Ester har varit med om sin första flygresa, vilket gick mycket bra. Hon sov och åt. Därefter firades midsommar i Östersund med fem generationer runt bordet. Det är fantastiskt att ha så många äldre i släkten. Det blir så tydligt hur generationsskiften sker, nu med Ester och kusinen sist i ledet. Vi hade 10 grader, regn och vi skippade midsommarstången, men hade väldigt trevligt trots att Ester fick lite overload av alla intryck och var svårvaggad.
Sista helgen i Lungrehuset avslutades med Gudstjänst i Kyrkås Gamla Kyrka där min far predikade. Det kändes fint. Jag ser framför mig hur jag och C på våra semestrar kör förbi huset och visar barnen var mamma bodde när hon var liten, tittar in i gamla kyrkan som stått där i 800 år och sett människor komma och gå. Det är så fantastiskt att man storknar!
Igår ville jag under min farvältur kring huset ta med någonting som verkligen är Lungre, men jag inser att jag redan har det med mig.
/E
En blogg mest om att vara mamma. Men också om att vara kvinna, människa och sjuksköterska.
2 kommentarer:
Åh så vackert skrivet...och så sant också! Vi letar efter souvernirer och tar kort för att minnas när det egentligen är i hjärtat det sitter. Fint att det blev en bra resa! Kaffe utan dig börjar kännas värdelöst! (Borde vi förresten, appropå symboler istället för hjärta, sluta prata om kaffet som om det var det vi längtade efter och istället säga som det är att livet utan dig känns trist?) Puss Sara
Eller nej vänta, jag ångrade mig! Det är ju visst kaffet jag saknar. Jag saknar just precis det, spontana intitt för en kopp kaffe och massa prat och tok och skratt runt det. Vardagen med dig är så mycket roligare! Basta! Puss igen
Skicka en kommentar