Jag vill så gärna krypa ihop och läsa Elva Minuter, men jag har inte fått den än. Den kommer nog på måndag.. Och jag borde ägna mina vakna timmar åt Människans Fysiologi istället. Jag vill sticka också, men har varken stickor eller garn. Var precis ute på en promenad och pratade med Rudolph. Han är klok och jag saknar honom. Vi lär inte träffas förrän i vår eftersom han åker till Sydafrika snart. Det var iallafall skönt att komma ut lite, men luften kändes för varm och hade inte den effekt jag tänkt mig. Det är den 18e november och plusgrader! Nu är det inte länge kvar till jag får åka hem en sväng. Hem till mamma mia, pappsen och syster. Östersunds gator och Lungre där varje vägkrok är bekant. Östersund bär på minnen och nostalgi. Här finns ingenting sådant än. Allt är nytt och det blir jag trött av. Och ensam. Tillvaron känns liten. Det kanske är ett konstigt ord i ett sånt sammanhang, men det är så det känns idag.
Domkyrkan är vackert upplyst på kvällarna och får mig att tänka på Oxford. Jag saknar något. Och såsmåningom ska jag försöka formulera för mig själv var det är.
oh herregud. Hur orkar jag tänka så här mycket efter gårdagen!?
/E
Jo. Kommentarerna ni skrev till Trötthet hjälpte. Tack!
En blogg mest om att vara mamma. Men också om att vara kvinna, människa och sjuksköterska.
2 kommentarer:
Skrev en liten komentar förut men tror inte riktigt att den kom fram så jag kör väl en till då=)eller ja...tänkte bara säga att jag precis hade läst ut Elva Minuter och att det är en av de bästa böcker jag läst, så jag är nästan lite avis att du har den framför dig!Hade!
Haha, ja jag är en flitig bloggläsare ska du veta=)! Jo den ger en bra med tankeställare, men jag tycker ändå inte att den gav några negativa vibbar, tvärtom...jag blev munter av att läsa den, den gav en ett litet perspektiv på livet, fast det kanske bara är för att jag bor hemma i storhallen och har allmänt taskig uppfattning om allt nu för tiden=)
Skicka en kommentar