Äventyr

Jag lovade mig själv att jag skulle hitta på roliga saker under sommaren. Dra iväg på några små äventyr. Jag lovade att även om jag måste åka iväg själv, så ska jag. Ett par korta svängar någonstans. Tännforsen är ju fin, där kan man vandra, fjällen hade varit nått! Det verkar inte bli av. Nu är det lite sent då tentaplugg är det enda som bör stå på planeringen varje jobbfri minut. Jag kanske gapar efter mycket...

Nu är det bara att bita ihop de här sista arbetspassen innan Urkult. Där kommer jag troligen att mötas av variation, liv och rörelse. Nu i ensamhet i det här stora huset med två katter som bara kräks så kan jag inte annat än längta!

Det är konstigt hur det är bevisat att människan mår bra av aktivitet och motion, ändå är vi så lata! Så enormt lata! Eller pratar jag bara för mig själv?

Som man bäddar får man ligga.
/E

I arv

Några av mina släktingar är väldigt oroliga och nervösa av sig. Speciellt när man ska resa någonstans, eller köra mycket bil. Jag kommer att bli precis så. Redan visar jag tydliga tendenser. Som när Calle kom hem en timma sent från sitt nattjobb och jag hade gått i bitar, ringt hans jobb och kutat runt hela huset med gråten i halsen. Inatt försökte jag ringa honom i två timmar eller så, skickade sms och var i upplösningstillstånd eftersom han aldrig svarade. När jag hade målat upp alla tänkbara skräckscenarion svarade han. Han hade haft telefonen på ljudlöst. Värre än så var det inte.

Myskvällen hos Towa igår var lyckad. Te, fryst frukt, lite godis och en dålig film. Vi hörde Timbuktu från stortorget och jag är glad att jag inte var där, trots min fina regnkappa.

Nu vill jag inte skriva mer. Inte ett ord.
/E

Bibiotekarie

Det blev stråket igår, men inte nykter. Sofia bjöd på margaritas och vi spelade sing star. Mycket trevlig förfest, vi skulle ha fortsatt med den. Istället gick vi ner mot trängsel, toalettköer, plastglas och hög musik som man inte får välja själv. Kebab i bröd och en natt på Sofia och Patriks vardagsrumsgolv. Idag blev det frukost på stan och sedan några timmar på biblioteket för min del. Jag blir less när jag inte förstår vad jag läser.

-Jag tycker att du ska ta ner fötterna från bordet.
-Jaha, förlåt mig.

Det var den enda muntliga konversationen på de timmarna. Jag undrar: är man inte vuxen så länge man får myndiga tillsägningar av den sorten från vuxna? Eller är det så att man inte lägger upp benen över bordshörnet om man är vuxen? Ja, vad vet jag. Trött som jag var hade jag lust att bli en trotsig 13-åring, men jag höll mig i skinnet.


Om en vecka är det URKULT. Tjejerna från klassen kommer upp. Det blir tält och trangiakök för hela slanten. Mysigt!

/E -Inte vuxen.

Bloggoholic

Tidig morgon med många intensiva drömmar -lika bra att kliva upp, trots en rätt så sen kväll. Nu svär jag lite över motgång, att man aldrig kan ha flyt!!
Vi får se vad dagen har att erjuda. Jag behöver plugga. Ikväll kanske det blir en kväll på stråket, nykter så jag kan ta mig hem.

Det blev en skön springtur för mig igår. Första turen sen förkylningen. Min tidtagarklocka har kastat in handduken tror jag. Claes Ohlsson 70spänn, inte kvalité. Men det spelar kanske ingen roll, eftersom jag ändå inte vet hur långt jag springer.


