WAAHOW! I FEEL GOOD

Boxpass med Tove. Första gången så jag hade inte riktigt kläm på det. Men utan träningsvärk när jag inte vara imorgon. Jag fick trolla fram mat idag. Det är sånt som studenter gör när ingenting finns hemma, men det blir ändå mat. Jättekonstigt. Idag blev det fullkornsmakaroner (nästan de sista), krossade tomater med linser och lök. Det var helt klart ätbart, men jäklar vad skönt det ska bli att fylla på med massa gott imorgon. Jag har en ruggigt lång matlista. Ska nog slå på stort, göra en vegetarisk lasagne och ett storkok köttfärssås. Inspiration. Hade tänkt att jag skulle köpa massa tråkig husmanskostn, men det får nog vara. In i mitt kök kommer inga stekta falukorvar eller köttbullar med oklart innehåll! Pyttipanna och potatisbullar, så långt kan jag sträcka mig. Och korvstroganoff såklart.. Funderar även på blodpudding för järnets skull (hjärntvättad efter föreläsning om näringslära).

Långa dagar den här veckan, så självstudierna har legat på hyllan. Utom de dagar jag desperat satt på biblioteket och suckade i kapp med mitt eget eko. Jag måste lära mig att ta mig upp ur mina svackor och gråa dagar. Annars är det inga problem, dagar som denna är jag på högvarv hela tiden. Oj, lät jag manodepressiv nu?. Imorgon kväll får det nog bli lite plugg. Även på lördag dag och söndag.

Julia har ett projekt för mig. Jag är som känt konflikträdd (mer än vad många tror). Jag kan bli arg på system, situationer, media, rasism, samhället, förtryck.. osv osv osv. Men inte på människor i sig. Absolut inte de jag känner. Jag har en stark övertygelse om att det finns något gott i alla och jag säger sällan ifrån när det gäller människors åsikter. Jag ransakar mig själv och mina egna värderingar. Sedan kanske jag kommer fram till att personen har rätt/fel (utifrån mina ögon sett), men konfronterar väldigt sällan (om ingen berör de verkligt känsliga ämnena). När jag hamnar i en diskussion där jag blir i frågasatt så kan jag inte se personen i ögonen, jag skakar lite lätt, hittar inga argument som stöder min åsikt tycker jag och håller mest med för att slippa. Sen är det inte alltid så att jag diskuterar något där nån måste välja sida, jag kan bli nervös ändå. Jag tror att jag är allergisk mot arga människor. Och att jag blir rädd till och med för mig själv när jag är arg. Så julia föreslog igår kväll att jag skulle bli arg på någon idag. Jag känner att jag har aggressioner mot folk, men dom är helt obefogade. Sånna gånger kan man ju inte bara spotta ur sig ilska, utan kanske istället fundera över vad man egentligen är arg på. Ifall man projecerar något. Jag vet att jag måste förstå att diskussioner inte är farligt. Att jag inte blir mindre omtyckt och att människor inte nödvändigtvis ser mig som dum. Fast, tänk om det är så? Jag tror på allvar att jag måste vara omtyckt om alla och att jag måste tycka om alla. Men det gör jag nog inte. Å andra sidan så tycker jag inte hysteriskt illa om någon.
Äh va fan. Tyst på mig nu.


Jag måste göra vågen för Lasse Winnerbäck som slagit näven i bordet angående förnedrings TV och idolmobbingen. BRA gjort!

Towa -en människa att beundra.
/E