tisdag, augusti 31, 2010

Kära värld!

Här råder viss bloggtorka som ni märkt.

Helgen spenderades i Bollnäs. Jag och C tog tåget upp för att man i vår ålder tydligen är alldeles för sliten och trött för att orka köra bil. Klokt och faktiskt billigare tack vara sista-minuten-pris, i alla andra fall - rena rånet. Jo. I Bollnäs ägnade vi oss mest åt att vagga och titta på min förtjusande systerdotter. Få saker är så lugnande som en sovande barnkropp mot ens bröst. Det ger svar på alla livets frågor och botar all stress och framtidsångest. Nu vet jag vad som är viktigast!

Vi har utöver barnagull arbetat i trädgården, som ju också har en lugnande effekt. Fantastiskt härligt att andas ren luft och låta kroppen arbeta.

Det är inte bara fysiska och känslomässiga behov som har tillfredställts, utan även intellektuella sådana. Detta på kräftskiva med visa och belästa grannar.

Det om det. Nu är vardagen här. En ganska lugn sådan.
/E

måndag, augusti 23, 2010

Jag längtar så efter svenska äpplen, höga himlar, lingon och trattkantareller. Och egen trädgård. Jag längtar så jag går av!


Ute är det 17 grader och känns säkert precis som sommar. Men snart SNART är hösten här och blåser liv i mig. Det kommer att bli en strålande höst fyllt av mycket nytt. Jag ska bli student igen! Varje onsdag tar jag mig till sthlm för kurs i Gastroenterologi. De övriga 7,5 hp ska fyllas av en så intressant kurs att man dånar.. Vetenskaplig forskningsmetodik. Uähk. :)
/E

måndag, augusti 16, 2010

Tanter!


Jag har en fantastisk bok! Den handlar om tanter och deras hattar. Författaren har rört sig i stockholm och gjort korta intervjuer med hattbärande tanter. Det handlar om mode förr och nu och om livet förr i allmänhet. Tanterna är så tjusiga! Någon poserar med en hanskbeklädd hand mot kinden, några har turban och ser rediga ut.

Åh. Jag älskar tanter! Jag känner nästan vördnad inför deras stora livserfarenhet, all den tid de sett passera och allt de varit med om. Jag älskar att höra tanternas (och nåväl.. gubbarnas) berättelser om kärleken när de är patienter på avdelningen.

Någon dag kanske jag bjuder in mig själv på fika hos tanten mitt emot. Hon ler alltid så glatt!

/E

lördag, augusti 14, 2010

Om rollerna.

Ikväll får jag mentalt anstränga mig att se mig själv som Emilie i första hand, därefter sjuksköterska. Det är svårt, för det verkar som att jag oftare är sjuksköterska och mer sällan Emilie. Jag får också anstränga mig för att vara sjuksköterska på jobbet i första hand, inte Emilie. På arbetet behöver jag ibland se mig själv som ett verktyg. Jag måste bortse från mina rädslor, min osäkerhet, konflikträdsla, mitt behov av att vara alla till lags, och min onödigt stora respekt för auktoriteter.

Ett verktyg gör färre misstag, tänker jag. Om jag plockar bort min rädsla, min osäkerhet kommer jag alltid att klara mötet med "svåra" patienter/anhöriga/läkare. Om jag skjuter bort till-lags-behovet kommer jag att kunna prioritera bättre. Om jag lägger undan min konflikträdsla och min onödiga respekt för auktoriteter kommer jag klara att ifrågasätta mer, sätta hårt mot hårt. Inte gå under i telefonen med narkosjouren. Alltså. Om jag är mindre Emilie och mer sjuksköterska på jobbet så sköter jag det bättre. Mer professionellt.


Det hela är svårt tydligen. För i mig själv som sköterskeverktyg behöver jag också se vad jag är bra på, vad som gör mig till en duktig sjuksköterska. Och det är ikväll det svåraste av allt. Varför jag är en bra Emilie vet jag redan.

/E

fredag, augusti 13, 2010

Rastlösbot.

Ni känner mig nog som en rastlös person. Det gick nästan över igår när jag märkte att man faktiskt kan ligga i sängen/soffan en hel dag utan att gå under. Jag ägnade mig helt och fullt åt återhämtning. Därefter spelkväll, prima sådan!

Idag sitter jag i godan ro i min soffa och lyssnar på bra musik, äter köttbulle-rödbetssallads-smörgås och dricker kaffe. Snart bär det av till jobbet för långhelg (fre-mån).

Gött!
/E

torsdag, augusti 12, 2010

Sov på min arm

Rönnbären har kommit och luften är kvav. Sensommar. Så snart luften har blivit sådär hög som himlen är det höst. Jag älskar hösten, nästan mer än alla sensomrar. Fast sommarkvällsdopp är bättre än allt i världen. Till och med bättre än höst. Jag är lite kluven i det där.

Annars funderar jag mest över hur trött man får vara på sin enda lediga dag. Rätt så trött antar jag, med tanke på att jag jobbat 6.45-21.30, och sedan gått upp för ännu en tidig morgon. Jag var i djup sömn inatt, nästan koma, men vaknade inte särskilt utvilad för det. Så efter ett avsnitt Mad Men sov jag en stund till. Jag får tillåta mig det, fast mitt samvete vill att jag ska uträtta och uppleva tusen saker.

Jag funderar också om det verkligen är rimligt att ett hus ökar i pris med en miljon under budgivning. En budgivning som vi inte deltar i, inte tänkte delta i. Vi är inte så sugna på ett fuktskadat, men fantastiskt hus. Men ändå. En miljon blev till två på ett nafs.
/E

tisdag, augusti 10, 2010

Otack är världens lön, jag mitt otacksamma stycke.

Urtidig morgon. Jag är stressad, understimulerad och nervös. Detta är ju den bästa tiden i livet (så som nuet alltid bör vara, vad annat vet man?), men jag kan inte ta vara på den. Nuet är idag är en hållplats i väntan på framtiden, vilket känns bedrövligt. Om några månader börjar jag studierna. Det gör mig peppad och nervös. ÅH vad jag önskar mig en fast anställning!



Men äntligen har jag fått se min fina vän! Vi har plockat kantareller och pratat ikapp. Fint.

Vi hörs en annan dag. Jag ska ta min frukostapit i kragen.
/E

tisdag, augusti 03, 2010

Futurum

Vi har ännu inte laddat semesterbilderna till datorn. Nu är det augusti och jag verkar helt tappat suget att visa och berätta. Jag får ta fram dem i november när allt är grått, då kan man gott behöva piggas upp av dressincykling och varma kvällsbad.

Det är så mycket gott som väntar i framtiden, och så mycket härligt som sker just nu. Ofta förlorar jag mig i dagdrömmar om hus och om att gräva djupa gropar i trädgården och sätta i fruktträd. Jag försöker låtsas att det inte alls dröjer minst tio år innan trädet blivit så där knotigt och fruktbärande. Jag försöker låtsas att jag inte bor i lägenhet längre. Och jag försöker låtsas att det inte är på något sätt jobbigare att åka buss/tåg/bil till arbetet, istället för att slänga sig på cykeln i tio minuter. Samtidigt får jag erkänna att ojämn mark under fötterna, sjö, skog och naturens ljud lockar mig mer än astfalt, fontän, en arrangerad park och trafikljud.

En snarare framtid; studierna i höst! Jag tror verkligen att det blir bra!
/E