detta.
12.00 Lunch
12.30 Samtal med anhörig, dokumentation. Patientlunchen kommer och delas ut. Insulin ges till de som behöver.
13.00 Sjukgymnast och dietist kommer samtidigt samt annan konsult. Patienter ska köras till undersökningar.
13.10 Lunchbrickor samlas in. Någon har ätit mindre en hälften, en annan ingenting. Fundera på nutritionstillägg.
13.30. Letar PM för skötsel av ovanlig infart, misslyckas. Ringer samtal för att finna detta, misslyckas. Googlar för info, misslyckas. Reder ut missförstånd och kommunikationsproblem mellan parter.
13.50 Patient som ska hem hjälps ner till taxi. Distriktssköterska och hemtjänst kontaktas om detta. Läkemedel är delade i dosett.
14.00 Vårdplanerar för patient tillsammans med patient och kommun. Behövs hemtjänst? Hur ofta? När? Hjälp med vad?
14.45 Handleder student i droppsättning. Delar mediciner. Sticker mig på nål, skriver avvikelse och tar prover på mig och patient för blodsmitta (patienten frisk från det).
15.00 Ringer samtal. Dokumenterar dagens händelser och sammanfattar rond. Lägger om ett sår.
15.15 Rapporterar över dagens händelser till kvällspersonalen.
15.45. Stämplar ut.


Hurra, 4 månader.
Orkade du läsa?
/E

tisdag, oktober 06, 2009

Kick ass nurse

Jag överlevde långhelgen på jobbet med glans! Jag tänker på hur det var för 3 månader sedan och känner att jag bara blir bättre och bättre. Fick även beröm av chefen på utvecklingssamtalet! Yey!



Idag är himlen hög och löven glada. Jag spottar förkylningen i ansiktet och traskar ut.
/E

måndag, september 28, 2009

Arbete/Fri tid

Tusen stearinljus, vänner och kaffe och kladdkaka. Fin kväll efter en rörig dag på jobbet. Hittills är bloggen relativt befriad från jobbskriverier, men idag har jag ett announcement: för första dagen sedan jag började jobba tänkte jag jag gör så mycket jag hinner. Tidigare har jag känt stressen över att hinna göra klart och inte lämna över någonting till kvällspersonalen, men inte idag. Detta är en mycket positiv överlevnadsstrategi.

/E

måndag, augusti 10, 2009

Jag och Jobbet

Det var länge sedan jag skrev någonting om jobbet. 2 månader har jag jobbat, ganska exakt. Den väntade paniken, ångesten och stressen kom aldrig. Inte en enda gång har jag legat i fosterställning på hallgolvet när C kommit hem, vilket jag trodde innan. Inte en gång har jag vaknat på natten och ringt jobbet pga. någonting jag glömt göra. Jag har vårdat unga och gamla, sjukare och mindre sjuka. Levande och döda. Enkla och svåra. Några dagar har jag tagit med mig jobbet hem, de flesta dagar har jag inte det. Varje dag möter jag någonting som är nytt. Flera dagar har jag känt mig som den sämsta sjuksköterskan på jorden, men jag är så bra jag kan vara och jag kommer att bli bättre.

Jag trivs! Och har nu förlängt vikariat till och med januari.
/E

tisdag, juli 21, 2009

Starka ben

Helgen på Rådmansö var fantastisk på alla sätt! Morgon- och kvällsdopp gör susen. Lika så auktion, jag ropade hem 2 stora kartonger med tyg :)

Arbetsveckan är påbörjad och jag har varit ensam sjuksköterska på avdelningen 2 pass. En hel del panik skapades när jag kom till jobbet igår kväll och insåg detta. Det är nämligen sagt att vi nya alltid ska ha en erfaren sjuksköterska att fråga om det är problem. Medicinjouren trakasserades vid ett par tillfällen, men jag klarade det. Även denna dag gick ok med lite övertidsarbete. Kanske ökar mitt självförtroende av att klara det dubbla antalet patienter? Det är många gånger varje dag som jag slås av att jag faktiskt är sjuksköterska, hur konstigt det är att jag faktiskt är färdig. Helknäppt. Men, I can do it. Pepparpeppar.

2 pass kvar, sedan 10 dagars ledighet i hälsinglandet! HURRA
/E