Jag hade ju bestämt mig för att låtsas att bebisen kommer först i maj, för att hålla otåligheten i schack. Detta har inte riktigt lyckats och trots att jag just nu har det väldigt trivsamt med kaffe och muffins på vår soliga balkong är detta är en väntan som kan göra en vansinnig. Igår tittade jag på förlossningsprogram utan att min livmoder fattade vinken. Jag städade vinden, vilket innebär släpande, lyftande och skjutande av stora kartonger. Även detta utan nån direkt förvärk att tala om.
En vansinnig väntan.
Jag får vara tacksam för att jag sovit gott inatt, samt sovit gott sittande i sängen ett par timmar på förmiddagen. Mindre tacksam för den klåda som min extremt utspända mage ger. Mindre tacksam för tankspriddheten och mitt märkliga humör. Men ändå såklart, tacksam för att jag får vara med om detta.
/E
En blogg mest om att vara mamma. Men också om att vara kvinna, människa och sjuksköterska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar