1 månad + 1 dag

En månad som förälder för min del. En månad i livet för Esters del. Hon väger 140 gram mer än när hon föddes och jag väger 10kg mindre. Vi har det fint ihop!


/E

Familjeliv

Jag trodde att livet som förälder skulle vara slitsamt. Att den första tiden skulle vara en dimma av ständig sömnbrist och överhoppade måltider. Att morgonrocken skulle vara min Dagens Outfit alla dagar. Att hemmet skulle gro igen och att inga måltider skulle hinna lagas, att jag aldrig skulle hinna sy.

Jag är positivt överraskad. Jag sover bra nästan alla nätter, äter lunch nästan alla dagar, har inte haft morgonrock en enda dag. Jag har hunnit sy, tvättat och städat.

Man ska inte ropa hej, kanske ni tänker. Det gör jag inte heller. Jag är bara tacksam över det som är NU. Det kommer säkerligen en annan tid, en tillväxtfas, tänder, separationsångest och annat som kan störa vår nattsömn, våra måltider och egna intressen,men jag lever i, och gläds åt, nuet.

/E

Föräldraskap

Jag är mamma. Mamma till en fyra veckor gammal tjej. Jag är dotter också. Snart 26 år gammal dotter. Min familj finns på 75 mils avstånd. Helt klart ett skäl att uppfinna en teleporter, eller varför inte ett direktflyg Linköping-Östersund?
Jag önskar att jag kunde åka till mina föräldrar på eftermiddagskaffe. Att Ester fick leka med sin kusin en lördagseftermiddag i badhusparken. Att jag kunde lämna henne för äventyr med morföräldrarna en kväll för och själv ta en springtur eller en tjejkväll.

"Förr" fanns mor- och farmödrarna inom räckhåll som stöd till den nybildade familjen. Idag är det annorlunda. Jag läser att detta kan vara orsaken till att många nu är osäkra/otrygga i sitt föräldraskap. Vi får finna vårt stöd via Skype, BVC och föräldragrupper. Tiderna förändras och människan får hitta nya lösningar. Jag känner mig ändå trygg som mamma, hur hisnande det än är.

I smyg tittar jag på hus i Hälsingland. Fantastiska gårdar för knappa miljonen, och endast 30 mil till familjen. 30 mil åker man kanske inte för eftermiddagskaffe...
/E

Kaffetåren den bästa är...

Idag invigde jag och lilla E bärselen och gick några varv på Blomsterland. Balkongen fick nya kläder i form av solros, pelargon, tomatplanta och några färgglada ena häng- & klätterväxter jag inte vet namnet på. Härligt! Ser fram emot många förmiddagskaffe i grönskan.

Kvällen bjöd på en mycket rask promenad och några styrkeövningar. Jag förväntar mig träningsvärk då jag faktiskt inte gjort många knop de senaste månaderna (om det inte räknas att släpa många extrakilo i slowmotion samt föda barn, hör att man bränner 500kcal/h då. Och många timmar blev det ju!). Lillskruttan skrek sista tio minuterna av promenaden så det blev en ordentlig slutspurt. Inget kan få mig att gå så snabbt som hennes skrik!

De första Liljekonvaljerna, den finaste blomman, har plockats! Jag har missat detta nästan varje år och misstänker starkt att det är stavgående äldre damer som lägger beslag på var enda en. I år är det dock dom som får passa sig med tanke på hur mycket barnvagnspromenerande det kan bli för min del. Ha!

C kör nackträning med vår tjej och jag har fått ta en skön dusch. Kvällste!
/E

Härliga helg!

Nu har vår dotter träffat mormor, moster med sambo och kusin. Vi har haft fina dagar med mycket mat, fika och en tur till Flygvapenmuseet.

/E

Höns

Inleder onsdagen med en härlig frukostträff. Hundar, bebisar, kaffe och blöjor i en enda röra. Att det är onsdag spelar mindre roll, för oss är alla dagar precis som man vill. Dagen bjuder på lunchdate med ännu fler bebisar och massa mammor. När man blir förälder öppnar sig en helt ny värld!

Vår älskade skrutt fick sova i vår säng hela natten efter en jobbig dag för oss alla. Det är svårt att i förhand föreställa sig den enorma kärlek och oro man känner för sitt barn. Hon är så försvarslös och beroende av oss, vilket är överväldigande, svårt och fint på samma gång. Jag vill ge henne allt jag kan och stundtals är jag rädd att råka göra henne illa. För en sån liten är allt en fara. Tevatten, sängar, tjocka täcken, värme, kyla.. ja ni fattar att det krävs viss ansträngning för att hålla katastroftankarna borta. Och, hemska tanke, med åldern ökar antalet faror!

Herre. Det finns tydligen en risk att jag blir en hönsmamma, fast jag inte trodde det.
/E

Om kärleken

Det är svårt att vara mamma. Svårt och fantastiskt. Kärlek är lika med oro. Jag anstränger mig för att hålla katastroftankarna på avstånd. Det är svårt att förstå att hon är här nu, efter all längtan och väntan. På samma sätt känns det så självklart.

Hon vaknar ofta tidigt vår lilla tjej. Då gör hon gurglande ljud med stora öppna ögon och sprattliga armar och ben. Vi sjunger You Are my Sunshine. You make me happy when skies are grey, sjunger vi. För så är det ju.

/E

Mammaledig

Idag är jag och lilla E själva hemma för första dagen. C är tillbaka på jobbet, men har kortat ner sina arbetsdagar. Det är fantastiskt att vara en familj.

Jag sitter med en hungrig och närhetstörstande liten i knät och ser dammtussarna hopa sig. Det är lätt att tro att man ska hinna dammsuga, fixa, putsa fönster och plocka disk bara för att man är hemma. Det gäller att lägga ribban rätt. Jag försöker låta ribban ligga vid bara jag äter och borstar tänderna varje dag. För jag är ju faktiskt inte hemma för att sköta hushållet utan för att ta hand om vårt barn. Blogga och amma kan man göra samtidigt, så också äta och amma. Däremot är amning svårt att kombinera med fönsterputsning och dammsugning.

Om det inte vore för att regnet fullkomligt öste ner så skulle vi ta en promenad. E sover fantastiskt gott i vagnen och jag behöver motionen. Kanske får vi inviga regnskyddet till vagnen.
/E

Milky way

Så här har jag spenderat de senaste tre kvällarna. I soffan med lilla E vid bröstet och kräkhandduken nära till hands. Hon behöver mig, det är ju uppenbart. Däremot är jag inte lika säker på att hon behöver all den mjölk hon får i sig, med tanke på den mängd som kommer i retur.. Det är närhetsbehov och trygghet, vilket jag gärna ger henne hur frustrerande det än är att inte kunna dricka kvällste och hur krångligt det än är att äta en smörgås och samtidigt behålla en något sånär ergonomisk ställning.

Ikväll gjorde vi dock ett experiment: Napp! Det fungerade fint och vi tog henne i vagnen till träff med föräldragruppen. Hon spottade ut nappen men sov igenom hela tillställningen. Kanske berodde det mer på den vaggande turen i vagnen, men ändå. Och nej, jag tror inte att vi berövat henne tryggheten.


Hon blev två veckor igår. Hon har ca 130 gram kvar till sin födelsevikt och jag har 7 kg och 10 cm midja kvar till mitt pre-gravida tillstånd. Det går åt rätt håll för oss båda alltså.

Jo, Idag provade jag också livet som lattemorsa med en islatte och barnvagnspromenad. Om det ska göras till en daglig vana behöver jag verkligen en mugghållare till vagnen! Tror dock att den vardagslyxiga känslan kan avta lite om man ständigt har en latte i näven, så lattemorsalivet är nog inget för mig. Inte heller om jag ska komma i mina pre-gravidklänningar.

