Om samvetet

Idag har jag och Ester gjort stan. Hon sov mest hela turen och vi åt lunch på kyrkfiket på hennes vakna stund. Annars har hon legat i vagnen och jag har känt mig som den värsta lattemorsan (utan latte) som släpat henne in och ut ur butiker, upp för trappor, hissar och in i diverse klädställningar. Jag sköt undan det dåliga samvetet och nojan kring att dottern blir understimulerad (hon sov ju för guds skull!), ignorerade mammahatet från medshopparna och plöjde mig igenom affärerna.

Jag har alltså shoppat helt maniskt och blivit riktigt bra på att prova saker på kortast möjliga tid. Tröjor och klänningar till förbannelse samt ett par reaplagg till Ester följde med hem. Nu är garderoben sorterad och en full flyttkartong ska upp på viden. I huvudsak sådant jag inte kan amma i, sånt jag tröttnat, sådant jag sparat "ifall att" och sådant som är för litet just nu. Härligt! Att rensa är befriande och inom kort ska jag skicka i väg en hel hög kläder till myrorna samt kränga en del på bakluckeloppis i sommar bara för skojs skull.

Som kompensation till mitt samvete och dottern har vi lekt och hon badat i handfatet på vår pappa/sambo-fria kväll. Hon är inte helförtjust i att bli kall så vi fick bädda ner oss i sängen efter badet. Skrutten är nu utslagen, mätt och ren. Och så älskad att jag spricker.

/E