Den barnfria kvällen på personalfest gick ganska bra för både mig, Calle och Ester. Jag hade riktigt trevligt de tre första timmarna. Därefter började jag vanka av och an med tunnelseende och abstinens. Jag trodde aldrig att det skulle vara så svårt innan jag fick barn själv, men att plötsligt lägga fokus på sig själv när jag i många månader fokuserat helt på någon annan var verkligen trixigt. Efter fem timmar var jag hemma igen hos familjen och hade då påhälsning av finaste besöket! Det hade gått rätt bra för dom också, så jag tänker att detta kanske kan upprepas.
Igår hade lillskrutt ont i magen på riktigt för första gången sedan hon föddes. Hon skrek i intervaller i 1,5 timma. Somnade där emellan varm och utmattat på min axel och började sedan om. Det gör verkligen ont i hjärtat när hon skriker och vi inte kan göra någonting för att lugna. Lilla hjärtat sov nästan hela natten och vaknade med ett leende, så hon har nog glömt det hemska och vi hoppas att det var en engångsföreteelse.
/E
1 kommentar:
Pyth! Jag har sagt det förr, jag säger det igen: Hon saknade bara mig. Lågt av er att inte bara kunna erkänna det!
I övrigt: Puss /U
Skicka en kommentar