onsdag, september 29, 2010

Inte byggd för detta

Den positiva attityden börjar sina och jag är utomordentligt matt. Inatt var jag så trött att jag såg dubbelt, bara det känns ju som en patientfara. Inatt tredje natten, sedan äntligen några dagars ledighet. Nattarbetet sliter verkligen på kroppen och jag har varken matlust eller ork att peppa mig själv. En förödande kombination.

Det är lätt att drabbas av flykttankar. Typ jag säger upp mig och åker till Svalbard. Eller något i den stilen. Där skulle jag ha både tid och plats för mig själv och det som är viktigt på riktigt. Och Svalbard ska ju vara fantastiskt vackert, och det är plåster för en trött själ.

/E

tisdag, september 28, 2010

Inatt inatt

Berlin var fantastiskt bra. En stad att besöka igen, helt klart. Minisemestrar är det bästa jag kan tänka mig nu och så fort vi var hemma ville jag åka bort igen. Åka bort med C som fint sällskap. Ta det lugnt, bo fint, äta gott, bada och sola.

Istället går jag in i en period av nattarbete. Första natten av sju är avklarad och jag var relativt pigg fram till 05, det är nog rekord. Det är otroligt hur hårt jag sover efter ett nattpass. Knappt hinner jag lägga mig ner innan sömnen kommer, sedan vaknar jag inte när C pussar hejdå.
Jag behöver anstränga mig för att hålla positiv anda under nattperioden. Helst vill jag slippa dom, för jag gruvar mig i veckor innan de kommer. Den ekonomiska biten peppar inte särskilt heller, natt-OB är inget att hänga i julgranen direkt (ob inom landstinget överhuvudtaget).


/E

torsdag, september 23, 2010

Käraste världen!

Jag tror så här. Låt oss visa att vi gläds åt invandringen, mångfalden och den lärdom vi kan ta av andra kulturer. Låt oss samlas och visa allt positivt som mångkulturella samhällen ger. Detta istället för att rikta vår fulla ilska och vårt missnöje mot SD (som ju egentligen bara behöver en kram och ett par år i ett annat land). Ilska mot ett enskilt parti ger nog inte önskad effekt. Jag tänker mig däremot någon slags fest! En jättefest i kulturens och kärlekens namn för ett öppet Sverige! Kalas är just vad vi behöver nu. Då kommer fler att se hur människor berikar. Rasism handlar, tror jag, i första hand om okunskap och rädsla. Det vi inte känner till räds vi. Helt i onödan.


Det här valet är för övrigt ett fjasko och DN åker räkmacka på det.

Calle fyller år. Hipp hurra för det! Jag väckte honom med sång och finfrukost. Han önskade sig en upplevelse, så en ledig helg åker vi iväg på mys bara vi två.
/E

tisdag, september 21, 2010

Hobbyarbete



Jag tänker på alla som arbetar med sina hobbys. Som skriver en blogg och lever på det. Som säljer sina hemmasydda klänningar. Som bakar och skriver en kokbok. Som skriver böcker eller krönikor. Jag tänker på dem och avundas.


Om man arbetade med sin hobby så skulle tiden aldrig vara ett problem. Tänker jag.

Kanske kan man vända tänket och se sitt arbete som en hobby. Hobbysjuksköterska. När någon frågar vad jag ägnar mig åt, ni vet "vad gör durå?" så ska jag svara: Pttja, jag är lite av en allt-i-allo-sysslare och livsnjutare. Hus och hem, husmanskost, lite sjukvård och sömnad.
/E

måndag, september 20, 2010

Efter valet

Den huvudsakliga besvikelsen efter valdagen bottnar i det faktum att SD fick 20 mandat. Över 300 tusen svenskar är alltså fulla med skit och fördomar.

Så vad gör vi nu?