/E

Lilla familjens vardag

Vi har det löjligt bra! Detta trots att hon ville amma oavbrutet igår kväll, trots min mjölkstockning och feber i lördags och trots att hon skriker så det skär i hjärtat ibland när vi lägger henne på skötbordet. Annars är hon lätt att tillfredställa nästan jämt och sover bra de flesta nätter.

Idag har vi varit på stan en sväng för att C skulle klippa sig och för att lilla E behövde någon slags underhållning för att bota skrikandet vid skötbordet. Återstår att se huruvida det lyckas. Hon sov snällt i vagnen hela stadsturen och vi åt lunch ute. Jag köpte mig ett par fotriktiga skor att barnvagnspromenera i. Dock känns dom aningen tantiga, så kanske åker dom tillbaka. Ungdomligt fotriktiga är tydligen en svår kombination.

Har nu äntligen skypat med hennes morföräldrar, moster och kusiner. De har fått se henne nästan live. Nu återstår det bara för dem att hålla henne. Jag, hon och dom längtar ihjäl oss!

Bild på mig, dottern (för första gången i rosa, trots att stor del av garderoben är just rosa efter mig och min syster) och den nya soffan.
/E

Gå

Första långpromenaden på månader för min del. 1,5 timma med ojämn mark under fötterna. Fantastiskt! Ester (som hon verkar heta) sov nöjt i vagnen hela tiden. Det är underbart att kunna röra på sig igen, och det utan en stor framtyngd och utan en mörbultad nyförlöst känsla i kroppen. Nu blir det bara bättre och åh så lyckliga vi är!

/E

Behaglig bubbla

Här i bebisbubblan går tiden i ett behagligt tempo. Vi njuter och myser omkring. Jag börjar så smått komma ur kaoshormonbubblan och bli lite mer människa, och lite mindre mör i kroppen. Vilken stor omställning det här är! Som att gå igenom hela puberteten (och springa två maraton) på en vecka, med skillnad att fokus flyttas utåt istället för inåt och de avslöjande kläderna byts mot mer ordentliga doningar. Vår tös är lite mer hungrig och ökar nu fint i vikt. Sedan igår har hon ökat en hel hamburgare! Idag har hon fått träffa farmor och farfar. Morföräldrarna är mycket avis :).

/E

FAMILJ!

Vår älskade lilla är äntligen här! Hon föddes i tisdags efter att jag haft värkar i 3 dygn och åkt fram och tillbaka till BB alla gånger i tron att nästa gång vi åker hem har vi en bebis med oss. Tredje gången gillt! Nu är vi hemma och njuter av livet som föräldrar till en lång tjej med långa fötter - hon är det vackraste som finns! Nu ska vi landa och njuta vidare.


/E

Påsk

Skärtorsdag och jag vaknar på prima humör trots den vanliga värken i ryggen. Frukost med kära C innan han åker till arbetet för halvdag innan påskledighet. Jag hinner skura golven innan klockan slår nio och är verkligen i fixartagen. Dock ska jag försöka hålla igen lite så att jag orkar göra någonting i eftermiddag när C kommer hem. Påskledigt tillsammans! Vädret ska ju bli strålande så vi planerar mysigheter som kan fördriva de här dagarna. Det är ju trots allt bara max 1,5 vecka kvar innan bli blir föräldrar! Vi har fått ett datum för bedömning av igångsättning ifall förlossningen inte kommer igång av sig själv innan dess.. Kanske blir det en påskbebis. Kanske en majbebis.

Glad Påsk på er!
/E

Datumet + 2

Jag hade ju bestämt mig för att låtsas att bebisen kommer först i maj, för att hålla otåligheten i schack. Detta har inte riktigt lyckats och trots att jag just nu har det väldigt trivsamt med kaffe och muffins på vår soliga balkong är detta är en väntan som kan göra en vansinnig. Igår tittade jag på förlossningsprogram utan att min livmoder fattade vinken. Jag städade vinden, vilket innebär släpande, lyftande och skjutande av stora kartonger. Även detta utan nån direkt förvärk att tala om.
En vansinnig väntan.

Jag får vara tacksam för att jag sovit gott inatt, samt sovit gott sittande i sängen ett par timmar på förmiddagen. Mindre tacksam för den klåda som min extremt utspända mage ger. Mindre tacksam för tankspriddheten och mitt märkliga humör. Men ändå såklart, tacksam för att jag får vara med om detta.
/E

Våröra

Ni kanske tror av min frånvaro att jag föder barn. Det gör jag inte. Jag får helt enkelt räkna mig bland de >70% som föder efter beräknat datum, vilket passerade igår.
Jag samlar mig och försöker få tiden att gå. Igår lyckades jag rätt bra med det. Jag och C var på påskmarknad, promenerade länge och åt lunch i solen. Idag har jag sovit bort förmiddagen och försöker nu lyssna på pepp-musik och småstäda lite.

Fantastiskt väder idag och ingen borde sitta inne egentligen. Å andra sidan slår tröttheten ner mig ibland och jag bara måste ligga ner. Vilket sällan passar sig utomhus, lite beroende på aktivitet.
/E

Today

Fredag och jag har

• Läst ut boktjuven (har läst 3 böcker denna vecka!)
• Handlat och förberett grillpremiär samt morgonens finfrukost (jag älskar finfrukost!)
• Haft grillpremiär med C (tummen upp för champinjoner)
• Sett filmen I Rymden Finns Inga Känslor
• Ätit yoghurt med italienska jordgubbar (Tummen upp!)
• Noterat att när yoghurten går ut är vi troligtvis föräldrar

/E

Facebook

Woho! Notera att jag har en facebook-gilla-knapp på bloggen och har alltså pillat med HTML vid frukostbordet. Inte varje dag.

Här hittar du hur du gör om du också har blogspot.

Vi får se om jag gillar det. Gillar ni?
/E

Om stressen den bortblåsta

Det har hänt någonting med mig. Graviditeten närmar sig sitt slut och den otålighet och rastlöshet jag känt till och från i veckor är som bortblåst. För hur länge återstår att se, men just nu är jag oväntat lugn. Jag unnar mig att sova. Typ hela tiden. Jag sover 10 timmar varje natt (ingen sträcksömn, men ändå), äter frukost med C och går och lägger mig för ytterligare några timmars sömn. Ibland sover jag även någon timma på eftermiddagen. Alltid utvilad. Det som fick mig ur sängen igår vid 11 var några händiga karlar som skulle byta blandaren i duschen. Och vips är vårt problem med växlande varmt och kallt vatten bortblåst. Inga skållningsskador på oss eller vårt barn.

I morse tänkte jag att fönstren borde putsas, garderoben sorteras på allt jag inte kan ha och allt jag inte kan amma i. Tänkte att jag också borde göra en träningsplan för att snabbt komma i form och känna mig stark. Istället duschade jag länge i perfekt tempererat vatten, sedan drack jag kaffe, åt rågpolarkakor (vilket är en drog, för övrigt!) och läste Mia Skäringer Dyngkåt och hur helig som helst. Wow vilken bok. Jag har alltså bytt ut nagelmålandet mot läsning. I måndags satt jag i fåtöljen med en bok i näven från kl 15-22 med middag som enda avbrott. Det var en fantastisk bok och jag var fantastiskt lugn.

Tänk att tiden går.
/E

Kostråd

De amerikanska kostråden uppdateras. Först i råden står Rör på dig, sedan Ät mindre portioner. Detta enligt en livsstilsforskare i SVT i morse. Känns det nytt och revolutionerande? Nej. Det verkar som att man alltid hör dessa slutsatser av forskning som görs, alltså att vi ska inta mindre eller lika mycket kalorier som vi gör av mig. Slående logik.

