Tentan kan ha gått bra. Tack och lov! Äntligen! Jag kände mig lite lättare när jag cyklade från skolan igår. Åkte förbi Indiska och belönade mig med lite rea. Sedan åt jag god mat och spelade alfapet med några från klassen. Riktigt skönt att göra någonting annat. Promenad hem eftersom vi missade sista bussen, det var skönt ändå.
Idag blev det ett utbrott på datorn som lever sitt eget liv och sedan en tur på stan. Hade sett fram emot shopping, men det blev inte så hysteriskt. Köpte bra "riktigt" shampo som kostade skjortan (man får det när man nästan aldrig klipper sig) och en billig hårspray. Det är väl så att materiella ting inte kan förändra någonting just nu. Såg massor av fina grejor men hade helt enkelt ingen lust.
Igår blev jag månadsgivare till IM och alltså inte världsförälder till UNICEF. Jag resonerade så att små organisationer måste vara bättre och kräver mindre pengar till administration och sådant. Sedan hjäler IM människor till självhjälp och alltså självständighet. De hjälper t.ex. kvinnor att starta upp egna projekt såsom syatelje och skördsamarbete.
Över allt i Linköping står det personer från IM och försöker prata med människor för att få dom att ge en slant. Man ser ofta hur folk undviker dom och går snabbt förbi. Jag gick fram till en av killarna och bad honom berätta. Han såg så förvånad och glad ut, men tabbade bort allt han skulle säga och pennan. Det kanske inte händer så ofta. Det var kul att göra honom glad också. Så skönt att det finns medmänniskor sa han. Jag tycker att har man pengar så man klarar sig så bör man skänka en slant till välgörenhet. Det finns inga bra ursäkter egentligen.
Det är skönt att komma ut och göra saker. Jag erkänner det, trots att jag verkar ha ett stort behov av ensamhet... då jag tenderar att gräva ner mig iofs. Har ingen glöd eller energi egentligen, men jag vet ju att den kommer och känner mig ändå lite mer hoppfull än för en vecka sedan. Såklart. Jag är ledsen och det är tungt, men Gaspar måste vara på en bättre plats nu. "I just hope he makes it to heaven and that God have mercy on his sole."
/E
En blogg mest om att vara mamma. Men också om att vara kvinna, människa och sjuksköterska.
1 kommentar:
Du har så rätt med att det inte finns några ursäkter till att skänka. Men jag tänker också så att de större välgörenhetsorganisationerna är mer uppkollade, dom har speciella konton som kollas upp visst ofta, och eftersom dom är så pass stora så kan dom organisera sig på ett så pass bra sätt så att det kanske inte behövs så mycket pengar till administration. Konstigt att jag tänker tvärtom. Men dessa organisationer som är stora har ju tagit sig någonstans pga en anledning - och det är ju för att dom varit bra, pålitliga och nog också mycket för att mycke av de pengar man skänker går till just det ändamål det är tänkt för. Vet du hur mycket som gick till det tänkta ändamålet? Alltid viktigt att kolla upp. Tycker om dig och att du verkligen känner och bryr dig om andra! Puss/ Towa
Skicka en kommentar