Jag tänker mig bevittna SD's förfall och totala maktlöshet. Jag tänker mig att 300tusen svenskar kommer förstå att avvisning och utvisning av invandrare inte löser något av de problem som Sverige har. Jag tänker mig att detta är första och sista gången ett främlingsfientligt parti (a.k.a ett rasistparti) får mandat i regeringen. Att "invandrare står för mycket skit", som jag hörde idag, är fel. Vi svenskar står för skiten när vi inte släpper in dem i samhället, inte välkomnar dem, inte är lyhörda och inte kan eller vill förstå andra människors kulturer.

Jag önskar att SD och alla de 300tusen människorna som röstat på dem får fly till ett annat land där segregationen är stor och det enda alternativet är att leva på bidrag, eller inget alls. Sedan kan de komma tillbaka och berätta om hur lätt det var att slå sig fram bland myndigheter och lära sig språket.

USCH
/E

fredag, september 17, 2010

Fina dagen!

En fantastisk dag hittills. Varm choklad och fina smörgåsar till frukost med min älskade. Rask promenad med gåstavar och P3 morgonpasset. Nu en varm dusch. Därefter tar jag på mig gåbortskorna och går till vallokalen för att lägga min röst. Som Maria W (Mp) sa på torgmötet i Linköping: Det här valet handlar inte så mycket om hur mycket pengar vi ska få i plånboken, utan mer om vilket samhälle vi vill ha.

Tittar nu på gårdagens partiledardebatt och blir bara mer och mer övertygad. Min ilska gällande dessa utförsäkringar av sjuka människor är omåttlig. När människor utförsäkras eller assistans dras in får dessa ibland läggas in på sjukhus, för "ohållbar hemsituation" som det heter, eller för psykisk ohälsa. Det kan ju ingen mena är att korta vårdköer eller minska belastningen på akutmottagningarna. Som jag håller tummarna för regeringsskifte!

I övrigt mycket skönt att höra en debatt där de den största tiden inte pratar i munnen på varandra, till skillnad från gårdagens Debatt där Jimmie Åkesson aldrig kan vara tyst när någon annan pratar utan hela tiden försöker dementera sina egna påståenden. USCH! Rösta rött, rösta blått om ni måste, men rösta för allt i världen inte rasistiskt!

/E

måndag, september 13, 2010

Valet 2010

C är i Amsterdam på jobb över dagen. Jag ägnar kvällen åt noga övervägande av hur jag lägger min röst i årets val. Detta genom att surfa på de partier som enligt mig ligger på rätt sida av linjen. Jag kommer att rösta röd-grönt, utan den minsta tvekan. Jag tror på solidaritet, på deras förslag kring vård- skola och omsorg och jag har endast hos dem sett ett ord om jämställdhet mellan män och kvinnor.
I övrigt tror jag inte att alla människor har samma förutsättningar, att alla föräldrar vet vad som är bäst för sina barn, att handikappade mår bättre av indragen assistans eller att sjuka mår bättre av att jobba. Och kanske blir sjukvården bättre av privatisering, men jag tror inte att den då kan utnyttjas av de som behöver den mest, eftersom dessa ofta är låginkomsttagare.

Därför - rödgrönt.
Och jag håller alla tummar som går för att SD håller sig utanför spärren. Det bubblar av ilska i mig när jag ser argument från SD-väljare, hör SD's politik. Men det bubblar också av skratt när jag ser prov på deras oseriösa politik och ser dem bli nedpratade av seriösa politiker. Även detta en anledning att rösta röd-grönt, då med tanke på Fredriks uttalande om att använda SD som stödparti. Hu.
/E

Även enl valkompassen är jag röd-grön. Inte helt ute och cyklar.

onsdag, september 08, 2010

Uppdrag granskning

Ser ni det ikväll? Det gör jag, och jag är inte ett dugg förvånad.