Livsstilsforskaren menar också att ett för stort intag av rött kött och animaliskt fett ökar risken för tjocktarmscancer (kanske förklaringen till varför denna typ är så vanlig i väst men ovanlig i öst?) och hjärt- och kärlsjukdom, samt att vi faktiskt behöver lite kolhydrater (något som ju debatterats flitigt ett tag nu med tanke på LCHF och NCHF). Och då såklart inte i form av rent vitt socker, utan av grönsaker och fullkorn. Enl råden ska halva tallriken fyllas med blandade grönsaker, en fjärdedel med protein och en fjärdedel med långsamma kolhydrater. Portionen ska vara liten och inte lika stor som dagens tallrikar. Då menar hon att människan får i sig protein, fett, kolhydrater och de spårämnen som kroppen behöver, men poängterar att vi måste röra på oss.

Inget nytt under solen alltså, om man ska tro det som sades i morgonsoffan.
/E


Ni kan aldrig ana hur mycket jag längtar efter löpningen och en mer smidig kropp. Så mycket att jag knappt kunde sova för att jag tänkte på att det är nära nu.

Sol i sinne

16 grader och solsken. Jag har ätit lunch ute och en glass i solen utan jacka på. Däremot ingen yoga imorse då natten inte bjöd på särskilt god sömn utan istället många vakna timmar. I övrigt målar jag naglarna som tidsfördriv. Som sjuksköterska är detta en sällan unnad lyx och ett tecken på ledighet. Och ledig är jag ju verkligen!

V 40 har startat och på söndag infaller det gyllene datumet. Statistiskt och genetiskt verkar vi dock få vänta i upp till 3 veckor från nu. Men förr eller senare kommer den, tänker jag. Det här är en underlig väntan och igår var första gången under graviditeten som jag faktiskt var lite trött på den här otympliga och mycket förändrade kroppen.

/E

Sjuksköterskan och lönen

Idag fanns en insändare i DN. Det var ett svar till en nyexaminerad sjuksköterska som undrade om hennes lön på 20500 kr var rimlig. Tandläkaren svarade att Ja, det var den. Hon är ju ett oskrivet blad för sin arbetsgivare och får troligen provanställning för att bevisa att hon fungerar och har säkerligen betydligt bättre lön om ett år.

Kära Tandläkaren, för sjuksköterskor råder inte riktigt samma förutsättningar som för dig. Den så kallade "provanställningen" rör sig mer troligt om ett vikariat i upp till 2 år innan LAS träder in. Och den betydligt bättre lönen har för min del handlat om 400 kr på ett år. Är det en rimlig löneutveckling? Eller är min arbetsgivare inte nöjd med min prestation? Det är dom, jag har fått beröm, ansvar och utbildning, men ingen direkt löneutveckling att tala om.


GRR!
/E

Månaden

Idag är jag otålig trots att jag sovit bort halva dagen och trots att jag har 10 dagar kvar till beräknat datum. En promenad skulle säkert göra susen och ge lite förvärkar att tala om, men på köpet skulle jag blåsa bort. Fönsterputsning är heller inte ett alternativ då de riskerar att blåsa sönder i putsandet.

Den här månaden blir kanske som sagt den längsta i livet, samtidigt som jag ju vet att det förr eller senare resulterar i bebis. Det är väldigt svårt att förbereda, sova och ladda samtidigt som jag måste låtsas att inget kommer att hända på 3,5 veckor för att stå ut med klockans stilla tickande. "Nu kan det hända när som helst" är en svår tanke att hålla i 4 veckor. Uttröttande, särskilt om man gjort sig sysslolös.

Idag fika igen. Detta är månaden då jag troligen fikar ihjäl mig - är det det som kallas kolhydratladda?
/E

Ticktack

Våren är här, det kan inte förnekas. Jag har sett tussilago, krokus och musöron på träden. Graderna ligger ständigt på plus. Många skriver om hur ont det gör när knoppar brister, hur smärtsam vårens väckelse är, om den svåra kontrasten mot vinterns lunk. Men jag har inte ont i själen trots att en jätte-knopp snart slår ut. Hela vintern har jag sett och känt mig själv växa och jag är glad och tacksam över att snart få se den som tänjt ut min mage och gett mig så mycket utan att själv ha en aning växa utanför min kropp. Fantastiskt. Visst är det svårt och omvälvande med förändring, visst är kroppen lite trött, själen orolig och rastlös, men i huvudsak; Lycka.

Idag ännu en promenad på 3 km. Denna gång med sällskap av Tove, koltrastar och rådjur. Fint. Fika med mammor och blivande sådana i eftermiddag. Mammor får aldrig nog mycket fika.
/E

Promenad

Idag gjorde jag slag i saken och begav mig ut på "lång"-promenad. Hela 3 km klarade jag av utan större problem. Det är oerhört välgörande med skogspromenad, särskilt på våren. Videkvistar står på vardagsrumsbordet och ser påskiga ut. Jag är mycket tacksam över den här dagen och promenad ger lediga dagar lite mer struktur.

Jag önskar att jag hade en bild att visa, men kameran ligger nerpackad i bb-väskan och jag vågar inte ta ur den. Den vore det värsta att glömma.


Varma mackor med tonfisk och tomat till lunch och ikväll blir det fika med föräldragruppen. Kanske har jag turen att få vagga bebis.
/E

Sunday sorbet

En härlig och lugn helg. Lördagen bjöd på varma grader, promenad och öppen vårjacka! Det var 15 grader varmt och man kunde till och med cykla utan vantar! Jag fikade med vän på stan och på kvällen såg jag och C en alldeles för sorglig film för en gravid själ. Idag har vi inte gjort många knop, men jag har iaf ätit en glass på balkongen och en prima söndagsmiddag på restaurang med kära C.

Jag börjar förstå att tiden inte står stilla. En hel vecka har ju gått och jag har knappt märkt det! Sysselsättning är a och o. Och vila! Mitt mål är att alltid vara utvilad, man vet ju aldrig när en förlossning kan dra igång. I morgon entrar vi v 39 och det bör vara max 4 veckor tills vi får träffa den nya människan som ska göra oss till en familj.

Imorgon yoga. Tröttheten till trots ska jag försöka mig på lite mer motion i form av promenad och möjligen några längder i bassängen. Jag blir så löjligt andfådd när jag promenerar, får mycket sammandragningar och blir trött i ryggen, men det är ändå skönt att röra på sig.
/E

Skillnad

 Kanske är detta v 18-20 någonstans.

Och här v 37-38.

Jo. Såhär var det.

Det här är ett inlägg som under ett års tid har legat opublicerat. Nu kommer det.

Jag bodde i Lungre i det tryggaste huset någonsin. Jag var tyst och blyg som barn och blev vansinnigt förnärmad när vuxna skrattade åt mig. Jag var allergisk mot allt ätbart rött och hade alltid utslag i ansiktet. Jag skulle tro att Lilla sjöjungfrun var min idol, sedan Arvingarna. Jag älskade min lillasyster hejdlöst (och gör ju fortfarande), fast jag vet att jag skallade henne en gång och hon åt upp min favoritchoklad. I mina drömmar råkade hon ibland ut för hemska saker, och jag var så ledsen. En gång trodde hon att jag rymt, fast jag egentligen bara gått till skolan, precis som hon. När vi var ensamma hemma så lekte vi Afrika. Vi åkte båt (matta) i vattenfall (trappan) och åt mat ur träkärl på golvet. Jag vågade aldrig sova borta och saknade mamma och pappa förfärligt när vi behövde barnvakt några dagar. Jag räknade hur många gånger jag grät tills jag fick träffa dom igen.

Paula, favoritfarbror Pierre och jag. I nattlinne.

