Jul!

Julen har passerat som ett röd-guldigt swisch och året lider mot sitt slut. Vi fick en ordentligt vit jul i Östersund och hann med både plusgrader, storm (Dagmar, ni vet) och vertikalt snöfall. Och ett par fina vinterpromenader.

Julafton bjöd på ett mättande, men helt opretentiöst julbord, en enorm julgran hos min syster med familj, och fullt ös med alla barn (som ju bara är tre till antalet, men känns som många fler :)). Många fina klappar till oss och dottern, mellandagsreashopping till mig, utefrukost med vänner och barnvakt en kväll så vi kunde träffa vänner. Skönt! Dessutom får vi ett värdebevis från SJ för hela den summan vi lade på resan upp då tåget var drygt fyra timmar för senat. Gött :)

Åter i Linköping och torr asfalt. Det nya året planeras firas in med vänner och god mat, som sig bör. Vi hoppas bara att vi blivit friska till dess. Jag har nu haft ett par dagar med en febrig dotter och sambo i sängen. Dottern tätt, tätt intill och med minimal sömn innan vi själva går till sängs. Alltså minimalt med tid för egna projekt och måsten. Nå. Det går över och mest värker mitt mammahjärta av omsorg för vår lilla varma tjej. Varmare fötter har jag då aldrig känt!


Slänger in en bild på de "one piece'ar" jag sydde till syskonbarnen. Båda efter mönster från Stoff och Stil med tillägg av fodrade luvor och längre muddar att "växa i". Den lilla sytt efter en rejäl förminskning från stl 110 till kanske 92? Jag tror de passade fint :)
/E

Hej jul

Det har varit aktiviteter dagligen sedan i fredags så idag tänkte jag ge henne en hemmadag och själv fixa inför julen. Aktiviteterna visar sig nog i lite sömnstörningar för liten E och hon sömnvägrade tills C kom hem och jag skickade ut dem på promenad och jag fick en hel timma för mig själv. En helt ostressad dusch, en kopp te, en tidning och en stund i planläge i soffan till skön musik. Låter kanske fånigt, men det gjorde underverk.

Apropå underverk...

God jul till alla er!
/E

Liten jul och sömn

I helgen firade vi lite jul hos Esters farföräldrar. Julmat, godis och klappar. E var fantastiskt nöjd och härlig hela helgen och vi blev ordentligt ompysslade med god mat.

Idag träffade jag och Ester ett gäng andra mammor med barn för GOD fisksoppelunch, saffraskaka, glögg och julklappsspel. Jag åkte dit med en bodylotion, en duschkräm som luktade ungefär som en solbadare på 80talet (kokos) och en chokladansiktsmask. Hem kom jag med skumtomtar, choklad och en tvål från body shop. Roligt trots trötta barn.

Snön har kommit, men har nu ersatts av regn. Självaste julafton känns långt borta, men ikväll har jag tagit mig samman och dragit de sista sömmarna på julklapparna.

I övrigt verkar vi ha gett upp projektet att hjälpa E att somna i egen säng. Eller hur ska man se det, hon kan somna i egen säng - inatt gjorde hon det åtta gånger! Vilket ju också innebar att hon vaknade just åtta gånger. Åtminståne sex gånger för många, om ni frågar mig :) Hon har ikväll somnat och vaknat tre gånger och nu vaggats till ro av sin far. Klockan halv tio. Åtminståne två timmar för sent, om ni frågar mig. Något som definitivt kräver intag av åtminstone tre skumtomtar. Kanske två för många, om ni frågar mig.

Äsch. Förra veckan fungerade insomning och sömn bra. Man vet aldrig vad som nu rör sig i hennes huvud och de sämre perioderna kommer att varvas med de bra tills hon blir tonåring eller nått. Då kommmer vi bekymra oss över att hon sover bort heeeela daaagarna! Och sedan kanske över att hon aldrig sover hemma ;)

/E

Nämen!

Min blogg är försummad! Kanske har jag bättre för mig? Igår t.ex. babysimmade vi för sista gången denna termin. Sedan var det ordentlig städning och julklappsinslagning.

I övrigt pågår projektet: hjälpa dottern att somna liggandes i egen säng. Jag vet inte hur det kom sig att jag började just lagom till jul då vi kommer att spendera många nätter borta, men en del saker bara känns i magen.

Något som inte känns i magen är huruvida vi ska köpa radhus eller ej. Vi lyssnar till "magkänslan", men den är knäpptyst. Det är svårt att acceptera kompromissen och vi verkar aldrig riktigt falla för bostadsrättsradhusen. Det skulle ju innebära samma månadsvisa kostnad att köpa det vi egentligen vill ha - en villa. Så vi tackar nej och letar vidare. Verkar det som. Något modstulna i vårt minimala badrum.

/E

egenhet

Igår kväll föll årets första snö över Linköping. Blygsamma snöflingor som endast syntes om man kisade. Idag ligger en knapp centimeter kvar på vissa ställen. Ester märker nog ingen skillnad, jag märker den knappa minusgrad och halkan. Igår tog alltså hösten slut. Kan man tänka.

Mina föräldrar gladde oss med ett besök i helgen. Ester visade sig från sin bästa sida de timmar de var barnvakt. Jag och C har alltså haft våra försa timmar på tu man hand sedan E föddes för 7 månader sedan. Det var fint att göra sig lite fin och fokusera på varandra. Tre timmar senare kliade det av nyfikenhet och oro i mig och vi stegade med raska steg mot det café där E befann sig med morföräldrarna. Hopplös morsa som längtat efter egentid/partid och endast står ut tre timmar! Men vi hoppas att vi snart får möjlighet att göra om det.

Nå. I övrigt gav mina föräldrars besök ett välbehövligt energitillskott. Jag orkar vara en rätt bra mamma nu :) Och dottern är en fantastisk tjej.
/E

Pusta och sy

Det lilla livets första tand tittar nu fram. Jag vet inte om det är vad som stör henne, eller om det är en förkylning på gång. Det var ju ett gäng leksaker som bets och sögs på i onsdags på öppna förskolan...

Det lilla livets mamma har varit trött och oinspirerad i veckan, men igår kom energin tillbaka tack vare symaskinen och lite egen tid. Jag hade svurit åt den ordentligt innan jag, C och google kom fram till att trådarna inte låg ordentligt i trådspänningsbrickorna. Ja då kan man svära och ändra trådspänningen allt man kan, utan att det hjälper. Hur som helst, ju fler trådar desto mer komplicerat. Nu är jag dock igång med julklappssömnaden till Esters kusiner. Roligt! De ska få varsin onepiece och jag hoppashoppas att dom passar, den minstas mönster fick jag nämligen förminska en hel del. Nå. Jag visar när de är klara, och när julen passerat.

I övrigt är jag hemskt glad att det är fredag! Dels för att vi har städdag på torsdagar (en fast städdag är räddningen för de flesta ickestädsugna föräldrar) och det nu är rent, fint och adventspyntat, men också för att vi helgtid ju delar ansvaret även dagtid. Just denna helg åker vi till en vän i storstaden och äter brunch. Något som också kommer att ge energi och glädje. Fantastiskt!

Ja en kopp kaffe har jag äntligen hunnit dricka. När dottern snart vaknar ska lunchen serveras. Idag bjuds det på kokt passerad kyckling med potatis- och morotsmos och smör. Smarrigt värre. :)
/E

Kära barn!

Kalla fakta handlade om barn som förolyckas och skadas i förskolorna. Det är ju alltid hemskt när barn skadas eller dör. Lika hemskt var det än sker. Jag vet att en mamma inte kan hålla ögonen på sitt barn dygnet runt och att en olycka händer på två sekunder. Hur ska vi då begära att 3 pedagoger ska kunna hålla ögonen på 17 barn? Givetvis ska miljön vara säker och risker minskas så gott det går. Men alla olyckor kan inte undvikas.

Igår fick Ester en kopp nybryggt kaffe över sina små ben när jag vände ryggen till och inte visste att en kopp ställts inom hennes räckhåll. Mina superkrafter slog in blixtsnabbt och fem sekunder senare hade jag fått av henne byxorna och hon satt i handfatet. Jag var förvånansvärt sansad och hon klarade sig med ett akutbesök och några små 1a gradens blåsor. Det hade kunnat bli mycket värre då rodnaderna var decimeterstora till en början. Det är tur att jag vet vad man ska göra. Och det är fantastiskt hur förälderhjärtat hoppar över ett slag när ens barn gör sig illa. Just idag hoppar det över ett slag vid varje liten hostning.

Lite skakade är vi nu tillbaka på banan med vissa kafferestriktioner. Idag har vi lekt och slappat inne samt tagit en sovapromenad och jag passade på att äta en fantastisk crêpes ute på stan. Rekommenderas!
/E

Om den gyllene sömnen

Varje natt som dottern sover oroligt tänker jag att det måste vara en tillväxtfas, en period, tänder och liknande. Dottern är dock fortfarande tandlös, så jag har haft fel åtminstone på den punkten. Kanske är det helt enkelt så att bebisar sover oroligt då och då. Och då sover även mamman oroligt. Eller inte alls. Frågan är varför dottern helst vill somna med fingrarna i mammans mun, eller med handen knuten runt näsan. Hemskt svårt att somna själv då.

Ja idag är jag hemskt trött, vilket passar synnerligen dåligt då dottern var extremt pigg och högljudd på morgonkvisten. Mamman var extremt tyst. Stackars barn. Nu sover hon dock och jag dricker kaffe. Kanske borde jag också sova, men den här ensamtiden är guld för humöret.

I övrigt är det givetvis fantastiskt att se hennes framsteg och glada humör. Som om jag behöver påpeka det för att ni inte ska tänka att jag är en sån där gnällig och missnöjd mamma. Det är jag i huvudsak inte.


Nå. Min overlockmaskin har kommit och vi är snart vänner. Jag lär mig trädning och inställningar så sakteliga. Snart vågar jag nog sätta nålarna i ett riktigt plagg. Woho!
/E

Sömnaden

 

Här ni! En tunika i brunt klövertyg, haremsbyxor i bomull med ugglor på, fodrade med trikå då enkelt bomullstyg är på tok för kallt dessa dagar. En pärontröja med knäppning vid axeln, och en mössa med öronlappar och fleece på insidan. Jag är hemskt nöjd.särskilt med sömmarna på pärontröjan då dessa är sydda med overlock. Fantastiskt!

/E

Symaskin!

Vi har bara ätit gott och druckit gott i helgen! Pizza och rödvin i fredags, vegetarisk viltgryta (eh, ja det enda som var vilt i grytan var enbären. Och möjligen champinjonerna..) och rödvin i lördags, spanatcrepes till lunch idag och hemmagjorda hamburgare med avocadoröra och staropramen folköl ikväll. Jag har mina ljusglimtar kan konstateras efter en lång period av bristande inspiration.

