Om helgen och sömnad

Jag har haft en löjligt härlig helg! Min fina vän kom på besök och jag har varit långledig. Finbesök av detta slag innebär alltid trevligheter. Bland annat utflykt till Jofotex i Söderköping (efter "viss" omväg...), den största tygaffären någonsin! Vilket paradis av inspiration! Jag har lånat alla böcker om sömnad på bibblan så nu ska det sys småsmå sparkdräkter, skötväska, filtar, bodys och allt ni kan tänka er. "Ska vi ha ett sånt stackars barn som bara har hemsydda kläder?" undrade C :). Jag handlade inte ett enda tyg att sy egna kläder av. Dels för att jag inte kan tänka på någonting annat än att vi ska få en ny liten människa, men också för att det är svårt och inte så inspirerande att sy till gravidmage.

Angående magen så ser vi nu fosterrörelser (och nästa vecka slipper jag kalla den "foster" - då räknas den nämligen som bebis!) genom magen. Igår var det en jäkla fart, kanske fick den en sockerchock av allt godis...

Julafton närmar sig. Alla klappar är inslagna, RockyRoaden är gjord, planerna är smidda. Jag inleder självaste aftonen med att vara sjuksköterska, och firar därefter aftonskvällen i Borås.

Det tas alldeles för lite kort dessa dagar. Åtgärd!
/E

Loppisheaven!

ÅH idag var jag i himlen! Besökte stans bästa loppis för husgeråd. Jag blev nedsläppt och lämnad ensam i deras stökiga källare. Jag ropade ett högt WOHO och satte igång med grävandet och rotandet. Kommer ut (faktiskt innan solen gått ner) med ett gäng ramar, en ljusstake 60-tal, en klänning (som kanske passar på min kropp i sommar när den som bor där inne kommit ut) och lite annat. Vansinnigt inspirerande!

Källaren är fortfarande full med intressanta saker. Bland annat en såndär 50-talsbebissäng på ben i rotting, en vagga (som förvisso gungar i fel riktning..), en förtjusande trädgårdsmöbel, tusen pälsmössor och hundratusen porslinsgrejor. Jag är snart tillbaka ska ni se!

Det här känns extra bra just idag, för jag var lite ensam och omunter i den här staden. Ensamlunch är något jag ofta njuter av, men på sista tiden har det blivit några för många.
/E

Dumdumle

Vecka 23 inleds med ett felvänt dygn och jag kunde omöjligt vakna till liv innan klockan slog 12. Jag får nog den resterande delen av dygnet lägga krut på att återfå normala mat- och sömnvanor. Efter jag ätit några dumlekola alltså...

/E

Ugglar på jobbet.

Jag jobbar natt nu. En avklarad, en kvar. Den sista natten så långt ögat kan nå! Inga fler nätter inplanerade under graviditeten. Det är jag så tacksam för!
Denna natt var fullspäckad och tröttsam för ryggen. Skönt att kunna sträcka ut sig i personalrummet innan det är dags att promenera hem. Jag har sovit bra, men är trött så trött. Tänker mig att en kaffe och en chokladbit kan pigga upp mig, annars råder inget annat bot än ytterligare någon timmas sömn innan det bär iväg.


Hela dagarna försvinner. Finast av allt är att komma hem på morgonen och krypa ner bredvid C för att sedan vakna till när han försiktigt drar ner persiennerna, smyger ut och drar igen dörren.
/E

Väntan..

Vi har 128 dagar kvar till beräknad förlossning. Det känns som en evighet ibland. Ibland känner jag mig så peppad och förberedd att jag inte för allt i världen kan förstå hur många månaders väntan och längtan det är kvar. APRIL liksom. Det kommer ingen bebis förrän till våren!! Igår kunde jag inte somna för jag tänkte på små babybyxor med fötter i randig plysch.

Det är underbart att vänta barn nu. I går vaknade jag av fosterrörelser! Och idag sparkade den hela tiden medan jag låg i tandläkarstolen. Det är också läskigt, det finns så många tänk om.. men så kan man inte tänka! Jag vill, trots alla ta inte ut saker i förskott så vill jag handla småsmå kläder, sängkläder, sticka en filt och köpa en vagga. Men jag ska hålla mig i skinnet några månader till.

Jag får ofta höra att jag är väldigt stor, ovanligt stor som jag förstår det. Själv är jag dock övertygad om att jag är normalstor (efter som "normal" i detta fallet är i princip allting!). Nu snart 22 fullgångna veckor.


/E

Självklart önskar jag mig inte en prematur bebis. Jag vill att den ska gräddas där inne heeeela den långa vägen fram till våren.

Orken?

Idag efter jobbet gick luften ur mig och jag pös ihop på en soffa i norra entrén. Aldrig tidigare under graviditeten har jag varit så trött att jag inte orkat gå den 20 minuter långa promenaden hem! Jag åt en smörgås och C fick hämta. Sedan masade jag mig runt ica maxi på pin kiv.
Väl hemma fick jag skjuts hela vägen fram till dörren! Äntligen fick jag sträcka ut mig! C den härliga finingen körde till och med igång min avslappnings-CD för gravida (fick den med en gravidtidning) och nu är jag åter människa, utan både ryggvärk och migräntendens. TACK!


Har också bevis på att magen är större ibland. Imorse på väg till jobbet kunde jag knäppa jackan, men inte på vägen hem.
/E

Advent

Oh Herre vad stor magen är på bilden nedan! Är den verkligen så stor hela tiden? Tror själv att det varierar i storlek och ofta är lite mindre, eller så är det åter min kroppsuppfattning som är lite skev. En annan sak som är skev är min dygnsrytm. Jag är ju egentligen inte en kvällsmänniska, men senaste dagarna har jag gått till sängs sent och vaknat lika så. Det sistnämnda betydligt mer frustrerande än det första. Jag blir stressad när "hela dagen" försvinner, så idag har jag tvingat mig upp.

Jag har inte jobbat på mer än en vecka, oerhört skönt. Dock har ju halva tiden gått åt till tentapluggande, men ändå så härligt med en paus från jobbet. Nu kan jag jobba med ny energi när jag börjar i eftermiddag.

Igår blev det mysigt lussekattsbak. Det gick fort och vi fick till en himla bra deg! Jag pysslade även ihop några marsipanfigurer. Så igår bjöd vi vänner på adventsfika med glögg och hela baletten.

/E

Mättnad

Julbord med jobbet ikväll och sällan har jag varit så mätt. Det kalla bordet och efterrättsbordet var bäst. Mycket gravidprat såklart, eftersom jag och en kollega ska ha barn samtidigt.

Min kroppsbild har inte riktigt hängt med i magens utveckling. Jag kan fortfarande få för mig att jag nog alltid har sett ut såhär, tills jag fastnar med magen i en smal passage eller ser mig i spegeln. Dock i mitt huvud är jag fortfarande ganska småmagad. Bilden är tagen denna vecka, alltså 21 gravididetsveckan.

/E

Fredagens

Vi har DN-helgprenumeration nu. Det är lyxigt, när jag är ledig som idag. Redan igår tänkte jag glatt på den frukost jag skulle äta. Turkisk yoghurt med färsk kiwi, min nya passion. Tjock, fet och krämig som yoghurt utomlands.