I min klass var vi 4 flickor. Vi fick lära oss att ta plats för att inte försvinna bland högljuda killar. Efter skolan spelade jag Super Mario med Fia. Vi åt alltid fil och flingor ur rosa-svarta koppar, om det inte var december - då åt vi minipepparkakor och drack mjölk tills vi sprack. Vi delade best friends-hjärta. Min kedja gick av och hjärtat försvann en vinter, men när våren kom hittade Fia det på vägen hem. Vi tänkte att det var nog ödet. Och det var det. Vi var flera flickor som träffades. Vi cyklade så fort vi kunde till Kläppe och såg på Glappet tills solen gick upp. Då åt vi mackor-i-järn med nutella. Typ en hel franska var.

I femman blev vi plötsligt stora och längtade efter att börja högstadiet i Lit. Vi fick åka buss till skolan och lämna Lungre och barnen bakom oss. Jag fick springa till skolbussen varje morgon, för jag var förfärligt morgontrött. När det var vinter ägnade jag varje morgon åt att försöka lura pappa så jag slapp kängorna. Han gav aldrig upp, det gjorde inte jag heller. Annars minns jag att kommentarerna från klasskompisar så fort förändring skedde. När jag för första gången bar rött, när jag för första gången målade ögonbrynen, när jag gick upp eller ner i vikt och så vidare. Det sistnämnda kom att få större betydelse än jag kunde ana.

Jag och Sarah i åttan. Så här svåra var vi.

 

 Vi fyra som överlevde högstadiet tillsammans.

Vi var fyra flickor som hade tjejkvällar och åt tacos. Jag började ha mascara. Och batik-t-shirt. 6an och 7an gick. Vi lyssnade på Spice Girls och jag fick vara Emma. Jag fick en championtröja och blev lycklig. Rudolph blev min bästaste killkompis och han förstod allt jag sa. Åttan var det värsta året på högstadiet. Vi slutade lyssna, började tänka och låg på bänken i rasthallen och hade det svårt. Livet var för stort, kläderna för små och uppmärksamheten både för stor och för liten. På kvällarna låg jag i flickrummet med telefonen och skolkatalogen. Jämt. Tills internet kom. Jag var tillsammans med en pojke och grät floder när han slutade nian och bytte skola. Vi pratade inte på hela sommaren, han hånglade med någon annan. Jag hade hans tröja hemma hos mig och sprayade min parfym på den innan jag lämnade tillbaka den. Tänkte att han kanske skulle sakna mig då. Jag började nian och tänkte med skräckbladad förtjusning på gymnasiet i stan. Fortsatte mina sånglektioner och sökte till estetisk musik. Jag tänkte att jag alltid träffar pojkar som sällan är snälla, men vande mig vid det.

På fritiden ville vi vara i Lit på alla fester vi kunde, eller på gårn'. Eller till och med utanför statoil! Vi hade tusen smeknamn och klubbnamn. Det var änglar, divor och fiskpinnar. Jag och Towa låg i hennes säng i Husås och smsade alla vi kände, stängde av mobilen en timma för att sedan se hur många som svarat. Jag drack ingen alkohol innan 9an, sedan blev det tusen cider och tredagarsfester att minnas eller glömma. Jag hade ett par ljusa crocker-jeans som jag älskade över allt. Dom gick sönder tusen gånger men jag lagade och blekte varsamt bort varje fläck med klorin. Rätt vad det var var nian slut och jag sjöng i kyrkan.

Jag grät ännu en flod när jag inte blev antagen till estetisk musik. Mina fina vänner kom med blommor och jag hade inte riktigt orkat gå ur sängen. Allt hade rasat. Under sommaren blev jag bjuden på middag av en kock. Vi blev tillsammans och jag började på Samhällsprogrammets språkinriktning, men kom in på musiklinjen efter ett par veckor. Det var svårt på tusen sätt att inte vara lika bra. Jag träffade Julia som lärde mig allt om mystemadagar och raggsockor. Vi sjöng stämmor i korridorerna. Jag och kocken gjorde slut. I tvåan blev allt svårt. Jag slutade lyssna igen, stängde av och slöt in. Jag tänkte bara på mat och på hur fel jag var. Jag träffade en pojke och peppade upp mig. Jag tyckte att han var så fin när han spelade gitarr. Jag och Julia åkte till Göteborg och såg Lars Winnerbäck. Vi var sålda och han sjöng om allt vi visste men inte hade ord för. Vi gick på storsjöyran med gymnasieflickorna och hade spritfyllda påsar i BHn. Vi började trean, jag tog körkort och mådde bra. Jag och gitarrpojken hade gjort slut för andra gången. Vi beställde studentmössor och vita kläder. Jag höll talet i aulan och alla grät. Nu börjar (och slutar) livet, tänkte vi och en post-gymnasial depression följde.

Jag jobbade först med mamma och mormor på Eloge. Sedan åkte jag och Petra till England och jobbade på en bar. Jag klippte navelsträngen, men ringde hem nästan varje dag och grät. Det var svårt och fantastiskt i Oxford. Jag älskade lukten och vyerna. Vi pratade tjusig engelska och träffade pojkar från hela världen. Mitt hjärta sprack när de åkte hem igen. Vi åkte tillbaka till Sverige när pub-livet blev infekterat. Jag hade gått upp 7 kg på pasta med gräddsås och vin. Började jobba inom äldrevården efter 2 månaders vägran. Som jag trivdes! Östersund var ändå för litet. Jag och Julia stack till Nya Zeeland. Två månaders bekymmerslöshet, möten och upplevelser. Vi älskade det. När vi skulle åka hem fick jag panik och bokade nästan en resa till Sydafrika. Jag tänkte att i Östersund går jag under.

Jag och Julia. Jag och Sara.

 

(Inte hela) estetgänget

Det gjorde jag ju inte. Vi levde livet, jag körde bil, bestämde själv och och gick på krogen. Och tog tusen nattdopp. Jag och Julia planerade universitetslivet. Vi fick en lägenhet tillsammans i Ryd och låg i bland i soffan hela söndagar och såg sex and the city. Studentlivet var en prövning och jag kände i början att jag aldrig kunde något. Jag träffade hundra fina vänner och estetgänget formades. Med Sara min rövardotter formulerades feministiska åsikter av rang. Jag kände mig ensam i början och träffade aldrig rätt killar, tills Calle dök upp. Plötsligt var jag sjuksköterska, sambo och blivande mamma. Här är jag nu. Snart 26 år gammal. Resten får vi se.

/E

Big spender

Jag kan glädja er med att jag idag är lite mer sansad. Kanske beror det på graden av sysselsättning, eller så har jag bara accepterat.

Idag har jag spenderat två timmar i frisörstolen. Mitt hår är nu så blont som när jag var barn (min förra frisör tog sig friheten att kalla det råttfärgat, varför jag väljer att lägga slingorna på annan salong) och jag har vad jag gärna kallar en sval klassisk page. Känns flott. Unnade mig också en hårkur med hårbottenmassage och medan slingorna blektes drack jag kaffe, åt kakor och läste magasin. Lyx!

Det var inte slut på pengasprättandet efter att kortet dragits hos frisören, om ni trodde det. Lediga blivande mammor är löjligt köpkraftiga. Får jag försvara det med att konsumtion stärker ekonomin (inte min egen..)? Tveksamt. Nå. Det blev lite pryttlar till hemmet från Lagerhaus, en jeansskjorta och tyger.


Till min stora glädje har klockan passerat 3 vilket betyder att tiden inte står stilla, att C "snart" kommer hem, att v 38 snart är till enda och att vi snart är föräldrar.
/E

Om att balla ur

Det är inte alltid jag är så harmonisk som på bilderna vid fönstret. Det är sällan jag lugnt tassar omkring här hemma och förstrött petar på en orkidé. Det här är baksidan av väntan.

