Idag är det kvinnodagen. Vi gick i ett demonstrationståg genom Linköping, 150 tappra människor i regnet. Med invånare på 100 000 är det pinsamt lite. Men ändå.
Varför kvinnodag frågar många. Jo, för att det väcker debatt. För att det uppenbarligen behövs en dag då icke-jämställdheten uppmärksammas. Då vi kan i media och i samhället stryka under att kvinnan inte har samma rättigheter och möjligheter som mannen. Pinsamt nog, i Sverige 2007.
Det är ett faktum att kvinnor tjänar mindre än män. Att den farligaste platsen för kvinnan är i hemmet. Att kvinnliga yrken har längre status än manliga. Att kvinnor får slå sig fram bland manliga yrken. Och möjligen att sexualiseringen och objektifieringen av kvinnokroppen är ett uttryck för makt.
Och det är synd, men det behövs en dag då detta förs upp till ytan och väcker tankar. Jag tycker inte att det är fel att kalla dagen för kvinnodagen, då det är
kvinnans rättigheter som ska synas.
Sedan får vi inte glömma att det heter Internationella Kvinnodagen och att det finns kvinnor överallt i världen som inte har ens i närheten av samma rättigheter som vi kvinnor i Sverige. Där kvinnan inte har någonting att säga till om vare sig det gäller arbete, politik eller ens sin egen kropp! Där det är en sorg att få en flicka istället för en pojke. Där man gör sig av med flickor, men inte pojkar och alltså verkligen inte ger kvinnor samma värde som män. Det vore på något sätt ironiskt kalla kvinnodagen för Internationella Genusdagen av den anledningen.
Från Corren:
"Jag är rädd att kvinnodagen cementerar fördomar i stället för att slakta dem. Kvinnor kan-stämpeln känns nedvärderande för båda könen."Jag tycker inte att Kvinnor-kan-stämpeln är nedvärderande på något sätt. Många gånger i högre poster så tror man inte att kvinnor kan. Det finns undersökningar som visar detta. Bland annat har en grupp (jag har själv varit med i en likande undersökning i gymnasiet) fått läsa ett CV. Detta CV var skrivet på ett avancerat språk och personen framhävde sig själv och sina styrkor. Det brevet jag och min grupp läste var skrivet av en kvinna. Gruppen sa att kvinnan inte visste vad hon pratade om, att hon var inkompetent och överreklamerad. En annan grupp fick läsa
samma brev, fast skrivet av en man. Ni kan ju förstå att samma ord inte användes för att beskriva honom. Han var kunnig, välutbildad och mycket kompetent. SAMMA brev. Tänk nu.
Jag tycker också, precis som det står i artikeln, att det är fruktansvärt att det finns kvinnor som misshandlar sina män psykiskt. Jag tycker absolut att det är fel att män tar hand om sina barn varannan vecka, men inte får något barnbidrag. Självfallet är det också fel! Precis som att det är fel att barn svälter, att man exporterar vapen osv osv... Men NU pratar vi om könsmaktsordningen, och det är en helt annan fråga. Alltid när man tar upp kvinnans, i nuläget bristande rättigheter och det faktum att kvinnor blir ihjälslagna i sina egna hem så möts man (ofta av kvinnor) som säger "det finns faktiskt kvinnor som misshandlar också". Ja, det gör det och det är hemskt, men inte i närheten av lika vanligt.
Från BRÅs hemsida:
"Den anmälda misshandeln mot kvinnor har ökat med 33 procent de senaste tio åren, till preliminärt 25 400 anmälningar år 2006. Enligt rapporten Våld mot kvinnor i nära relationer
(Brå 2002) beror ökningen troligen på att kvinnor i dag i högre grad än tidigare anmäler misshandel som de utsatts för, men också på att det faktiska våldet har ökat. I preliminärt 72 procent av de anmälda fallen år 2006 var gärningsmannen en person som kvinnan var bekant med."
Från Corren:
"”Systerskapet” det brukar talas om är nys. Kvinnor är inte en stor homogen grupp där ”systerskap” med automatik löper genom samhällsskikt och yrkeshierarkier. Är det inte större skillnader inom än mellan könen? Syskonskap har med samma våglängd att göra. Inte kön. Jag känner mer gemenskap med grannbonden än med en knytblus på Östermalm. Även om den senare och jag ser likadana ut under kjolen."Det är klart att det är större skillnad inom könen än mellan könen. Det underströk även Gudrun Schyman i sin föreläsning. MEN den plattform som vårt samhälle vilar på visar ändå att kvinnor har inte har samma
mänskliga rättigheter som män, inte inom några av samhällsklasserna. Jag hjälper gärna en kvinna som diskrimineras på arbetet, eller var som helst för att även jag har stått ut med viss behandling på grund av mitt kön.
Kvinnodagen är visst någonting att uppmärksamma! Även om vi väljer att kalla det för genusdag eller någonting annat, så ska det handla om kampen mot jämställdhet och om kvinnans rättigheter. För jämställdhet vill väl alla nå? (Även om det sitter ett gäng gubbar som inte vill att detta ska ske på deras bekostnad och inte kan tänka sig att omfördela sina anställdas löner...).
Om vi ställde alla som vill ha jämställdhet mot de som inte vill, nog fan skulle vi vara fler på vår sida! Både kvinnor och män./E
Details