Igår kokade jag ihop en kola med kanel- och chokladsmak. Det var varken så enkelt eller så gott som jag hoppades. Och nu måste vi tack vare det experimentet köpa stålull.


C kände första riktigt tydliga sparken igår. Min kära.
/E

Att veta vad man behöver

Den senaste veckan jag har varit stressad och trött i tentaplugget. Igår när allt var över och jag kom hem gick allt per automatik. Jag vet vad jag behöver för att komma igen. På centralen hade jag stegat bestämt mot pocket shop, plockat tre väl valda titlar ur topplistan (inga deckare, jag väljer böcker efter titel, framsida och första raderna på baksidan) och betalat den dyra slanten med nöje. Väl hemma, efter middagen tände jag alla ljus i vardagsrummet och kröp ner med en kopp te och en bok under den filt som farmor har vävt. Ensam hemma i total tystnad. Sedan ett ilande varmt bad med samma bok.

Så nu när jag tagit hand om min havererade kropp och själ (haveri, nå viss överdrift) ska jag fortsätta med vårt dito hushåll. (Komiskt är det antal krämer jag använde till den havererade kroppen.. 7 st inkl tvål och shampoo, ni kan tänka er hur mjuk jag är!)

Jag vet hur jag tar hand om mig. Det är skönt att veta. Och, jag klarade tentan!
/E

NU ska gastrokursen förhoppningsvis vara överstökad. Efter en del tågdramatik är tentan skriven (ersättningsbuss i sista sekund linköping-norrköping. Därefter ståendes med någet utanför Flen en timma), och jag tror att det gick vägen.

Sedan vips var jag i Stockholm för att luncha och fika med fina flickor! Sagt och gjort. Vilket bra kursavslut!

Efter ytterligare lite tågdramatik är jag nu hemma. När vi skulle lämna Stockholm hade lokchauffören tappats bort. Vad gör man då? Jo, man skrattar åt det absurda. En chaufför kan alltså försvinna bara sådär.

Nu hemma med väskan full av skönlitteratur. Julmys i raggsockar under tusen filtar är det som gäller hädanefter. Helst med ingefärskola och Rocky Road, men jag får nog hålla mig i skinnet lite på den fronten.
/E

Det finns inget dåligt väder...

A och O dessa härligt kalla dagar är varma skor, annars blir det ju inte riktigt lika härligt. Därför är jag sjukt nöjd med förra vinterns köp i Åre. Skor från Keen som klarar -30 grader. Jag har aldrig frusit i dom.




Tänker mig att jag snart behöver en varmare jacka och kanske till och med ett par täckbyxor. Problemet är den här kulan som kommer att växa till. Undrar om den får plats i min gamla dunjacka? Isf ska jag be min mamma att faxa hit den.

/E

Vinterpromenad

Tog med mig kameran ut. Lekte med slutartiden tills batteriet tog slut, men hann nog aldrig riktigt få till det. Bilderna är inte alls så krispiga och vita som i verkligheten. Vitt blir gärna blått, tydligen. Hm. Vackert var det iallafall, -10 grader. Precis så som vintrarna ska vara!

Sedan om man är trött så kan man välja att snövallar som berg omöjliga att bestiga, icke-plogade vägar och mörker. Tittar man igen så ser man, det är faktiskt ljust!
/E

Första advent

Vi har tänt ljuset och jag har ätit risgrynsgröt. Efter ett par timmars pluggande av överviktskirurgi och ERCP promenerade vi till Gamla Linköping och mötte Julia för adventsmarknad, i full snöyra. Mysigt! Tur att vi fick ett bort på cafét så vi kunde tina lite och äta saffranssemla - det bästa av två världar.

Nu efter promenad i nysnö tillbaka är jag ordentligt trött och har lätt ont i magen. Det finns det dock inte riktigt tid till för nu ska det pluggas akut buk.

3 dagar till tenta, sedan hoppas jag på vila och julmys.
/E

Tentaplugg??

Nu är vi förberedda på adventsfirande. Jag fick viga kvällen åt städ och julpiff efter någon timmas plugg, mer studier än så hade jag tydligen inte ro med.

Vi har även tittat på ett hus att hyra, dock blir vi nog inte lantbor trots idyllen, vilken vi ju inte behöver gå miste om förvisso. När helst vi vill står Tinnerö Eklandskap där i all sin vinterprakt redo för korvgrillningar, utflykter och promenader.

Nu när jag lagt huslivet åt sidan och förstått att det är i den här lägenheten vi kommer att tillbringa första tiden med vårt barn har jag blivit smått galen. Jag vill fixa, sortera och slänga. Skåpen är fulla av onödigheter, och hur i all vääärlden ska vi få plats med ett litet liv i detta kaos (ungefär). Ikväll började jag med att skicka alla Vårdfack-tidningar i sorteringen, varför har jag sparat dem!? (och varför slänger jag dem.. bebisar spenderar troligen väldigt lite tid i tidningsställ).

Det är lätt att bygga en lång inköpslista. Tur för vår ekonomi att vi aldrig drar oss för att köpa secondhand, utan snarare föredrar detta. Ändå - hur mycket saker behöver man egentligen? Behovet av en skorstensfri kamin, min senaste fixidé, kan knappast vara stort. Dock en ordentlig fåtölj för trötta ryggar och stora magar!

/E

Ultraljud v 19+3

Ultraljud nr 2 avklarat "utan synliga avvikelser", som det står. Det är faktiskt helt otroligt att ligga där med käraste C bredvid mig och titta på vårt liv som jag bär i magen . Vi fick se en spark samtidigt som jag kände den. Otroligt! Väldigt skönt att se att det står rätt till där inne, jag vet ju så mycket om allt som kan gå fel..


Nu ska här kokas risgrynsgröt, pluggas, drickas glöggte och kanske bakas en saffranskaka. Och sova. För inatt ska jag jobba. Tror att det kommer att gå bra, förra nattperioden var jag i lite mer fysisk och psykisk obalans i min tidiga graviditet.
/E

Sjuksköterska

Gastroenerologin är snart slut. I 10 veckor har jag varje onsdag tagit mig till hufvudstaden och lärt mig allt om mag-tarm-sjukdomar, samt serverats husmanskost av en bastant kvinna med lätt skäggväxt. Fint på något sätt, hon göder oss. Hon passar särskilt också eftersom sjukhuset ser ut att ha stått i Sovjet eller liknande. Dock bedrivs ju där ganska avancerad vård, så jag antar att det är där pengarna hamnar snarare än i renoverings-potten.. Man sysslar heller inte mat matransonering, så vitt jag vet.

Jag har även lärt mig (igen) att det är svårt att vara sjuksköterska. För att inte säga omöjligt. Kraven är stora från patienter, anhöriga och samhället i allmänhet. Det känns ibland omöjligt att leva upp till och optimal vård verkar inte kunna uppnås. Dessutom ökar kraven ständigt, men inte bemanningen. Varje utveckling av vården blir till ytterligare en arbetsuppgift. Vi ska ju vårda patientens alla delar; den fysiska, psykiska, sociala, kulturella och andliga. Redan där förstår man att det är svårt. Särskilt när utbildningen i princip saknar andligt och kulturellt perspektiv, och den ständiga tidspressen gör att dessa delar prioriteras bort. Vi utför också så mer och mer rutinarbete som inte är direkt kopplat till patientvård. Det senaste nu dagliga temperaturmätningar av mat och köksvaror, utöver de redan befintliga städen av avdelningsutrymmen...



