Tusende inlägget

Idag alltså fyra år tillsammans. C jobbat och jag har shoppade loss för flera hundra utan att prova en enda grej. Det är ju så krångligt med storlekar nu för tiden och så jobbigt att stå och kränga i ett provrum. Jag prickade rätt på vart enda klädesplagg iaf!


C klev precis innanför dörren med 4 rosor (en för varje år!) och geléhjärtan. Min fina! :)
/E

Ett år

För ett år sedan ungefär hade jag midja..

Jag sydde så många klänningar att jag tappade räkningen!
Det var nästan vår och jag var löjligt förtjust i småkakor..

och promenadskor.Sedan blev det vår och sommar till och med så vi åt frukost på balkongen. och middag. och lunch!
Det blir ännu mer sommar och vi hinner med auktionspicknick och en fantastisk sverigesemester i tält.Och under hela den här tiden tänker jag så mycket på bebisar att jag får svindel.
Vi åker till Hälsingland i september och jag är gravid i v 7.
Där vaggar vi min fantastiska systerdotter och tänker att det här är det viktigaste i hela världen.

Och det är det ju.

/E

Fruit

Strålande lördag. En solskenspromenad med C till en secondhandbutik där vi köpte en förtjusande keramikskål och skira gardiner.

Jag bjuder på bilder idag (kors i taket!)

Den frukt jag ätit typ dagligen under graviditeten. Apelsin alltså -vilken frukt! (tur att jag varit preggo under vintern kanske..)

Och en bild på mig i v 31. Ibland är det skönt att känna sig lite fin, och det gör man inte i mammabyxor upp till armhålorna - men i klänning däremot!

Klart slut! Nu jobba!
/E

Bakslag

Det här vädret paralyserar mig. Vore det inte för eftermiddagens vattengympa skulle jag ligga som nu i sängen under täcket tills C kom hem.

Denna dag är min enda lediga denna vecka. Kanske borde jag "ta vara på den", men det är en stressande tanke så jag bestämmer mig för att vila istället. Vila så jag orkar mina 4 sista pass på jobbet. Vila så jag orkar slå mig fram genom snön och stå ut tills marken blir bar igen. För det blir den va?

Sov du lilla vide än så är det vinter.
/E

Måndagen den sjunde februari

Det råder ingen tvivel om att det ligger vår i luften! Vi har till och med blåbärsris på köksbordet och jag kan cykla på bar mark nästan hela vägen till jobbet.

I helgen har mamma varit här! Lördagen bjöd på forsande ösregn och stadsstros (skoprovning, vilket kan få i gång vilket förlossning som helst) under paraply, söndagen på sol och ilsken vind, loppis och lunch i Gamla Linköping. Fint! Alla mammas minnen från hennes besök i Linköping består av måltider, fika och dåligt väder kunde vi konstatera.
Igår kväll var jag och C lite trötta så vi åt pizzarester och låg hela kvällen i sängen, åt apelsin och läste. Man borde verkligen äta fler måltider i sängen, det ger en sån lyxig ledighetskänsla.


/E

Swisch

Jag insåg igår att jag ju är i v 30! Det betyder att en vecka flugit förbi utan att jag märkt det, v 29 fanns inte i mitt sinne. 30 veckor känns som en magisk gräns, det innebär att det är 10 veckor kvar till fullgången. 12 veckor kvar tills gränsen för övergången, vilket jag hoppas slippa bli. Jag har dock noterat veckorna i min kalender fram till v 42, i början av maj. Jag ska försöka minska risken för otålighet och ledsenhet på slutet. Statistiskt kommer jag att gå över tiden.

Igår låg det vår i luften. Jag och C gick en hal promenad i skogen och åt vårig lunch i form av halloumiost, kidneybönor och sallad. Nu är vår lediga helg tillsammans över och arbetsveckan är igång.

/E

Lördagsnöje.

Fick äta frukost i sängen även i morse! Denna gång med C som sällskap, vilket ju är tusen gånger bättre än att äta frukost ensam. Lördagen bjöd på stadstur, loppistur och en liten stol att ha i hallen (skönt om jag inte orkar balansera på 1 ben längre). Vi drömde oss också bort på barnklädesavdelningen och fick med oss några små plagg att rada upp i byrån. Eftermiddagen bjöd på semla hos Linda! Fint värre.

Åter igen kommentaren av en främling "OJ så mycket mage redan!". Jag tycker att storleken är befogad, har ju drygt 11 veckor kvar. Då får man väl lov att vara lite rund. Grr!

