fredag, april 29, 2011

FAMILJ!


Vår älskade lilla är äntligen här! Hon föddes i tisdags efter att jag haft värkar i 3 dygn och åkt fram och tillbaka till BB alla gånger i tron att nästa gång vi åker hem har vi en bebis med oss. Tredje gången gillt! Nu är vi hemma och njuter av livet som föräldrar till en lång tjej med långa fötter - hon är det vackraste som finns! Nu ska vi landa och njuta vidare.


/E

torsdag, april 21, 2011

Påsk

Skärtorsdag och jag vaknar på prima humör trots den vanliga värken i ryggen. Frukost med kära C innan han åker till arbetet för halvdag innan påskledighet. Jag hinner skura golven innan klockan slår nio och är verkligen i fixartagen. Dock ska jag försöka hålla igen lite så att jag orkar göra någonting i eftermiddag när C kommer hem. Påskledigt tillsammans! Vädret ska ju bli strålande så vi planerar mysigheter som kan fördriva de här dagarna. Det är ju trots allt bara max 1,5 vecka kvar innan bli blir föräldrar! Vi har fått ett datum för bedömning av igångsättning ifall förlossningen inte kommer igång av sig själv innan dess.. Kanske blir det en påskbebis. Kanske en majbebis.

Glad Påsk på er!
/E

tisdag, april 19, 2011

Datumet + 2

Jag hade ju bestämt mig för att låtsas att bebisen kommer först i maj, för att hålla otåligheten i schack. Detta har inte riktigt lyckats och trots att jag just nu har det väldigt trivsamt med kaffe och muffins på vår soliga balkong är detta är en väntan som kan göra en vansinnig. Igår tittade jag på förlossningsprogram utan att min livmoder fattade vinken. Jag städade vinden, vilket innebär släpande, lyftande och skjutande av stora kartonger. Även detta utan nån direkt förvärk att tala om.
En vansinnig väntan.

Jag får vara tacksam för att jag sovit gott inatt, samt sovit gott sittande i sängen ett par timmar på förmiddagen. Mindre tacksam för den klåda som min extremt utspända mage ger. Mindre tacksam för tankspriddheten och mitt märkliga humör. Men ändå såklart, tacksam för att jag får vara med om detta.
/E

måndag, april 18, 2011

Våröra

Ni kanske tror av min frånvaro att jag föder barn. Det gör jag inte. Jag får helt enkelt räkna mig bland de >70% som föder efter beräknat datum, vilket passerade igår.
Jag samlar mig och försöker få tiden att gå. Igår lyckades jag rätt bra med det. Jag och C var på påskmarknad, promenerade länge och åt lunch i solen. Idag har jag sovit bort förmiddagen och försöker nu lyssna på pepp-musik och småstäda lite.

Fantastiskt väder idag och ingen borde sitta inne egentligen. Å andra sidan slår tröttheten ner mig ibland och jag bara måste ligga ner. Vilket sällan passar sig utomhus, lite beroende på aktivitet.
/E

fredag, april 15, 2011

Today

Fredag och jag har
  • Läst ut boktjuven (har läst 3 böcker denna vecka!)
  • Handlat och förberett grillpremiär samt morgonens finfrukost (jag älskar finfrukost!)
  • Haft grillpremiär med C (tummen upp för champinjoner)
  • Sett filmen I Rymden Finns Inga Känslor
  • Ätit yoghurt med italienska jordgubbar (Tummen upp!)
  • Noterat att när yoghurten går ut är vi troligtvis föräldrar
/E

torsdag, april 14, 2011

Facebook

Woho! Notera att jag har en facebook-gilla-knapp på bloggen och har alltså pillat med HTML vid frukostbordet. Inte varje dag.

Här hittar du hur du gör om du också har blogspot.