Jag arbetade på ett äldreboende här i Linköping sommaren 2008. Detta inlägg skrev jag då.
På sjukhemsavdelningen på kvällarna var vi 2 personer som skulle ta hand om 12 boende, de flesta av dessa 12 behövde ha hjälp av oss båda samtidigt för att komma i säng. Dagtid var vi 3, om jag minns rätt. På nätterna jobbade 2 personer. Boendet hade 98 platser för boende.

Demensavdelningarna låg på översta plan. Demensavdelningen var alltid låst, och de som inte uttryckt att dörren till deras lägenhet skulle vara låst fick ha dörren öppen. Såklart.

Jag hoppas att det nu äntligen kan få vända i och med uppdrag gransknings reportage. Att vi snart kan känna oss trygga med att våra gamla släktingar, och så småningom vi själva, vårdas och lever på äldreboenden. Och låt mina gamla få gå ut med personal dagligen om de så önskar, men ha ytterportar låsta så de inte kommer till skada när ingen ser, för personal kan inte se allt. Om man inte har dörrvakt då. Eller butler.
/E

tisdag, september 07, 2010

Dagdröm vs drömhets

Husdagdrömmarna förbyts ibland mot husångest. Vilket hus är vårt? Var vill vi bo? Vad är viktigast av läge, hustyp och standard? Vad har vi råd med? Kan man bygga ut, dela av och flytta spisen? Måste badrummet göras om? Fukt i grunden? Vad kostar det? Och så vidare, och så vidare...

På väg hem från dagens husvisning köpte vi en trisslott, den förde oss inte närmare chansen till det bästa huset. Tyvärr. Jag undrar hur det känns, när man hittar det. Om det "klickar", eller om man helt enkelt kompromissar med sig själv och nöjer sig. Jag undrar när det händer. Och var det blir. Jag undrar om jag får bortse från kakelugn för att läget är bra, om jag får långt avstånd till sjö och missar kvällsdoppen för att priset är bättre. Eller om jag glömmer allt och bara vill ha just det huset.

Men det är inte mer uppmuntrande att titta på hus i Norrlands inland och inse att de hus vi verkligen vill ha finns där... och kostar inte ett öre mer än 1 miljon.

/E

måndag, september 06, 2010

Dagdröm

Jag började dagen med 5km stavgång till P3s Morgonpasset. Jag skrattade högt nästan hela varvet runt. Det är fasligt vad de är roliga ibland! All musik dom spelade var tråkig, men man kan inte få allt. Morgonpromenad och promenad i allmänhet måste bli en god vana, en rutin. Det gör så gott! På senaste tiden har jag varit oförlåtligt lat ska erkännas. Det har känts väldigt utmattande att vara, och framförallt utmattande att jobba.

Jag har oerhört intensiva husdagdrömmar. Det rör sig oftast om hus lite mindre till storleken. Med knarrande trappor och golv. Sprakande kaminer och kakelugnar så att värmen kan omfamna när jag kommer in från snöoväder och trädgårdsstök. Det är pelargoner i köksfönstret, ingen TV i vardagsrummet där kakelugnen finns, istället bokhyllor, schäslonger och fina små lampor. Jag längtar verkligen efter Hemmets lugna vrå, och den finner jag inte i lägenhet.


Låt mig vinna på triss. Snart!
/E

onsdag, september 01, 2010

När man känner sig lite trött och lite stressad. När vardagen och livet liksom inte går ihop sig. Då blir man nästan mer förbannad, mer stressad snarare än inspirerad av ett utlåtande som detta:

– Min drivkraft är att varje dag ska bli en bra dag. Ingenting annat spelar egentligen någon roll. Jag strävar efter lycka. [...] Drivkraft för mig går hand i hand med glädje, lycka, passion och kärlek.

Fånigt egentligen. För han har ju helt rätt och jag avundas hans livsstil och drivkraft. Tänk er ett liv utan prestige och stress. Åh. Jag vill bo på landet, sluta jobbet och börja med meditation! Och ta hand om äppelträd.

/E