Äsch.
/E

Tidsfördriv

Igår åt jag lyxig choklad och såg på Jericho. Calle kom hem till Borås helskinnad och sängen var lite extra tom, trots att den är så liten. Nu skiner solen, kanske är det rätt så varmt. Jag ska jobba 12-20.30 idag, hoppas att tiden flyger iväg. Sedan är jag ledig tre dagar. Folk pratar om stråket. Jag är inte det minsta sugen. Varken på mycket folk, hög musik, alkohol eller skräniga gäng. Kanske har jag blivit en gammal kärring, men ibland har jag sån oerhörd lust att bli nykterist. Fast, rödvin är ju gott. Och en del öl. Fast fick jag välja så skulle jag välja lyxig choklad framför nästan all öl. Det är mitt rus.


--
Det slår mig att jag inte har tänkt på jobbet på flera dagar! Skön känsla, mer sånt! Det slår mig också att jag varken har pluggat eller tränat på alldeles för länge. Imorgon blir det lite av varje. Måste in på biblioteket och låna om lite böcker. Sedan blir det friskis och svettis utejympa i mina heta craft-tights.

/E

Östersund, Hälsingland, Calle

I onsdags åt jag och Calle kikärtsbiffar och badade i badtunnan. Riktigt mysig kväll trots att höstväder busade. Vi drack god öl och tände ljus. På min födelsedagsmorgon åkte vi ner mot Hälsingland, efter några sköna "ja må hon leva". Underbart att komma dit. Calle blev godkänd och vi åt god födelsedagsmiddag. Jag öppnade paket och vi åt tårta. Fina röda gummistövlar fick jag! Och riktigt snygga träningsbyxor, nu är jag snyggast i spåret! Av Calle fick jag fina badbomber med olika dofter för olika ändamål. Oväntat och roligt!
Vi stannade i Hälsinglandet till lördag eftermiddag och hann med mycket kul. Auktion, loppis, besök till gamla gårdar och kvarnar, lintillverkning och promenader. Semester! Hela familjen var där. Calle fick även träffa Mormor och mammas farmor. Idag var vi på Jamtli, det är så mysigt där! Sedan gick vi ett varv i stan, åt en bit och spelade minigolf.

Jag har nog aldrig kommit hem till ett så tyst hus förut. Calle är troligen på Arlanda, eller i planet på väg till Göteborg nu. Det är tråkigt och svårt att säga hejdå. Jag tror aldrig att jag blir bra på det, hur många gånger jag än får träna. Nu dröjer tre veckor tills vi ses igen. Det är inte lång tid. Jag kommer att jobba, plugga och vara med tjejerna på URKULT.


Jag vill bara ha semester. BETALD semester. Inget plugg, inga måsten. Jag vill inte ens behöva tänka. Jag vill till hälsingland, till familjen och bara vara. Men, jag måste tänka. För här finns ingen semester så långt ögat når. Här finns människans fysiologi, grundläggande immunologi, tentaångest och jobb.

Skulle gärna lägga upp bilder på familjen också, men då kanske jag får skäll :)
Fika.
/E

Toffel

Jag har de finaste tofflorna! Eller strumporna.. vad det nu är!

Om två timmar ska jag åka för att hämta Calle. Två timmar! Om två timmar är det inte längre 6 veckor sedan vi sågs. Jag har städat och försökt att fördriva tiden idag. Regnet verkligen öser ner, men jag hoppas att han kommer med bra väder. Imorgon åker vi till Hälsingland där mamma och pappa är. Sedan spenderar vi resten av tiden i Östersund. Han åker tillbaka ner till Borås på söndag. Kort visit, men snart är vi i Linköping igen.

Puss på Er!
/E

Upprörande.

Ett program som gör mig grymt upprörd är Ladette to Lady på Tv400. "På bara fem veckor ska tio kaxiga, högljudda, ouppfostrade tjejer lära sig etikett, uppförande och hur man för sig i de fina salongerna. De ska förvandlas till fina damer." Ja men tack och lov för det! Inte får man väl vara kaxig eller högljud som kvinna. Kära värld, vilken tur att någon gör något åt saken! Det är alltså några tjejer som flyttar in på en flickskola. Där får de lära sig att gå som en dam, klä sig som en dam och uppföra sig som en dam. De ska kunna föra sig på fina middagar, gå i fina skor och visa upp en sann kvinnlig känslighet. Detta ska bedömas av en jury som består av ett gäng fina damer i övre medelåldern. Om någon av tjejerna blir för full på någon middag eller beter sig illa så får dom en utskällning efter noter. Chockerande!


