Goddag.
Om några timmar åker jag mot Linköping. Jobbigt med lång tågresa med byte och väntan både i Sundsvall och Stockholm. Kommer fram sent ikväll och hoppas på att det går en buss. Annars taxi. Cykeln var jag klok nog att låsa fast utanför lägenheten den här gången.
Känns lite sådär att åka tillbaka. Jag har nog varit rätt avslappnad här hemma ändå. Trots att plugget hänger över mig. Det får bli timmar av plugg på tåget. Och virkning. Jag är rädd för vardagen i Linköping. Tungtrampade cyklar, långa dagar, tråkig mat, tomma kvällar, stress och tentaångest. Jag vet inte om jag är mer energifylld nu efter lite "ledighet". Tycker lite synd om min familj som mest sett en trött och deppig Emilie. Jag älskar dom och det vet dom.
Tack för att jag fick se lite snö.
/E
En blogg mest om att vara mamma. Men också om att vara kvinna, människa och sjuksköterska.
3 kommentarer:
NEJ - ligger jag på minus igen då tro? Jag måste börja jobba mig uppåt. trist attdu åker, och att du bor så långt borta, vardagen blir så mycket ljusare när du är hemma. Kram /Towa
Å andra sidan har ju du rätt mycket fått utstå trötta och lite tilltufsade föräldrar också. Det kanske är nå't som går?
All all all all kärlek!
Pappa
Hej, ja problem är det! Vad blev det för middag nu då? Jag jobbar mitt första pass nu med ändrat schema, jobbar från 16:00 - 24:00.. (bara 8 timmar när jag är van vid 24) GALET. puss /Towa
Skicka en kommentar