Igår var det verkligen inte lätt att vänta barn. Jag var orolig i kroppen, trött och tjock (surprise). Jag kan inte bestämma mig för om jag vill ha ut barnet nu eller om fem år, men det spelar ju ingen roll för inget av dom är ett alternativ. Det kommer att ta upp till fem veckor. Inatt vaknade jag kl 03 och kunde omöjligt somna om. Vankade omkring någon timma, åt, vred och vände. Hur ska jag stå ut fem veckor till? Hur ska jag klara att föda ett barn? Hur ska jag klara det stora ansvaret som väntar? Ja ni hör.. Jag har helt ballat ur.


En sak som är säker är att jag idag inte kan vanka omkring här hemma, vänta och vara tyst (igår var jag inte säker på att min röst fungerade).
/E

Lediga dagar

Det är fantastiskt skönt att vara ledig med den här framtyngden jag har. Igår efter yogan och balkongfixandet kändes det i ryggen att jag kanske tagit i lite för hårt, alternativt att min rygg är lite för svag för vårt bästa. Så inatt har jag sovit säkert 10 timmar och ryggen mår bättre. Det regnar och jag ser ingen anledning att anstränga mig mer än nödvändigt. Jag har gjort Lady & Lufsen-lunch och färdigställt några syprojekt som legat och väntat.


Dock är jag ju en ganska sällskapssjuk person. Vid den här tiden brukar jag börja titta på klockan och räkna timmarna tills C kommer hem. 4 timmar. Åh.
/E

Monday morning

Igår köpte jag grejor som ska göra vår balkong vårfin. Idag vaknade vi till min stora bedrövelse till en snötäckt gräsmatta. Precis så var det förra året vill jag minnas. Dock kunde solen sudda bort nästan alla spår av snö medan jag själv var på yoga.

Barnmorskan har ändrat sig, bebis är inte fixerad, utan rörlig. Och normalstor (thank god). Igår poängterade grannen återigen vilken väldig mage jag har, dock kompenserade hon det med att samtidigt säga att jag såg väldigt sportig ut. Och visst, jag får väl medge att magen är "väldig".

/E

jo.. Märkte att det nog dyker upp reklam i min blogg. Det tycker jag inte alls om, men tror inte att jag kan göra nått åt saken. Sorry.

Det här med havandeskapsledighet...

Ibland slår det mig att jag egentligen bara går runt och väntar. 

Förbereder. Anpassar. Jag och min stora mage full av sparkande fötter och knän. Ibland måste jag hålla emot för att inte bli sparkad för hårt.

Det var det första mamma sa förra helgen - Oj vilken jättemage! Jag förstår vad hon menar nu när jag ser bilderna. Åter igen. Min kroppsuppfattning är lite skev.

Idag tog jag en kort och långsam promenad runt en park. Vaggandes med korta steg. Jag är inte alls lika hurtig, smidig och spänstig som för några månader sedan när jag promenerade till jobbet. Det hela har väl sina förklaringar...

Gravidyoga och simning går fortfarande bra. Tyngdlösheten i vatten och varma bubbelbad är magi för ond rygg. Trots att jag bara orkar simma i en kvart.

Det finns risk för att den kommande månaden blir den längsta i mitt liv. Kanske till och med längre än den sista månaden på jobbet.

Men det kommer ju att vara värt all väntan på denna jord. Och under tiden petar jag på min orkidé, viker barnkläder, tittar på vaggan och vilar.

/E

Hobby

Igår tog sig manin ett annat uttryck; remake av hobbyhörnan. Hobbyhörnor kräver ett visst mått av organiserat kaos för att inte kreativiteten ska koka torrt tycker jag. Högar av tyger som gör att hyllan ser ut att välta (ingen fara på taket dock, jag har borrat som en gud), sockerlådor för förvaring av mer tyger, band och sömnadsbeskrivningar. I skrivbordslådorna pärlor och målargrejor, som jag nästan aldrig använder. Symaskinen får alltid stå framme, annars blir det lätt så att man inte orkar ta sig för nått.


Jag kunde sova gott efter detta, även om C oroar sig för att jag sliter ut mig. Så jag får tillägga att jag sov några timmar på dagen tack vare någon typ av migrän. Idag tvättar jag de kläder jag sytt och jag glatt meddela att sömmarna håller åtminstone för 40 grader.
/E

v 37

 Nej, jag ser inte mina fötter om ni undrar.

/E

Perspektiv i manin

En del dagar orkar jag inte lyfta ett finger, andra dagar bestiger jag berg. Idag har jag åstadkommit så mycket bara cykelturen i stormen till Tornby vore nog! Tror jag att världen går under om bebisen kommer till ett ostädat hem? Nej, det gör jag faktiskt inte. Däremot går jag under i väntan på bebis om jag behöver trava genom drivor av damm. Vid närmare eftertanke kommer bebis nog inte att förfäras över förrådskänslan i vardagsrummet, avsaknaden av bra TV-bänk och gungstol eller av att inte ha bodys som matchar mammas egensydda kläder...

Igår träffade jag mammor och blivande sådan för fika i Linghem. Hemskt trevligt att prata och få försmak av vad mammalivet kan erbjuda. Vilka fina barn! :)

I övrigt husdröm och inredningsnoja. Måste börja spela på triss. För när (ja det är ju bara en tidsfråga ;)) jag vinner köper vi drömhus. Drömmen om hus är nämligen bättre än verkligheten har jag hört..
/E

Dagens

Jag har idag producerat dessa två. Båda klippta efter redan befintliga plagg från min barndom. Korta hängselshorts och sparkbyxor. Det hela tog mig 2-3 timmar och jag är löjligt nöjd. Nu ska de bara tvättas. Och användas!

/E

Små kläder

Här är det vår faktiskt! Termometern visar 12 grader och himlen är blå. På lekplatsen utanför är det swimingpool och nästan all snö är borta. Jag sitter vid symaskinen i gassande solsken och syr ett par somriga hängselshorts till bebis. Faktiskt syr jag saker åt mig själv också. En par kjolar t.ex. men det är ruskigt svårt eftersom jag inte vet vilken storlek min kropp erbjuder efter graviditeten.

Igår sorterade jag alla de babykläder vi fått i storleksordning och lade in i garderoben. Det är så overkligt fantastiskt att jag tappar alla ord!
Jag och min syster var väldigt rosa som barn, vilket syns i vår kommande bebis garderob. I stora drag låter jag mig inte begränsas färgmässigt med tanke på kön. Det är ju fånigt egentligen att en pojke inte skulle kunna ha rosa och blommigt! Klänningar och spets där emot har jag lagt i en särskilt låda som får sorteras in om det blir en flicka. Så PK är jag ännu inte.

Om en månad kanske vi är föräldrar.
/E

Retur

Sprakande brasa och lantliv var just rätt medicin! Vi drog till Bollnäs där vi eldade i järnspisen så att det dånade, åt yoghurt med hallon, satt i en snödriva och solade och mös med la familia. Och vilade. Min fina familj hade med sig så mycket babygrejor att jag vet inte vad! Nu har vi en barnvagn och tjusiga kläder från 60-00-tal. Min systerdotter har blivit så stor att jag faktiskt förstår att föräldrar och andra vuxna förfäras över hur fort tiden går.

/E

Over and out

Idag har jag färdigställt alla sömnadsprojekt till min syster och hennes familj, hoppas att allt passar. Har även klätt om vår sittpuff och kände mig som självaste barfota-Ernst. Sydde tills nålen gick av faktiskt. Jag vet inte hur många tvillingnålar jag nu förbrukat.