Något annat som inspirerat mig är lördagens syjunta. Jag lånade en coverlockmaskin för några sömmar i en trikåtröja till Ester - och jag är fast! Vilken oerhörd skillnad! Sömmarna ser så proffsiga ut att jag inte behöver skämmas vid beställningsjobb. Jag står alltså i köpartagen, men tänker nöja mig med en vanlig overlock till ca halva priset av en coverlock och sy de sömmar overlocken inte klarar på min nuvarande maskin. Åh vad det spritter i synerven! Idag har jag därför färdigställt flera projekt och gjort om några gamla som jag inte varit nöjd med. Jag får visa någon dag!

/E

Om mig

Jag tänker att jag borde gå till frisören och klippa lite av mitt slitna hår med amningshåravfall. Kanske färga den råttiga delen närmast hårbotten. Packa in. Vårda. Jag tänker också att det vore skönt att boka en massage, ta hand om min rygg som ofta bär på en 8 kilos älsklingsklump. Jag tänker att jag verkligen måste träna. Ta hand om mitt sinne, ta energin tillbaka, tänka på mig själv ett slag. För det är ju vad träning gör. Ja, också konditionen förståss..

Men sen verkar inget hinnas med. Nu behöver jag ju hjälp av C för att ro förut så enkla projekt i hamn. Det är en omställning att bli självuppoffrande. Symbiosen är fantastisk och svår. Att bli mamma är det jobbigaste, det svåraste och det absolut bästa jag jag varit med om. Hon är fantastisk, vår lilla tjej.

Angående egentiden så ser jag barnsligt mycket fram emot den "after baby" som planeras med några andra mammor om ett par veckor. Det ska bli löjligt skönt att äta gott, dricka gott och prata helt ostört en hel kväll. Det är bra för vem som helst att vara hemifrån en kväll, en helg eller så länge det nu krävs innan man saknar.

Imorgon ska E vara med C några timmar och jag ska sy hos en annan mamma som lämnat dottern med pappan. Det blir skoj! Annars äts det rätt mycket kakor just den här helgen, en kakbuffé av två är avverkad.
/E

Om hösten och sånt

Jag skrev ett inlägg från mobilen om november och hösten. Jag hade tagit en vacker bild. Men det fick ni visst aldrig se, min bloggapp är hemskt bråkig. Nå. Kontentan var att det är november, hösten är fortfarande vacker och det är ovanligt varmt. November brukar ju sällan bjuda på njutfullt väder, och idag har den visat sitt rätta ansikte.

Jag skrev också att mammaledighete så sakta lider mot sitt slut, och det känns ok. Jag är inte bitter eller ångestfylld. Jag går tillbaka till samma jobb jag lämnade, men på 80%, med fast tjänst och 2400kr i löneökning. Inte så dumt, för med 80% på jobbet hinner jag vara både mamma och sjuksköterska - och kanske lite mer!

I januari lämnar jag över stafettpinnen till Calle som får höra på jobbet att han är "en såndär modern man".
/E

Östersund

Jag och Ester har haft en långhelg i Östersund. Jag skrev ett inlägg från tåget, men det ville sig visst inte riktigt. 8 timmar på ett tåg med en halvårstjej gick bättre än förväntat. Hon åt gröt (jag hade gröt överallt innan vi ens nått Gävle), lekte och sov. SJ har väl inget imponerande utrymme för barnvagn, men det löste sig ändå. På hemvägen fick vi sällskap av min far till Gävle, därför var vi hemma i, var som kändes som, ett "nafs".

Östersund bjöd både på bedrövligt och strålande höstväder. Vi har träffat släkt, familj och vänner, ätit kinamat med fem generationer och fikat massor. Ester har varit väldig mammig på kvällarna och somnat sent. Det är inte lätt att vara liten, resa, träffa många människor och ställa om till vintertid. Jag har alltså vaggat, burit och ätit många enhandsmiddagar med en tös på ena armen trots många villiga medhjälpare. Men jag har också hunnit med ett ca 10 minuter långt bad med ett glas rött innan tösen ballade ur i sin mormors famn, samt en barnfri hundpromenad.

Skönt att komma hem till C som har saknat oss. Powernap, tv-kväll och övertrött dotter. Allt i sin ordning.
/E

Barnmaten

Fredag igen! Skönt med ett par dagar då vi är hemma båda två och delar på ansvaret kring Ester. Idag har vi haft en strålande dag som inleddes med att vi båda sov middag - direkt efter frukost! Skönt! Långpromenad i höstsol pch besök på Calles jobb med lite fika. Då var kaffehuvudvärken ett faktum, ett resultat av att jag sov istället för att dricka morgonkaffe.

Fredagsmaten är planerad och vin vore ju gott. Jag tycker dock att det är på tok för omständigt att besöka bolaget, så vatten är vad som bjuds.

Jag läser Claras och Ebbas blogginlägg om det här med barnmat och hur många blickar man har riktade mot sig som mamma, och hur många vill döma. Claras inlägg i debatten är verkligen relevant, jag kan inte säga det bättre själv; Granskas papporna under samma lupp?

Vi/jag lagar i huvudsak egen mat till Ester. Det tänker jag fortsätta med så länge det känns lättsamt och roligt. Jag lägger ingen prestige i det med tanke på hur lätt det är att koka och mosa lite potatis. Och nej, jag lagar inte egen mat i syfte att få andra mammor att känna sig sämre! Burkmat har hon fått ett par gånger när vi varit ute på oväntade äventyr över lunch. Och det går ju också bra, men är betydligt dyrare.

/E

Ett år

Jag har en treårsdagbok. En sådan som äldre damer har där man fyller i väder och vind samt skriver några rader om dagens innehåll. Det är verkligen värdefullt att läsa såhär på andra sidan av graviditeten, att liksom följa den och minnas. Och uppskatta hur det blev och var vi är nu. Och verkligen stanna upp och känna tacksamheten över hur fint allt är! Festligt är att flera dagar innan vi upptäcker att vi väntar barn så inleds alla dagar med "åååh jag är så trött", sedan förstår vi varför.

Nå. För ett år sedan gick jag också gastrokursen i Stockholm dit jag alltså åkte varje onsdag i 10 veckor. Det jag minns nu i efterhand är de fantastiska leverpastejsmörgåsarna de gör på Waynes i Huddinge pendelstation och den rejäla husmanskost som serverades av en bastant kvinna med lätt skäggväxt. Jag älskade det. Hade jag inte varit gravid så skulle jag nog haft andra minnen än maten. Och faktiskt så minns jag även kursinnehållet, tack och lov.


Ja, bloggtorkan kompenseras med tre inlägg på samma dag!
/E

Höst

Vi har rullat in oss i en ullfilt och ulltröjor nu efter promenad och skruttens middagslur. Det är verkligen höst. Och jag gillar't :)

Om vattnet

Igår badade vi i badkaret, jag och Ester. För första gången var hon riktigt glad i vattnet, plaskade och sprattlade glatt. Kanske hänger det ihop med att hennes mor var avslappnad. Inte ens efteråt tog hon fram sitt humör.

Det är häftigt att se hur hon söker min reaktion för att läsa av om en situation är farlig eller ej. Hon tittar på mig vid plötsligt höga ljud, när främlingar håller henne, när hon kommer ner i vatten och annat. Då är det ju viktigt, men väldigt svårt, att hålla lugn min även efter en kallsup.
Jag tar därför på mig delar av skulden till vår dåliga start på babysimmet. Jag tycker ju själv att vatten är lite obehagligt. Doppar mig aldrig utan att hålla för näsan, kan inte dyka, tittar inte under vatten och är absolut inte en sån där plaskig typ som kastar sig handlöst från vilken höjd eller rutschkana som helst. Utan kanske en mer avvaktande typ som håller näsan ovanför vattnet och fortfarande är lite orolig för kallsupar och läskiga rutschkanor.

Vi nu på morgonen bevittnat säsongens första nattfrost och en ack så fin hösthimmel. Och idag ska jag träffa min chef.
Igår var vi på afternoon tea och åt alltså mängder med scones och några minibrownies till middag. Och chaite! Bästa påhittet av det nya caféet i stan! Fattas nu bara ett riktigt bra helgfrukostställe.

/E

Törrt

Det går längre och längre mellan inläggen här vilket får förklaras av att jag känner mig tjatig i mitt mammaliv och ju egentligen bara har det att skriva om :). Och så har jag svårt att hitta en lagom nivå i hur mycket jag lägger ut på internet och inte. Och ptja, jag har ju inte all tid i världen. Samt att vid senaste försök att publicera inlägg blev det error.

I måndags bjöd jag in de mammor jag gick vattengympa för gravida med och deras söner (ja, bara jag av oss 5 fick en dotter) på soppa. Härligt! Vi har bestämt oss för att i november gå ut och ta en "after baby" och vi längtar!

I övrigt har vi idag vinkat av vårt besök av Esters hederstant Sara samt promenerat runt ån i sol och kall vind. Vi har haft fina dagar och upptäckt hur bra det nya kaffet Babettes Kafferi är. Idag hoppas jag att min kära har tid att möta mig där för afternoon tea. Skruttungen sover redan för andra gången idag, hon har nämligen lagt sig an med tidiga vanor..

/E

Kvalitet

Igår gick C och E ut på promenad efter middagen. Jag var alltså hemma SJÄLV för första gången på jag vet inte hur länge. Så vad gör man? Jag tänte ett ljus, åt upp middagen, satt i soffan och läste en tidning. Sedan kom dom tillbaka, innan jag ens hunnit sakna dem ;). Men åh vilka värdefulla minuter.

Givetvis älskar jag vår dotter och är så glad att hon är här! Men man har rätt att vara lite trött som förälder ibland, och då rätt att få lite eget utrymme. Det vore ju förstås trevligt att få lite utrymme med mannen i mitt liv. Till exempel en restaurangmiddag, en bio, en promenad, men det är svårt att få till med mor- och farföräldrarna och andra nära miltals härifrån. Tills vidare håller vi till godo med hennes ibland tidiga nattsömn. Snart är hon ju stora tjejen och flyttar hemifrån - då har vi ju all tid i världen! Tills dess går det verkligen ingen nöd på oss.

I övrigt är vi ilskna över att det är så krångligt och dyrt att resa norrut. Vi har kommit fram till att nattåg är det minst jobbiga alternativet. Att somna här och vakna där är ju skönt, men kostar lika mycket som en utlandsresa. Det är bara att bita ihop och betala.

En annan fråga vi ställer oss är; Hur firar man nyår med bebis på bästa sätt? Jag vill gärna göra stora planer med flerrätters, sova borta, hotellfrukost, champagne och glamour. Men nyår tenderar att bli sämre ju mer man planerar. Den som lever får se helt enkelt.
/E

Finlördag

OM vi har hade en bra dag igår! Promenad i dimman till scandic där vi åt prima hotellfrukost med vänner. Vilket sätt att börja dagen! Underbart väder, några ärenden och hem genom prassliga löv.

