Datumet + 2

Jag hade ju bestämt mig för att låtsas att bebisen kommer först i maj, för att hålla otåligheten i schack. Detta har inte riktigt lyckats och trots att jag just nu har det väldigt trivsamt med kaffe och muffins på vår soliga balkong är detta är en väntan som kan göra en vansinnig. Igår tittade jag på förlossningsprogram utan att min livmoder fattade vinken. Jag städade vinden, vilket innebär släpande, lyftande och skjutande av stora kartonger. Även detta utan nån direkt förvärk att tala om.
En vansinnig väntan.

Jag får vara tacksam för att jag sovit gott inatt, samt sovit gott sittande i sängen ett par timmar på förmiddagen. Mindre tacksam för den klåda som min extremt utspända mage ger. Mindre tacksam för tankspriddheten och mitt märkliga humör. Men ändå såklart, tacksam för att jag får vara med om detta.
/E

Våröra

Ni kanske tror av min frånvaro att jag föder barn. Det gör jag inte. Jag får helt enkelt räkna mig bland de >70% som föder efter beräknat datum, vilket passerade igår.
Jag samlar mig och försöker få tiden att gå. Igår lyckades jag rätt bra med det. Jag och C var på påskmarknad, promenerade länge och åt lunch i solen. Idag har jag sovit bort förmiddagen och försöker nu lyssna på pepp-musik och småstäda lite.

Fantastiskt väder idag och ingen borde sitta inne egentligen. Å andra sidan slår tröttheten ner mig ibland och jag bara måste ligga ner. Vilket sällan passar sig utomhus, lite beroende på aktivitet.
/E

Om stressen den bortblåsta

Det har hänt någonting med mig. Graviditeten närmar sig sitt slut och den otålighet och rastlöshet jag känt till och från i veckor är som bortblåst. För hur länge återstår att se, men just nu är jag oväntat lugn. Jag unnar mig att sova. Typ hela tiden. Jag sover 10 timmar varje natt (ingen sträcksömn, men ändå), äter frukost med C och går och lägger mig för ytterligare några timmars sömn. Ibland sover jag även någon timma på eftermiddagen. Alltid utvilad. Det som fick mig ur sängen igår vid 11 var några händiga karlar som skulle byta blandaren i duschen. Och vips är vårt problem med växlande varmt och kallt vatten bortblåst. Inga skållningsskador på oss eller vårt barn.

I morse tänkte jag att fönstren borde putsas, garderoben sorteras på allt jag inte kan ha och allt jag inte kan amma i. Tänkte att jag också borde göra en träningsplan för att snabbt komma i form och känna mig stark. Istället duschade jag länge i perfekt tempererat vatten, sedan drack jag kaffe, åt rågpolarkakor (vilket är en drog, för övrigt!) och läste Mia Skäringer Dyngkåt och hur helig som helst. Wow vilken bok. Jag har alltså bytt ut nagelmålandet mot läsning. I måndags satt jag i fåtöljen med en bok i näven från kl 15-22 med middag som enda avbrott. Det var en fantastisk bok och jag var fantastiskt lugn.

Tänk att tiden går.
/E

Sol i sinne

16 grader och solsken. Jag har ätit lunch ute och en glass i solen utan jacka på. Däremot ingen yoga imorse då natten inte bjöd på särskilt god sömn utan istället många vakna timmar. I övrigt målar jag naglarna som tidsfördriv. Som sjuksköterska är detta en sällan unnad lyx och ett tecken på ledighet. Och ledig är jag ju verkligen!

V 40 har startat och på söndag infaller det gyllene datumet. Statistiskt och genetiskt verkar vi dock få vänta i upp till 3 veckor från nu. Men förr eller senare kommer den, tänker jag. Det här är en underlig väntan och igår var första gången under graviditeten som jag faktiskt var lite trött på den här otympliga och mycket förändrade kroppen.

