Projektion

Söndag tydligen. Idag har jag tid att plugga, men kanske inte motivation. Känns som att jag lägger mina tankar på andra saker.

Jag undrar om ilska måste vara kopplad till en person, eller om den kan vara generell. Jag tror att man alltid behöver ta ut sin ilska på någonting, ofta då på någon. Denna någon behöver nödvändigtvid inte vara roten till ilskan eller den man egentligen är arg på. Eller? Ibland kan man nog vara arg på någon helt obefogat. Eller så är det så, att man är arg av en anledning som inte är tillåten. Arg trots att personen inte har gjort någonting fel. Jag är arg på människor som bekräftar en negativ bild av människan. Jag är arg för att vi inte bryr oss om varandra. Arg för att allting är tillåtet bara det gynnar egot. Jag är rädd att jag är orättvis. Att mina misstankar gått till överdrift och gör att jag inte ser det positiva i människan, att jag inte ger någon en chans. Mina misstankar blir en självuppfyllande profetia. Det man söker kommer man att finna. Är det så illa att min tanke om att Människan är god till hon bevisar motsatsen har blivit tvärtom?



Detta var inte upplyftande på något sätt kan jag förstå. Jag måste plugga nervsystem och läkemedelslära.
/E