God lördag.
/R

Om att längta

Jag känner mig generellt som världens lyckligaste! Den stundande våren kommer, om allt går bra, att bli den bästa och mest fantastiska! Jag kan inte tänka mig en bättre tid att få barn på. Vårt barn kommer med våren. Jag ser framför mig barnvagnspromenader på grusig asfalt och vårfloder i dikena. Smältande snö och knoppande krokusar. Om tre månader har vi kanske vårt barn här! Det ska bli spännande att se hur livet förändras, saker omprioriteras och fokus förskjuts från oss själva till den här nya lilla människan som vi aldrig kommer att sluta oroa oss för. Calle kommer att bli den bästa pappan, och jag den bästa mamman till vårt barn som inte kommer lida brist på kärlek.

Nu tänker ni it's not all glamour and pink, och nej visst. Jag förstår att jag kommer att slita mitt hår över sömnlösa nätter och onda babymagar. Men jag vet att det är värt det.

Alla ovan känslor gör det svårt att lägga fokus på den vardag jag befinner mig i (läs: jobbet), därför är jag glad att jag endast har 3 veckor kvar att jobba. Det är nog för allas bästa :)

Sedan har jag minst/max 70 dagar att ställa om och känna in.
/E

Tisdag

Den långa helgen på jobbet är avklarad. Jag belönade mig själv med en semla igår och har idag spenderat hela förmiddagen i sängen, till och med frukosten åt jag där. Det är svårt att ta vara på enstaka lediga dagar inklämda mellan allt jobb. Jag anstränger mig för att vila fast min uppvarvade kropp tror att tempot ska vara högre.


/E

Fint

Jag har kunnat cykla till jobbet hela två dagar! Men idag kom det några snöflingor och minusgrader som förbjuder alla havande kvinnor att använda hjul istället för ben.

Jag jobbar i helgen. Jobbar, syr och äter 200 g choklad själv i sängen bredvid C. Skrattar högt åt en knäpp tv-serie och läser om förlossningar. Förbereder. Låg i sängen hela fredagsförmiddagen och tänkte på sånt man behöver.

Ikväll har vi mellan chokladätandet och tv-serierna tittat på små babykroppsdelar som flyter förbi genom magen. Det är fantastiskt. Och mer fantastiskt att det är vårt barn. Och mest fantastiskt att vårt barn snart ska ut i världen.

Snart. Ja det känns snart faktiskt. I princip bara 3 veckor kvar på jobbet. 3,5 om man räknar noga.
/E

Och snart har jag och C varit tillsammans i 4 år. Bilden är en av de första som togs på oss tillsammans. Korridorsfest i Ryd. Vi var ännu yngre då.

Tick-tack

Vi har haft en utmärkt helg! Det bar av till Sthlm där vi hade reunion med gänget från sjuksköterskeutbildningen med respektive. Trevligt och roligt på tusen sätt!

Idag är det exakt en månad tills jag får sluta jobba och bara gå runt och vänta/längta barn. Allt mitt fokus ligger ju graviditet, förlossning, Calle, nu och framtid. Det är så mycket jag vill ordna och fundera på att jag inte har tid att jobba, tycker jag. :) Hur gör alla kvinnor som arbetar hela vägen fram till förlossningen?

Hur som helst. Jag och C har för första gången köpt kläder till vårt barn. Det var rea på HM och vem kan låta bli. Jag slog även till på ytterligare ett par mammaplagg, för inte lär jag bli mindre.


I övrigt - nedräkning till våren.
/E

V26

Ja här har ni min "ovanligt stora" (inom situationstecken för att det är den kommentaren jag får) mage för v 26. Kanske bär jag vårt barn långt fram i magen, kanske är jag otränad, kanske har jag ett hav av fostervatten där inne. Hur som helst så är jag glad och fantastisk. Och andfådd, och lite sömnig.




Jag har nu bokat SPA-weekend för att fira mina och Calles 4 år tillsammans. Det blir en perfekt inledning av havandeskapsledigheten. Då ska någon ta hand om mina fötter, vid det laget lär jag inte nå dem själv nämligen :). Kanske får jag också köpa ett ton tyg på Söderköpings fantastiska tygaffär så jag har någonting att göra tills bebisen kommer. Troligen behöver jag också ett besök till strumpfabriken för inköp av stödstrumpor..


/E
(fråga mig inte om den svarta ramen runt bilden, det blev nå fel i bildhanteringsprogrammet..)

Vår i luften!

Nog är jag lite tröttare nu än för några veckor sedan. Den maniska sömnaden jag då ägnade mig åt tar så mycket energi nu att jag blir trött av att bara titta åt mönsterarket och det pussel som där behöver läggas. Sömnad är alltså inte helt okomplicerat, så idag har jag istället bakat bröd! Tekakor och frallor med pumpa- och solrosfrön. Inte heller helt okomplicerat, men helt klart utan pusselbitar. Belöning: Nygräddade tekakor med ost och jasminte. Mums!