/E

Sunday sorbet

En härlig och lugn helg. Lördagen bjöd på varma grader, promenad och öppen vårjacka! Det var 15 grader varmt och man kunde till och med cykla utan vantar! Jag fikade med vän på stan och på kvällen såg jag och C en alldeles för sorglig film för en gravid själ. Idag har vi inte gjort många knop, men jag har iaf ätit en glass på balkongen och en prima söndagsmiddag på restaurang med kära C.

Jag börjar förstå att tiden inte står stilla. En hel vecka har ju gått och jag har knappt märkt det! Sysselsättning är a och o. Och vila! Mitt mål är att alltid vara utvilad, man vet ju aldrig när en förlossning kan dra igång. I morgon entrar vi v 39 och det bör vara max 4 veckor tills vi får träffa den nya människan som ska göra oss till en familj.

Imorgon yoga. Tröttheten till trots ska jag försöka mig på lite mer motion i form av promenad och möjligen några längder i bassängen. Jag blir så löjligt andfådd när jag promenerar, får mycket sammandragningar och blir trött i ryggen, men det är ändå skönt att röra på sig.
/E

Skillnad

 Kanske är detta v 18-20 någonstans.

Och här v 37-38.

Om att balla ur

Det är inte alltid jag är så harmonisk som på bilderna vid fönstret. Det är sällan jag lugnt tassar omkring här hemma och förstrött petar på en orkidé. Det här är baksidan av väntan.

Igår var det verkligen inte lätt att vänta barn. Jag var orolig i kroppen, trött och tjock (surprise). Jag kan inte bestämma mig för om jag vill ha ut barnet nu eller om fem år, men det spelar ju ingen roll för inget av dom är ett alternativ. Det kommer att ta upp till fem veckor. Inatt vaknade jag kl 03 och kunde omöjligt somna om. Vankade omkring någon timma, åt, vred och vände. Hur ska jag stå ut fem veckor till? Hur ska jag klara att föda ett barn? Hur ska jag klara det stora ansvaret som väntar? Ja ni hör.. Jag har helt ballat ur.


En sak som är säker är att jag idag inte kan vanka omkring här hemma, vänta och vara tyst (igår var jag inte säker på att min röst fungerade).
/E

Det här med havandeskapsledighet...

Ibland slår det mig att jag egentligen bara går runt och väntar. 

Förbereder. Anpassar. Jag och min stora mage full av sparkande fötter och knän. Ibland måste jag hålla emot för att inte bli sparkad för hårt.

Det var det första mamma sa förra helgen - Oj vilken jättemage! Jag förstår vad hon menar nu när jag ser bilderna. Åter igen. Min kroppsuppfattning är lite skev.

Idag tog jag en kort och långsam promenad runt en park. Vaggandes med korta steg. Jag är inte alls lika hurtig, smidig och spänstig som för några månader sedan när jag promenerade till jobbet. Det hela har väl sina förklaringar...

Gravidyoga och simning går fortfarande bra. Tyngdlösheten i vatten och varma bubbelbad är magi för ond rygg. Trots att jag bara orkar simma i en kvart.

Det finns risk för att den kommande månaden blir den längsta i mitt liv. Kanske till och med längre än den sista månaden på jobbet.

Men det kommer ju att vara värt all väntan på denna jord. Och under tiden petar jag på min orkidé, viker barnkläder, tittar på vaggan och vilar.

/E

v 37

 Nej, jag ser inte mina fötter om ni undrar.

/E

Perspektiv i manin

En del dagar orkar jag inte lyfta ett finger, andra dagar bestiger jag berg. Idag har jag åstadkommit så mycket bara cykelturen i stormen till Tornby vore nog! Tror jag att världen går under om bebisen kommer till ett ostädat hem? Nej, det gör jag faktiskt inte. Däremot går jag under i väntan på bebis om jag behöver trava genom drivor av damm. Vid närmare eftertanke kommer bebis nog inte att förfäras över förrådskänslan i vardagsrummet, avsaknaden av bra TV-bänk och gungstol eller av att inte ha bodys som matchar mammas egensydda kläder...

