Idag inleddes ett kvinnotema; kvinnors livsvillkor och reproduktiva hälsa -ur ett globalt perspektiv. Visst önskar väl även jag att vi slapp ett sådant tema, att kvinnans hälsa fanns med i alla teman, i alla böcker osv. Men nu är det inte så (även om vi kanske kan se en viss positiv utveckling av vården kring kvinnans hjärtinfarkt), speciellt inte i andra delar av världen, och dessa kvinnor möter vi också i vården.
Så nu ska jag deppa över tentan och gråta över att jag är kvinna resten av dagen. Och kom inte med dom där fåniga modebloggsargumenten om att kvinnor ska vara glada att vi kan göra oss finare än män, eller nått annat fånigt som att alla feminister är fula.
- Jag vill bli betraktad som fin utan att göra om mig (raka, sminka, plocka, fixa), precis som en man.
- Jag vill ses som kompetent i samma grad som en man med samma utbildning.
- Jag vill ha samma lön för samma arbete.
- Jag vill ha samma möjlighet till en chefspost som en man med samma kompetens.
- Jag vill kunna cykla hem själv om nätterna utan en ökad risk för våldtäkt osv.
Kom inte och säg att Sverige är jämställt. Kom inte och säg att du minsann är jämställd med din partner, fine -men i ett samhällsperspektiv så är manlighet normen och våra beteenden speglar detta. Tyvärr, jag önskar att det inte var så.
/E