Jag är mamma. Mamma till en fyra veckor gammal tjej. Jag är dotter också. Snart 26 år gammal dotter. Min familj finns på 75 mils avstånd. Helt klart ett skäl att uppfinna en teleporter, eller varför inte ett direktflyg Linköping-Östersund?
Jag önskar att jag kunde åka till mina föräldrar på eftermiddagskaffe. Att Ester fick leka med sin kusin en lördagseftermiddag i badhusparken. Att jag kunde lämna henne för äventyr med morföräldrarna en kväll för och själv ta en springtur eller en tjejkväll.
"Förr" fanns mor- och farmödrarna inom räckhåll som stöd till den nybildade familjen. Idag är det annorlunda. Jag läser att detta kan vara orsaken till att många nu är osäkra/otrygga i sitt föräldraskap. Vi får finna vårt stöd via Skype, BVC och föräldragrupper. Tiderna förändras och människan får hitta nya lösningar. Jag känner mig ändå trygg som mamma, hur hisnande det än är.
I smyg tittar jag på hus i Hälsingland. Fantastiska gårdar för knappa miljonen, och endast 30 mil till familjen. 30 mil åker man kanske inte för eftermiddagskaffe...
/E
En blogg mest om att vara mamma. Men också om att vara kvinna, människa och sjuksköterska.
3 kommentarer:
Grannen är inte så dum för barnvakt vad det lider framöver ;)
Nehej tack så mycket fröken Toresson, du är så god och omedelbart avslutar alla pågående, och eventuella framtida, smygtittar på hus i Hälsingland. Basta! Bah Hälsingland? Knätofsar, Lill-Babs och ...och...Victoria Silvstedt? Ja jag säger ingenting mer. Bara att jag skulle DÖ bara av tanken på att du skulle bo längre bort från mig än du redan gör och att jag skulle komma tillbaka till ett Linköping utan er. Nej, både ni och tösen hör hemma i Linköping och om den så ska krävas att jag engagerar Linda (hon verkade ju ganska på) i en kidnappning så är det i kålmårdstrolland hon hör hemma! //U
Tears are falling... <3
Skicka en kommentar