Igår träffade jag mammor och blivande sådan för fika i Linghem. Hemskt trevligt att prata och få försmak av vad mammalivet kan erbjuda. Vilka fina barn! :)

I övrigt husdröm och inredningsnoja. Måste börja spela på triss. För när (ja det är ju bara en tidsfråga ;)) jag vinner köper vi drömhus. Drömmen om hus är nämligen bättre än verkligheten har jag hört..
/E

Dagens

Jag har idag producerat dessa två. Båda klippta efter redan befintliga plagg från min barndom. Korta hängselshorts och sparkbyxor. Det hela tog mig 2-3 timmar och jag är löjligt nöjd. Nu ska de bara tvättas. Och användas!

/E

Förbereda

Sådant som normala icke-gravida, not-to-be-gravida och lite annat folk inte intresseras av:

• Bebis ligger fixerad med huvudet neråt. Jag kan följa en liten fot som kommer sparkande längs magen ibland. Och ibland måste jag hålla emot så den inte sparkar in i min lever/lunga/revben.
• Hjärtljud 145slag/min och Calle fick lyssna genom en trätratt igår hos barnmorskan.
• Barnmorskan menar att jag är "trygg och förberedd inför förlossningen". Är det så?

Snart åker vi och hämtar massor av saker som en bebis kan tänkas behöva, och lite till. En vagn bland annat, om den får plats i bilen. Det känns spännande och fint att allt snart kommer stå här och vänta.

Många menar att det är farligt att ha allt väntandes hemma. En del vågar inte köpa en endaste liten pinal innan bebis kommer ut av rädsla att något ska gå snett. Det kan det ju göra (och även efter bebis är ute) och om det nu skulle hända något hemskt tror jag inte att det svåraste är att vi har köpt ett skötbord och lite kläder.
Så jag är glad och förväntansfull - det kan man aldrig vara i onödan. Men också stundtals orolig. Och det lär jag vara resten av livet.

/E

Föda

En lång föreläsning om förlossningen och dessutom En Unge i Minuten på tv igår resulterade i förlossningsdrömmar hela natten. Slutligen kom det ut ett mörkhyat barn som de lade i babyskyddet och ställde i fönstret medan de väntade på moderkakan. Först därefter fick jag honom till mitt bröst. Det hela var mycket konstigt.

Idag tvättar jag och vankar omkring i min dåsiga trötthet. Igår morgonyoga och lite lättare att ta mig i och ur alla positioner än sist. Sedan second breakfast med med fina flickor! Frukost och vänner, två goda ting!

Nä om man skulle ta och sova lite mellan tvättomgångarna..
/E

Babykläder

Alla barnkläder vi fått och de som jag hittills sytt förvaras i en liten kartong i min syhörna. Allt är ju ännu otvättat och jag har förstått att folk tvättar alla kläder - men bara till första barnet ;). Det har hänt att jag plockat upp plaggen ett och ett och utbrustit något slags uppspelt tjut. Hur liten kan en människa vara!? Och tänk att dessa kläder ska bäras av vårt barn snart (förutsatt att det jag sytt är ok).

Syförbudet har redan bytts ut mot inspiration så idag har jag sakta men säkert sytt ett litet plagg, men inte till vår egen bebis.

På bilden gårdagens verk - hängselbyxorna. Sytt av ett loppistyg i bomull.

Idag har också en kompis till C hjälpt oss att bära upp en säng på vinden. Den har varit för tung för mig och stått på högkant i vardagsrummet och sett tråkig ut allt för länge. Nu äntligen ska det hörnet göras om till någonting trevligt! Jag önskar mig en gungstol.
/E

Sysysy!

Låt mig få bjuda på ett litet smakprov av min maniska sömnad. Några halvfärdiga projekt ligger ännu vid symaskinen. Bland annat en body (äntligen hittat ett mönster!) och en omlottkofta. Några ofärdiga projekt ligger ännu i mitt huvud. Bland annat sparkbyxor/sparkdräkter i andra tyger samt ett par mössor. Storlekarna är från 62-68. Kommer troligen att sy något i 70-80 också.