Denna våriga januaridag bjöd också på en kort och hal promenad. Jag längtar tills min kropp och mitt sinne klarar lite hårdare fysisk aktivitet. I nuläget är stavgång en killer så löpning eller gympapass är inte att tänka på. Dock vattengympa för gravida som börjar på fredag - hej tyngdlöshet! I övrigt är jag nöjd om jag orkar gå mina 20 minuter till och från jobbet.

Imorgon ska jag vara rysligt inaktiv så jag orkar jobba på kvällen. Förhoppningsvis är det lite lättare på avdelningen, rent fysiskt.

Nu är sista brödplåten ur ugnen och jag ska nog sova ett slag på C's bröst innan det är dags att laga middag.
/E

Countdown

v 25
"Nu växer magen och blir tyngre. [...] Kramper är vanligt och kommer att vara det även längre fram. Undvik att knipa med tårna. [...] Det kan hända att du lättare blir andfådd nu.."


Jag skulle vilja säga att magen har vuxit och blivit tyngre sedan v 15, att jag fått kramp/sendrag när jag knipit med tårna sedan V.22 och att jag varit anfådd sen typ.. dag 1.

Det är säkert heeelt normaalt det också! :)
/E

Aje!

Jobbet är tungt nu. Människor är tunga, särskilt när man redan bär på en liten dito. Magen hindrar att göra nära lyft, vilket ju gör att jag lyfter mer med ryggen. Igår på jobbet var jag sittande i 40 minuter, resterande 465 minuter stående, gående, släpande och bärande. Resultatet självklart trött rygg, sammandragningar, trötthet och framförallt lärdom: det är inte värt det. 10 timmar i horisontalläge har delvis rått bot på detta. Idag ledig, sedan på't igen.

Inser att mitt arbete inte helt går hand-i-hand med alla rekommendationer som "tänk på din hållning och vila mycket!". Dock 6 veckor kvar till havandeskapsledighet.


I övrigt gör jag allt som står i min makt för att undvika calici (vinterkräksjukan). Vi får se hur länge det håller.
/E

Hej och välkommen 2011!

Vi firade en lugn nyårsafton och hann med både krovgrillning, nyårsbad och 3-rätters. Nyårsafton blir som allra bäst om man gör någonting tillsammans utomhus på dagen, annars blir det så få timmar att fira.

Jag får bjuda på några bilder från 2010's sista dagar.

Juldagspromenad i borås

24-veckors magen

Nyårsafton vid Rosenkällasjön.

Jag tänker inte summera 2010, iallafall inte nu. Jag kan bara se framåt - för i år ska vårt barn födas!

Gott nytt år!
/E

Om helgen och sömnad

Jag har haft en löjligt härlig helg! Min fina vän kom på besök och jag har varit långledig. Finbesök av detta slag innebär alltid trevligheter. Bland annat utflykt till Jofotex i Söderköping (efter "viss" omväg...), den största tygaffären någonsin! Vilket paradis av inspiration! Jag har lånat alla böcker om sömnad på bibblan så nu ska det sys småsmå sparkdräkter, skötväska, filtar, bodys och allt ni kan tänka er. "Ska vi ha ett sånt stackars barn som bara har hemsydda kläder?" undrade C :). Jag handlade inte ett enda tyg att sy egna kläder av. Dels för att jag inte kan tänka på någonting annat än att vi ska få en ny liten människa, men också för att det är svårt och inte så inspirerande att sy till gravidmage.

Angående magen så ser vi nu fosterrörelser (och nästa vecka slipper jag kalla den "foster" - då räknas den nämligen som bebis!) genom magen. Igår var det en jäkla fart, kanske fick den en sockerchock av allt godis...

Julafton närmar sig. Alla klappar är inslagna, RockyRoaden är gjord, planerna är smidda. Jag inleder självaste aftonen med att vara sjuksköterska, och firar därefter aftonskvällen i Borås.

Det tas alldeles för lite kort dessa dagar. Åtgärd!
/E

Loppisheaven!

ÅH idag var jag i himlen! Besökte stans bästa loppis för husgeråd. Jag blev nedsläppt och lämnad ensam i deras stökiga källare. Jag ropade ett högt WOHO och satte igång med grävandet och rotandet. Kommer ut (faktiskt innan solen gått ner) med ett gäng ramar, en ljusstake 60-tal, en klänning (som kanske passar på min kropp i sommar när den som bor där inne kommit ut) och lite annat. Vansinnigt inspirerande!