Sen blev det kväll och jag är så trött på fitness-bloggar, TV-reklam och samtliga program. Trött på nyheter, rubriker och reality-serier. Trött på fåniga väggord, vita shabby-chick-hem och stylade hemma-hos-foton. Trött på tiden som går långsammare ju längre dagen går. En kväll är lång som två dagar och när jag hållt mig sysselsatt hela dagen finns ingenting som kan roa eller lugna mig kvällstid, trots den liter te jag druckit och den goda middagen jag ätit.

Det är dags att åka bort en sväng. Till kvalitetstid, sprakande eld och frånvaro av TV och fitness-bloggar.
/E

Förbereda

Sådant som normala icke-gravida, not-to-be-gravida och lite annat folk inte intresseras av:

• Bebis ligger fixerad med huvudet neråt. Jag kan följa en liten fot som kommer sparkande längs magen ibland. Och ibland måste jag hålla emot så den inte sparkar in i min lever/lunga/revben.
• Hjärtljud 145slag/min och Calle fick lyssna genom en trätratt igår hos barnmorskan.
• Barnmorskan menar att jag är "trygg och förberedd inför förlossningen". Är det så?

Snart åker vi och hämtar massor av saker som en bebis kan tänkas behöva, och lite till. En vagn bland annat, om den får plats i bilen. Det känns spännande och fint att allt snart kommer stå här och vänta.

Många menar att det är farligt att ha allt väntandes hemma. En del vågar inte köpa en endaste liten pinal innan bebis kommer ut av rädsla att något ska gå snett. Det kan det ju göra (och även efter bebis är ute) och om det nu skulle hända något hemskt tror jag inte att det svåraste är att vi har köpt ett skötbord och lite kläder.
Så jag är glad och förväntansfull - det kan man aldrig vara i onödan. Men också stundtals orolig. Och det lär jag vara resten av livet.

/E

Föda

En lång föreläsning om förlossningen och dessutom En Unge i Minuten på tv igår resulterade i förlossningsdrömmar hela natten. Slutligen kom det ut ett mörkhyat barn som de lade i babyskyddet och ställde i fönstret medan de väntade på moderkakan. Först därefter fick jag honom till mitt bröst. Det hela var mycket konstigt.

Idag tvättar jag och vankar omkring i min dåsiga trötthet. Igår morgonyoga och lite lättare att ta mig i och ur alla positioner än sist. Sedan second breakfast med med fina flickor! Frukost och vänner, två goda ting!

Nä om man skulle ta och sova lite mellan tvättomgångarna..
/E

Måste visa!

I den här bloggen hittade jag mönster på jordens sötaste små skor! Inte alls svåra att sy om man är noga med tillklippningen. Fodrade med fleecetyg och ytterst vanligt bomullstyg. Storleken bör ju kunna varieras efter mått på foten och så småningom kan det behövas halkskydd under, och det kan man ju köpa på tub!

/E

Babykläder

Alla barnkläder vi fått och de som jag hittills sytt förvaras i en liten kartong i min syhörna. Allt är ju ännu otvättat och jag har förstått att folk tvättar alla kläder - men bara till första barnet ;). Det har hänt att jag plockat upp plaggen ett och ett och utbrustit något slags uppspelt tjut. Hur liten kan en människa vara!? Och tänk att dessa kläder ska bäras av vårt barn snart (förutsatt att det jag sytt är ok).

Syförbudet har redan bytts ut mot inspiration så idag har jag sakta men säkert sytt ett litet plagg, men inte till vår egen bebis.

På bilden gårdagens verk - hängselbyxorna. Sytt av ett loppistyg i bomull.

Idag har också en kompis till C hjälpt oss att bära upp en säng på vinden. Den har varit för tung för mig och stått på högkant i vardagsrummet och sett tråkig ut allt för länge. Nu äntligen ska det hörnet göras om till någonting trevligt! Jag önskar mig en gungstol.
/E

Lördagen då?

Lördagen bjöd på ännu mer rastlöshet och samtidig utmattning. Den maniska sömnaden har fortsatt och hängselbyxor har skapats. Till sist städade jag undan alla tyger och införde syförbud. C tog mig i handen och vi gick till bibblan där vi skulle läsa tidningar och fika. Tidningarna bjöd enbart på stressande rubriker (ja, ni vet Träna och få en lättare förlossning, Småbarnsmamma - så löser du vardagspusslet, Platt mage på 4 veckor osvosvosv). Så istället fann jag en skönlitterär bok, slog mig ner i en ägget-fåtölj och sov en stund innan det var dags för äppelkaka och te. Avslappning om något. I övrigt sprider jag nog inte alls det där lugnet som andra väntande mothers-to-be gör.

Nu ikväll har vi försökt oss på lördagsmys så som det såg ut för 15 år sedan; Melodifestivalen. Första gången vi ser det i år och inga kommentarer krävs. Mystiken är bortblåst och frånvaron av tilltugg gjorde inte det hela bättre. Omröstningsbiten zappar vi ifrån.

Syförbudet åligger mig åtminstone dagen ut och troligen också imorgon. Sedan kanske manin har ersatts av inspiration så jag kan klä om sittpuffen med glädje.
/E

Hej å hå!

Ännu en fredag startades med simning och bubbelpool. Skönt! Sedan blev det full rulle varför jag ikväll är helt utmattad, illamående och öm i kroppen. Jag blir trött fysiskt men inte psykiskt, och då är det svårt att hålla igen och vila. Fullt ös liksom, och det blir sällan bra.

Var på informationsträff om kroppen efter förlossningen. Inte nog med att man ska hinna amma, sova och äta när bebis kommit ut, man också få in 40 knipövningar/dag, bål-träning och fokus på god hållning. På måndag föreläsning inför förlossningen, måndag gravid-yoga, tisdag barnmorskebesök. Pust, att vänta barn i sverige är ett heltidsjobb!

Ikväll har jag sytt ännu mer. Avslutade omlottkoftan med prickiga kantband, drog de sista sömmarna på en mössa och ett par tossor, sydde en sovpåse i flanell och påbörjade hängselbyxor med flodhästar på. Syprojekten stockas i mitt huvud, mest kanske för sysselsättningens skull. Jag vet ju att bebis kommer att ha kläder även om jag inte syr ett enda plagg...

Jag hoppas på bättre sömn än föregående natt, en lördag med mer ro i kroppen och bättre frukostaptit än idag.
/E

Sysysy!

Låt mig få bjuda på ett litet smakprov av min maniska sömnad. Några halvfärdiga projekt ligger ännu vid symaskinen. Bland annat en body (äntligen hittat ett mönster!) och en omlottkofta. Några ofärdiga projekt ligger ännu i mitt huvud. Bland annat sparkbyxor/sparkdräkter i andra tyger samt ett par mössor. Storlekarna är från 62-68. Kommer troligen att sy något i 70-80 också.

Så nu vet ni vad jag gör. :)
/E

Kulmage

Jag känner mig som en ensam hemmafru. Det är inte alls en behaglig känsla. Så jag slår in magen i långkjol, drar på ökenkängorna, tar mina sammandragningar och går ner till stan för att flanera i vårjacka och kanske kanske äta en glass.

Jag förstår inte hur stor jag faktiskt är förrän jag ser det på kort. Kanske får den kramande långkjolen vänta tills magen är long gone. Haha - jag ser ju inte riktigt klok ut, men det bjuder jag på!




Jag bakade nog jordens godaste solrosbullar med surdeg igår. Om ni undrar.
/E

Kvinnodagen

Jag vet inte om den här dagen ska firas eller sörjas. Media rapporterar om kvinnor som finns (alltså statistiska siffror på framgångar för jämställdheten) och kvinnor som inte finns (statistik om kvinnors frånvaro i styrelser osv...). Aftonbladet bjuder på tung och upprörande läsning om kvinnor som dödats av sina män. "Folk på stan" som tillfrågas av media ska fira sina mammor eller inte fira alls. Fira på ni, men mors dag är ju i maj.

