Kom då.

Om vad som komma skall. Snart snart snart. Tack.

kaffetåren den bästa är

Jag hade kunnat sova hela dagen, men plötsligt står lilla E upp i sängen och ropar "nu  är det inte mörkt längre!". Vi åt frukost vid tvn och kaffe har sällan varit så gott som dagens första mun.

Ja ljust är det sannerligen med det fluffiga täcke som ligger över allt, men jag längtar vår. Jag längtar förändring. Det sistnämnda resulterade i ett frisörbesök igår och jag kom ut därifrån med väldigt rakt hår. De står alltid med plattången i högsta hugg när man kommer in, och visst blev det förändring om jag ska lita på kollegornas reaktioner. Min man märkte nog ingen skillnad bortsett från de hundralappar som drogs från vårt gemensamma konto, men vad kan man begära.

Puss å hej.

Hej snö.

Jag har en (1) trogen läsare. Min kära mor. Och med sådan trogen publik kan man bara inte svika.

Hemkommen efter en helg i Borås och Göteborg. Det har gosats liten kusin och faktiskt så har vi promenerat med solen i ansiktet. Känns ändå skönt att veta att solen finns där bakom molnen ändå.

Just som jag trodde att det var vår så blev det vinter, våren är ju långt borta ändå. -7 grader och några centimeter snö. Lilla E fick en snow racer i julklapp, så till hennes stora glädje kanske det kan bli premiär imorgon.


Puss på dig mamma!

Anybody out there?

Det händer att jag suktar dagbok. Jag skrev en såndär 3-års dagbok, för hand, som tanter gör. Började det året jag längtade barn, blev med barn, fick barn. En fantastisk resa att följa. Boken tog slut och jag köpte aldrig någon ny.

Samtidigt står den här dammiga gamla bloggen och möglar.

Ptja. Vi har köpt radhus, flyttat, skolat in lilla E på föris. Jag har börjat plugga på halvtid. Känna mig rätt bra på mitt jobb.
Vi har haft flera första-gångare sedan sist; varit utomlands med småbarn - Mallorca, klassikern. Vi har förlovat oss. Gift oss! Sovit ensamma en hel natt för första gången sedan E kom, och varit på vår första barnfria resa sedan dess - Barcelona!

Oklart om detta har stillat min skriva-behov. Kanske är det ändå inte en endaste en som läser. Och jag är inte säker på om det spelar någon roll, eller inte.
Hejdå.