Jag fick massor gjort när C och vår förkylda tös såg en film (Ja, E får se action/sifi). Våra köksstolar fick nya kläder, vardagsrumsfönstret nya gardiner, Ester en ny overall och nästan en klänning, matbordet en ny duk. Jag har alltså fått bocka av några saker på min att-göra-lista. På den stod mest roliga saker, men att sy 6 meter raksöm är inte roligt. Nu är det gjort! Återstår gör äppelmoskok, toscakakabak samt att sätta balkongen i höst/vinterskrud. Eller iallafall ta bort sommarskruden som verkligen börjar bli worn out...

/E

Utflykt!

Jag och Ester packade kaffe, potatis- och ärtpure', mango- och bananmos,  köpte en kanelbuller och gick ut i skogen. Härliga höst med sommarvärme!

Fem månader av livet. Swisch!

 Det här bilden togs för nästan exakt fem månader sedan. E var 53 cm lång, 3900g, ihopknycklad, sömnig, skrynklig och röd. Jag var matt i pälsen, lycklig, känslosam och såg ut att ha hennes tvilling kvar.

Idag, fem månader senare är hon 66 cm lång, 7300g, pigg, vaken, glad och nyfiken. 

Jag är lycklig, lugn och ser ut att ha blivit av med tvillingen.

Fantastiskt.

/E

Ojni,

här var det verkligen bloggtorka!

Låter meddela att vi lyckats med tajmingen kring babysimmet med sömn, mat och omklädning så att E nu gillar't. Härligt! Låter även meddela att det är höst och marken är full av kastanjer som kan läggas i diverse fickor. Jag har köpt höstboots, höstshorts och höststrumpbyxor.

I övrigt så vaknar vi ofta upp med en man utanför fönstret eller på balkongen. Våra fönster målas om utvändigt.

/E

Dopfamiljen

Ja såhär såg vi ut :). Ester i mössa innan doppet, och med napp första minuterna av ceremonin. C i nykostymen, och jag i - äsch, den gamla trasan som jag köpte i England för, WOW 6-7 år sen!?

Imorse var jag inte människa efter att jag och Ester spenderat tidigtidig morgon i vardagsrummet. Hon med trött glädje, jag med uppgiven frustration. Nu efter regnpromenad, babysång, umgänge med andra mammor och slutligen 1,5 timmar själv på Maxi (ja ensamhandling är faktiskt en lyx) så är jag i gängorna. Särskilt efter att lyckats söva dottern i sin egen säng - utan amning först!

Låt oss hoppas på stort tålamod inför natten, alltså sänggång nu bums! Inte för att vi har en exceptionellt krävande bebis, utan för att det är, och kanske ska vara, lite krävande att vara småbarnsmor kl 03. Då gäller det att påminna sig om hur härligt det är att vakna till ett stort leende, som vi har lyxen att göra nästan varje morgon. Ingen kan beskylla henne för ett uselt morgonhumör. Annat är det med mig ;)


I övrigt tänker vi på radhus, och har tittat på ett sådant som vi verkligen inte ska flytta till.
/E

Dopet

Vår älskade dotter är nu döpt och vi är så glada och tacksamma för den fina dagen. Hon var glad i kyrkan, gudfar läste ur Markusevangeliet, min syster sjöng en egenskriven sång och inte ett öga var torrt. Särskilt inte mitt. :)

Efter dopceremonin åt vi soppa och tårta tillsammans allihopa. Tack alla som kom och gjorde dagen till vad den blev, tack för all hjälp och alla fina presenter!

Idag ska vi vila, iallafall Esters om fick lite overload av alla människor. Hon är ännu inte van att stå i centrum :)
/E

Om jag var sådär lite crazy..

...så skulle jag nog köpa ett riktigt renoveringsprojekt tre mil från stan. Fina trägolv, kakelugnar i alla rum, walk-in-skafferi (strået vassare än dito garderob), men också ett mycket ologiskt kök, eller två egentligen. Ett bedrövligt badrum samt ett badrum utan vare sig golv, toalett eller någonting av det som definierar ett badrum utöver avlopp.

Ja ni hör ju.

Och eftersom inget vet ifall jag och C är händigt folk är det väl mest realistiskt att avstå, trots frestelsen att få skapa sin husdröm. Ingen vet ju heller ifall jag och C är sådana som klarar av att pendla tre mil till jobbet, skjutsa till dagis, uppfostra barn och samtidigt renovera.

Så till min stora förvåning är jag mer realist än sådär crazy att jag om tio år får va med i tidningen Lantliv.
/E

Om jag vann på lotto...

Man blir inte lycklig av pengar. Sägs det, men vad vet jag? Om jag vann mycket pengar skulle jag köpa hus. Och betala av studieskulder. Idag har jag hemnetknarkat med temat "om jag van på lotto", och alltså inte begränsat sökningen efter pris. Massor av bara-att-flytta-in-hus med mycket yta och stora kök. För miljonersmiljoner.

Igår var jag modstulen efter jag vet inte vilken husvisning i ordningen. Nu försöker jag istället hitta fördelar med radhus/kedjehus i takt med att jag trycker undan alla tankar på kakelugnar, knarrande trägolv och gjutjärnsspisar.

Må hända har jag en något romantiserad bild av knarrande trägolv och stor trädgård. Som om jag skulle bli lyckligare av en gräsmatta som kan krattas när Skrotan sover. "Kan krattas" blir ju snart "måste krattas".

Kanske är drömmen av hus bättre än verkligheten.
/E

Tax

Taxtyget blev en, Body. Min första sådan. Och Ja, den är sned i halsringningen. Men ändå! :)

Bevis

Testar en ny bloggapp och lägger ut bevis som stödjer föregående inlägg. Ett matbord jag tidigare skulle fnyst åt med kommentaren "gu va tråkigt med vitt! Vi kan hitta mycket finare på loppis".

Nu besöker vi sällan loppisar då de inte ofta rymmer en barnvagn samt sällan roar en spädis.


Notera att det nu finns två bildspel i högerspalten. Jag är så high tech! De innehåller båda bilder från bloggen, gamla och nyare. Kul!

Märklig förändring

Något mycket märkligt har hänt. En personlighetsförändring som förvånar mig själv. Inredningsmässigt är jag nog känd som en ganska plottrig person som gillar att omge sig med ting som endast ska tittas på. 50/60-tal och tantatteraljer. Jag brukar ha svårt att stänga in vackra saker i skåp och det första vi gjorde när vi flyttade in här var att plocka ner några skåpdörrar i köket för att visa våra fina koppar, skålar och annat fint.

Men nu plötsligt lockar det strama. Det minimalistiska. Det lugna och avskalade snarare än det pyntade ombonade och lite röriga. När ikeakatalogen ramlade ner i brevlådan för första gången i mitt vuxna liv blev jag helt till mig. Ikea imponerar verkligen på mig med sina påhittiga förvaringsalternativ. Jag blir helt nipprig av genialisk förvaring! Att använda höjden i ett rum, höja sängen och ha massor av lådor under. Att ha förvaring i sittpuffen till soffan, att ha lådor i vardagsrumsbordet! Att stoppa undan och göra sig av med grejor. Att sortera!

Jag vet inte när den här förändringen startade, men gissningsvis under graviditeten. Det var då den maniska sorteringen av våra skåp började, och jakten på den ultimata förvaringen. Strävan efter att allt ska finnas där man behöver det.

Men det stannar inte heller vid förvaringen. Jag har också ett litet pockande behov efter matchande kaffekoppar. Åtminstone några stycken så att alla kan få lika dana när vi bjuder på kaffe. I våra skåp är de matchande kopparna väldigt lätträknade så förändringen är radikal! Jag har också tänkt tanken att göra mig av med några blommor (!), att sätta böckerna i vita strama billyhyllor - helst vägghängda så golvytan ökas.

Det här är vansinnigt förvånande och nytt! Och idag ska vi till ikea. Men först måste jag sortera en låda i köket.

En annan möjligen ännu märkligare förändring som jag nästan skäms över att erkänna är att jag gärna vill ha en riktig strykbräda (har nu endast en minimal) så jag kan stå framför TVn och stryka linnehanddukar.
/E

ÅH vad bra vi har det!

Vilken härlig helg vi hade! Vi åkte till Kalmar för att umgås med delar av det fantastiska gäng jag gick universitetet med. Förra återträffen bar jag på en stor mage. Denna gång på en härlig liten människa! Ester visade sig verkligen från sin bästa sida och vi hade riktigt roligt med tävlingar och annat som värdparet ordnat.

Jag gick mest omkring och sa "ÅH vad bra vi har det". För det hade vi i en stuga som låg så vackert att man inte kunde låta bli sådana utrop. Vad kan vara mer avslappnande än kaffe och bullar på bryggan? Lunch ute i gräset, och då dessutom skippa laga den själv? :) Inte ljudet av en enda bil på flera timmar? Utedass och total tystnad?

Jag somnade nöjd och inte helt oväntat med drömmar om ett eget torp.

Åter i Linköping försökte vi oss på babysim för andra gången, vilket inte alls var populärt hos vår trötta Ester. Hela familjen sov istället i vad som kändes som flera timmar. Härlig söndag!
/E

Vinst och förlust

Bakluckeloppisen blev en flopp, mer eller mindre. Ösregn är inte det som sätter sprutt på försäljningen kan jag lova. Några själar kunde vi iallafall glädja med t.ex. prima gamla skinnkängor, en gammal digitalkamera, ett fult troll, en handmålad porslinstiger och några fula plåtburkar. Vi gjorde ett hörn på vårt bord för att locka damer med dålig smak. Det lyckades. I andra änden av bordet stod finsakerna. Fulhörnan sålde bäst. Vi drog in runt 300 spänn, blev genomblöta och skickade resten av våra ickeönskade ägodelar i myrornas container. Det är iallfall löjligt tillfredställande att rensa och jag har fått blodad tand.

Tradera går däremot bort då jag märkt att det är mer möda än vinst. Ändå lockas jag av tanken att göra fina annonser, sälja som guld och sen slå in fina paket. Men nej, jag får hålla mig.

Idag tvättar vi, eller mest jag. Ester sover. Himlen är hög, rönnbären tunga och hösten är på ingång.
/E

Du liv

Härliga liv! Detta trots att vår starka tjej är snorig som få och lät som en slemmig stackars gubbe inatt. Hon sover visserligen mer, men jag har flera gånger använt snorsugen inatt. Ja, snorsugen, ni läste rätt. Tack och lov för den uppfinningen! Pigg och glad är hon, snoret till trots. Vi har invigt sittvagnen då hon är mer intresserad av att se saker än att ligga skönt. Vi tog en liten höstig promenad vid ån tills jag var så kaffesugen och huvudvärkig att vi fick gå hem.

I övrigt har jag beställt massor av tyger på nätet, thank god för nätshopping! (Ni vet ju hur jag känner inför barnvagnssläpande på stan - bara jobbigt och inget blir gjort). Nu har jag alltså syprojekt i hela skallen och väntar bara på sista leveransen. Hör på det här bara: Brunt trikåtyg med vita taxar på! Det kan inte blir bättre! Även svamptyg och uggletyg!  HURRA!

Ikväll står jag, C och lilla E på bakluckeloppis och säljer allt vi äger men inte vill ha. Kom och köp!
/E

Disktrasan

Igår var hela familjen på babysim, Vi tyckte att det var fantastiskt och var alla lika trötta efteråt. Idag har jag och E varit på babysång med några andra mammor och barn. Ska erkännas att vi fikade lite också. Det gör vi väl alltid, vilket kanske visar sig när vi slutar amma...

Ikväll känner jag mig lite som en urvriden disktrasa med en lätt stank av mjölk. Så jag lämnade lillan hemma med C och tog cykeln på ett ärende. Jag var nog inte borta mer än 20 minuter, och det gör väl inte underverk för en disktrasa - men ändå! Att-gära-listan växer sig längre och tiden blir kortare. Att sänka ribban är lättare sagt än gjort..

/E

Genus.

Utan att jag märkt det pågår en ilsken debatt (ett alldeles för moget ord för en diskussion med så låg, och tyvärr väldigt personlig, nivå) i mammabloggvärlden angående könsroller. Ena sidan menar att flickor "i benmärgen" är intresserade av dockor och att pojkar "i benmärgen" är intresserade av snabba bilar, andra menar att barnen väljer leksaker och lekar utifrån vilken feedback de får av vuxenvärlden. Alltså, de kommer att leka med det som är mest socialt accepterat.

Jag tror att utebliven feedback är lika med negativ sådan. Ignorerar man barnet som leker med rosa förkläde så kommer det snart att trycka att det är tråkigt och välja något som det får positiv feedback för. Försöker man styra om barnets intresse till snabba bilar, så kommer det snart att intressera sig för bilarna för då är mamma/pappa med och uppmuntrar.

Jag är också fullkomligt övertygad om att detta börjar oerhört tidigt. Redan under spädbarnstiden. Det finns ingenting "i benmärgen" på ett barn som styr intresset för bilar/dockor. Det är jag övertygad om. Jag är också övertygad om att barn läser oss blixtsnabbt och att denna feedback därför inte behöver vara verbal, ett ansiktsuttryck, en blick, ett uteblivet leende är tillräckligt.

För att citera "Vi säger ju ofta att flickorna är söta i sina klänningar, men vi försöker också att säga att pojkarna har tuffa byxor!". Som om det vore något bra att fortsätta understryka hur söta flickor är och hur tuffa pojkar är. Nej, jag vill att både flickor och pojkar ska få vara söta, tuffa, modiga, snabba, fina, glada och arga. Ni fattar. Ni vet vad jag tycker.

En lättsam bok i ämnet för de som har barn i sin närhet. Gör't!

/E

Peppar peppar...

Nu har vardagen infunnit sig efter semestern och jag känner mig åter i gängorna efter att ha varit ur dessa några dagar i semester-vardag-skarven. Tösabiten vår verkar ha kommit in i lite bättre sovrutiner dagtid nu när dagarna är lite lugnare (pepparpeppar!). Jag vågar ännu inte uttala mig om hennes nattsömn... Men dessa timmar hon sover dagtid är guld värda för oss båda. Pigg och glad mamma som hinner pyssla om sig själv, sy och dricka en kopp i godan ro.Och pigg och glad bebis!

Idag har vi peppat för babysim genom att titta på simlokalerna, köpt simbyxor och fått information som Ester tyckte va så trist att hon slocknade mot mitt bröst.

Noterar att några löv fallit från träden, men deppar inte ihop för det. Höstmode, höstpromenad, höstfika och höstlek är bara härligt!
/E

Föräldraskapet. Igen.

Det är härligt, roligt och svårt att vara mamma. Idag har jag träffat några andra mammor för att ha det trevligt och prata om just det. Det svåra och det härliga. Det svåra i att försöka köra bil säkert med en skrikande bebis. Det svåra i sömnbrist. Det svåra i att sluta amma och börja jobba. Det svåra i att tappa minnet, håret och ibland humöret. Det svåra i att känna oro. Det svåra med det stora ansvaret.

Men också om det roliga och härliga. Det härliga i barnens skratt, jollrer och leenden. Det roliga i att se små och stora framsteg. Det härliga i att sluta amma och det roliga i att ge riktig mat. Det roliga i att bada ihop. Det roliga i att börja babysim - hela familjen! Det roliga i att tappa håret, minnet och ibland humöret. Det roliga och det härliga som kommer med ansvar.


Innan jag fick barn tänkte jag ofta att jag nog inte ska säga så mycket om barnuppfostran. Inte säga, eller ens tänka "jag ska aldrig göra så...". Det gjorde jag nog ändå, men jag hade faktiskt ingen aning om hur det är. Och ännu vet jag ju inte hur det är att stå med en skrikande unge på ICA och i det läget låta bli att muta med godis - som om den striden är den viktigaste. Jag önskar att jag "aldrig ska...", men vad vet man? Och mutar man med godis en gång så tror väl alla vittnen i butiken (ja, man har ögonen på sig som mamma) att det är regeln, och inte undantaget. Det finns så många regler, så många officiella "rätt" och "fel", men återigen - det finns väl inget facit?





Nog om det. Låt oss hoppas på en god natts sömn.
/E

Linnet

Jag och Ester har haft några fina dagar i Bollnäs med vår vän och heders"tant". Vi besökte Växbo Lin åt fantastisk regnbågslax och satte sprätt på en del av besparingarna, vilket inte alls känns så hemskt när det handlar om något så fint som linne! :) Jag köpte ett badlakan i detta fantastiska material och kan knappt bärga mig tills jag får svepa in mig i det efter duschen. Först ska det dock fållas och tvättas. Jag har ikväll på knappa timman sytt en liten väska av en stuvbit i detta härliga material!


En fruktansvärd bilresa (åtminstone halva) hem och en lugn helg med mannen i våra liv. Nu väntar vardagen bakom kröken och denna vecka är proppad med aktiviteter som kan göra vilken förälder som helst både trött och glad.

På bilden: Jag och Ester vid den gamla linberedningen. Förtjusande.
/E

Om väntan

En av de sista bilderna på magen

För snart ett år sedan märkte vi att vi väntade barn. När jag läser min dagbok från förra året så inleds varje dag med "Jag är SÅ trött!", och bara några dagar senare förstod vi varför.

Nu är hon här och det är ju helt otroligt när man tänker på det! Tänk att det var den här lilla skrutten som låg där inne och sprattlade i nio månader! Att det var hennes vassa små hälar vi kände genom min spända mage. Att det var just hon som hickade så hela magen guppade och att det är hennes rörelser i magen vi filmat.

Och tänk att det är hon som tjuter av glädje och ler stort när vi leker rymdskepp! Hon som nyss var i magen! Och hon som ska börja upptäcka världen med oss, och vi med henne.

Jag får svindel! Jag är så glad!
/E

För hösten

Igår sydde jag en vändbar liten omlottjacka i manchester och äppelmönstrat bomullstyg. Och ett par matchande byxor. Åh så nöjd jag blev! Nu är vi redo för hösten :)


I övrigt lider vi viss sömnbrist för första gången sedan hon föddes. Uppenbarligen befinner hon sig i en intensiv period och vaknar sådär varannan timma...

 .. Vi hoppas att det går över snart.
/E

Plask

Åh vad det är härligt med semester när hela lilla familjen kan vara tillsammans. Vi är hemma i Linköping nu under Calles sista semestervecka, ingen sorg i det - vi har ju en fantastisk höst att vänta. Ester blir 4 månader och får alltså börja smaka puréer av olika slag och gröt. En annan höjdare som hela familjen ska ägna sig åt är babysim. Vad kan vara mysigare?

/E

Facit?

Sverige är otroligt. Här finns allt. Inklusive en myndighet som rekommenderar hur vi ska äta. En myndighet som rekommenderar hur länge barn ska ammas, hur man övergår till vanlig mat, vilka smaker som är bäst att introducera först samt när man egentligen bör börja ge barn gluten. Rekommendationer som väger ganska tungt i föräldraöron. Och dessa rekommendationer är, vad jag förstår, inte heller lika i alla länder med sådana myndigheter.

Vi överöses också med tips angående sömnrutiner, lekar och leksaker som främjar utveckling på rätt sätt samt tips om lekar som bör undvikas. Samtidigt uppmuntras man som förälder att lära känna sitt barn och göra det som passar familjen bäst. Inte konstigt att man blir yr i mössan.

Pust. Jag tror att jag endast koncentrerar mig på just det: känna efter vad som är bäst för oss. Herregud - ingen människa har väl dött av lite gröt?
/E

Telefoni

Jag har sagt byebye till min trogna Sony Ericsson W660i som jag haft i 3 år. Den har varit med om mycket. Bland annat har den tappats i ett glas vatten, i golvet samt flygit av cykeln med mig tätt efter och kraschlandat i astfalten.

Därför har jag nu en Motorola Defy som är vattentålig, dammtät, har extra tålig skärm samt finesser av många slag. En så kallad smartphone som inte fått mig att känna mig särskilt smart vår första vecka tillsammans, även om jag är snabblärd när det gäller teknik. Dock tar det min X antal minuter att komponera ett sms och det blir nästan alltid något fel..

..Alltså är det enda jag saknar är det hederliga T9-tangentbordet, för ingen människa kan skriva ett sms lika fort på touchskärm som på T9. Challenge accepted.

Nå. Positivt är att jag har en blogg-app! Så kanske ses vi tätare.. om jag får in snitsen med tangentbordet.
/E

Sjöbad.

Utanför Borås.

Idag har lilla familjen legat på gräset under himlen (och flugorna) vid en sjö. Jag tog ett dopp i en alldeles lagom solvärmd Järnlunden.

I övrigt ägnar vi oss mycket åt våra nya telefoner. Min kraschade och det enda rätta var väl att köpa en Motorola. Andriod alltså, jag anstränger mig för att inte alltid vara online.

Vår lilla E rockar loss i sitt babygym och börjar verkligen få in motoriken.

Nå. Sol!
/E

Det är visst nån som är tillbaka..

..efter en månads bloggpaus och skön semester. Vi har njutit och ingenting annat! Borås bjöd på riktigt varmt väder och sköna dagar i gräset samt en del utflyter. Allingsås bland annat, och det ska ju vara en stad för oss som gillar att fika. Bollnäs bjöd på någorlunda väder, auktioner, familj, utebad i balja för barnen, bad i sjön för mig och mycket mer.

Vår dotter är en nöjd bebis, det är bara att konstatera. Visst påverkas hon av miljöombyten, tryckande värme och under/över-stimulans. Men vem gör inte det? Hon har nu förstått att hon har både en stark röst och fötter. Det är fantastiskt att se. Höjdpunkten är när hon vaknar på morgonen och möter ens blick med ett enormt tandlöst leende.

 Furuvik i en liten båt.

 I Sjuhäradstrakten på textilutflykt. 

 2kg plopp vunnen på Furuvik. Första försöket. Vi svettas plopp vid det här laget..

/

Juli ju!