Jag tänker att det viktiga är att dagen uppmärksammas. Dagen hade ju inte behövts om kvinnor inte dödats av sina män, lyst med sin frånvaro i styrelser och på VD-poster, haft sämre lön osv..

Också detta tjat om "internationella mansdagen". Jag menar att ovan text och medias rapporter tillräckligt understryker varför en sådan dag inte finns (och om den finns 19/11? - varför den inte behöver uppmärksammas).

Jag själv då? Nä jag har inte demonstrerat på stan tyvärr. Jag har städat och bakat bröd vilket kanske låter lite gammalmodigt. Solrosbullarna råkar visserligen se ut som kvinnliga underliv och det kanske också räknas. Som nån typ av reclaim-the-vagina-aktion.

I övrigt lever jag med en man som är beredd att dela föräldraledigheten med mig. En man som vill dela karriär och familjeliv på ett sätt som gör att jag kan göra detsamma. Jag är glad för det eftersom hans steg i mot jämställdhet är lika viktigt och avgörande som mina. Jämställdhet är ingen kvinnofråga, det är en fråga för oss alla.

/E

Kon-Trast

Jag har känslan av att jag givit ett lätt stressat eller panikartat intryck här i bloggen. Därför ska jag kompensera detta med att berätta att jag i morse klockan åtta satt på en yogamatta i en avslappnad (?) ställning med spikrak rygg och djup andning. Sedan dess har jag suttit i en fotölj med en filt över benen, druckit smoothie, virkat en turkos kanin och lyssnat på sommar/vinterpratare på sveriges radio. Jag lyssnar på imponerande kvinnor som Lena Sundström och Nour El-Refai, låter mig roas och inspireras.

För att ytterligare understryka hur avslappnad och icke-manisk jag är idag kan jag berätta att jag vid minst två tillfällen lagt huvudet bakåt och vilat ögonen. Att jag inte ställt till med storkok, utan istället ätit en mickrad seg panerad fiskbit till lunch. Och potatis. Tänker att jag kanske borde äta mer grönt och mindre remouladsås, fast jag har bär i morgonyoghurten varje dag.

Så. Jag planerar att inom någon timma också äta en apelsin. Ungefär där ligger ribban för dagen. Ute är det mer höst än vår och vårjackan får idag hänga kvar på galjen.
/E

Boa?

Denna söndag startade jag med att vakna i våra blommiga sängkläder och var lite glad. Det blir man av blommiga sängkläder och gröna lakan. Sedan var det bara att skutta i vårkappan och canvasskorna för att rulla ner till Scandic och äta hotellfrukost med Julia. Bästa starten! Fantastiskt att solen värmer! Har vi hopp om våren nu?

Så fort jag kom hem kokade jag te och tog C under armen. Vi gick till Vallaskogen och satte oss på en mossbeklädd sten med vår termos. Sånt blir man också glad av.

Sedan har jag ägnat eftermiddagen åt att sortera, ordna om, flytta omkring och läst inredningstidningar. Av någon anledning är jag manisk i tanken på att allt måste vara i ordning när barnet kommer. Stackars C får magsår och jag blir så trött att jag knappt orkar andas. Just nu består mina bekymmersrynkor bland annat i att vår TV-möbel både är ful och icke-barnsäker samt i att vårt hobbyrum knappast ger nån särskild inspiration.

Så. I brist på annat tittar jag på 3-miljonershus på hemnet och drömmer om större yta. Kanske till och med ett badrum med större golvyta än 1 kvm. Vi monterade ihop ett badkarsskötbord här om dagen. Känslan är klaustrofobisk.

/E

Vyssanlull

Jag syr och syr. Igår blev det ett lapptäcke till den urfina vaggan vi lånat av en kollega. Lapptäckesömnad har aldrig lockat mig, men nu fick jag blodad tand. Förarbete är a och o, jag gillar inte förarbete - men oj så mycket bättre resultat det blir! Idag syr jag en kjol som jag ska ha när jag blivit smal igen. Det är svårt på flera sätt. 1, Det går inte att prova under sömnadens gång. 2, Ingen vet hur smal jag blir. Om alls.

Såhär "smal" är jag nämligen just idag. :) 34 veckor snart avklarade.

Jag har ett sjukligt sug efter att träna. Ett riktigt träninspass alltså där svetten rinner. Det brukade vara mitt enda effektiva bot mot rastlösheten, och är nu en omöjlighet. Det är ju inte direkt så jag ger mig ut för att springa milen. Igår var jag till simmhallen och drog några längder.

/E

Piffåfix

Igår total apati, idag piff-å-fix hela vägen in i kaklet. Har tvättat hushållets alla handdukar och sängkläder samt manglat de vi ska sova i inatt (!). Det hela tog sådär 5 timmar. Har även bytt till ljusa gardiner i vardagsrummet eftersom mars räknas som vårmånad. Råkade också olja in nästan alla de trämöbler vi har i vår ägo. Nu skiner all teak av mustighet så det står härliga till! Funderade på att ställa till med någon slags bakning, men får nog hålla mig i skinnet.

En annan sak som hör till ovanligheterna är att jag vid lunch blev paniksugen på ett riktigt hamburgermål. Jag var på vippen att beställa hemkörning från Max, tills jag såg att utkörningsavgiften är högre än priset för självaste maten. Så istället improviserade jag ihop en lammburgare, men var lite mulen för saknade strips och dressing!

Ännu är dagen inte slut, men jag känner att jag nog gjort mitt.
/E

Vecka 33 - check.

Den här måndagen andas söndag och jag är trött och rastlös. Lyckades tydligen skjuta på söndagskänslan en dag, kanske tack vare gårdagens stadsbrunch med fina vänner. Jag har haft finbesök hela helgen! Både av fin vän och en fin katt som jag tagit hand om (katter är ju rätt tacksamma att ta hand om, kräver i princip ingenting annat än mat och värme).

Det börjar bli lite tröttsamt att bara ha två sidor att sova på. När jag ska vända har höften och ryggen liksom inte återhämtat sig sedan förra vändningen så inatt satt jag upp och sov någon timma. Jag är inte direkt smidigheten själv, ändå ska jag testa gravidyoga vilket ju kan bli riktigt festligt.

Något strå bör jag väl dra till stacken idag, men det känns inte riktigt lönt. Det kommer ju en ledig dag imorgon också. Det är det som är det fina i kråksången.
/E

Hemmafrutrenden?

Alltså den här debatten om hemmafrutrenden känns som tagen ur luften. Visst finns det kvinnor som ser ut att leva på 1940-1960 talet, som bakar bröd, lagar mat och gör fint hemma. Detta betyder ju faktiskt inte att de servar och är ekonomiskt beroende av en man eller lever med 40-talets värderingar!
De bakar, stylar sina hem och klär sig "retro", men har många ett helt vanligt jobb, helt vanliga värderingar, eller kanske till och med tjänar pengar på sin livsstil via en blogg och annat. För dom här 80-talisterna handlar det nog mer om att lyfta fram kvinnan ur historien och kanske visa att det kvinnliga är lika värdefullt som det manliga. Och det är ju urbra!

/E

I spa't

Jag och C firade våra 4 år på Söderköpings Brunn i helgen. Strålande väder och en överdådig kakbuffé inledde visiten. Småkakor, prinsesstårta, fyra andra mjuka kakor (varav en choklad som smakade himmel), scones och ja allt! C var inte direkt stor i maten, men jag åt för två eller tre.
I varsin kimono gled vi ner till relaxavdelningen som inte alls var särskilt relaxing. Full med folk, barn och två högljudda bubbelpooler. Nåja. Min fotkur var avkopplande och C är nöjd med sin massage. Avslutade med en kopp te framför brasan efter en mycket god trerätters vegetarisk middag. Det är oerthört upplyftande att äta vegetariskt på så bra restauranger! På frukostbuffén fanns till och med plättar!