Nåja.
Motionen var inte riktigt lika skön i morse kl 05.40 som igår. Jag fick nämligen springa genom snön till tåget för att hinna.. Knyttet fick ett abrupt uppvaknande och sprattlade hela förmiddagen. Fantastiskt fint. Förstår också att det inte vore omöjligt att jogga som träning trots mitt tillstånd. Är oerhört tacksam över den hittills obefintliga foglossningen.
/E

Promenixen

Det har snöat sedan inatt. Mest sidledes, så det är svårt att säga hur mycket som egentligen landat på marken. Dock tillräckligt för att vi alla ska förstå att hösten är förbi. Det innebär att jag idag fick lämna cykeln hemma, klä mig för krig och promenera till jobbet. Skönt med motion.


Lugn dag på jobbet. Knyttet har puffat så snart jag suttit stilla. Efter promenaden hem via staden lite spänt och ont. Nu har jag iaf inhandlat järntabletter på barnmorskans order. Dock ett mycket bra järnvärde, men ett -för att vara gravid- för lågt ferritin (järndepåer).

Ja. Jag är gravid. Ibland kan jag inte tror det!
Lindas mossaka till middag!
/E

Om semestern

I somras skrev jag att semesterbilderna får visas i November när allt är grått. Dock är allt vitt idag, men jag bjuder på gröna bilder.

Vi tältade oss upp från Linköping till Östersund med trevliga stopp
Det lagades och åts en del trangiamat. Här i Gävle, där var det 25 grader i vattnet.

Jag tog så många kvällsdopp att det är omöjligt att räkna! C's är lite mer lätträknade..

Vi besökte Falu Koppargruva

Åkte lite båt (lägg märke till mina väl valda örhängen :))

Också blev jag moster! Här 48 timmar gammal Felicia!

I Hälsinglandet cyklade vi

in till Bollnäs för att fira min 25års dag med Grekis mat. Jag fick ett tält för att mamma och pappa dog av skratt när jag sa att vi campade i ett 1,5-mannatält.

Vi cyklade mer! Dressin i Delsbo. Det var fantastiskt roligt! Men bullrigt så vi fick huvudvärk. Vi stannade vid en sjö, jag badade, och vi åt köttbullemackor.

Vi var kära

och knäppte en del knäppa kort.

Här bär jag hatt i Gävle och tror att jag är gravid. Det var jag inte :)

Så bra vi hade det! Nästa semester ska vi vara tre!
/E

Calles födelsedagspresent.

Vi spenderade fredag-lördag här. På Ombergs Turisthotell. Där åt vi en 4-rättersmiddag, den bästa vegetariska någonsin i säkert 3 timmar medan snön föll. Fantastiskt mysigt lyxdygn med övernattning och god frukost. Verkligen att rekommendera.

Idag 19 fullgångna veckor. Wow. Hälften snart avklarat, antar att det är de tyngsta veckorna som återstår.

/E

Fredagsmys

Hej!

Det finns ett litet lager snö efter natten. Senaste dagarna har bjudit på ett par minusgrader. Jag har stickat ett par pyttesmå babyvantar, men insåg att det kanske är vår när barnet kommer. Det kan ju vara maj! Vill bebisar ha ullvantar då? Nåja. Så snart jag var klar lade jag upp för en matchande mössa, som jag inte färdigställt utan istället satt igång med en liten filt på stora stickor för snabbt resultat. :) Jag har verkligen babynoja. Läser alla bloggar jag vet, längtar och oroar mig. Skrattar högt åt alla knäppa barn. Jag har blivit en sån där gravid-tönt som får dimmig blick av att bara se en barnvagn. And i like it!

Igår natt drömde jag att jag vaknade av en värk och plopp så kom en liten flicka med kritvitt spikrakt hår. Hon fick heta Ester och det gjorde förfärligt ont att amma. Inatt har jag istället åkt snowboard i Litsbacken.


Jag känner fosterrörelser dagligen. Det är fantastiskt.
I eftermiddag åker vi i väg för att fira Calles födelsedag (han fyllde i September, först nu har vi tid).
Nu snöar det igen.
/E


Önskar att jag kunde bjuda på en bild, men eldräven, min webläsare, accepterar inte det just nu.

En dröm

Ibland tror jag inte att jag är gravid, att jag har drömt eller inbillat mig, detta trots att vi varit på ett ultraljud och lyssnat på hjärtljud. I morse letade jag fosterrörelser i den lilla puckeln som finns under naveln. Det enda jag kände var min egen puls starkt pulserande, någon påstår att det också kan vara bebisen som hickar, vilket skulle vara konstigt om den gjorde exakt i takt med min egen puls. Igår tror jag dock att jag kände hur det knackade från insidan. Det är överväldigande att bära ett liv.

Idag går jag in i vecka 19.

/E

Bästa söndagen, utan bilder!

Jag önskar att jag kunde visa er vilken fantastisk söndag jag har haft! Men jag är ju inte en sån som alltid har kameran i handen och tar fina lite drömska bilder, tyvärr. Jag önskar att jag var, för såna bloggar är ju lite roligare att besöka.

Men. Iallafall. Bästa långfrukosten (här hade det kanske varit en bild på juice och te), sedan låg vi i sängen hela förmiddagen (bild på ljusa sängkläder och en arm med en bok) och läste de pappaböcker C fått av mig i du-ska-bli-far-dag-present. Jag grät mest för det är så fint och fantastiskt allting. Sen somnade jag lite och vaknade för att göra pannkakslunch (bild igen), lyxigt nog!

Eftermiddagspromenad (bild på regnig rydskog och rosiga kinder) och kaffe med Julia och nu laddar jag för fisk till middag. Fisk är nog det godaste jag vet, på delat första plats med fantastiskt viltkött hos mamma och pappa.

/E

Göms i snö

Snön smälter och allt är blött och halt. Vi har tvättid för första gången på år och dar', vilket helt plötsligt gör lördagskänslan till söndagsdito. Det blir trevligt att få någonting att ha på sig åtminstone.

Mitt väntade besök blev en sjukling och kunde inte komma så helgen blev genast lite mindre festlig och fartfylld. Istället stickar jag babyvantar och får tiden att gå. Igår åt vi kantarellsås till pasta och festade till det med ett alldeles fräscht Grey's Anatomy och godis.

Jag var ledig igår också, lyxigt nog. Firade med klipptid och ensamfrukost på choklad-fiket. Valnötsbröd är aldrig fy skam. Nu har jag åter page och just i dag två små myrtofsar, livet blir lite mer lekfullt i tofsar. Sällskapade med Tove och köpte en klänning med magutrymme, inte för att jag behöver så särskilt stort just nu, men jag lär inte bli mindre direkt :). Nu återstår bara ett litet behov av glada tights som räcker upp till armhålorna. Och en Bola.

Det här dagen kräver en promenad.
/E

Åh vinter!

Vi har så fantastiska dagar! Nästan som hemma, fast med mindre snö. Idag såg vi solen gå upp i rött över snön från sjukhusets 8e våning.

Jag har tagit helg nu och väntar finbesök! Livet är gött! En av helgens planer är att införskaffa en kjol, tights och klänning med plats för växande mage. Utöver detta: NJUTA!
/E

Mitt i vecka 18

På begäran från Norge, en bild på mig (oss?)