Detta är vad jag funderar över efter allsång på skansen en tisdagkväll (trevligt, bortsett från markoolios jagvetnintevadlåt om hemkört och cola, hans barnpublik sjunger med i varje textrad). Inga studier, men kanske någon timma imorgon.
/E

Pust och jäsp

Cykelturen från jobbet blev i absolut spöregn. Jag var inte torr på en fläck när jag kom fram, möjligtvis om magen. Blött, lerigt och jag såg inte ett dugg genom glasögonen, eller så var det precis det jag såg..Tsss! Jag cyklade med ett leende när jag svängde in mot Sjör. Jag behövde kanske en utmaning. Det fick jag, trots att en kollega försökte övertala mig att åka med henne.

Rätt så bra dag på jobbet, men det är mycket som är svårt när man börjar tänka på var som är rätt och fel. Jag jobbar på och hoppas att det jag gör blir till någonting bra för de gamla. Mutter och surisar i en del personalgrupper ger jag tusan i! Dom får tycka vad dom vill, snacka hur dom vill, bara dom gör det bästa för de gamla.

Jag har fortfarande inte ätit middag och är alldeles utslagen. Har somnat två gånger och klockan är bara 19 än.. Inte bra. Vi får se om energin kommer så att jag kan plugga någonting ikväll.

/E

Glömska.

Eftermiddag. Jag har jobbat sedan sju och borde nu sätta mig och plugga. Tyvärr glömte jag att handla på vägen hem. Så jag har inget middag, ingen pluggfrukt och ingen kattmat till (o)djuren. Kanske måste ta mig en sväng in till coop och plugga senare ikväll.. Men, jag känner mig själv för väl.

Jag jobbar inte så mycket.. knappt 75% i sommar. Men så mycket som jag tänker om jobbet, hur jag vänder och vrider på situationer och suger åt mig... Det tar energin ur mig lite, men jag antar att det är lärorikt. Jag hoppas det.
På demensavdelningen där jag gjorde min praktik hade dom spelet memory. Hur ironiskt är det? Nåja, det användes inte som spel utan man brukade titta på bilderna och prata kring dom. Där jag är nu har vi en skiva som heter Minnenas Musik. Det fungerar bättre.


Imorgon ska jag cykla hem från jobbet. Det blir spännande!
/E

Jobbjobbjobb.

Det blev en stressig dag på jobbet idag. Kände inte att jag gjorde ett bra jobb utan mest att jag var där för att göra det allra viktigaste. Inget mer. Ingen guldkant. Man kan inte alltid ha bra dagar. De gamla har inte valt att bo där, vi väljer mer eller mindre, vårt jobb. Vi kan sluta när vi vill och gå hem när arbetsdagen är slut. De lever där, bor där och ska vara där varje dag, dygnet runt. Tills det är slut, mest troligt. Vi ska vara där för att hjälpa dem. Vi ska vara ett handtag i vardagen. Vi ska ge handräckning, stöd och tröst. Det är så tråkigt när man inte hinner. Eller när man inte orkar. Av att bara läsa hälso- sjukvårdslagen blir jag trött och nedstämd idag. Rätt till lika vård, alla människors lika värde, respekt och integritet. Självbestämmande.



Efter jobbet köpte jag ägg på Hults hönseri. Sedan åkte jag och Towa till Sara och myste lite. Det blev glass för oss och lek för barnen.



Nu är jag brutalt trött. Jobb imorgon och på tisdag. Sen -Calle. Och hälsingland.
/E

Tro och Svenska Kyrkan.