Vi får se om jag gillar det. Gillar ni?
/E

onsdag, april 13, 2011

Om stressen den bortblåsta

Det har hänt någonting med mig. Graviditeten närmar sig sitt slut och den otålighet och rastlöshet jag känt till och från i veckor är som bortblåst. För hur länge återstår att se, men just nu är jag oväntat lugn. Jag unnar mig att sova. Typ hela tiden. Jag sover 10 timmar varje natt (ingen sträcksömn, men ändå), äter frukost med C och går och lägger mig för ytterligare några timmars sömn. Ibland sover jag även någon timma på eftermiddagen. Alltid utvilad. Det som fick mig ur sängen igår vid 11 var några händiga karlar som skulle byta blandaren i duschen. Och vips är vårt problem med växlande varmt och kallt vatten bortblåst. Inga skållningsskador på oss eller vårt barn.

I morse tänkte jag att fönstren borde putsas, garderoben sorteras på allt jag inte kan ha och allt jag inte kan amma i. Tänkte att jag också borde göra en träningsplan för att snabbt komma i form och känna mig stark. Istället duschade jag länge i perfekt tempererat vatten, sedan drack jag kaffe, åt rågpolarkakor (vilket är en drog, för övrigt!) och läste Mia Skäringer Dyngkåt och hur helig som helst. Wow vilken bok. Jag har alltså bytt ut nagelmålandet mot läsning. I måndags satt jag i fåtöljen med en bok i näven från kl 15-22 med middag som enda avbrott. Det var en fantastisk bok och jag var fantastiskt lugn.

Tänk att tiden går.
/E

Kostråd

De amerikanska kostråden uppdateras. Först i råden står Rör på dig, sedan Ät mindre portioner. Detta enligt en livsstilsforskare i SVT i morse. Känns det nytt och revolutionerande? Nej. Det verkar som att man alltid hör dessa slutsatser av forskning som görs, alltså att vi ska inta mindre eller lika mycket kalorier som vi gör av mig. Slående logik.

Livsstilsforskaren menar också att ett för stort intag av rött kött och animaliskt fett ökar risken för tjocktarmscancer (kanske förklaringen till varför denna typ är så vanlig i väst men ovanlig i öst?) och hjärt- och kärlsjukdom, samt att vi faktiskt behöver lite kolhydrater (något som ju debatterats flitigt ett tag nu med tanke på LCHF och NCHF). Och då såklart inte i form av rent vitt socker, utan av grönsaker och fullkorn. Enl råden ska halva tallriken fyllas med blandade grönsaker, en fjärdedel med protein och en fjärdedel med långsamma kolhydrater. Portionen ska vara liten och inte lika stor som dagens tallrikar. Då menar hon att människan får i sig protein, fett, kolhydrater och de spårämnen som kroppen behöver, men poängterar att vi måste röra på oss.

Inget nytt under solen alltså, om man ska tro det som sades i morgonsoffan.
/E


Ni kan aldrig ana hur mycket jag längtar efter löpningen och en mer smidig kropp. Så mycket att jag knappt kunde sova för att jag tänkte på att det är nära nu.

måndag, april 11, 2011

Sol i sinne

16 grader och solsken. Jag har ätit lunch ute och en glass i solen utan jacka på. Däremot ingen yoga imorse då natten inte bjöd på särskilt god sömn utan istället många vakna timmar. I övrigt målar jag naglarna som tidsfördriv. Som sjuksköterska är detta en sällan unnad lyx och ett tecken på ledighet. Och ledig är jag ju verkligen!

V 40 har startat och på söndag infaller det gyllene datumet. Statistiskt och genetiskt verkar vi dock få vänta i upp till 3 veckor från nu. Men förr eller senare kommer den, tänker jag. Det här är en underlig väntan och igår var första gången under graviditeten som jag faktiskt var lite trött på den här otympliga och mycket förändrade kroppen.

/E

söndag, april 10, 2011

Sjuksköterskan och lönen

Idag fanns en insändare i DN. Det var ett svar till en nyexaminerad sjuksköterska som undrade om hennes lön på 20500 kr var rimlig. Tandläkaren svarade att Ja, det var den. Hon är ju ett oskrivet blad för sin arbetsgivare och får troligen provanställning för att bevisa att hon fungerar och har säkerligen betydligt bättre lön om ett år.

Kära Tandläkaren, för sjuksköterskor råder inte riktigt samma förutsättningar som för dig. Den så kallade "provanställningen" rör sig mer troligt om ett vikariat i upp till 2 år innan LAS träder in. Och den betydligt bättre lönen har för min del handlat om 400 kr på ett år. Är det en rimlig löneutveckling? Eller är min arbetsgivare inte nöjd med min prestation? Det är dom, jag har fått beröm, ansvar och utbildning, men ingen direkt löneutveckling att tala om.