Jag är smått förkyld och hoppas för allas skull att dottern slipper smittas, men eftersom vi i stort sätt sitter ihop är det nog svårt att undvika. Vi hade iallafall en fantastiskt dag igår, hon var solstrålen själv. Hon har blivit en fena på att sprattla i sitt babygym, även om det är sådär med koordinationen. Vi låg några timmar under en kastanj, fnittrade och lyssnade på sommarpratare Maria Wetterstrand, tummen upp! C kom förbi efter jobbet och vips var vi en familj i en park. Fint.


Idag går C på semester. Åh vad härligt med 6 veckor tillsammans!
/E

Då- Nu- och framtiden

Ester har varit med om sin första flygresa, vilket gick mycket bra. Hon sov och åt. Därefter firades midsommar i Östersund med fem generationer runt bordet. Det är fantastiskt att ha så många äldre i släkten. Det blir så tydligt hur generationsskiften sker, nu med Ester och kusinen sist i ledet. Vi hade 10 grader, regn och vi skippade midsommarstången, men hade väldigt trevligt trots att Ester fick lite overload av alla intryck och var svårvaggad.

Sista helgen i Lungrehuset avslutades med Gudstjänst i Kyrkås Gamla Kyrka där min far predikade. Det kändes fint. Jag ser framför mig hur jag och C på våra semestrar kör förbi huset och visar barnen var mamma bodde när hon var liten, tittar in i gamla kyrkan som stått där i 800 år och sett människor komma och gå. Det är så fantastiskt att man storknar!

Igår ville jag under min farvältur kring huset ta med någonting som verkligen är Lungre, men jag inser att jag redan har det med mig.
/E

Hejdå till Lungre

Foto: Pierre Toresson

Jag har nu tagit farväl av mitt barndomshem. Det hem vars ljud jag känner som mina egna andetag, där jag har så många minnen, dit jag skulle kunna cykla med förbundna ögon, för jag känner varje grop i vägen. Där har jag lärt känna igen mina familjemedlemmars fotsteg, och mig själv.

Jag är tacksam för att jag vuxit upp på en så trygg plats, vilket ju främst är mina föräldrars förtjänst snarare än husets.

Nu önskar jag mig ett hus som kan vara vårt. En plats där Ester kan känna sig lika trygg.

/E

Wow

Det blir mer och mer fantastiskt att vara förälder. Ibland blir jag så överväldigad att jag tappar orden. Hur är det möjligt att vi efter mer än 9 månaders längtan fått en så perfekt, frisk och förtjusande liten tjej! Att hon ska växa och utvecklas i vår närhet! Att hon ska ta så många första steg med oss! Vackrare tanke finns inte

Nu sover hon i vår säng och jag botar kylan med varmt kaffe. Idag väntar föräldragrupp och tvättid. I övrigt har jag börjat brodera små vaggvisetavlor till Ester. Det är fantastiskt roligt sedan jag insåg att korsstygn inte är det enda sättet.
/E

Om den barnfria kvällen

Den barnfria kvällen på personalfest gick ganska bra för både mig, Calle och Ester. Jag hade riktigt trevligt de tre första timmarna. Därefter började jag vanka av och an med tunnelseende och abstinens. Jag trodde aldrig att det skulle vara så svårt innan jag fick barn själv, men att plötsligt lägga fokus på sig själv när jag i många månader fokuserat helt på någon annan var verkligen trixigt. Efter fem timmar var jag hemma igen hos familjen och hade då påhälsning av finaste besöket! Det hade gått rätt bra för dom också, så jag tänker att detta kanske kan upprepas.

Igår hade lillskrutt ont i magen på riktigt för första gången sedan hon föddes. Hon skrek i intervaller i 1,5 timma. Somnade där emellan varm och utmattat på min axel och började sedan om. Det gör verkligen ont i hjärtat när hon skriker och vi inte kan göra någonting för att lugna. Lilla hjärtat sov nästan hela natten och vaknade med ett leende, så hon har nog glömt det hemska och vi hoppas att det var en engångsföreteelse.

/E

Grå morgon

Jag är trött idag och det är ganska trivsamt att det regnar. Kanske bäddar vi ner oss i soffan jag och kräkflickan, där kan vi ligga tills ikväll när jag ska veva ihop en guacamole och dra iväg på personalfest.

Eller så fredagsstädar jag igen. Som förra fredagen. Ibland känner jag mig som en hemmafru i traditionell mening, kanske med enda skillnad att C faktiskt ser och uppskattar när jag städar.
/E

Om samvetet

Idag har jag och Ester gjort stan. Hon sov mest hela turen och vi åt lunch på kyrkfiket på hennes vakna stund. Annars har hon legat i vagnen och jag har känt mig som den värsta lattemorsan (utan latte) som släpat henne in och ut ur butiker, upp för trappor, hissar och in i diverse klädställningar. Jag sköt undan det dåliga samvetet och nojan kring att dottern blir understimulerad (hon sov ju för guds skull!), ignorerade mammahatet från medshopparna och plöjde mig igenom affärerna.

Jag har alltså shoppat helt maniskt och blivit riktigt bra på att prova saker på kortast möjliga tid. Tröjor och klänningar till förbannelse samt ett par reaplagg till Ester följde med hem. Nu är garderoben sorterad och en full flyttkartong ska upp på viden. I huvudsak sådant jag inte kan amma i, sånt jag tröttnat, sådant jag sparat "ifall att" och sådant som är för litet just nu. Härligt! Att rensa är befriande och inom kort ska jag skicka i väg en hel hög kläder till myrorna samt kränga en del på bakluckeloppis i sommar bara för skojs skull.

Som kompensation till mitt samvete och dottern har vi lekt och hon badat i handfatet på vår pappa/sambo-fria kväll. Hon är inte helförtjust i att bli kall så vi fick bädda ner oss i sängen efter badet. Skrutten är nu utslagen, mätt och ren. Och så älskad att jag spricker.

/E

Moder

Jag är "ledig", men ofta bokad för aktiviteter dagligen. Tvätt, BVC, föräldragrupp, läkarbesök, middagsbjudning, mammafika, fest, besök och så vidare. De flesta sakerna är roliga, men ibland behöver man ta det lugnt. Det gjorde vi i helgen. Vi är ätit hemmagjorda hamburgare och coleslaw och lekt med dottern. Träffat vänner och druckit kaffe. Idag är det måndag igen, vilket som vanligt innebär tvätt, tvätt, tvätt.

På fredag blir det personalfest med jobbet (fd. jobbet eftersom jag inte har fast tjänst där!). Ester ska troligen vara hemma med sin far och det kommer gå alldeles utmärkt för de båda. Kanske mindre utmärkt för mig som suttit ihop med min dotter i nästan ett år och eventuellt lider viss separationsångest. Det är faktiskt otroligt hur mitt fokus förflyttas från mig själv till henne. I allt gör jag tänker jag på henne, varför jag äter, duschar och städar betydligt fortare än innan. Jag vet ju aldrig när hon behöver min uppmärksamhet.
Det är häftigt hur min kropp fysiskt reagerar på hennes skrik. Det känns i hela mig, jag får tunnelseende och kan inte vara uppmärksam på någonting annat. Det är märkligt hur detta också ligger helt utanför min kontroll. Jag förstår logiskt att hon överlever och snart lugnas bara hon får äta, men känslomässigt och fysiskt blir jag väldigt påverkad, stressad och det verkligen skär i mig av oro. Snacka om modersinstikt.

/E

I den bästa av världar..

Jag tänker att det är synd att jag var så blyg och rädd att göra fel när jag var barn. Det gjorde kanske att jag tog ett steg tillbaka, särskilt på idrottslektionerna.
Jag vill minnas (ett minne som kan vara konstruerat i efterhand) att tjejerna fick tillåtelse att kasta "tjejkast" när vi tränade "kast med liten boll". Jag minns att brännbollen var en plåga när alla blickar vilade på mig som skulle slå. Man ville ju inte ta i allt vad man hade och sedan missa bollen. Det såg oerhört fånigt ut. Istället kastade jag upp bollen, petade till den med det platta "tjejslagträt" och gick till första konen. Eller så missade jag tre gånger och slängde iväg den med ett "tjejkast", för att sedan gå till första konen. Jag hade gett upp innan jag ens försökte.

De gånger jag satsat och presterat mitt bästa idrottsmässigt under skolåren är lätträknade. I lågstadiet var jag en bra längdhopperska. Jag hoppade 3,03 och minns wow-känslan, sedan kom höfterna och förändrade tyngdpunkten. Jag har aldrig hoppat lika långt som då. I högstadiet spelade jag gärna basket när vi delade upp klassen efter kön. Det är nog enda gången jag behärskat en boll större än en golfboll. Däremot blev jag aldrig bra på att kasta långt, "killkast" är något jag inte behärskar och faktiskt tar jag mig längre med ett "tjejkast".

Jag önskar vår dotter inte ska begränsas av sitt kön. Jag önskar att hon aldrig automatiskt tar ett steg tillbaka för att hon är tjej. Jag önskar att hon ska få tillgång till allt. Till pärlplattor och klossar, till leksaksspisar och verktygsleksaker, till höga höjder och stilla pyssel, till högljudda lekar och tysta visor, till rosa och blått, till pirater och prinsessor. Inget ska utelämnas i den bästa av världar.
/E

Symbiostillvaro

Vi har det så himla bra! Skruttan är mer vaken, ler och gör nya ljud med munnen. Hon fäster blicken och är oftast nöjd. Förra natten verkar dock höra till ovanligheterna för i natt vaknade hon åter tidigt och vi flyttade till soffan. Där vaknade jag sedan med en varm rosa dotter i armhålan och kräk lite här och där. Så är det att vara nybliven mamma. Jag och dottern delar samma doft av sur mjölk, snacka om symbios. :)

Jag är glad att hon tar sovmorgon efter en sådan natt. När jag tittade till henne vid halv elva låg hon nöjt och kikade nyvaket. Det är så jag smälter.
/E

Fanfarer!

Ett stort kors i taket, höjda ögonbryn och segergester för att vår dotter inledde natten med att sova fyra timmar i sträck. Frågan är dock varför vi valde att inte göra detsamma. Som småbarnsföräldrar bör man väl passa på när man kan? Därefter sov hon ytterligare fyra timmar utan större missnöje. Hipp hipp hurra!

Nu ligger hon i babysittern, småkräks, jollrar, hickar och tittar på allt skoj. Hon är bedårande och life is good.
/E

Värdefull ledighet

Ledig långhelg tillsammans och pappa kom på besök. Äntligen fick morfar och barnbarn träffas! I värmen har vi ätit gott och promenerat långt. Sedan åkte vi på Esters första roadtrip, Borås. Slutet av helgen spenderades alltså med svärföräldrarna. God mat och trädgårdshäng för hela slanten. Nu är vi åter hemma i vår kokande lägenhet utan trädgård. Ester har bjudit på leenden, men mest på stilla slummer i vagnen, lite värmeslag samt arga, ledsna och glada ljud nattetid.

I övrigt har jag denna helg igen insett hur fantastiskt gott det är med ost. Mögelost, brieost och opastöriserade ostar av alla slag! Det är konstigt hur något så mögligt kan smaka så gott..