Vinter!

Ojoj! Här snöar det i alla riktningar och har så gjort sedan kl 06! 2-3 dm har landat i ett vitt fluff på marken. Barnen verkar urförtjusta och outtröttliga när det gäller pulkaåkningen, föräldrarna ser lite tröttare ut, släpandes på barn i pulkor upp för kullen. Det är inte så där vadderat tyst som vintern kan vara, vinden viner kring öronen. Jag gav mig på en sladdrig cykeltur hem, men det var nog första och sista denna vinter. Imorgon får det bli en mer stadig promenad till stationen innan det bär av mot Karolinska för kurs.


Ja. I övrigt kan konstateras att tiden går och halva graviditeten snart är förbi. Vansinne, i början tyckte jag att veckorna segade sig fram i lägsta möjliga hastighet. Sedan ultraljudet var gjort, jag berättade på jobbet och började må bra så har tiden rusat!

Alla helgon

Vi har haft en fasligt fin helg med Calles föräldrar. Två kyliga men soliga promenader, gamla Linköping, Flygvapenmuséet (som verkligen var över förväntan) och god mat. Helgerna får så mycket högre kvalité med lite aktiviteter och besök.

Jag har även märkt att jag efter sådär 15 veckor åter tycker om kaffe! En fantastisk upplevelse med måtta.
/E

Bygga bo

Jag har fått mani på att städa ur och sortera bort. Har slängt så mycket gamla papper från sjuksköterskeutbildningen, och därmed bantat samlingen från 5 pärmar till 1! Möblerade även om om fick en trevligare arbetsplats bredvid Calle. När han kom hem från jobbet tänkte han "jaha, nu har det börjat - boandet!". Ni vet, när den blivande mamman ska piffa, ordna, städa, baka och helst flytta för att bebisen ska få det bra. Dock vet vi ju alla att bebisar sällan kräver nybakt bröd, sorterade skåp och nyrenoverad badrum..

Jag har nu äntligen lyckats äta mig mätt. Har varit hungrig i sådär 2 dygn (och det trots vardagarnas vanliga måltider..), men med några jättetacos i magen är jag så nöjd som man kan bli!

Nu får jag vila upp mig efter storröjet & en dag bakom skolbänken - soffläge!
/E

Om det hela

Jo det här med att vara gravid. Jag är besviken över att den så kallade "gravid-glow'en" lyser med sin frånvaro, och istället är det min forna tonårshy som lyser fläckvis i rött. Jag var de första 10 veckorna också besviken över att det inte är en dans på rosor att vara gravid. Länge var jag också förbryllad över min runda mage, det var tills jag förstod att livmodern inte alls är stor som en grapefrukt längre, utan nu når strax under naveln. Inte konstigt att det putar lite..

Calle är nog mest road över att min aptit kan slå till när som helst under dygnets alla timmar - även precis efter middagen, samt förvånad över att en människa kan kissa så många gånger per natt och ändå hinna sova. Kanske väger jag upp de minuternas sömnbrist genom att sova middag nästan dagligen.


I övrigt fasar jag lite över hur stor jag faktiskt kommer att bli - hur ska jag hålla balansen i vinter och kommer jag orka promenera till jobbet?

Men det är väl sånt som löser sig av sig självt.
/E

Rund

Efter en rejäl bloggpaus är jag redo att outa det största som har hänt. Fast ni vet ju redan. Den 17e april beräknas en liten miniemilie+calle komma till världen. Tänker mig att det blir en rödblond liten sak med stora fötter och solkänslig hy ;).

Jag har nu gått 16 veckor och mått bra åtminstone 6 av dom.


Så det så!
/Emilie

Fantastiskhet

En fantastisk helg i fantastiska Jämtland. Ett fantastiskt dop för fantastisk systerdotter. Jag sjöng en fasligt fin sång av Dileva, inte ett öga var torrt - inte heller mitt vilket försvårade stadigheten i min röst en aning. En snabbvisit i rasande fart och en oerhört lång hemresa. Allt jag önskar mig nu är en teleporter, så jag kan träffa dem oftare. Till exempel en helt vanlig tisdag för te och tunnbröd i soffan. Eller en fredag för helgmiddag och mys. Är detta regression? Nä. Det är nog bara kärlek.

Och med en teleporter skulle man kunna bo var som helst och ändå ha alla kära inom räckhåll.

Jag önskar mig också ett hus. Så jag får uppleva naturen mer. Jag vill ha drivor med snö på vintern, högar med löv på hösten, pölar av smältvatten på våren och fång av blommor på sommaren.

Jag är trött idag, vilket främst förklaras av att vi kom hem till lägenheten kl 02.30 inatt och att tågresor inte ger så särskilt god sömn, utan mest nackspärr och sur min.


I övrigt mycket goda nyheter på jobbfronten, dessa får jag dela med mig av längre fram.
/E

Ljuset i tunneln

Nu är jag äntligen ute på andra sidan av en nattperiod och får åter skåda dagens ljus. Trots att jag bara jobbat 7 nätter på 2 veckor så känns det som att jag jobbat natt i månader. Jag trodde aldrig att det skulle ta slut. Men det gjorde det. Såklart. Sista natten med lite drama som avslutning på det hela.


Nu resten av denna söndag iförd flanellskjorta som tydligen gått och blivit trendigt.
/E

Inte byggd för detta

Den positiva attityden börjar sina och jag är utomordentligt matt. Inatt var jag så trött att jag såg dubbelt, bara det känns ju som en patientfara. Inatt tredje natten, sedan äntligen några dagars ledighet. Nattarbetet sliter verkligen på kroppen och jag har varken matlust eller ork att peppa mig själv. En förödande kombination.

Det är lätt att drabbas av flykttankar. Typ jag säger upp mig och åker till Svalbard. Eller något i den stilen. Där skulle jag ha både tid och plats för mig själv och det som är viktigt på riktigt. Och Svalbard ska ju vara fantastiskt vackert, och det är plåster för en trött själ.

/E

Inatt inatt

Berlin var fantastiskt bra. En stad att besöka igen, helt klart. Minisemestrar är det bästa jag kan tänka mig nu och så fort vi var hemma ville jag åka bort igen. Åka bort med C som fint sällskap. Ta det lugnt, bo fint, äta gott, bada och sola.

Istället går jag in i en period av nattarbete. Första natten av sju är avklarad och jag var relativt pigg fram till 05, det är nog rekord. Det är otroligt hur hårt jag sover efter ett nattpass. Knappt hinner jag lägga mig ner innan sömnen kommer, sedan vaknar jag inte när C pussar hejdå.
Jag behöver anstränga mig för att hålla positiv anda under nattperioden. Helst vill jag slippa dom, för jag gruvar mig i veckor innan de kommer. Den ekonomiska biten peppar inte särskilt heller, natt-OB är inget att hänga i julgranen direkt (ob inom landstinget överhuvudtaget).


/E

Käraste världen!

Jag tror så här. Låt oss visa att vi gläds åt invandringen, mångfalden och den lärdom vi kan ta av andra kulturer. Låt oss samlas och visa allt positivt som mångkulturella samhällen ger. Detta istället för att rikta vår fulla ilska och vårt missnöje mot SD (som ju egentligen bara behöver en kram och ett par år i ett annat land). Ilska mot ett enskilt parti ger nog inte önskad effekt. Jag tänker mig däremot någon slags fest! En jättefest i kulturens och kärlekens namn för ett öppet Sverige! Kalas är just vad vi behöver nu. Då kommer fler att se hur människor berikar. Rasism handlar, tror jag, i första hand om okunskap och rädsla. Det vi inte känner till räds vi. Helt i onödan.


