Dödsstraff

Jag är emot. Starkt emot. Även när det gäller Saddam Hussein, brutala mördare, våldtäktsmän osv osv. Detta för att människan inte ska styra över liv och död. Det ligger inte i våra händer. (Kanske inte heller i någon Guds händer, vem vet. Men inte i våra. Kalla det slumpen. Om ni vill) Det är inte vårt ansvar att bedöma vem som får leva och vem som ska dö.
Lika så är jag emot dödshjälp. Människor är så rädda för döden och för lidande. Som om lidande inte får vara en del av livet. Döden har sällan varit vacker. Få människor dör i en doft av rosor och med ett stort leende på läpparna (Jag tror absolut att många dör lyckliga, det handlar inte om det). Vi har blivit så rädda för det som är fult, det som gör oss svaga, det vi inte kan rå över själva. Varför kan vi inte bara få dö precis som människan alltid har dött?
I vissa länder finns regler som säger att patienten får dödshjälp om sjukdomstillståndet bedöms leda till döden inom sex månader. Vi tänjer ständigt på gränserna. Om vi inte tål smärta, hur långt är vi beredda att gå?
Det är ju också någon som ska utföra saken. Om det så är att ge patienten sprutan i handen, eller om det är att injicera innehållet. Samma sak, det är någon som ska utföra dödsstraffet.. och sedan gå hem till sin familj. Kan man leva med någonting sådant?

Angående Saddam.. Är det inte ett hårdare straff att tillbringa resten av sitt liv i fängelse? Detta dödsstraff lär inte bringa någon större ro i Irak, om man ska tro Jan Hjärpe. "Risken finns att han blir martyr, inte bara i Irak utan i delar av arabvärlden. Han är en förebild för många, bland andra för vissa radikala palestinska grupperingar."


/E