/E

Fotosession

Vi försökte fota lite bilder på vår fina familj, i huvudsak för att annonsera i tidningar om vår tillökning. Det var lättare sagt än gjort och många bilder blev det.

Däremot kommer vi inte att annonsera i östersundsposten då det kostar från 200 kronor. Det tycker vi var hutlöst dyrt då det är gratis i många andra.


Det är juni och sommarvarmt för övrigt. I eftermiddag 25 grader. Gött! Vi hoppas att det håller i sig över helgen så vi kan njuta utomhus med Esters morfar, min pappa och Calles "svärfar" på fredag :)
/E

Vaggande

Idag är jag lite dead mom walking. Dottern har sovit stötvis och alltså jag likaså. Flyttade till soffan på morgontimmarna.
Som mor har jag lärt mig att göra en hel del med endast en hand. Äta, tvätta, bädda, göra kaffe, piffa till mig osv. Allt nämnt gör jag också väldigt snabbt och idag har jag verkligen haft användning av mina nya färdigheter. Jag har vaggat med ena handen, druckit kaffe, ätit mat och gjort smörgås med den andra. Jag har vaggat så mycket att jag fortfarande gungar trots att hon inte ligger i min famn.

Babybjörn är en prima uppfinning för de sysslor som lättast görs med två händer, t.ex tvätten av alla handdukar och barnkläder som går åt. Tack och lov tog vi oss också varsinn powernap på soffan, så nu kan jag åter njuta av att vara mamma.

Strålande väder bortsätt från blåsten. Har njutit av sallad utomhus med kollegor samt en liten glass för mig själv i en park.

I övrigt, KDs nollvision för aborter känns som ett steg bakåt. Självklart ska aborter inte ses som ett preventivmedel, men att kvinnan ska tvingas fullfölja graviditet för att sedan adoptera bort - känns det verkligen rätt?
/E

Min första mors dag som mamma

Idag vaknade jag av C som kom med frukost på sängen! Vilket härligt uppvaknande :) Förmiddagen har vi spenderat i hobbyrummet med varsitt projekt. Jag byter fodral till några kuddar och syr klart en kjol som påbörjades under graviditeten men nu passar runt min midja. Vår dotter sover nöjt i babysittern.

Igår utflyktade vi utan kaffe till Borensberg, avverkade Ikea och däckade i soffan med vegetarisk sushi. Var inte speciellt sugen på sjögräs under graviditeten och fick kväljningar av lukten av asiatisk mat, men nu var det riktigt gott både med sushi och den thaimat vi åt förra helgen.

I övrigt måste den här dagen bjuda på en promenad.
/E

Föräldrarna

Så här ser de glada föräldrarna ut från vår dotters perspektiv. Detta är alltså vad hon får titta på hela kvällarna. Två glada galningar som fånar sig och pratar obegripligt. Hon själv ser mest lite förvirrad ut och har svårt att fästa blicken.


/E

Good morning

Jag har en morgonpigg dotter. Idag vaknade hon klockan 04.30 och gjorde festliga ljud, hur nöjd som helst. Jag och hennes far var mindre nöjda över den avbrutna sömnen, även om hon är bedårande när hon är vaken. För att förskona C från en dag i dimma på jobbet bäddade jag på soffan och underhöll min dotter där tills vi båda somnade om vid 06. Underhållning är i detta fall inte särskilt avancerad, det räckte mig att sätta henne så hon såg fönstret. Ibland är det enkelt.

Fredag förresten! Jag brukar mena att det inte spelar någon roll vilken dag det är nu när jag är ledig, men igår sa jag till C att åh vad skönt att det är helg snart! Trots att jag är ledig jämt ser jag alltså fram emot helgen och det handlar nog enbart om att C är hemma.

/E

1 månad + 1 dag

En månad som förälder för min del. En månad i livet för Esters del. Hon väger 140 gram mer än när hon föddes och jag väger 10kg mindre. Vi har det fint ihop!


/E

Familjeliv

Jag trodde att livet som förälder skulle vara slitsamt. Att den första tiden skulle vara en dimma av ständig sömnbrist och överhoppade måltider. Att morgonrocken skulle vara min Dagens Outfit alla dagar. Att hemmet skulle gro igen och att inga måltider skulle hinna lagas, att jag aldrig skulle hinna sy.

Jag är positivt överraskad. Jag sover bra nästan alla nätter, äter lunch nästan alla dagar, har inte haft morgonrock en enda dag. Jag har hunnit sy, tvättat och städat.

Man ska inte ropa hej, kanske ni tänker. Det gör jag inte heller. Jag är bara tacksam över det som är NU. Det kommer säkerligen en annan tid, en tillväxtfas, tänder, separationsångest och annat som kan störa vår nattsömn, våra måltider och egna intressen,men jag lever i, och gläds åt, nuet.

/E

Föräldraskap

Jag är mamma. Mamma till en fyra veckor gammal tjej. Jag är dotter också. Snart 26 år gammal dotter. Min familj finns på 75 mils avstånd. Helt klart ett skäl att uppfinna en teleporter, eller varför inte ett direktflyg Linköping-Östersund?
Jag önskar att jag kunde åka till mina föräldrar på eftermiddagskaffe. Att Ester fick leka med sin kusin en lördagseftermiddag i badhusparken. Att jag kunde lämna henne för äventyr med morföräldrarna en kväll för och själv ta en springtur eller en tjejkväll.

"Förr" fanns mor- och farmödrarna inom räckhåll som stöd till den nybildade familjen. Idag är det annorlunda. Jag läser att detta kan vara orsaken till att många nu är osäkra/otrygga i sitt föräldraskap. Vi får finna vårt stöd via Skype, BVC och föräldragrupper. Tiderna förändras och människan får hitta nya lösningar. Jag känner mig ändå trygg som mamma, hur hisnande det än är.

I smyg tittar jag på hus i Hälsingland. Fantastiska gårdar för knappa miljonen, och endast 30 mil till familjen. 30 mil åker man kanske inte för eftermiddagskaffe...
/E

Kaffetåren den bästa är...

Idag invigde jag och lilla E bärselen och gick några varv på Blomsterland. Balkongen fick nya kläder i form av solros, pelargon, tomatplanta och några färgglada ena häng- & klätterväxter jag inte vet namnet på. Härligt! Ser fram emot många förmiddagskaffe i grönskan.

Kvällen bjöd på en mycket rask promenad och några styrkeövningar. Jag förväntar mig träningsvärk då jag faktiskt inte gjort många knop de senaste månaderna (om det inte räknas att släpa många extrakilo i slowmotion samt föda barn, hör att man bränner 500kcal/h då. Och många timmar blev det ju!). Lillskruttan skrek sista tio minuterna av promenaden så det blev en ordentlig slutspurt. Inget kan få mig att gå så snabbt som hennes skrik!

De första Liljekonvaljerna, den finaste blomman, har plockats! Jag har missat detta nästan varje år och misstänker starkt att det är stavgående äldre damer som lägger beslag på var enda en. I år är det dock dom som får passa sig med tanke på hur mycket barnvagnspromenerande det kan bli för min del. Ha!

C kör nackträning med vår tjej och jag har fått ta en skön dusch. Kvällste!
/E

Härliga helg!

Nu har vår dotter träffat mormor, moster med sambo och kusin. Vi har haft fina dagar med mycket mat, fika och en tur till Flygvapenmuseet.

/E

Höns

Inleder onsdagen med en härlig frukostträff. Hundar, bebisar, kaffe och blöjor i en enda röra. Att det är onsdag spelar mindre roll, för oss är alla dagar precis som man vill. Dagen bjuder på lunchdate med ännu fler bebisar och massa mammor. När man blir förälder öppnar sig en helt ny värld!

Vår älskade skrutt fick sova i vår säng hela natten efter en jobbig dag för oss alla. Det är svårt att i förhand föreställa sig den enorma kärlek och oro man känner för sitt barn. Hon är så försvarslös och beroende av oss, vilket är överväldigande, svårt och fint på samma gång. Jag vill ge henne allt jag kan och stundtals är jag rädd att råka göra henne illa. För en sån liten är allt en fara. Tevatten, sängar, tjocka täcken, värme, kyla.. ja ni fattar att det krävs viss ansträngning för att hålla katastroftankarna borta. Och, hemska tanke, med åldern ökar antalet faror!

Herre. Det finns tydligen en risk att jag blir en hönsmamma, fast jag inte trodde det.
/E

Om kärleken

Det är svårt att vara mamma. Svårt och fantastiskt. Kärlek är lika med oro. Jag anstränger mig för att hålla katastroftankarna på avstånd. Det är svårt att förstå att hon är här nu, efter all längtan och väntan. På samma sätt känns det så självklart.

Hon vaknar ofta tidigt vår lilla tjej. Då gör hon gurglande ljud med stora öppna ögon och sprattliga armar och ben. Vi sjunger You Are my Sunshine. You make me happy when skies are grey, sjunger vi. För så är det ju.

/E

Mammaledig

Idag är jag och lilla E själva hemma för första dagen. C är tillbaka på jobbet, men har kortat ner sina arbetsdagar. Det är fantastiskt att vara en familj.

Jag sitter med en hungrig och närhetstörstande liten i knät och ser dammtussarna hopa sig. Det är lätt att tro att man ska hinna dammsuga, fixa, putsa fönster och plocka disk bara för att man är hemma. Det gäller att lägga ribban rätt. Jag försöker låta ribban ligga vid bara jag äter och borstar tänderna varje dag. För jag är ju faktiskt inte hemma för att sköta hushållet utan för att ta hand om vårt barn. Blogga och amma kan man göra samtidigt, så också äta och amma. Däremot är amning svårt att kombinera med fönsterputsning och dammsugning.

Om det inte vore för att regnet fullkomligt öste ner så skulle vi ta en promenad. E sover fantastiskt gott i vagnen och jag behöver motionen. Kanske får vi inviga regnskyddet till vagnen.
/E

Milky way

Så här har jag spenderat de senaste tre kvällarna. I soffan med lilla E vid bröstet och kräkhandduken nära till hands. Hon behöver mig, det är ju uppenbart. Däremot är jag inte lika säker på att hon behöver all den mjölk hon får i sig, med tanke på den mängd som kommer i retur.. Det är närhetsbehov och trygghet, vilket jag gärna ger henne hur frustrerande det än är att inte kunna dricka kvällste och hur krångligt det än är att äta en smörgås och samtidigt behålla en något sånär ergonomisk ställning.

Ikväll gjorde vi dock ett experiment: Napp! Det fungerade fint och vi tog henne i vagnen till träff med föräldragruppen. Hon spottade ut nappen men sov igenom hela tillställningen. Kanske berodde det mer på den vaggande turen i vagnen, men ändå. Och nej, jag tror inte att vi berövat henne tryggheten.


Hon blev två veckor igår. Hon har ca 130 gram kvar till sin födelsevikt och jag har 7 kg och 10 cm midja kvar till mitt pre-gravida tillstånd. Det går åt rätt håll för oss båda alltså.

