Kvinnodagen

Jag vet inte om den här dagen ska firas eller sörjas. Media rapporterar om kvinnor som finns (alltså statistiska siffror på framgångar för jämställdheten) och kvinnor som inte finns (statistik om kvinnors frånvaro i styrelser osv...). Aftonbladet bjuder på tung och upprörande läsning om kvinnor som dödats av sina män. "Folk på stan" som tillfrågas av media ska fira sina mammor eller inte fira alls. Fira på ni, men mors dag är ju i maj.

Jag tänker att det viktiga är att dagen uppmärksammas. Dagen hade ju inte behövts om kvinnor inte dödats av sina män, lyst med sin frånvaro i styrelser och på VD-poster, haft sämre lön osv..

Också detta tjat om "internationella mansdagen". Jag menar att ovan text och medias rapporter tillräckligt understryker varför en sådan dag inte finns (och om den finns 19/11? - varför den inte behöver uppmärksammas).

Jag själv då? Nä jag har inte demonstrerat på stan tyvärr. Jag har städat och bakat bröd vilket kanske låter lite gammalmodigt. Solrosbullarna råkar visserligen se ut som kvinnliga underliv och det kanske också räknas. Som nån typ av reclaim-the-vagina-aktion.

I övrigt lever jag med en man som är beredd att dela föräldraledigheten med mig. En man som vill dela karriär och familjeliv på ett sätt som gör att jag kan göra detsamma. Jag är glad för det eftersom hans steg i mot jämställdhet är lika viktigt och avgörande som mina. Jämställdhet är ingen kvinnofråga, det är en fråga för oss alla.

/E