Ticktack

Våren är här, det kan inte förnekas. Jag har sett tussilago, krokus och musöron på träden. Graderna ligger ständigt på plus. Många skriver om hur ont det gör när knoppar brister, hur smärtsam vårens väckelse är, om den svåra kontrasten mot vinterns lunk. Men jag har inte ont i själen trots att en jätte-knopp snart slår ut. Hela vintern har jag sett och känt mig själv växa och jag är glad och tacksam över att snart få se den som tänjt ut min mage och gett mig så mycket utan att själv ha en aning växa utanför min kropp. Fantastiskt. Visst är det svårt och omvälvande med förändring, visst är kroppen lite trött, själen orolig och rastlös, men i huvudsak; Lycka.

Idag ännu en promenad på 3 km. Denna gång med sällskap av Tove, koltrastar och rådjur. Fint. Fika med mammor och blivande sådana i eftermiddag. Mammor får aldrig nog mycket fika.
/E