GRR!
/E

torsdag, april 07, 2011

Månaden

Idag är jag otålig trots att jag sovit bort halva dagen och trots att jag har 10 dagar kvar till beräknat datum. En promenad skulle säkert göra susen och ge lite förvärkar att tala om, men på köpet skulle jag blåsa bort. Fönsterputsning är heller inte ett alternativ då de riskerar att blåsa sönder i putsandet.

Den här månaden blir kanske som sagt den längsta i livet, samtidigt som jag ju vet att det förr eller senare resulterar i bebis. Det är väldigt svårt att förbereda, sova och ladda samtidigt som jag måste låtsas att inget kommer att hända på 3,5 veckor för att stå ut med klockans stilla tickande. "Nu kan det hända när som helst" är en svår tanke att hålla i 4 veckor. Uttröttande, särskilt om man gjort sig sysslolös.

Idag fika igen. Detta är månaden då jag troligen fikar ihjäl mig - är det det som kallas kolhydratladda?
/E

onsdag, april 06, 2011

Ticktack

Våren är här, det kan inte förnekas. Jag har sett tussilago, krokus och musöron på träden. Graderna ligger ständigt på plus. Många skriver om hur ont det gör när knoppar brister, hur smärtsam vårens väckelse är, om den svåra kontrasten mot vinterns lunk. Men jag har inte ont i själen trots att en jätte-knopp snart slår ut. Hela vintern har jag sett och känt mig själv växa och jag är glad och tacksam över att snart få se den som tänjt ut min mage och gett mig så mycket utan att själv ha en aning växa utanför min kropp. Fantastiskt. Visst är det svårt och omvälvande med förändring, visst är kroppen lite trött, själen orolig och rastlös, men i huvudsak; Lycka.

Idag ännu en promenad på 3 km. Denna gång med sällskap av Tove, koltrastar och rådjur. Fint. Fika med mammor och blivande sådana i eftermiddag. Mammor får aldrig nog mycket fika.
/E

tisdag, april 05, 2011

Promenad

Idag gjorde jag slag i saken och begav mig ut på "lång"-promenad. Hela 3 km klarade jag av utan större problem. Det är oerhört välgörande med skogspromenad, särskilt på våren. Videkvistar står på vardagsrumsbordet och ser påskiga ut. Jag är mycket tacksam över den här dagen och promenad ger lediga dagar lite mer struktur.

Jag önskar att jag hade en bild att visa, men kameran ligger nerpackad i bb-väskan och jag vågar inte ta ur den. Den vore det värsta att glömma.


Varma mackor med tonfisk och tomat till lunch och ikväll blir det fika med föräldragruppen. Kanske har jag turen att få vagga bebis.
/E

söndag, april 03, 2011

Sunday sorbet

En härlig och lugn helg. Lördagen bjöd på varma grader, promenad och öppen vårjacka! Det var 15 grader varmt och man kunde till och med cykla utan vantar! Jag fikade med vän på stan och på kvällen såg jag och C en alldeles för sorglig film för en gravid själ. Idag har vi inte gjort många knop, men jag har iaf ätit en glass på balkongen och en prima söndagsmiddag på restaurang med kära C.

Jag börjar förstå att tiden inte står stilla. En hel vecka har ju gått och jag har knappt märkt det! Sysselsättning är a och o. Och vila! Mitt mål är att alltid vara utvilad, man vet ju aldrig när en förlossning kan dra igång. I morgon entrar vi v 39 och det bör vara max 4 veckor tills vi får träffa den nya människan som ska göra oss till en familj.

Imorgon yoga. Tröttheten till trots ska jag försöka mig på lite mer motion i form av promenad och möjligen några längder i bassängen. Jag blir så löjligt andfådd när jag promenerar, får mycket sammandragningar och blir trött i ryggen, men det är ändå skönt att röra på sig.
/E

fredag, april 01, 2011

Skillnad

 Kanske är detta v 18-20 någonstans.
Och här v 37-38.

