Det här med havandeskapsledighet...

Ibland slår det mig att jag egentligen bara går runt och väntar. 

Förbereder. Anpassar. Jag och min stora mage full av sparkande fötter och knän. Ibland måste jag hålla emot för att inte bli sparkad för hårt.

Det var det första mamma sa förra helgen - Oj vilken jättemage! Jag förstår vad hon menar nu när jag ser bilderna. Åter igen. Min kroppsuppfattning är lite skev.

Idag tog jag en kort och långsam promenad runt en park. Vaggandes med korta steg. Jag är inte alls lika hurtig, smidig och spänstig som för några månader sedan när jag promenerade till jobbet. Det hela har väl sina förklaringar...

Gravidyoga och simning går fortfarande bra. Tyngdlösheten i vatten och varma bubbelbad är magi för ond rygg. Trots att jag bara orkar simma i en kvart.

Det finns risk för att den kommande månaden blir den längsta i mitt liv. Kanske till och med längre än den sista månaden på jobbet.

Men det kommer ju att vara värt all väntan på denna jord. Och under tiden petar jag på min orkidé, viker barnkläder, tittar på vaggan och vilar.

/E