Källaren är fortfarande full med intressanta saker. Bland annat en såndär 50-talsbebissäng på ben i rotting, en vagga (som förvisso gungar i fel riktning..), en förtjusande trädgårdsmöbel, tusen pälsmössor och hundratusen porslinsgrejor. Jag är snart tillbaka ska ni se!

Det här känns extra bra just idag, för jag var lite ensam och omunter i den här staden. Ensamlunch är något jag ofta njuter av, men på sista tiden har det blivit några för många.
/E

Dumdumle

Vecka 23 inleds med ett felvänt dygn och jag kunde omöjligt vakna till liv innan klockan slog 12. Jag får nog den resterande delen av dygnet lägga krut på att återfå normala mat- och sömnvanor. Efter jag ätit några dumlekola alltså...

/E

Ugglar på jobbet.

Jag jobbar natt nu. En avklarad, en kvar. Den sista natten så långt ögat kan nå! Inga fler nätter inplanerade under graviditeten. Det är jag så tacksam för!
Denna natt var fullspäckad och tröttsam för ryggen. Skönt att kunna sträcka ut sig i personalrummet innan det är dags att promenera hem. Jag har sovit bra, men är trött så trött. Tänker mig att en kaffe och en chokladbit kan pigga upp mig, annars råder inget annat bot än ytterligare någon timmas sömn innan det bär iväg.


Hela dagarna försvinner. Finast av allt är att komma hem på morgonen och krypa ner bredvid C för att sedan vakna till när han försiktigt drar ner persiennerna, smyger ut och drar igen dörren.
/E

Väntan..

Vi har 128 dagar kvar till beräknad förlossning. Det känns som en evighet ibland. Ibland känner jag mig så peppad och förberedd att jag inte för allt i världen kan förstå hur många månaders väntan och längtan det är kvar. APRIL liksom. Det kommer ingen bebis förrän till våren!! Igår kunde jag inte somna för jag tänkte på små babybyxor med fötter i randig plysch.

Det är underbart att vänta barn nu. I går vaknade jag av fosterrörelser! Och idag sparkade den hela tiden medan jag låg i tandläkarstolen. Det är också läskigt, det finns så många tänk om.. men så kan man inte tänka! Jag vill, trots alla ta inte ut saker i förskott så vill jag handla småsmå kläder, sängkläder, sticka en filt och köpa en vagga. Men jag ska hålla mig i skinnet några månader till.

Jag får ofta höra att jag är väldigt stor, ovanligt stor som jag förstår det. Själv är jag dock övertygad om att jag är normalstor (efter som "normal" i detta fallet är i princip allting!). Nu snart 22 fullgångna veckor.


/E

Självklart önskar jag mig inte en prematur bebis. Jag vill att den ska gräddas där inne heeeela den långa vägen fram till våren.

Orken?

Idag efter jobbet gick luften ur mig och jag pös ihop på en soffa i norra entrén. Aldrig tidigare under graviditeten har jag varit så trött att jag inte orkat gå den 20 minuter långa promenaden hem! Jag åt en smörgås och C fick hämta. Sedan masade jag mig runt ica maxi på pin kiv.
Väl hemma fick jag skjuts hela vägen fram till dörren! Äntligen fick jag sträcka ut mig! C den härliga finingen körde till och med igång min avslappnings-CD för gravida (fick den med en gravidtidning) och nu är jag åter människa, utan både ryggvärk och migräntendens. TACK!


Har också bevis på att magen är större ibland. Imorse på väg till jobbet kunde jag knäppa jackan, men inte på vägen hem.
/E

Advent

Oh Herre vad stor magen är på bilden nedan! Är den verkligen så stor hela tiden? Tror själv att det varierar i storlek och ofta är lite mindre, eller så är det åter min kroppsuppfattning som är lite skev. En annan sak som är skev är min dygnsrytm. Jag är ju egentligen inte en kvällsmänniska, men senaste dagarna har jag gått till sängs sent och vaknat lika så. Det sistnämnda betydligt mer frustrerande än det första. Jag blir stressad när "hela dagen" försvinner, så idag har jag tvingat mig upp.

Jag har inte jobbat på mer än en vecka, oerhört skönt. Dock har ju halva tiden gått åt till tentapluggande, men ändå så härligt med en paus från jobbet. Nu kan jag jobba med ny energi när jag börjar i eftermiddag.

Igår blev det mysigt lussekattsbak. Det gick fort och vi fick till en himla bra deg! Jag pysslade även ihop några marsipanfigurer. Så igår bjöd vi vänner på adventsfika med glögg och hela baletten.