Det här valet är för övrigt ett fjasko och DN åker räkmacka på det.

Calle fyller år. Hipp hurra för det! Jag väckte honom med sång och finfrukost. Han önskade sig en upplevelse, så en ledig helg åker vi iväg på mys bara vi två.
/E

Hobbyarbete

Jag tänker på alla som arbetar med sina hobbys. Som skriver en blogg och lever på det. Som säljer sina hemmasydda klänningar. Som bakar och skriver en kokbok. Som skriver böcker eller krönikor. Jag tänker på dem och avundas.


Om man arbetade med sin hobby så skulle tiden aldrig vara ett problem. Tänker jag.

Kanske kan man vända tänket och se sitt arbete som en hobby. Hobbysjuksköterska. När någon frågar vad jag ägnar mig åt, ni vet "vad gör durå?" så ska jag svara: Pttja, jag är lite av en allt-i-allo-sysslare och livsnjutare. Hus och hem, husmanskost, lite sjukvård och sömnad.
/E

Efter valet

Den huvudsakliga besvikelsen efter valdagen bottnar i det faktum att SD fick 20 mandat. Över 300 tusen svenskar är alltså fulla med skit och fördomar.

Så vad gör vi nu?

Jag tänker mig bevittna SD's förfall och totala maktlöshet. Jag tänker mig att 300tusen svenskar kommer förstå att avvisning och utvisning av invandrare inte löser något av de problem som Sverige har. Jag tänker mig att detta är första och sista gången ett främlingsfientligt parti (a.k.a ett rasistparti) får mandat i regeringen. Att "invandrare står för mycket skit", som jag hörde idag, är fel. Vi svenskar står för skiten när vi inte släpper in dem i samhället, inte välkomnar dem, inte är lyhörda och inte kan eller vill förstå andra människors kulturer.

Jag önskar att SD och alla de 300tusen människorna som röstat på dem får fly till ett annat land där segregationen är stor och det enda alternativet är att leva på bidrag, eller inget alls. Sedan kan de komma tillbaka och berätta om hur lätt det var att slå sig fram bland myndigheter och lära sig språket.

USCH
/E

Fina dagen!

En fantastisk dag hittills. Varm choklad och fina smörgåsar till frukost med min älskade. Rask promenad med gåstavar och P3 morgonpasset. Nu en varm dusch. Därefter tar jag på mig gåbortskorna och går till vallokalen för att lägga min röst. Som Maria W (Mp) sa på torgmötet i Linköping: Det här valet handlar inte så mycket om hur mycket pengar vi ska få i plånboken, utan mer om vilket samhälle vi vill ha.

Tittar nu på gårdagens partiledardebatt och blir bara mer och mer övertygad. Min ilska gällande dessa utförsäkringar av sjuka människor är omåttlig. När människor utförsäkras eller assistans dras in får dessa ibland läggas in på sjukhus, för "ohållbar hemsituation" som det heter, eller för psykisk ohälsa. Det kan ju ingen mena är att korta vårdköer eller minska belastningen på akutmottagningarna. Som jag håller tummarna för regeringsskifte!

I övrigt mycket skönt att höra en debatt där de den största tiden inte pratar i munnen på varandra, till skillnad från gårdagens Debatt där Jimmie Åkesson aldrig kan vara tyst när någon annan pratar utan hela tiden försöker dementera sina egna påståenden. USCH! Rösta rött, rösta blått om ni måste, men rösta för allt i världen inte rasistiskt!

/E

Valet 2010

C är i Amsterdam på jobb över dagen. Jag ägnar kvällen åt noga övervägande av hur jag lägger min röst i årets val. Detta genom att surfa på de partier som enligt mig ligger på rätt sida av linjen. Jag kommer att rösta röd-grönt, utan den minsta tvekan. Jag tror på solidaritet, på deras förslag kring vård- skola och omsorg och jag har endast hos dem sett ett ord om jämställdhet mellan män och kvinnor.
I övrigt tror jag inte att alla människor har samma förutsättningar, att alla föräldrar vet vad som är bäst för sina barn, att handikappade mår bättre av indragen assistans eller att sjuka mår bättre av att jobba. Och kanske blir sjukvården bättre av privatisering, men jag tror inte att den då kan utnyttjas av de som behöver den mest, eftersom dessa ofta är låginkomsttagare.

Därför - rödgrönt.
Och jag håller alla tummar som går för att SD håller sig utanför spärren. Det bubblar av ilska i mig när jag ser argument från SD-väljare, hör SD's politik. Men det bubblar också av skratt när jag ser prov på deras oseriösa politik och ser dem bli nedpratade av seriösa politiker. Även detta en anledning att rösta röd-grönt, då med tanke på Fredriks uttalande om att använda SD som stödparti. Hu.
/E

Även enl valkompassen är jag röd-grön. Inte helt ute och cyklar.

Uppdrag granskning

Ser ni det ikväll? Det gör jag, och jag är inte ett dugg förvånad.

Jag arbetade på ett äldreboende här i Linköping sommaren 2008. Detta inlägg skrev jag då.
På sjukhemsavdelningen på kvällarna var vi 2 personer som skulle ta hand om 12 boende, de flesta av dessa 12 behövde ha hjälp av oss båda samtidigt för att komma i säng. Dagtid var vi 3, om jag minns rätt. På nätterna jobbade 2 personer. Boendet hade 98 platser för boende.

Demensavdelningarna låg på översta plan. Demensavdelningen var alltid låst, och de som inte uttryckt att dörren till deras lägenhet skulle vara låst fick ha dörren öppen. Såklart.

Jag hoppas att det nu äntligen kan få vända i och med uppdrag gransknings reportage. Att vi snart kan känna oss trygga med att våra gamla släktingar, och så småningom vi själva, vårdas och lever på äldreboenden. Och låt mina gamla få gå ut med personal dagligen om de så önskar, men ha ytterportar låsta så de inte kommer till skada när ingen ser, för personal kan inte se allt. Om man inte har dörrvakt då. Eller butler.
/E

Dagdröm vs drömhets

Husdagdrömmarna förbyts ibland mot husångest. Vilket hus är vårt? Var vill vi bo? Vad är viktigast av läge, hustyp och standard? Vad har vi råd med? Kan man bygga ut, dela av och flytta spisen? Måste badrummet göras om? Fukt i grunden? Vad kostar det? Och så vidare, och så vidare...

På väg hem från dagens husvisning köpte vi en trisslott, den förde oss inte närmare chansen till det bästa huset. Tyvärr. Jag undrar hur det känns, när man hittar det. Om det "klickar", eller om man helt enkelt kompromissar med sig själv och nöjer sig. Jag undrar när det händer. Och var det blir. Jag undrar om jag får bortse från kakelugn för att läget är bra, om jag får långt avstånd till sjö och missar kvällsdoppen för att priset är bättre. Eller om jag glömmer allt och bara vill ha just det huset.

Men det är inte mer uppmuntrande att titta på hus i Norrlands inland och inse att de hus vi verkligen vill ha finns där... och kostar inte ett öre mer än 1 miljon.

