Om vattnet

Igår badade vi i badkaret, jag och Ester. För första gången var hon riktigt glad i vattnet, plaskade och sprattlade glatt. Kanske hänger det ihop med att hennes mor var avslappnad. Inte ens efteråt tog hon fram sitt humör.

Det är häftigt att se hur hon söker min reaktion för att läsa av om en situation är farlig eller ej. Hon tittar på mig vid plötsligt höga ljud, när främlingar håller henne, när hon kommer ner i vatten och annat. Då är det ju viktigt, men väldigt svårt, att hålla lugn min även efter en kallsup.
Jag tar därför på mig delar av skulden till vår dåliga start på babysimmet. Jag tycker ju själv att vatten är lite obehagligt. Doppar mig aldrig utan att hålla för näsan, kan inte dyka, tittar inte under vatten och är absolut inte en sån där plaskig typ som kastar sig handlöst från vilken höjd eller rutschkana som helst. Utan kanske en mer avvaktande typ som håller näsan ovanför vattnet och fortfarande är lite orolig för kallsupar och läskiga rutschkanor.

Vi nu på morgonen bevittnat säsongens första nattfrost och en ack så fin hösthimmel. Och idag ska jag träffa min chef.
Igår var vi på afternoon tea och åt alltså mängder med scones och några minibrownies till middag. Och chaite! Bästa påhittet av det nya caféet i stan! Fattas nu bara ett riktigt bra helgfrukostställe.

/E