/E

Mättnad

Julbord med jobbet ikväll och sällan har jag varit så mätt. Det kalla bordet och efterrättsbordet var bäst. Mycket gravidprat såklart, eftersom jag och en kollega ska ha barn samtidigt.

Min kroppsbild har inte riktigt hängt med i magens utveckling. Jag kan fortfarande få för mig att jag nog alltid har sett ut såhär, tills jag fastnar med magen i en smal passage eller ser mig i spegeln. Dock i mitt huvud är jag fortfarande ganska småmagad. Bilden är tagen denna vecka, alltså 21 gravididetsveckan.

/E

Fredagens

Vi har DN-helgprenumeration nu. Det är lyxigt, när jag är ledig som idag. Redan igår tänkte jag glatt på den frukost jag skulle äta. Turkisk yoghurt med färsk kiwi, min nya passion. Tjock, fet och krämig som yoghurt utomlands.

Igår kokade jag ihop en kola med kanel- och chokladsmak. Det var varken så enkelt eller så gott som jag hoppades. Och nu måste vi tack vare det experimentet köpa stålull.


C kände första riktigt tydliga sparken igår. Min kära.
/E

Att veta vad man behöver

Den senaste veckan jag har varit stressad och trött i tentaplugget. Igår när allt var över och jag kom hem gick allt per automatik. Jag vet vad jag behöver för att komma igen. På centralen hade jag stegat bestämt mot pocket shop, plockat tre väl valda titlar ur topplistan (inga deckare, jag väljer böcker efter titel, framsida och första raderna på baksidan) och betalat den dyra slanten med nöje. Väl hemma, efter middagen tände jag alla ljus i vardagsrummet och kröp ner med en kopp te och en bok under den filt som farmor har vävt. Ensam hemma i total tystnad. Sedan ett ilande varmt bad med samma bok.

Så nu när jag tagit hand om min havererade kropp och själ (haveri, nå viss överdrift) ska jag fortsätta med vårt dito hushåll. (Komiskt är det antal krämer jag använde till den havererade kroppen.. 7 st inkl tvål och shampoo, ni kan tänka er hur mjuk jag är!)

Jag vet hur jag tar hand om mig. Det är skönt att veta. Och, jag klarade tentan!
/E

NU ska gastrokursen förhoppningsvis vara överstökad. Efter en del tågdramatik är tentan skriven (ersättningsbuss i sista sekund linköping-norrköping. Därefter ståendes med någet utanför Flen en timma), och jag tror att det gick vägen.

Sedan vips var jag i Stockholm för att luncha och fika med fina flickor! Sagt och gjort. Vilket bra kursavslut!

Efter ytterligare lite tågdramatik är jag nu hemma. När vi skulle lämna Stockholm hade lokchauffören tappats bort. Vad gör man då? Jo, man skrattar åt det absurda. En chaufför kan alltså försvinna bara sådär.

Nu hemma med väskan full av skönlitteratur. Julmys i raggsockar under tusen filtar är det som gäller hädanefter. Helst med ingefärskola och Rocky Road, men jag får nog hålla mig i skinnet lite på den fronten.
/E

Det finns inget dåligt väder...

A och O dessa härligt kalla dagar är varma skor, annars blir det ju inte riktigt lika härligt. Därför är jag sjukt nöjd med förra vinterns köp i Åre. Skor från Keen som klarar -30 grader. Jag har aldrig frusit i dom.




Tänker mig att jag snart behöver en varmare jacka och kanske till och med ett par täckbyxor. Problemet är den här kulan som kommer att växa till. Undrar om den får plats i min gamla dunjacka? Isf ska jag be min mamma att faxa hit den.

/E

Vinterpromenad

Tog med mig kameran ut. Lekte med slutartiden tills batteriet tog slut, men hann nog aldrig riktigt få till det. Bilderna är inte alls så krispiga och vita som i verkligheten. Vitt blir gärna blått, tydligen. Hm. Vackert var det iallafall, -10 grader. Precis så som vintrarna ska vara!

Sedan om man är trött så kan man välja att snövallar som berg omöjliga att bestiga, icke-plogade vägar och mörker. Tittar man igen så ser man, det är faktiskt ljust!
/E

Första advent

Vi har tänt ljuset och jag har ätit risgrynsgröt. Efter ett par timmars pluggande av överviktskirurgi och ERCP promenerade vi till Gamla Linköping och mötte Julia för adventsmarknad, i full snöyra. Mysigt! Tur att vi fick ett bort på cafét så vi kunde tina lite och äta saffranssemla - det bästa av två världar.