/E

Dagdröm

Jag började dagen med 5km stavgång till P3s Morgonpasset. Jag skrattade högt nästan hela varvet runt. Det är fasligt vad de är roliga ibland! All musik dom spelade var tråkig, men man kan inte få allt. Morgonpromenad och promenad i allmänhet måste bli en god vana, en rutin. Det gör så gott! På senaste tiden har jag varit oförlåtligt lat ska erkännas. Det har känts väldigt utmattande att vara, och framförallt utmattande att jobba.

Jag har oerhört intensiva husdagdrömmar. Det rör sig oftast om hus lite mindre till storleken. Med knarrande trappor och golv. Sprakande kaminer och kakelugnar så att värmen kan omfamna när jag kommer in från snöoväder och trädgårdsstök. Det är pelargoner i köksfönstret, ingen TV i vardagsrummet där kakelugnen finns, istället bokhyllor, schäslonger och fina små lampor. Jag längtar verkligen efter Hemmets lugna vrå, och den finner jag inte i lägenhet.


Låt mig vinna på triss. Snart!
/E

När man känner sig lite trött och lite stressad. När vardagen och livet liksom inte går ihop sig. Då blir man nästan mer förbannad, mer stressad snarare än inspirerad av ett utlåtande som detta:

– Min drivkraft är att varje dag ska bli en bra dag. Ingenting annat spelar egentligen någon roll. Jag strävar efter lycka. [...] Drivkraft för mig går hand i hand med glädje, lycka, passion och kärlek.

Fånigt egentligen. För han har ju helt rätt och jag avundas hans livsstil och drivkraft. Tänk er ett liv utan prestige och stress. Åh. Jag vill bo på landet, sluta jobbet och börja med meditation! Och ta hand om äppelträd.

/E

Kära värld!

Här råder viss bloggtorka som ni märkt.

Helgen spenderades i Bollnäs. Jag och C tog tåget upp för att man i vår ålder tydligen är alldeles för sliten och trött för att orka köra bil. Klokt och faktiskt billigare tack vara sista-minuten-pris, i alla andra fall - rena rånet. Jo. I Bollnäs ägnade vi oss mest åt att vagga och titta på min förtjusande systerdotter. Få saker är så lugnande som en sovande barnkropp mot ens bröst. Det ger svar på alla livets frågor och botar all stress och framtidsångest. Nu vet jag vad som är viktigast!

Vi har utöver barnagull arbetat i trädgården, som ju också har en lugnande effekt. Fantastiskt härligt att andas ren luft och låta kroppen arbeta.

Det är inte bara fysiska och känslomässiga behov som har tillfredställts, utan även intellektuella sådana. Detta på kräftskiva med visa och belästa grannar.

Det om det. Nu är vardagen här. En ganska lugn sådan.
/E

Jag längtar så efter svenska äpplen, höga himlar, lingon och trattkantareller. Och egen trädgård. Jag längtar så jag går av!


Ute är det 17 grader och känns säkert precis som sommar. Men snart SNART är hösten här och blåser liv i mig. Det kommer att bli en strålande höst fyllt av mycket nytt. Jag ska bli student igen! Varje onsdag tar jag mig till sthlm för kurs i Gastroenterologi. De övriga 7,5 hp ska fyllas av en så intressant kurs att man dånar.. Vetenskaplig forskningsmetodik. Uähk. :)
/E

Tanter!

Jag har en fantastisk bok! Den handlar om tanter och deras hattar. Författaren har rört sig i stockholm och gjort korta intervjuer med hattbärande tanter. Det handlar om mode förr och nu och om livet förr i allmänhet. Tanterna är så tjusiga! Någon poserar med en hanskbeklädd hand mot kinden, några har turban och ser rediga ut.

Åh. Jag älskar tanter! Jag känner nästan vördnad inför deras stora livserfarenhet, all den tid de sett passera och allt de varit med om. Jag älskar att höra tanternas (och nåväl.. gubbarnas) berättelser om kärleken när de är patienter på avdelningen.

Någon dag kanske jag bjuder in mig själv på fika hos tanten mitt emot. Hon ler alltid så glatt!

/E

Om rollerna.

Ikväll får jag mentalt anstränga mig att se mig själv som Emilie i första hand, därefter sjuksköterska. Det är svårt, för det verkar som att jag oftare är sjuksköterska och mer sällan Emilie. Jag får också anstränga mig för att vara sjuksköterska på jobbet i första hand, inte Emilie. På arbetet behöver jag ibland se mig själv som ett verktyg. Jag måste bortse från mina rädslor, min osäkerhet, konflikträdsla, mitt behov av att vara alla till lags, och min onödigt stora respekt för auktoriteter.

Ett verktyg gör färre misstag, tänker jag. Om jag plockar bort min rädsla, min osäkerhet kommer jag alltid att klara mötet med "svåra" patienter/anhöriga/läkare. Om jag skjuter bort till-lags-behovet kommer jag att kunna prioritera bättre. Om jag lägger undan min konflikträdsla och min onödiga respekt för auktoriteter kommer jag klara att ifrågasätta mer, sätta hårt mot hårt. Inte gå under i telefonen med narkosjouren. Alltså. Om jag är mindre Emilie och mer sjuksköterska på jobbet så sköter jag det bättre. Mer professionellt.


Det hela är svårt tydligen. För i mig själv som sköterskeverktyg behöver jag också se vad jag är bra på, vad som gör mig till en duktig sjuksköterska. Och det är ikväll det svåraste av allt. Varför jag är en bra Emilie vet jag redan.

/E

Rastlösbot.

Ni känner mig nog som en rastlös person. Det gick nästan över igår när jag märkte att man faktiskt kan ligga i sängen/soffan en hel dag utan att gå under. Jag ägnade mig helt och fullt åt återhämtning. Därefter spelkväll, prima sådan!

Idag sitter jag i godan ro i min soffa och lyssnar på bra musik, äter köttbulle-rödbetssallads-smörgås och dricker kaffe. Snart bär det av till jobbet för långhelg (fre-mån).

Gött!
/E

Sov på min arm

Rönnbären har kommit och luften är kvav. Sensommar. Så snart luften har blivit sådär hög som himlen är det höst. Jag älskar hösten, nästan mer än alla sensomrar. Fast sommarkvällsdopp är bättre än allt i världen. Till och med bättre än höst. Jag är lite kluven i det där.

Annars funderar jag mest över hur trött man får vara på sin enda lediga dag. Rätt så trött antar jag, med tanke på att jag jobbat 6.45-21.30, och sedan gått upp för ännu en tidig morgon. Jag var i djup sömn inatt, nästan koma, men vaknade inte särskilt utvilad för det. Så efter ett avsnitt Mad Men sov jag en stund till. Jag får tillåta mig det, fast mitt samvete vill att jag ska uträtta och uppleva tusen saker.

Jag funderar också om det verkligen är rimligt att ett hus ökar i pris med en miljon under budgivning. En budgivning som vi inte deltar i, inte tänkte delta i. Vi är inte så sugna på ett fuktskadat, men fantastiskt hus. Men ändå. En miljon blev till två på ett nafs.
/E

Otack är världens lön, jag mitt otacksamma stycke.