Vi tog två kort och inget av dem beskriver visiten så jag bjuder på mitt eftermiddagsfika istället. Kaffe och semla.

I Söderköping ligger ju också en prima tygaffär, så jag shoppade loss! Dock vill den riktiga inspirationen inte infinna sig och igår surade jag ihop för att sprättaren var borta (eller mest för att jag behövde den överhuvudtaget). Inväntar en tidning full med mönster och därmed inspiration.

Havandeskapsledigheten flyter på. Jag har en liten brainstorming med möjliga sysselsättningar, för jag vet hur rastlöshet känns och det kan ju vara många veckors ledighet kvar.
/E

Havandeskapsledig dag 2

Inleder utan sovmorgon men med tandläkarbesök. Tror dom borrade bort hela tanden, hade kanske varit bättre att dra ur skiten och sätta dit en ny. Nu endast ett tandskal fullt med plast och ett stroke-smile tills bedövningen släppt.

Läser tack vare pappa Marcus Birros krönika i expressen. Oerhört tänkvärt. Alltid ska tro och troende hånas. Det är så lätt att hata, men svårare att älska. Lätt att vräka in med fräna argument och trampa på med en nedlåtande attityd. Lika enkelt och billigt som kiss- och bajsskämt. Svårare att öppna dörrar, släppa in och välkomna. Är det kanske läskigt att öppna upp och älska?

"Som om dessa ständiga attacker på troende skulle vara modigt. Som om uppluckrandet av tro, helighet och tröst, skulle vara en ärbar bedrift. Vilket misstag det är.
Det är bara lathet. Det är futtigt och ovärdigt. Alla kan hata, det är enkelt. Att älska är tusen gånger svårare."

I övrigt väntar jag med spänning på Östersunds nya kommunslogan och hoppas att den är i klass med When in Europe, don't miss Skurup. Eller varför inte Flen - en kommun?
/E

Havandeskapsledigt?

Jag inleder min första lediga dag i väntans tider med en rejäl sovmorgon! Jag har ett stort sömnbehov och det ska bli fantastiskt att tillgodose det varje natt. Ett måste är också rostat bröd med smör och marmelad, sedan igår har jag ett lite ökat sug efter fett. Är det för att bebisen fettar på sig just nu? Eller är det bara jag själv som sysslar med dito?

Inser snarast efter frukosten att jag har en defekt. Jag måste ha städat omkring mig för att kunna slappna av. Därför har jag nu putsat och polerat i den grad att C snart kommer se mig som hemmafru och förstå att han själv inte behöver lyfta ett strå. Det kommer jag dock ha igen under spädbarnstiden om man ska tro amningsfilmen från föräldragruppen.

Föräldragruppen ja. Där har vi diskuterat föräldraroll, förlossning och amning. Sett förlossningsfilmer och amningsfilmer med en barnmorska som visar på ett tygbröst hur amningen går till. Mycket obehagligt - vuxna kvinnor och tygbröst för sällan tankarna till små hjälplöst fina barn... I samma film fick vi också se 60 sekunder av pappans roll under spädbarns tiden. Det var en man som dammsög, bar matkassar, plockade disk och bytte blöjor. Skönt - nu vet C vad som väntar!

Nu är det bara blomvattning och listputsning som återstår. (fortsätter jag så här är det snart ilfart till förlossningen...:))
/E

Nedräkning

Vilken lång natt! Jag har haft ont i rygg och höfter, varit upp och kissat tusen gånger och haft sammandragningar lika ofta. Tydligen andas jag väldigt mycket genom munnen nattetid vilket resulterar i slemhinnor lika torra som Saharas öken. När natten var över var jag lättad, men inte pigg tyvärr. Det var dagens gnäll, men faktiskt har jag självdistans nog att se det komiska. Hade jag ännu mer självdistans skulle jag lägga upp en bild på mig i den vita bodyn med röda hjärtan på som jag köpte igår. Jag måste verkligen se festlig ut med min mage, C skrattade nämligen tills han kiknade.

Nå. Idag bakar jag semeltårta till morgondagens sista pass på jobbet. Jag trodde aldrig att den här tiden skulle komma. Jag tror heller inte att tiden för förlossningen ska komma och ännu mindre att vi kanske håller vårt barn i famnen om +2 månader. Igår råkade vi se ett TV-program om graviditet och förlossning. Detta med bilder så detaljerade att vem som helst instinktivt kniper ihop benen.

/E

Tusende inlägget

Idag alltså fyra år tillsammans. C jobbat och jag har shoppade loss för flera hundra utan att prova en enda grej. Det är ju så krångligt med storlekar nu för tiden och så jobbigt att stå och kränga i ett provrum. Jag prickade rätt på vart enda klädesplagg iaf!


C klev precis innanför dörren med 4 rosor (en för varje år!) och geléhjärtan. Min fina! :)
/E

Ett år

För ett år sedan ungefär hade jag midja..

Jag sydde så många klänningar att jag tappade räkningen!
Det var nästan vår och jag var löjligt förtjust i småkakor..

och promenadskor.Sedan blev det vår och sommar till och med så vi åt frukost på balkongen. och middag. och lunch!
Det blir ännu mer sommar och vi hinner med auktionspicknick och en fantastisk sverigesemester i tält.Och under hela den här tiden tänker jag så mycket på bebisar att jag får svindel.
Vi åker till Hälsingland i september och jag är gravid i v 7.
Där vaggar vi min fantastiska systerdotter och tänker att det här är det viktigaste i hela världen.

Och det är det ju.

/E

Fruit

Strålande lördag. En solskenspromenad med C till en secondhandbutik där vi köpte en förtjusande keramikskål och skira gardiner.

Jag bjuder på bilder idag (kors i taket!)

Den frukt jag ätit typ dagligen under graviditeten. Apelsin alltså -vilken frukt! (tur att jag varit preggo under vintern kanske..)

Och en bild på mig i v 31. Ibland är det skönt att känna sig lite fin, och det gör man inte i mammabyxor upp till armhålorna - men i klänning däremot!

Klart slut! Nu jobba!
/E

Bakslag

Det här vädret paralyserar mig. Vore det inte för eftermiddagens vattengympa skulle jag ligga som nu i sängen under täcket tills C kom hem.

Denna dag är min enda lediga denna vecka. Kanske borde jag "ta vara på den", men det är en stressande tanke så jag bestämmer mig för att vila istället. Vila så jag orkar mina 4 sista pass på jobbet. Vila så jag orkar slå mig fram genom snön och stå ut tills marken blir bar igen. För det blir den va?

Sov du lilla vide än så är det vinter.
/E

Måndagen den sjunde februari

Det råder ingen tvivel om att det ligger vår i luften! Vi har till och med blåbärsris på köksbordet och jag kan cykla på bar mark nästan hela vägen till jobbet.

I helgen har mamma varit här! Lördagen bjöd på forsande ösregn och stadsstros (skoprovning, vilket kan få i gång vilket förlossning som helst) under paraply, söndagen på sol och ilsken vind, loppis och lunch i Gamla Linköping. Fint! Alla mammas minnen från hennes besök i Linköping består av måltider, fika och dåligt väder kunde vi konstatera.
Igår kväll var jag och C lite trötta så vi åt pizzarester och låg hela kvällen i sängen, åt apelsin och läste. Man borde verkligen äta fler måltider i sängen, det ger en sån lyxig ledighetskänsla.


/E