Jag känner mig som en ensam hemmafru. Det är inte alls en behaglig känsla. Så jag slår in magen i långkjol, drar på ökenkängorna, tar mina sammandragningar och går ner till stan för att flanera i vårjacka och kanske kanske äta en glass.Jag förstår inte hur stor jag faktiskt är förrän jag ser det på kort. Kanske får den kramande långkjolen vänta tills magen är long gone. Haha - jag ser ju inte riktigt klok ut, men det bjuder jag på!
Jag bakade nog jordens godaste solrosbullar med surdeg igår. Om ni undrar.
/E
5 kommentarer:
Jag önskar jag hade ngn som helst tid att vara hemmafrusällskap, för semlefika o sånt. Så fort det kommer en lucka så piper jag högt!
Ps. Du e superfin på bilden! :)
Åh ja Linda, gör det! Jag är alltid hungrig och sällskapssjuk. Typ. Utom ikväll, då ville jag bara äta cotron och ruccola.
Kram!
Åh herregud! Jag saknar dig med! Du är så fin på fotot att jag nästan dör! Jag var tvungen att kolla på det i två omgångar.. Jag kommer till dig när våren är här!
Helena - våren ÄR här! Jag har ju till och med vårjacka!
Och tack!
Waw vilken härlig kula! Högt upp ser den ut att sitta också. Vackert!
Skicka en kommentar