Urtidig morgon. Jag är stressad, understimulerad och nervös. Detta är ju den bästa tiden i livet (så som nuet alltid bör vara, vad annat vet man?), men jag kan inte ta vara på den. Nuet är idag är en hållplats i väntan på framtiden, vilket känns bedrövligt. Om några månader börjar jag studierna. Det gör mig peppad och nervös. ÅH vad jag önskar mig en fast anställning!



Men äntligen har jag fått se min fina vän! Vi har plockat kantareller och pratat ikapp. Fint.

Vi hörs en annan dag. Jag ska ta min frukostapit i kragen.
/E

Futurum

Vi har ännu inte laddat semesterbilderna till datorn. Nu är det augusti och jag verkar helt tappat suget att visa och berätta. Jag får ta fram dem i november när allt är grått, då kan man gott behöva piggas upp av dressincykling och varma kvällsbad.

Det är så mycket gott som väntar i framtiden, och så mycket härligt som sker just nu. Ofta förlorar jag mig i dagdrömmar om hus och om att gräva djupa gropar i trädgården och sätta i fruktträd. Jag försöker låtsas att det inte alls dröjer minst tio år innan trädet blivit så där knotigt och fruktbärande. Jag försöker låtsas att jag inte bor i lägenhet längre. Och jag försöker låtsas att det inte är på något sätt jobbigare att åka buss/tåg/bil till arbetet, istället för att slänga sig på cykeln i tio minuter. Samtidigt får jag erkänna att ojämn mark under fötterna, sjö, skog och naturens ljud lockar mig mer än astfalt, fontän, en arrangerad park och trafikljud.

En snarare framtid; studierna i höst! Jag tror verkligen att det blir bra!
/E

Snurr och saker!

Jo.

Jag undrar en viktig sak;
Ser ni hatt-bilderna i headern eller är det svart?

Sedan en rolig sak;
Jag menade höst-under i rubriken nedan, inte hö-stunder! :)

Nu ska jag återgå till en annan sak.
/E

Höstunder

Det finns flera anledningar att se fram emot hösten snarare än att fasa för den. Hösten är mer som en förlängning av härligheten, färgsättningen och det fina ljuset. Idag på min stavgångspromenad mötte jag en kvinna bärandes på en hink full med kantareller. Snart får jag ta min nya svampkorg på armen och traska ut i jakt på trattkantareller och vanliga sådana.

Idag kom C hem tidigt från jobbet. Jag blev så glad att jag hoppade upp och ner och bakade muffins. När vi fikat och läst med varandras goda sällskap traskade jag ut med stavarna och när jag kom tillbaka stod C vid spisen och lagade fredagsmiddag!

Annat gott är att min borttappade mobil är åter i min hand! Alltså har jag nu samma nr som innen tågincidenten.
/E

Bra sjuksköterska reder sig själv

Som sjuksköterska är du även vaktmästare, servitris, telefonväxel och lokalvårdare. Det är alltså ett mycket varierande arbete och kanske borde man få lön för alla dessa yrken tillsammans :).

Jag ska ägna kvällen åt stavpromenad, storstäd och egenvård. Jag vaknade nämligen med utslag över hela min överkropp, typiskt nog. Tur att jag är sjuksköterska, för någon vårdcentral har jag varken tid eller lust att besöka! Behövs recept får jag helt enkelt blotta mig för någon av läkarna, vilket inte skulle vara första gången med tanke på smalbensincidenten. Biffen kirrad! ;)

Jag har bloggtorka, men bilderna från semestern väntar ju på att visas upp.
/E

Internet och tiden

Jag vet inte hur många timmar jag slagit ihjäl med datorn. På gott och ont. Under semestern var det inte många timmar, och tänk så mycket annat roligt vi hittade på! På vardagar, lediga förmiddagar och kvällar verkar det inte bättre än att datorn är den bästa sysselsättningen. Tragiskt nog. För vad ger det?

Nu blev jag sådär trött och håglös. Jag för börja lägga pärlplattor när jag är ledig. Kanske når jag ett djupare andligt plan då.
/E

semesterslut

Jag tror att semestern just nu förvandlades till vardag. Antingen på grund av regnet och de 13 plusgraderna som "värmer" oss idag. Eller för att vår sista semesteraktivitet just avslutats, och därmed att rastlösheten givit sig till känna.

Nå. Det är bara att hantera detta, samtidigt som jag vänjer av kroppen från allt ätligt semestergott och blickar mot njutbar sensommar, som brukar kännas sådär som sommarkvällar gör i mitt norra Sverige, och sedan en fantastisk höst. Jag älskar ju hösten och den får avnjutas extra länge här i söder.

Ikväll borde jag lära mig att "göra ingenting" och "bara vara", som man säger. Vi får se hur det går med den saken.
/E

Semestern!

Vi är tillbaka på hemmaplan efter två veckor semester. Jag får bjuda er på bilder såsmåning om. Eftersom sammanfattning och utvärdering är viktigt låter jag semestern sjunka in medan alla loppisfynd åker ett varv i diskmaskinen Bänke.

• Jag är en stolt moster till en stor och stark tjej som heter Felicia.
• Jag har fyllt 25 utan att märka av något slags kroppsligt förfall (om ni har märkt av detta uppskattar jag om ni låter mig sväva i fortsatt ovisshet).
• Jag tycker om att gräva djupa hål för t.ex. plommonträd (alltså: jag behöver en trädgård).
• Jag mår oerhört bra av kvällsbad i sjöar.

Sådärja
/E

Om högstadiet

Jag minns, oftast utan vånda, hur det var att gå stegen genom rasthallen första gången. Hur jag tyckte att alla blickar vilade på mig, och inte på ett trivsamt sätt. Jag minns hur förändring kunde hyllas eller dömas, oftast det sistnämnda.

På väg hem i skolbussen sa en av de äldre och snäppet coolare tjejerna till mig att jag borde börja måla ögonbrynen. Sagt och gjort, men när jag kom till klassrummet dagen efter utropade en av killarna med förtjusande triumf och hån emilie har målat ögonbrynen!!! Samma sak när jag vågade ta på mig en röd skjorta, istället för allt grått, vitt och svart som länge varit mode. Jag fortsatte bära min röda skjorta, hur jag gjorde med ögonbrynen minns jag inte, men av bilden att döma var ögonbrynen inte det enda jag målade..

/E

Rapport en onsdagkväll

Nytt utseende på bloggen som ni ser! En gammal torptapet som bakgrund :)

Jag hittar strumpor vart jag går, men nu är nog alla nedplockade. Sista hängde på väggljusstaken. Äter nu chips och ser på försnacket till fotbollsmatchen, vilket tydligen är det tråkigaste någonsin. Märkliga animerade bilder och analyser av hur spelare förflyttar sig. C's bror hälsar på och vi har grillat på gården. Mums med halloumi som gnisslar när man tuggar på den, det är nog det bästa!

Jag har vaknat efter nattarbetet, som vanligt lätt illamående och sned, men ändå en helt ok natt. Ägnade mig mest åt smärtlindring och trakassering av medicinjouren.


Ang F! och brända pengar är detta från Underbara Clara nog blogg-debattens smartaste inlägg. Jag hade inte kunnat säga det bättre själv.
/E

Strumpen

Igår hade vi tvättid. Nyinstallerade maskiner, tumlare och torkskåp. Fina grejor. Dock tar tvättiden slut kl 20 istället för 21, men det märkte vi först när strömmen dog och vi hade blöta grejor i alla maskinerna. Ja ni förstår. Så låt oss leka en lek, vi kallar den Hitta Strumpan. 7 grupper av strumpor går att finna på bilden.