Nu efter promenad i nysnö tillbaka är jag ordentligt trött och har lätt ont i magen. Det finns det dock inte riktigt tid till för nu ska det pluggas akut buk.

3 dagar till tenta, sedan hoppas jag på vila och julmys.
/E

Tentaplugg??

Nu är vi förberedda på adventsfirande. Jag fick viga kvällen åt städ och julpiff efter någon timmas plugg, mer studier än så hade jag tydligen inte ro med.

Vi har även tittat på ett hus att hyra, dock blir vi nog inte lantbor trots idyllen, vilken vi ju inte behöver gå miste om förvisso. När helst vi vill står Tinnerö Eklandskap där i all sin vinterprakt redo för korvgrillningar, utflykter och promenader.

Nu när jag lagt huslivet åt sidan och förstått att det är i den här lägenheten vi kommer att tillbringa första tiden med vårt barn har jag blivit smått galen. Jag vill fixa, sortera och slänga. Skåpen är fulla av onödigheter, och hur i all vääärlden ska vi få plats med ett litet liv i detta kaos (ungefär). Ikväll började jag med att skicka alla Vårdfack-tidningar i sorteringen, varför har jag sparat dem!? (och varför slänger jag dem.. bebisar spenderar troligen väldigt lite tid i tidningsställ).

Det är lätt att bygga en lång inköpslista. Tur för vår ekonomi att vi aldrig drar oss för att köpa secondhand, utan snarare föredrar detta. Ändå - hur mycket saker behöver man egentligen? Behovet av en skorstensfri kamin, min senaste fixidé, kan knappast vara stort. Dock en ordentlig fåtölj för trötta ryggar och stora magar!

/E

Ultraljud v 19+3

Ultraljud nr 2 avklarat "utan synliga avvikelser", som det står. Det är faktiskt helt otroligt att ligga där med käraste C bredvid mig och titta på vårt liv som jag bär i magen . Vi fick se en spark samtidigt som jag kände den. Otroligt! Väldigt skönt att se att det står rätt till där inne, jag vet ju så mycket om allt som kan gå fel..


Nu ska här kokas risgrynsgröt, pluggas, drickas glöggte och kanske bakas en saffranskaka. Och sova. För inatt ska jag jobba. Tror att det kommer att gå bra, förra nattperioden var jag i lite mer fysisk och psykisk obalans i min tidiga graviditet.
/E

Sjuksköterska

Gastroenerologin är snart slut. I 10 veckor har jag varje onsdag tagit mig till hufvudstaden och lärt mig allt om mag-tarm-sjukdomar, samt serverats husmanskost av en bastant kvinna med lätt skäggväxt. Fint på något sätt, hon göder oss. Hon passar särskilt också eftersom sjukhuset ser ut att ha stått i Sovjet eller liknande. Dock bedrivs ju där ganska avancerad vård, så jag antar att det är där pengarna hamnar snarare än i renoverings-potten.. Man sysslar heller inte mat matransonering, så vitt jag vet.

Jag har även lärt mig (igen) att det är svårt att vara sjuksköterska. För att inte säga omöjligt. Kraven är stora från patienter, anhöriga och samhället i allmänhet. Det känns ibland omöjligt att leva upp till och optimal vård verkar inte kunna uppnås. Dessutom ökar kraven ständigt, men inte bemanningen. Varje utveckling av vården blir till ytterligare en arbetsuppgift. Vi ska ju vårda patientens alla delar; den fysiska, psykiska, sociala, kulturella och andliga. Redan där förstår man att det är svårt. Särskilt när utbildningen i princip saknar andligt och kulturellt perspektiv, och den ständiga tidspressen gör att dessa delar prioriteras bort. Vi utför också så mer och mer rutinarbete som inte är direkt kopplat till patientvård. Det senaste nu dagliga temperaturmätningar av mat och köksvaror, utöver de redan befintliga städen av avdelningsutrymmen...



Nåja.
Motionen var inte riktigt lika skön i morse kl 05.40 som igår. Jag fick nämligen springa genom snön till tåget för att hinna.. Knyttet fick ett abrupt uppvaknande och sprattlade hela förmiddagen. Fantastiskt fint. Förstår också att det inte vore omöjligt att jogga som träning trots mitt tillstånd. Är oerhört tacksam över den hittills obefintliga foglossningen.
/E

Promenixen

Det har snöat sedan inatt. Mest sidledes, så det är svårt att säga hur mycket som egentligen landat på marken. Dock tillräckligt för att vi alla ska förstå att hösten är förbi. Det innebär att jag idag fick lämna cykeln hemma, klä mig för krig och promenera till jobbet. Skönt med motion.