Jo, Idag provade jag också livet som lattemorsa med en islatte och barnvagnspromenad. Om det ska göras till en daglig vana behöver jag verkligen en mugghållare till vagnen! Tror dock att den vardagslyxiga känslan kan avta lite om man ständigt har en latte i näven, så lattemorsalivet är nog inget för mig. Inte heller om jag ska komma i mina pre-gravidklänningar.

/E

Lilla familjens vardag

Vi har det löjligt bra! Detta trots att hon ville amma oavbrutet igår kväll, trots min mjölkstockning och feber i lördags och trots att hon skriker så det skär i hjärtat ibland när vi lägger henne på skötbordet. Annars är hon lätt att tillfredställa nästan jämt och sover bra de flesta nätter.

Idag har vi varit på stan en sväng för att C skulle klippa sig och för att lilla E behövde någon slags underhållning för att bota skrikandet vid skötbordet. Återstår att se huruvida det lyckas. Hon sov snällt i vagnen hela stadsturen och vi åt lunch ute. Jag köpte mig ett par fotriktiga skor att barnvagnspromenera i. Dock känns dom aningen tantiga, så kanske åker dom tillbaka. Ungdomligt fotriktiga är tydligen en svår kombination.

Har nu äntligen skypat med hennes morföräldrar, moster och kusiner. De har fått se henne nästan live. Nu återstår det bara för dem att hålla henne. Jag, hon och dom längtar ihjäl oss!

Bild på mig, dottern (för första gången i rosa, trots att stor del av garderoben är just rosa efter mig och min syster) och den nya soffan.
/E

Gå

Första långpromenaden på månader för min del. 1,5 timma med ojämn mark under fötterna. Fantastiskt! Ester (som hon verkar heta) sov nöjt i vagnen hela tiden. Det är underbart att kunna röra på sig igen, och det utan en stor framtyngd och utan en mörbultad nyförlöst känsla i kroppen. Nu blir det bara bättre och åh så lyckliga vi är!

/E

Behaglig bubbla

Här i bebisbubblan går tiden i ett behagligt tempo. Vi njuter och myser omkring. Jag börjar så smått komma ur kaoshormonbubblan och bli lite mer människa, och lite mindre mör i kroppen. Vilken stor omställning det här är! Som att gå igenom hela puberteten (och springa två maraton) på en vecka, med skillnad att fokus flyttas utåt istället för inåt och de avslöjande kläderna byts mot mer ordentliga doningar. Vår tös är lite mer hungrig och ökar nu fint i vikt. Sedan igår har hon ökat en hel hamburgare! Idag har hon fått träffa farmor och farfar. Morföräldrarna är mycket avis :).

/E

FAMILJ!

Vår älskade lilla är äntligen här! Hon föddes i tisdags efter att jag haft värkar i 3 dygn och åkt fram och tillbaka till BB alla gånger i tron att nästa gång vi åker hem har vi en bebis med oss. Tredje gången gillt! Nu är vi hemma och njuter av livet som föräldrar till en lång tjej med långa fötter - hon är det vackraste som finns! Nu ska vi landa och njuta vidare.


/E

Påsk

Skärtorsdag och jag vaknar på prima humör trots den vanliga värken i ryggen. Frukost med kära C innan han åker till arbetet för halvdag innan påskledighet. Jag hinner skura golven innan klockan slår nio och är verkligen i fixartagen. Dock ska jag försöka hålla igen lite så att jag orkar göra någonting i eftermiddag när C kommer hem. Påskledigt tillsammans! Vädret ska ju bli strålande så vi planerar mysigheter som kan fördriva de här dagarna. Det är ju trots allt bara max 1,5 vecka kvar innan bli blir föräldrar! Vi har fått ett datum för bedömning av igångsättning ifall förlossningen inte kommer igång av sig själv innan dess.. Kanske blir det en påskbebis. Kanske en majbebis.

Glad Påsk på er!
/E

Datumet + 2

Jag hade ju bestämt mig för att låtsas att bebisen kommer först i maj, för att hålla otåligheten i schack. Detta har inte riktigt lyckats och trots att jag just nu har det väldigt trivsamt med kaffe och muffins på vår soliga balkong är detta är en väntan som kan göra en vansinnig. Igår tittade jag på förlossningsprogram utan att min livmoder fattade vinken. Jag städade vinden, vilket innebär släpande, lyftande och skjutande av stora kartonger. Även detta utan nån direkt förvärk att tala om.
En vansinnig väntan.

Jag får vara tacksam för att jag sovit gott inatt, samt sovit gott sittande i sängen ett par timmar på förmiddagen. Mindre tacksam för den klåda som min extremt utspända mage ger. Mindre tacksam för tankspriddheten och mitt märkliga humör. Men ändå såklart, tacksam för att jag får vara med om detta.
/E

Våröra

Ni kanske tror av min frånvaro att jag föder barn. Det gör jag inte. Jag får helt enkelt räkna mig bland de >70% som föder efter beräknat datum, vilket passerade igår.
Jag samlar mig och försöker få tiden att gå. Igår lyckades jag rätt bra med det. Jag och C var på påskmarknad, promenerade länge och åt lunch i solen. Idag har jag sovit bort förmiddagen och försöker nu lyssna på pepp-musik och småstäda lite.

Fantastiskt väder idag och ingen borde sitta inne egentligen. Å andra sidan slår tröttheten ner mig ibland och jag bara måste ligga ner. Vilket sällan passar sig utomhus, lite beroende på aktivitet.
/E

Today

Fredag och jag har

• Läst ut boktjuven (har läst 3 böcker denna vecka!)
• Handlat och förberett grillpremiär samt morgonens finfrukost (jag älskar finfrukost!)
• Haft grillpremiär med C (tummen upp för champinjoner)
• Sett filmen I Rymden Finns Inga Känslor
• Ätit yoghurt med italienska jordgubbar (Tummen upp!)
• Noterat att när yoghurten går ut är vi troligtvis föräldrar

/E

Facebook

Woho! Notera att jag har en facebook-gilla-knapp på bloggen och har alltså pillat med HTML vid frukostbordet. Inte varje dag.

Här hittar du hur du gör om du också har blogspot.

Vi får se om jag gillar det. Gillar ni?
/E

Om stressen den bortblåsta

Det har hänt någonting med mig. Graviditeten närmar sig sitt slut och den otålighet och rastlöshet jag känt till och från i veckor är som bortblåst. För hur länge återstår att se, men just nu är jag oväntat lugn. Jag unnar mig att sova. Typ hela tiden. Jag sover 10 timmar varje natt (ingen sträcksömn, men ändå), äter frukost med C och går och lägger mig för ytterligare några timmars sömn. Ibland sover jag även någon timma på eftermiddagen. Alltid utvilad. Det som fick mig ur sängen igår vid 11 var några händiga karlar som skulle byta blandaren i duschen. Och vips är vårt problem med växlande varmt och kallt vatten bortblåst. Inga skållningsskador på oss eller vårt barn.

I morse tänkte jag att fönstren borde putsas, garderoben sorteras på allt jag inte kan ha och allt jag inte kan amma i. Tänkte att jag också borde göra en träningsplan för att snabbt komma i form och känna mig stark. Istället duschade jag länge i perfekt tempererat vatten, sedan drack jag kaffe, åt rågpolarkakor (vilket är en drog, för övrigt!) och läste Mia Skäringer Dyngkåt och hur helig som helst. Wow vilken bok. Jag har alltså bytt ut nagelmålandet mot läsning. I måndags satt jag i fåtöljen med en bok i näven från kl 15-22 med middag som enda avbrott. Det var en fantastisk bok och jag var fantastiskt lugn.

Tänk att tiden går.
/E

Kostråd

De amerikanska kostråden uppdateras. Först i råden står Rör på dig, sedan Ät mindre portioner. Detta enligt en livsstilsforskare i SVT i morse. Känns det nytt och revolutionerande? Nej. Det verkar som att man alltid hör dessa slutsatser av forskning som görs, alltså att vi ska inta mindre eller lika mycket kalorier som vi gör av mig. Slående logik.

Livsstilsforskaren menar också att ett för stort intag av rött kött och animaliskt fett ökar risken för tjocktarmscancer (kanske förklaringen till varför denna typ är så vanlig i väst men ovanlig i öst?) och hjärt- och kärlsjukdom, samt att vi faktiskt behöver lite kolhydrater (något som ju debatterats flitigt ett tag nu med tanke på LCHF och NCHF). Och då såklart inte i form av rent vitt socker, utan av grönsaker och fullkorn. Enl råden ska halva tallriken fyllas med blandade grönsaker, en fjärdedel med protein och en fjärdedel med långsamma kolhydrater. Portionen ska vara liten och inte lika stor som dagens tallrikar. Då menar hon att människan får i sig protein, fett, kolhydrater och de spårämnen som kroppen behöver, men poängterar att vi måste röra på oss.

Inget nytt under solen alltså, om man ska tro det som sades i morgonsoffan.
/E


Ni kan aldrig ana hur mycket jag längtar efter löpningen och en mer smidig kropp. Så mycket att jag knappt kunde sova för att jag tänkte på att det är nära nu.

Sol i sinne

16 grader och solsken. Jag har ätit lunch ute och en glass i solen utan jacka på. Däremot ingen yoga imorse då natten inte bjöd på särskilt god sömn utan istället många vakna timmar. I övrigt målar jag naglarna som tidsfördriv. Som sjuksköterska är detta en sällan unnad lyx och ett tecken på ledighet. Och ledig är jag ju verkligen!

V 40 har startat och på söndag infaller det gyllene datumet. Statistiskt och genetiskt verkar vi dock få vänta i upp till 3 veckor från nu. Men förr eller senare kommer den, tänker jag. Det här är en underlig väntan och igår var första gången under graviditeten som jag faktiskt var lite trött på den här otympliga och mycket förändrade kroppen.

/E

Sjuksköterskan och lönen

Idag fanns en insändare i DN. Det var ett svar till en nyexaminerad sjuksköterska som undrade om hennes lön på 20500 kr var rimlig. Tandläkaren svarade att Ja, det var den. Hon är ju ett oskrivet blad för sin arbetsgivare och får troligen provanställning för att bevisa att hon fungerar och har säkerligen betydligt bättre lön om ett år.

Kära Tandläkaren, för sjuksköterskor råder inte riktigt samma förutsättningar som för dig. Den så kallade "provanställningen" rör sig mer troligt om ett vikariat i upp till 2 år innan LAS träder in. Och den betydligt bättre lönen har för min del handlat om 400 kr på ett år. Är det en rimlig löneutveckling? Eller är min arbetsgivare inte nöjd med min prestation? Det är dom, jag har fått beröm, ansvar och utbildning, men ingen direkt löneutveckling att tala om.


GRR!
/E

Månaden

Idag är jag otålig trots att jag sovit bort halva dagen och trots att jag har 10 dagar kvar till beräknat datum. En promenad skulle säkert göra susen och ge lite förvärkar att tala om, men på köpet skulle jag blåsa bort. Fönsterputsning är heller inte ett alternativ då de riskerar att blåsa sönder i putsandet.