/E

Pigan

Jag har en jättefin pigtittare i vårt sovrum. Den är ett auktionsfynd och passar förträffligt på byrån.



3 pass till semester. I övrigt är jag rastlös som en 5-åring idag. Sådär att man föll ihop på golvet i ett jag har inget att gööööra. Varpå man hoppades att föräldern hade ett fantastiskt förslag. Nu får jag själv råda bot. Cykeltur till eklandskapet?
/E

god måndag

Just varför jag inte har någon som helst lust att rösta på moderaterna. Här, uttryckt av en moderat till och med;

Effekten i slutändan blir att den moderata politiken bedrivs efter "grabbarnas" huvud. Visst är skattesänkningar på arbete bra men de slår orättvist till nackdel mot t ex ensamstående med barn, som oftast är deltidsarbetande kvinnor. Det gör man inget åt. Moderaterna förespråkar fler poliser men fokuserar inte särskilt ofta på varför brott uppstår. Kanske genererar den nära 25-procentiga ungdomsarbetslösheten klyftor i samhället och skapar utanförskap och orättvisor vilket leder till brott. Vilken moderat pratar om detta? Älderfrågorna har åsidosatts och jag har inte hört många moderater uppröras över att äldre par i vissa fall t ex inte får bo tillsammans på äldreboende etcetera.

/E

Söndagsro

Ja här sitter jag och äter nattmacka en söndagsnatt. För att bota sömnlöshet och för många vändningar i sängen. Vi har haft en fin dag, men inte gjort många knop. Det är bäst så när solen gassar och termometern nästan spricker.

Dagens godaste: Jordgubbarna. Och den grillade majskolven. Och kanske den här nattmackan då.

Godnatt/E - som ännu inte blivit moster. Tror jag.

Uggla och zombie

Jag jobbar nätter igen. Jobba 10 timmar sova 5. Och sedan några timmars sällskapssjuka innan nästa nattpass.

Idag åt vi köttbullemackor med rödbetssallad och drack cider på innergården. Det är 30 grader varmt, men trots det mår vi egentligen oförskämt bra trots det illamående och den trötthet som felvända dygn ger.

Nu glass. Snart semester.

Och Hipp hipp Hurra för syster som fyller år!
/E

Utvärdering

Jo visst blev denna torsdag fin! Jag köpte ett kontantkort (fick 5 olika välkomst-sms och en röst som sa välkommen vid första samtalet) så jag åter kan ha kontakt med omvärlden på andra sätt än via facebook. Köpte reaskivor som tydligen gav C anledning att kalla mig Gubbe (Johnny Cash, Cornelis Vreeswijk och Ebba Grön). Med vinden i håret cyklade jag också till maxi och köpte majskolvar, rödbetor avocado och chevré, vilket blev dagens middag på balkongen. Vi har också oljat det fina soffbordet som vi snodde med oss från hälsinglandet. Ursnyggt.

Fint värre. Utvärdering är viktigt.
/E

Första Juli.

Jag önskar mig en bättre dag än gårdagens, som förvisso ordnade upp sig när C kom hem och erbjöd lite sällskap. Dygnet är fortfarande lite snett efter nattarbetet, och lika bra det för imorgon drar det igång igen. Aptiten är på sniskan den också, blir bara hungrig sent på kvällen, vilket känns mindre okej. Mobilen är lika spårlöst borta som igår, men nu åtminstone spärrad. Kanske vänjer jag mig vid tystnaden, men troligen inte.

Jag ska inleda denna dag med en sen, men näringsmässigt godkänd frukost för att verkligen börja bättre än igår. Därefter får vi se.



/E

Önskedagen

Jag önskar att jag ätit detta till frukost istället för att halvhjärtat skeda i mig keso med salladskrydda.

Sedan hade jag kunnat pyssla ihop fina paket med och till fina vänner

Och kanske packat dragspelsväskan, tagit på hatten och åkt någonstans.

Norrut kanske, där syrenerna blommar nu

Under syrenträdet hade vi kunnat fika i timmar och sett molnen flyta förbi.

Istället sitter jag här och tar mig inte för någonting annat än ett blogginlägg.

/E

Mobilen

Nattarbetandet gör mig inte direkt pigg. Förra perioden gick det bättre. Nu är jag bedrövligt trött, helt utan aptit och socialt avskärmad (mest för att min mobil är kvarglömd på sj's tåg).

Så. Ja. Jag är ingen nattuggla.

Det där med mobilen är en annan sak. Det är nästan läskigt att gå ut utan att kunna ringa/smsa. Därför sitter jag här vid datorn, min enda kontakt med omvärlden.

/E

Jag binder av olvon med midsommarkrans och lägger den om ditt hår.

Fina dagar i hälsinglandet. Frånvaro av midsommarfylleslag och istället geni-slag tillsammans med psykologer som högde medelåldern. Sovmornar och frukost under björken full med små gröna björklöss som ofrivilligt mosades och tvingade till klädbyte redan innan lunch.

Skattjakt i huset och flera möbler med hem här ska slipas och oljas och kläs om! Snart avslutat nattpass efter 6 timmar i bil. Jag har nätt och jämt hållt mig vaken. Cykelfärd hem i gryningen.
/E

Wreeswijk

Sommar och sol. Jag söker Cornelis på sporify men de riktigt bra låtarna saknas. You tube dock, tack för det. När jag var liten dansade jag med palmerna i vardagsrummet till sambalåten. Mamma och pappa hade en samlingsbox. Jag är glad över denna nyupptäkt. Han var fantastisk ju.

/E

Om det där Stora Bröllopet ni vet.

Jag såg inte det direktsända kungabröllopet utan tyckte att det var fånerier att folk sov ute för att få en bra plats. Men när jag i morse vaknade till allas förtjusta rop om Daniels tal till Victoria kände jag mig utanför och var såklart tvungen att leta rätt på det på SVT-play.

Och ja. Jag får medge att det var mycket fint, samt att mina ögon inte var torra. För störst av allt är ju kärleken. Som sagt.
/E

Portugal - bilder

Med på resan var Patte (mat- och sportansvarig) och Calle (ansvarig för vattenaktiviteter).

Och jag (shoppingansvarig) och Soffan (säkerhetsansvarig - som råkade ut för minst 3 skador under resan. Men; don't worry - I'm a nurse!).

En mulen dag hyrde vi en liten Fiat Panda som vi tryckte in oss i och åkte ett varv.

Soffan fotar.

Vi gick upp till Algarves högsta punkt och höll på att frysa ihjäl i våra korta shorts.

Vi blev ofta hungriga

Särskilt efter alla långa promenader.
Det blev inte så mycket historia, men här tittar vi på stadsmuren :) (fast jag verkar mest titta på vattnet).

Sen kom solen och vi lade oss till rätta i sanden. Alla fick vi någon bränd kroppsdel.

Sista dagen fick vi förena många nöjen; shopping, fotbolls-VM, god glass och soldyrkan.

Jag shoppade mest och var nöjd som ni ser.
Sen flög vi hem efter att ha köpt ett kilo winergum på taxfreen :)

/E