Så nu vet ni vad jag gör. :)
/E

Kulmage

Jag känner mig som en ensam hemmafru. Det är inte alls en behaglig känsla. Så jag slår in magen i långkjol, drar på ökenkängorna, tar mina sammandragningar och går ner till stan för att flanera i vårjacka och kanske kanske äta en glass.

Jag förstår inte hur stor jag faktiskt är förrän jag ser det på kort. Kanske får den kramande långkjolen vänta tills magen är long gone. Haha - jag ser ju inte riktigt klok ut, men det bjuder jag på!




Jag bakade nog jordens godaste solrosbullar med surdeg igår. Om ni undrar.
/E

Nedräkning

Vilken lång natt! Jag har haft ont i rygg och höfter, varit upp och kissat tusen gånger och haft sammandragningar lika ofta. Tydligen andas jag väldigt mycket genom munnen nattetid vilket resulterar i slemhinnor lika torra som Saharas öken. När natten var över var jag lättad, men inte pigg tyvärr. Det var dagens gnäll, men faktiskt har jag självdistans nog att se det komiska. Hade jag ännu mer självdistans skulle jag lägga upp en bild på mig i den vita bodyn med röda hjärtan på som jag köpte igår. Jag måste verkligen se festlig ut med min mage, C skrattade nämligen tills han kiknade.

Nå. Idag bakar jag semeltårta till morgondagens sista pass på jobbet. Jag trodde aldrig att den här tiden skulle komma. Jag tror heller inte att tiden för förlossningen ska komma och ännu mindre att vi kanske håller vårt barn i famnen om +2 månader. Igår råkade vi se ett TV-program om graviditet och förlossning. Detta med bilder så detaljerade att vem som helst instinktivt kniper ihop benen.

/E

Fruit

Strålande lördag. En solskenspromenad med C till en secondhandbutik där vi köpte en förtjusande keramikskål och skira gardiner.

Jag bjuder på bilder idag (kors i taket!)

Den frukt jag ätit typ dagligen under graviditeten. Apelsin alltså -vilken frukt! (tur att jag varit preggo under vintern kanske..)

Och en bild på mig i v 31. Ibland är det skönt att känna sig lite fin, och det gör man inte i mammabyxor upp till armhålorna - men i klänning däremot!

Klart slut! Nu jobba!
/E

Swisch

Jag insåg igår att jag ju är i v 30! Det betyder att en vecka flugit förbi utan att jag märkt det, v 29 fanns inte i mitt sinne. 30 veckor känns som en magisk gräns, det innebär att det är 10 veckor kvar till fullgången. 12 veckor kvar tills gränsen för övergången, vilket jag hoppas slippa bli. Jag har dock noterat veckorna i min kalender fram till v 42, i början av maj. Jag ska försöka minska risken för otålighet och ledsenhet på slutet. Statistiskt kommer jag att gå över tiden.

Igår låg det vår i luften. Jag och C gick en hal promenad i skogen och åt vårig lunch i form av halloumiost, kidneybönor och sallad. Nu är vår lediga helg tillsammans över och arbetsveckan är igång.

/E

Lördagsnöje.

Fick äta frukost i sängen även i morse! Denna gång med C som sällskap, vilket ju är tusen gånger bättre än att äta frukost ensam. Lördagen bjöd på stadstur, loppistur och en liten stol att ha i hallen (skönt om jag inte orkar balansera på 1 ben längre). Vi drömde oss också bort på barnklädesavdelningen och fick med oss några små plagg att rada upp i byrån. Eftermiddagen bjöd på semla hos Linda! Fint värre.

Åter igen kommentaren av en främling "OJ så mycket mage redan!". Jag tycker att storleken är befogad, har ju drygt 11 veckor kvar. Då får man väl lov att vara lite rund. Grr!

God lördag.
/R