 |
| Foto: Pierre Toresson |
Jag har nu tagit farväl av mitt barndomshem. Det hem vars ljud jag känner som mina egna andetag, där jag har så många minnen, dit jag skulle kunna cykla med förbundna ögon, för jag känner varje grop i vägen. Där har jag lärt känna igen mina familjemedlemmars fotsteg, och mig själv.
Jag är tacksam för att jag vuxit upp på en så trygg plats, vilket ju främst är mina föräldrars förtjänst snarare än husets.
Nu önskar jag mig ett hus som kan vara vårt. En plats där Ester kan känna sig lika trygg.
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar