Östersund

Det här kommer att bli en lång blogg.

På tåget upp från Linköping var jag ambitiös och skrev lite på min näringsrapport. Väl på Sthlm central insåg jag vilken hemsk plats det är! Jag är norrlänning, jag inser det. Folk över allt, åt olika håll, samma håll, alla håll. Stora väskor, små väskor, inga väskor, höga klackar, trasiga klackar. Ingen ser någon. Bara en fast punkt långt där framme nånstans. Jag panikade mig igenom, köpte en sallad och gick mot Östersundståget. Där sätter sig en kvinna bredvid mig och säger Hej, vad kallt det är! Man måste sitta på vantarna! Hon var norrlänning, kan jag lova:P

Igår och idag har jag gjort mina två fältstudiedagar på Operationsavdelningen. Riktigt intressant! Har varit med på allt från borttagning av hudförndringar och bröstrekonstruktioner till tarmoperationer. Jag klarade blod och äckel utan problem. Min handledare var bra och duktig att förklara. Kanske blir jag Op-syrra tillslut, men då kommer jag att sakna vakna, icke drogade patienter.

Det är skönt att vara hemma, även om det är tre stressigt. Ikväll hade vi en mysig glöggkväll hos fina Towa med ett skönt gäng. Marielle är fin! Vitvinsglögg med lime -årets grej. Mmm! Det är konstigt att inte bo här längre. Knastret under bildäcken är kvar, det är halt och jävligt på vägarna. Östersund är alltid Östersund. Det enda som händer på ett halvår är att Källarn byter namn -igen! :) Men det är väl lite av charmen. Jag är som känt ganska nostalgisk och sentimental av mig. Svårt att säga hejdå till allt från kylskåp (kräven en förklaring...sen) till platser och vänner. Att jag inte gråter över att mitt rum inte längre är mitt, inte längre blått och inte längre har mina möbler är troligen ett kors i taket.

Fick ett mail långt här ifrån. En klok människa skrev att jag verkar smart som läser så mycket "human science". Jag känner mig inte ett dugg smart i denna motvind. Det är sådär att Motvind känns som mitt temaord. (Varför kan ingenting bara gå BRA, ni vet som man tänker..) Tentorna går dåligt, dålig självdisciplin, ingen ork, inget driv. Nu efter dagarna på sjukhuset känns det ändå som att jag valt rätt. Jag får tänka på det vid nästa underkända tenta (ja det blir garanterat fler) och aldrig ge upp.

Godnatt
/E