Eftersom min pappa håller på att utbilda sig till präst får jag ofta frågan Men är ni jättereligiösa? Religiös låter mest som ett skällsord i mina öron och svaret är ofta Nej. De flesta i familjen vet inte om de tror och isf vad de tror. Några av oss kanske inte tror alls. Jag vet inte vad jag tror, men på någonting tror jag. Jag är inte ateist (appropå det så ser jag ateism som en tro eftersom det är en lika stark övertygelse som kristendomen). Men nej, vi ber inte bordsbön innan vi äter eller någonting sådant. Vi går heller inte i kyrkan varje söndag trots att pappa håller i många gudstjänster. Tyvärr kan jag tycka, för det är trevligt och han är duktig.

Idag är ca 80% av Sveriges befolkning medlemmar i Svenska Kyrkan. Nu för tiden (från 1996) blir man medlem genom dopet. Innan blev man medlem automatiskt. Många, rekordmånga tydligen, lämnar Svenska Kyrkan idag. Kanske beror det på beloppet i deklarationspapperna som visar hur mycket pengar man betalar i kyrkskatt per år (ca 1,19% tror jag). Kanske beror det på att man inte tror och inte utnyttjar det man betalar för. Trots att man inte är medlem så betalar man begravningsavgivt. Detta är ungefär vad det kostar att gräva en grop och sänka ner en kista eller så, och gräva igen. Man betalar inte för någon cermoni. Det handlar om att respektera den dödes val. Om de anhöriga av olika anledningar vill ha en cermoni för den avlidna får de betala för den. Om två personer som inte är medlemmar i kyrkan vill döpa ett barn (varför dom skulle vilja det om dom inte är med.. men) så får dom det. Kyrkan nekar aldrig ett barn. Man får däremot ingen vigsel om man, mot förmodan, skulle vilja ha ett kyrkligt bröllop "inför Gud och i denna församlings närvaro" trots att man inte tror. Helt enkelt, det man inte betalar för får man inte.

Jag ser kyrkan som viktig. Enligt en del undersökningar tror bara 16% sv det Svenska folket. Om alla som inte tror går ur, så är det väl tveksamt om kyrkan kan överleva? Stor del av vår kultur och vår historia är uppbyggd kring kyrkan. Det är kyrkan som tycker ut i krissituationer av olika slag. Det är präster som meddelar dig om en nära anhörig gått bort i en olycka eller sådant. Detta oavsett om du är medlem eller inte. Svenska Kyrkan gör också arbete i andra länder samt samlar in pengar för olika ändamål. Kyrkan hjälper människor i olika situationer, oavsett om du är med eller inte, om du tror eller inte. Kanske behöver jag aldrig den hjälpen, men någon annan kanske gör det. För den människan kanske det är mest naturligt att söka sig till kyrkan och inte till en psykolog eller en hjälporganisation.


Neje. Detta är inte tänkt som ett värvningstal eller någonting åt det hållet. Jag respekterar varje människas val i detta. Jag vill bara skriva hur jag tänker.
/E

Tji fick jag

Jag är tydligen inte så spontan ändå. Jag är fortfarande hemma och kommer så att förbli. Nyduschad och tillfixad för en utekväll kände jag att jag inte orkar med krogljud, mycket människor och alkohol. Det blir te i soffan för min del och kanske någon bra film trots allt. Solen skiner och det är säkert rätt varmt.. Promenad? Förkylningen tillåter inga springturer ännu.


/E

Torsdag som är Fredag

BodaBorg igår med syster och farbror Pierre. Mycket roligt och vi klarade nästan alla banor. När vi var klara skrek magen efter mat och syster gjode dealen Jag duschar och du lagar mat. Jaha, så var det med det. Hur som helst. God nattssömn och en hyfsad dag på jobbet, men under gårdagen gjorde jag nog ett bättre jobb.

