Den första låt jag hörde av Winnerbäck var
Kom Änglar, eller
Att Fånga en Fjäril. Den första skivan jag köpte var
Dans med svåra steg, eller
Med solen i ögonen. Köpte jag dom samtidigt? Det var i ettan på gymnasiet. Ungefär i samma veva som det var trendigt att sluta lyssna på honom för att
alla andra gjorde ju det, och samtidigt som alla strävade efter att ha börjat lyssna innan han blev känd. Det var ju lite töntigt att börja lyssna när han släppte plattan
Kom, minns jag.
Jag och Julia kunde varje textrad och sjöng ikapp i Göteborg på den första konsert jag såg. Jag har sjungit
Kom Änglar och
Du hade Tid, orginal Ani Di Franco, för fullsatt aula/kyrka. De övriga sångerna har framförts på tusen släktmiddagar, födelsedagsfester och i hemma i all enkelhet.
Jag vet inte vad jag gillar mest med honom. Det faktum att hans välformulerade texter går rakt in, träffsäkert och brutalt? Kanske hans uppenbara sårbarhet och ärlighet eller hans tydliga avståndstagande från media? Kanske gillar jag honom också för att hela hans uppsyn de senaste åren fått mig att tänka på pappa.
/E