Lugn dag på jobbet. Knyttet har puffat så snart jag suttit stilla. Efter promenaden hem via staden lite spänt och ont. Nu har jag iaf inhandlat järntabletter på barnmorskans order. Dock ett mycket bra järnvärde, men ett -för att vara gravid- för lågt ferritin (järndepåer).

Ja. Jag är gravid. Ibland kan jag inte tror det!
Lindas mossaka till middag!
/E

Om semestern

I somras skrev jag att semesterbilderna får visas i November när allt är grått. Dock är allt vitt idag, men jag bjuder på gröna bilder.

Vi tältade oss upp från Linköping till Östersund med trevliga stopp
Det lagades och åts en del trangiamat. Här i Gävle, där var det 25 grader i vattnet.

Jag tog så många kvällsdopp att det är omöjligt att räkna! C's är lite mer lätträknade..

Vi besökte Falu Koppargruva

Åkte lite båt (lägg märke till mina väl valda örhängen :))

Också blev jag moster! Här 48 timmar gammal Felicia!

I Hälsinglandet cyklade vi

in till Bollnäs för att fira min 25års dag med Grekis mat. Jag fick ett tält för att mamma och pappa dog av skratt när jag sa att vi campade i ett 1,5-mannatält.

Vi cyklade mer! Dressin i Delsbo. Det var fantastiskt roligt! Men bullrigt så vi fick huvudvärk. Vi stannade vid en sjö, jag badade, och vi åt köttbullemackor.

Vi var kära

och knäppte en del knäppa kort.

Här bär jag hatt i Gävle och tror att jag är gravid. Det var jag inte :)

Så bra vi hade det! Nästa semester ska vi vara tre!
/E

Calles födelsedagspresent.

Vi spenderade fredag-lördag här. På Ombergs Turisthotell. Där åt vi en 4-rättersmiddag, den bästa vegetariska någonsin i säkert 3 timmar medan snön föll. Fantastiskt mysigt lyxdygn med övernattning och god frukost. Verkligen att rekommendera.

Idag 19 fullgångna veckor. Wow. Hälften snart avklarat, antar att det är de tyngsta veckorna som återstår.

/E

Fredagsmys

Hej!

Det finns ett litet lager snö efter natten. Senaste dagarna har bjudit på ett par minusgrader. Jag har stickat ett par pyttesmå babyvantar, men insåg att det kanske är vår när barnet kommer. Det kan ju vara maj! Vill bebisar ha ullvantar då? Nåja. Så snart jag var klar lade jag upp för en matchande mössa, som jag inte färdigställt utan istället satt igång med en liten filt på stora stickor för snabbt resultat. :) Jag har verkligen babynoja. Läser alla bloggar jag vet, längtar och oroar mig. Skrattar högt åt alla knäppa barn. Jag har blivit en sån där gravid-tönt som får dimmig blick av att bara se en barnvagn. And i like it!

Igår natt drömde jag att jag vaknade av en värk och plopp så kom en liten flicka med kritvitt spikrakt hår. Hon fick heta Ester och det gjorde förfärligt ont att amma. Inatt har jag istället åkt snowboard i Litsbacken.


Jag känner fosterrörelser dagligen. Det är fantastiskt.
I eftermiddag åker vi i väg för att fira Calles födelsedag (han fyllde i September, först nu har vi tid).
Nu snöar det igen.
/E


Önskar att jag kunde bjuda på en bild, men eldräven, min webläsare, accepterar inte det just nu.

En dröm

Ibland tror jag inte att jag är gravid, att jag har drömt eller inbillat mig, detta trots att vi varit på ett ultraljud och lyssnat på hjärtljud. I morse letade jag fosterrörelser i den lilla puckeln som finns under naveln. Det enda jag kände var min egen puls starkt pulserande, någon påstår att det också kan vara bebisen som hickar, vilket skulle vara konstigt om den gjorde exakt i takt med min egen puls. Igår tror jag dock att jag kände hur det knackade från insidan. Det är överväldigande att bära ett liv.

Idag går jag in i vecka 19.

/E

Bästa söndagen, utan bilder!

Jag önskar att jag kunde visa er vilken fantastisk söndag jag har haft! Men jag är ju inte en sån som alltid har kameran i handen och tar fina lite drömska bilder, tyvärr. Jag önskar att jag var, för såna bloggar är ju lite roligare att besöka.

Men. Iallafall. Bästa långfrukosten (här hade det kanske varit en bild på juice och te), sedan låg vi i sängen hela förmiddagen (bild på ljusa sängkläder och en arm med en bok) och läste de pappaböcker C fått av mig i du-ska-bli-far-dag-present. Jag grät mest för det är så fint och fantastiskt allting. Sen somnade jag lite och vaknade för att göra pannkakslunch (bild igen), lyxigt nog!