Idag är det torsdag och imorgon är jag ledig. Jag ringde Towa och hon föreslog ett glas vin. Men torsdag är GIII för damerna och hon kan inte lura mig! :) Jag hade planerat en kväll i soffan och en bra film. Sånt kan du väl göra på fredagar, sa Towa tvärtemot de flesta andra som ser fredagar som discodag.


Nu ska jag laga lite mat och slänga mig i duschen. Sedan glider jag i mitt lya linne och rullar iväg, tro det eller ej! Jag som är så anti-spontan.
Och vet ni! Det är bara 6 dagar kvar tills Calle kommer!
/E

Gula gummistövlar

Idag har det inte varit speciellt blött, men jag ville ha dom ändå! Träffade Julia och plockade några jordgubbar. Sedan tog vi fikarundan och pratade bort halva dagen över mycket te och goda mackor. Det var kul!

Min förkylning börjar ge med sig och jag börjar verkligen tro på att tiden går. Men jag undrar lite, lever jag i Nuet? Lever jag för mycket i Nuet för att inse att tiden går? För mycket för att ta ansvar? Vem vet.

Äääh
/E

Som alla andra

En dag på jobbet. En dag som de flesta andra, men det gick an. Nu har jag iaf blivit av med jobbet den helgen Calle kommer. 10 dagar kvar.

Jag har blivit sådär överdrivet bra på att bagatellisera saker. Det är inte alltid en bra egenskap.. Speciellt inte när det gäller mig och pluggande. Jag tror att om jag inte pluggar så försvinner tentan, plugget och alla andra måsten för att bli sjuksköterska. Jag vet att det inte riktigt fungerar så.


En sväng genom duschen och sen i säng. Imorgon är jag nog fri förkylningen, nästan.
/E

Förkyld

Jag är förkyld. Är det inte konstigt hur man kan känna bara på nån timma att förkylningen kommer. Hur som helst. Föryld, frusen och rastlös. Jag borde plugga men får ingen ro. Kanske måste åka in till stan och köpa echinagard.

/E

Kommentar.

Ni kanske har glömt hur man kommenterar. Det verkar så.

1. Klicka på "Comments" längst ner i det blogginlägg du vill kommentera
2. Skriv kommentaren i popupfönstret.
3. Klicka i "Other" och skriv ditt namn +websida i fälten.
eller klicka i Anonoymous och skriv ditt namn i kommentarfältet.
4. Klicka på Publish your comment.



/E

Regn

Jag behöver en self-esteem-boost. Det är inte mycket som går riktigt bra just nu, tycker jag. Jobbet bara är. Plugget står mest still. Min engelska blir sämre för varje dag jag inte talar. Löpningen begränsas av att inga bra spår finns och regnet öser ner. Sången begränsas av mig själv och noter i kaos. Mina dåliga egenskaper verkar räcka ut tungan åt mig mest hela tiden nu, tycker jag.


Igår lagade jag iaf fetaostgratinerad lax till mig och pappa. Laxen blev lite torr tråkigt nog. Vettiga diskussioner med pappa hela middagen och kvällen. Vi åkte in till stan och hyrde film. Det var länge sedan jag kunde säga att jag sett en riktigt bra film. Nu kan jag det. Déjà vu med Denzel Washington. Grymt bra! Snyggt filmad, bra story, klockrent slut och något för hjärnan.


Idag gör regnet lördagen till söndag och jag måste plugga. En härlig regnrock och fina gummistövlar skulle gör mig glad.
/E

Torsdag

Igår kväll åkte jag in till Towa för att dricka lite vin på nån härlig uteservering. En trevlig kväll. Jag sov i hennes jättesäng och åt knäckebröd till frukost. Sedan gick vi på stan nån timma. Jag köpte en bikini som är ruggigt söt, en enorm väska för dator och skolböcker och ett par söta skor. Fint det. Lunch hemma och iväg till jobbet. Jag var nog inte riktigt på topp och känner inte att jag gjorde ett 100% bra jobb. Men men, imorgon är jag tillbaka.