Jo. Såhär var det.

Det här är ett inlägg som under ett års tid har legat opublicerat. Nu kommer det.

Jag bodde i Lungre i det tryggaste huset någonsin. Jag var tyst och blyg som barn och blev vansinnigt förnärmad när vuxna skrattade åt mig. Jag var allergisk mot allt ätbart rött och hade alltid utslag i ansiktet. Jag skulle tro att Lilla sjöjungfrun var min idol, sedan Arvingarna. Jag älskade min lillasyster hejdlöst (och gör ju fortfarande), fast jag vet att jag skallade henne en gång och hon åt upp min favoritchoklad. I mina drömmar råkade hon ibland ut för hemska saker, och jag var så ledsen. En gång trodde hon att jag rymt, fast jag egentligen bara gått till skolan, precis som hon. När vi var ensamma hemma så lekte vi Afrika. Vi åkte båt (matta) i vattenfall (trappan) och åt mat ur träkärl på golvet. Jag vågade aldrig sova borta och saknade mamma och pappa förfärligt när vi behövde barnvakt några dagar. Jag räknade hur många gånger jag grät tills jag fick träffa dom igen.
https://mail.google.com/mail/?ui=2&ik=2d0a7767d2&view=att&th=12785abce2fdc080&attid=0.4&disp=inline&zw
Paula, favoritfarbror Pierre och jag. I nattlinne.

I min klass var vi 4 flickor. Vi fick lära oss att ta plats för att inte försvinna bland högljuda killar. Efter skolan spelade jag Super Mario med Fia. Vi åt alltid fil och flingor ur rosa-svarta koppar, om det inte var december - då åt vi minipepparkakor och drack mjölk tills vi sprack. Vi delade best friends-hjärta. Min kedja gick av och hjärtat försvann en vinter, men när våren kom hittade Fia det på vägen hem. Vi tänkte att det var nog ödet. Och det var det. Vi var flera flickor som träffades. Vi cyklade så fort vi kunde till Kläppe och såg på Glappet tills solen gick upp. Då åt vi mackor-i-järn med nutella. Typ en hel franska var.

I femman blev vi plötsligt stora och längtade efter att börja högstadiet i Lit. Vi fick åka buss till skolan och lämna Lungre och barnen bakom oss. Jag fick springa till skolbussen varje morgon, för jag var förfärligt morgontrött. När det var vinter ägnade jag varje morgon åt att försöka lura pappa så jag slapp kängorna. Han gav aldrig upp, det gjorde inte jag heller. Annars minns jag att kommentarerna från klasskompisar så fort förändring skedde. När jag för första gången bar rött, när jag för första gången målade ögonbrynen, när jag gick upp eller ner i vikt och så vidare. Det sistnämnda kom att få större betydelse än jag kunde ana.

https://mail.google.com/mail/?ui=2&ik=2d0a7767d2&view=att&th=12785abce2fdc080&attid=0.2&disp=inline&zw
Jag och Sarah i åttan. Så här svåra var vi.
 Vi fyra som överlevde högstadiet tillsammans.


Vi var fyra flickor som hade tjejkvällar och åt tacos. Jag började ha mascara. Och batik-t-shirt. 6an och 7an gick. Vi lyssnade på Spice Girls och jag fick vara Emma. Jag fick en championtröja och blev lycklig. Rudolph blev min bästaste killkompis och han förstod allt jag sa. Åttan var det värsta året på högstadiet. Vi slutade lyssna, började tänka och låg på bänken i rasthallen och hade det svårt. Livet var för stort, kläderna för små och uppmärksamheten både för stor och för liten. På kvällarna låg jag i flickrummet med telefonen och skolkatalogen. Jämt. Tills internet kom. Jag var tillsammans med en pojke och grät floder när han slutade nian och bytte skola. Vi pratade inte på hela sommaren, han hånglade med någon annan. Jag hade hans tröja hemma hos mig och sprayade min parfym på den innan jag lämnade tillbaka den. Tänkte att han kanske skulle sakna mig då. Jag började nian och tänkte med skräckbladad förtjusning på gymnasiet i stan. Fortsatte mina sånglektioner och sökte till estetisk musik. Jag tänkte att jag alltid träffar pojkar som sällan är snälla, men vande mig vid det.

