Jag blir sådär löjligt förtjust när folk berättar deras livshistoria. Från BB till nutid. Om skolor, vänner, familj, upplevelser, minnen. Calle drog sin historia igår och jag hade ett nöjt leende på läpparna. Människor är så härliga.
Jag mår bra. Idag är det första mars och alltså vår, har jag bestämt. Det ljusnar och snön smälter. Psykologitentan känns bra och lättsam. Till och från känner jag mig stressad över diverse, men det tar sig. Jag har en del att plugga igen och bör lägga upp någon form av plan. Eller så går jag bara runt i det här gråa vädret och ler sådär fånigt. :)
/E
En blogg mest om att vara mamma. Men också om att vara kvinna, människa och sjuksköterska.
5 kommentarer:
Hmm, glädjedödaren Pappa föreslår att det förstnämnda. En plan således.
:-)
att?
Glädjedödare var ordet. Lev i nuet sägs det.. Passar mig utmärkt.:)
Jag älskar också när folk berättar sin livshistoria, synd att man så sällan har tid med det.
Har vid nåt tillfälle varit med om att det tagit så lång tid att man fått fortsätta nästa kväll, men det blir ändå aldrig tråkigt.
Skicka en kommentar