Den här månaden blir kanske som sagt den längsta i livet, samtidigt som jag ju vet att det förr eller senare resulterar i bebis. Det är väldigt svårt att förbereda, sova och ladda samtidigt som jag måste låtsas att inget kommer att hända på 3,5 veckor för att stå ut med klockans stilla tickande. "Nu kan det hända när som helst" är en svår tanke att hålla i 4 veckor. Uttröttande, särskilt om man gjort sig sysslolös.

Idag fika igen. Detta är månaden då jag troligen fikar ihjäl mig - är det det som kallas kolhydratladda?
/E

Ticktack

Våren är här, det kan inte förnekas. Jag har sett tussilago, krokus och musöron på träden. Graderna ligger ständigt på plus. Många skriver om hur ont det gör när knoppar brister, hur smärtsam vårens väckelse är, om den svåra kontrasten mot vinterns lunk. Men jag har inte ont i själen trots att en jätte-knopp snart slår ut. Hela vintern har jag sett och känt mig själv växa och jag är glad och tacksam över att snart få se den som tänjt ut min mage och gett mig så mycket utan att själv ha en aning växa utanför min kropp. Fantastiskt. Visst är det svårt och omvälvande med förändring, visst är kroppen lite trött, själen orolig och rastlös, men i huvudsak; Lycka.

Idag ännu en promenad på 3 km. Denna gång med sällskap av Tove, koltrastar och rådjur. Fint. Fika med mammor och blivande sådana i eftermiddag. Mammor får aldrig nog mycket fika.
/E

Promenad

Idag gjorde jag slag i saken och begav mig ut på "lång"-promenad. Hela 3 km klarade jag av utan större problem. Det är oerhört välgörande med skogspromenad, särskilt på våren. Videkvistar står på vardagsrumsbordet och ser påskiga ut. Jag är mycket tacksam över den här dagen och promenad ger lediga dagar lite mer struktur.

Jag önskar att jag hade en bild att visa, men kameran ligger nerpackad i bb-väskan och jag vågar inte ta ur den. Den vore det värsta att glömma.


Varma mackor med tonfisk och tomat till lunch och ikväll blir det fika med föräldragruppen. Kanske har jag turen att få vagga bebis.
/E

Sunday sorbet

En härlig och lugn helg. Lördagen bjöd på varma grader, promenad och öppen vårjacka! Det var 15 grader varmt och man kunde till och med cykla utan vantar! Jag fikade med vän på stan och på kvällen såg jag och C en alldeles för sorglig film för en gravid själ. Idag har vi inte gjort många knop, men jag har iaf ätit en glass på balkongen och en prima söndagsmiddag på restaurang med kära C.

Jag börjar förstå att tiden inte står stilla. En hel vecka har ju gått och jag har knappt märkt det! Sysselsättning är a och o. Och vila! Mitt mål är att alltid vara utvilad, man vet ju aldrig när en förlossning kan dra igång. I morgon entrar vi v 39 och det bör vara max 4 veckor tills vi får träffa den nya människan som ska göra oss till en familj.

Imorgon yoga. Tröttheten till trots ska jag försöka mig på lite mer motion i form av promenad och möjligen några längder i bassängen. Jag blir så löjligt andfådd när jag promenerar, får mycket sammandragningar och blir trött i ryggen, men det är ändå skönt att röra på sig.
/E

Skillnad

 Kanske är detta v 18-20 någonstans.

Och här v 37-38.

Jo. Såhär var det.

Det här är ett inlägg som under ett års tid har legat opublicerat. Nu kommer det.

Jag bodde i Lungre i det tryggaste huset någonsin. Jag var tyst och blyg som barn och blev vansinnigt förnärmad när vuxna skrattade åt mig. Jag var allergisk mot allt ätbart rött och hade alltid utslag i ansiktet. Jag skulle tro att Lilla sjöjungfrun var min idol, sedan Arvingarna. Jag älskade min lillasyster hejdlöst (och gör ju fortfarande), fast jag vet att jag skallade henne en gång och hon åt upp min favoritchoklad. I mina drömmar råkade hon ibland ut för hemska saker, och jag var så ledsen. En gång trodde hon att jag rymt, fast jag egentligen bara gått till skolan, precis som hon. När vi var ensamma hemma så lekte vi Afrika. Vi åkte båt (matta) i vattenfall (trappan) och åt mat ur träkärl på golvet. Jag vågade aldrig sova borta och saknade mamma och pappa förfärligt när vi behövde barnvakt några dagar. Jag räknade hur många gånger jag grät tills jag fick träffa dom igen.

Paula, favoritfarbror Pierre och jag. I nattlinne.

I min klass var vi 4 flickor. Vi fick lära oss att ta plats för att inte försvinna bland högljuda killar. Efter skolan spelade jag Super Mario med Fia. Vi åt alltid fil och flingor ur rosa-svarta koppar, om det inte var december - då åt vi minipepparkakor och drack mjölk tills vi sprack. Vi delade best friends-hjärta. Min kedja gick av och hjärtat försvann en vinter, men när våren kom hittade Fia det på vägen hem. Vi tänkte att det var nog ödet. Och det var det. Vi var flera flickor som träffades. Vi cyklade så fort vi kunde till Kläppe och såg på Glappet tills solen gick upp. Då åt vi mackor-i-järn med nutella. Typ en hel franska var.

I femman blev vi plötsligt stora och längtade efter att börja högstadiet i Lit. Vi fick åka buss till skolan och lämna Lungre och barnen bakom oss. Jag fick springa till skolbussen varje morgon, för jag var förfärligt morgontrött. När det var vinter ägnade jag varje morgon åt att försöka lura pappa så jag slapp kängorna. Han gav aldrig upp, det gjorde inte jag heller. Annars minns jag att kommentarerna från klasskompisar så fort förändring skedde. När jag för första gången bar rött, när jag för första gången målade ögonbrynen, när jag gick upp eller ner i vikt och så vidare. Det sistnämnda kom att få större betydelse än jag kunde ana.

Jag och Sarah i åttan. Så här svåra var vi.

 

 Vi fyra som överlevde högstadiet tillsammans.

Vi var fyra flickor som hade tjejkvällar och åt tacos. Jag började ha mascara. Och batik-t-shirt. 6an och 7an gick. Vi lyssnade på Spice Girls och jag fick vara Emma. Jag fick en championtröja och blev lycklig. Rudolph blev min bästaste killkompis och han förstod allt jag sa. Åttan var det värsta året på högstadiet. Vi slutade lyssna, började tänka och låg på bänken i rasthallen och hade det svårt. Livet var för stort, kläderna för små och uppmärksamheten både för stor och för liten. På kvällarna låg jag i flickrummet med telefonen och skolkatalogen. Jämt. Tills internet kom. Jag var tillsammans med en pojke och grät floder när han slutade nian och bytte skola. Vi pratade inte på hela sommaren, han hånglade med någon annan. Jag hade hans tröja hemma hos mig och sprayade min parfym på den innan jag lämnade tillbaka den. Tänkte att han kanske skulle sakna mig då. Jag började nian och tänkte med skräckbladad förtjusning på gymnasiet i stan. Fortsatte mina sånglektioner och sökte till estetisk musik. Jag tänkte att jag alltid träffar pojkar som sällan är snälla, men vande mig vid det.

På fritiden ville vi vara i Lit på alla fester vi kunde, eller på gårn'. Eller till och med utanför statoil! Vi hade tusen smeknamn och klubbnamn. Det var änglar, divor och fiskpinnar. Jag och Towa låg i hennes säng i Husås och smsade alla vi kände, stängde av mobilen en timma för att sedan se hur många som svarat. Jag drack ingen alkohol innan 9an, sedan blev det tusen cider och tredagarsfester att minnas eller glömma. Jag hade ett par ljusa crocker-jeans som jag älskade över allt. Dom gick sönder tusen gånger men jag lagade och blekte varsamt bort varje fläck med klorin. Rätt vad det var var nian slut och jag sjöng i kyrkan.

Jag grät ännu en flod när jag inte blev antagen till estetisk musik. Mina fina vänner kom med blommor och jag hade inte riktigt orkat gå ur sängen. Allt hade rasat. Under sommaren blev jag bjuden på middag av en kock. Vi blev tillsammans och jag började på Samhällsprogrammets språkinriktning, men kom in på musiklinjen efter ett par veckor. Det var svårt på tusen sätt att inte vara lika bra. Jag träffade Julia som lärde mig allt om mystemadagar och raggsockor. Vi sjöng stämmor i korridorerna. Jag och kocken gjorde slut. I tvåan blev allt svårt. Jag slutade lyssna igen, stängde av och slöt in. Jag tänkte bara på mat och på hur fel jag var. Jag träffade en pojke och peppade upp mig. Jag tyckte att han var så fin när han spelade gitarr. Jag och Julia åkte till Göteborg och såg Lars Winnerbäck. Vi var sålda och han sjöng om allt vi visste men inte hade ord för. Vi gick på storsjöyran med gymnasieflickorna och hade spritfyllda påsar i BHn. Vi började trean, jag tog körkort och mådde bra. Jag och gitarrpojken hade gjort slut för andra gången. Vi beställde studentmössor och vita kläder. Jag höll talet i aulan och alla grät. Nu börjar (och slutar) livet, tänkte vi och en post-gymnasial depression följde.

Jag jobbade först med mamma och mormor på Eloge. Sedan åkte jag och Petra till England och jobbade på en bar. Jag klippte navelsträngen, men ringde hem nästan varje dag och grät. Det var svårt och fantastiskt i Oxford. Jag älskade lukten och vyerna. Vi pratade tjusig engelska och träffade pojkar från hela världen. Mitt hjärta sprack när de åkte hem igen. Vi åkte tillbaka till Sverige när pub-livet blev infekterat. Jag hade gått upp 7 kg på pasta med gräddsås och vin. Började jobba inom äldrevården efter 2 månaders vägran. Som jag trivdes! Östersund var ändå för litet. Jag och Julia stack till Nya Zeeland. Två månaders bekymmerslöshet, möten och upplevelser. Vi älskade det. När vi skulle åka hem fick jag panik och bokade nästan en resa till Sydafrika. Jag tänkte att i Östersund går jag under.

Jag och Julia. Jag och Sara.

 

(Inte hela) estetgänget

Det gjorde jag ju inte. Vi levde livet, jag körde bil, bestämde själv och och gick på krogen. Och tog tusen nattdopp. Jag och Julia planerade universitetslivet. Vi fick en lägenhet tillsammans i Ryd och låg i bland i soffan hela söndagar och såg sex and the city. Studentlivet var en prövning och jag kände i början att jag aldrig kunde något. Jag träffade hundra fina vänner och estetgänget formades. Med Sara min rövardotter formulerades feministiska åsikter av rang. Jag kände mig ensam i början och träffade aldrig rätt killar, tills Calle dök upp. Plötsligt var jag sjuksköterska, sambo och blivande mamma. Här är jag nu. Snart 26 år gammal. Resten får vi se.

/E