På fritiden ville vi vara i Lit på alla fester vi kunde, eller på gårn'. Eller till och med utanför statoil! Vi hade tusen smeknamn och klubbnamn. Det var änglar, divor och fiskpinnar. Jag och Towa låg i hennes säng i Husås och smsade alla vi kände, stängde av mobilen en timma för att sedan se hur många som svarat. Jag drack ingen alkohol innan 9an, sedan blev det tusen cider och tredagarsfester att minnas eller glömma. Jag hade ett par ljusa crocker-jeans som jag älskade över allt. Dom gick sönder tusen gånger men jag lagade och blekte varsamt bort varje fläck med klorin. Rätt vad det var var nian slut och jag sjöng i kyrkan.

Jag grät ännu en flod när jag inte blev antagen till estetisk musik. Mina fina vänner kom med blommor och jag hade inte riktigt orkat gå ur sängen. Allt hade rasat. Under sommaren blev jag bjuden på middag av en kock. Vi blev tillsammans och jag började på Samhällsprogrammets språkinriktning, men kom in på musiklinjen efter ett par veckor. Det var svårt på tusen sätt att inte vara lika bra. Jag träffade Julia som lärde mig allt om mystemadagar och raggsockor. Vi sjöng stämmor i korridorerna. Jag och kocken gjorde slut. I tvåan blev allt svårt. Jag slutade lyssna igen, stängde av och slöt in. Jag tänkte bara på mat och på hur fel jag var. Jag träffade en pojke och peppade upp mig. Jag tyckte att han var så fin när han spelade gitarr. Jag och Julia åkte till Göteborg och såg Lars Winnerbäck. Vi var sålda och han sjöng om allt vi visste men inte hade ord för. Vi gick på storsjöyran med gymnasieflickorna och hade spritfyllda påsar i BHn. Vi började trean, jag tog körkort och mådde bra. Jag och gitarrpojken hade gjort slut för andra gången. Vi beställde studentmössor och vita kläder. Jag höll talet i aulan och alla grät. Nu börjar (och slutar) livet, tänkte vi och en post-gymnasial depression följde.

[Img0094.jpg]

Jag jobbade först med mamma och mormor på Eloge. Sedan åkte jag och Petra till England och jobbade på en bar. Jag klippte navelsträngen, men ringde hem nästan varje dag och grät. Det var svårt och fantastiskt i Oxford. Jag älskade lukten och vyerna. Vi pratade tjusig engelska och träffade pojkar från hela världen. Mitt hjärta sprack när de åkte hem igen. Vi åkte tillbaka till Sverige när pub-livet blev infekterat. Jag hade gått upp 7 kg på pasta med gräddsås och vin. Började jobba inom äldrevården efter 2 månaders vägran. Som jag trivdes! Östersund var ändå för litet. Jag och Julia stack till Nya Zeeland. Två månaders bekymmerslöshet, möten och upplevelser. Vi älskade det. När vi skulle åka hem fick jag panik och bokade nästan en resa till Sydafrika. Jag tänkte att i Östersund går jag under.

http://photos1.blogger.com/blogger/1284/2698/1600/PICT0023.0.jpghttp://photos1.blogger.com/x/blogger/1284/2698/1600/716232/PICT0041.jpg
Jag och Julia. Jag och Sara.
(Inte hela) estetgänget


Det gjorde jag ju inte. Vi levde livet, jag körde bil, bestämde själv och och gick på krogen. Och tog tusen nattdopp. Jag och Julia planerade universitetslivet. Vi fick en lägenhet tillsammans i Ryd och låg i bland i soffan hela söndagar och såg sex and the city. Studentlivet var en prövning och jag kände i början att jag aldrig kunde något. Jag träffade hundra fina vänner och estetgänget formades. Med Sara min rövardotter formulerades feministiska åsikter av rang. Jag kände mig ensam i början och träffade aldrig rätt killar, tills Calle dök upp. Plötsligt var jag sjuksköterska, sambo och blivande mamma. Här är jag nu. Snart 26 år gammal. Resten får vi se.

/E