Angående pluggandet. Är det så att jag i hela mitt liv, av någon anledning, sett mig själv som oambitiös och därför lever upp till detta? Eller är det helt enkelt så att jag är oambitiös? Detta är viktiga frågor! Om det är det sistnämnda så går det nog inte att förändra, annars.. så är det väl bara att slita tills jag vaknar en morgon full av ambition att plugga tills ögonen blöder (och tar det från tanke till handling).


Grattis till Mamma!
/E

Plugg och Löp

Det här med sumpmark verkar vara en het grej på Östersunds löpspår. Jag försökte med motionsspåret vid ÖSK. För det första... så var rena orienteringsrunda eftersom det inte gick att hitta bland alla spår från 5km till 22km som går där. Hur som helst, jag tog mig runt vad jag tror är 5km och var dyngsur och lerig upp ovanför fotknölarna. Det är tyngre att springa med vatten i skorna :) Spåret var galet och avslutades med ca 1,5 km absolut uppförsbacke genom gräs och över rötter. Vad är detta!? Var är min Rydskog!? Nåja bra träning som attans. Men varför slutar inte spåret där det börjar?


Jag pluggade ineffektivt på bibliotket idag. Skitdag fram till springturen, men jag åt en mumsig macka till lunch för mig själv på bibliotekets fik.
Pappa och jag pratade för ett tag sedan om att kämpa emot sin personlighet. Alltså när man anstränger sig massor för att undvika en viss egenskap man har, fast den är en del av ens personlighet. Det kanske är det jag försöker med när jag tror att jag ska kunna plugga effektivt och koncentrerat, ta allt på allvar och skriva 17 sidor på varje tenta. Det kanske inte är min grej.. eller så.


Nåja. Jag är trött och slut. Försökte köpa en bikini, men det gick inte. Jag är lite trött på mitt sätt att ge upp.
/E

Tiden

5km med hunden igår. Det blev nån form av terränglöpning då spåret bestod av stockar, stenar, höggräs och sumpmark... Hunden blev överlycklig och lerig, men där kan inte mitt personbästa slås. Nästa gång ska jag springa ÖSK-spåret.

Igår åt vi underbar mat och badade i tunnan, jag, mamma och hennes kollegor. Väldigt trevligt! Solen var nog bara ner och vände en kort sväng. Jag fick sms från Calle där han beskrev en stor fullmåne. Bor vi ens i samma land? Hos mig syntes då ingen måne så långt ögat kunde nå. Bara solsken och söta små moln i kvällsfärger.

Jag blir lika förvånad varje gång jag märker att tiden går. När jag springer så tror jag att jag aldrig ska ta mig varvet runt. När jag jobbar tror jag att dagen aldrig ska ta slut. Nu tror jag att dagen då Calle är här aldrig kommer, men nu är det bara 2v kvar, och några dagar. Jag försöker låta bli att planera varje steg och varje dag. Tro det eller ej, jag planerar (!) och bygger upp min bild av hur saker och ting ska vara. Därav min besvikelse ibland när planerna spricker, så jag försöker att ta dagen som den kommern.
Det är konstigt. Sommaren går nog fort ändå, fast jag tror att den segar sig fram. Idag är det tänkt att jag ska börja tentaplugga, men jag gör nog "en Emilie" och skjuter på det till morgondagen.

Jag får ibland en känsla av höst i Linköping. Förra hösten. Hur det kändes att flytta in i lägenheten. Jag gick vilse så fort jag steg utanför dörren, då allt var nytt och varje människa var ett nytt ansikte. Jag minns lite doften och känslan av höst. Det känns inte alls tokigt att åka tillbaka. Varje höst känns som en nystart och jag ska ladda med ny energi och en positiv anda. Dessutom ska jag försöka mig på någon bra studieteknik och ta det på allvar. Det är nämligen min svaghet, jag tar ingenting på allvar.



hm.. jag ser dubbelmoralen i att "göra en Emilie", och ta det på allvar. Jag är ett hopplöst fall.
/E