Eftermiddagspromenad (bild på regnig rydskog och rosiga kinder) och kaffe med Julia och nu laddar jag för fisk till middag. Fisk är nog det godaste jag vet, på delat första plats med fantastiskt viltkött hos mamma och pappa.

/E

Göms i snö

Snön smälter och allt är blött och halt. Vi har tvättid för första gången på år och dar', vilket helt plötsligt gör lördagskänslan till söndagsdito. Det blir trevligt att få någonting att ha på sig åtminstone.

Mitt väntade besök blev en sjukling och kunde inte komma så helgen blev genast lite mindre festlig och fartfylld. Istället stickar jag babyvantar och får tiden att gå. Igår åt vi kantarellsås till pasta och festade till det med ett alldeles fräscht Grey's Anatomy och godis.

Jag var ledig igår också, lyxigt nog. Firade med klipptid och ensamfrukost på choklad-fiket. Valnötsbröd är aldrig fy skam. Nu har jag åter page och just i dag två små myrtofsar, livet blir lite mer lekfullt i tofsar. Sällskapade med Tove och köpte en klänning med magutrymme, inte för att jag behöver så särskilt stort just nu, men jag lär inte bli mindre direkt :). Nu återstår bara ett litet behov av glada tights som räcker upp till armhålorna. Och en Bola.

Det här dagen kräver en promenad.
/E

Åh vinter!

Vi har så fantastiska dagar! Nästan som hemma, fast med mindre snö. Idag såg vi solen gå upp i rött över snön från sjukhusets 8e våning.

Jag har tagit helg nu och väntar finbesök! Livet är gött! En av helgens planer är att införskaffa en kjol, tights och klänning med plats för växande mage. Utöver detta: NJUTA!
/E

Mitt i vecka 18

På begäran från Norge, en bild på mig (oss?)

Vinter!

Ojoj! Här snöar det i alla riktningar och har så gjort sedan kl 06! 2-3 dm har landat i ett vitt fluff på marken. Barnen verkar urförtjusta och outtröttliga när det gäller pulkaåkningen, föräldrarna ser lite tröttare ut, släpandes på barn i pulkor upp för kullen. Det är inte så där vadderat tyst som vintern kan vara, vinden viner kring öronen. Jag gav mig på en sladdrig cykeltur hem, men det var nog första och sista denna vinter. Imorgon får det bli en mer stadig promenad till stationen innan det bär av mot Karolinska för kurs.


Ja. I övrigt kan konstateras att tiden går och halva graviditeten snart är förbi. Vansinne, i början tyckte jag att veckorna segade sig fram i lägsta möjliga hastighet. Sedan ultraljudet var gjort, jag berättade på jobbet och började må bra så har tiden rusat!

Alla helgon

Vi har haft en fasligt fin helg med Calles föräldrar. Två kyliga men soliga promenader, gamla Linköping, Flygvapenmuséet (som verkligen var över förväntan) och god mat. Helgerna får så mycket högre kvalité med lite aktiviteter och besök.

Jag har även märkt att jag efter sådär 15 veckor åter tycker om kaffe! En fantastisk upplevelse med måtta.
/E

Bygga bo

Jag har fått mani på att städa ur och sortera bort. Har slängt så mycket gamla papper från sjuksköterskeutbildningen, och därmed bantat samlingen från 5 pärmar till 1! Möblerade även om om fick en trevligare arbetsplats bredvid Calle. När han kom hem från jobbet tänkte han "jaha, nu har det börjat - boandet!". Ni vet, när den blivande mamman ska piffa, ordna, städa, baka och helst flytta för att bebisen ska få det bra. Dock vet vi ju alla att bebisar sällan kräver nybakt bröd, sorterade skåp och nyrenoverad badrum..

Jag har nu äntligen lyckats äta mig mätt. Har varit hungrig i sådär 2 dygn (och det trots vardagarnas vanliga måltider..), men med några jättetacos i magen är jag så nöjd som man kan bli!

Nu får jag vila upp mig efter storröjet & en dag bakom skolbänken - soffläge!
/E

Om det hela

Jo det här med att vara gravid. Jag är besviken över att den så kallade "gravid-glow'en" lyser med sin frånvaro, och istället är det min forna tonårshy som lyser fläckvis i rött. Jag var de första 10 veckorna också besviken över att det inte är en dans på rosor att vara gravid. Länge var jag också förbryllad över min runda mage, det var tills jag förstod att livmodern inte alls är stor som en grapefrukt längre, utan nu når strax under naveln. Inte konstigt att det putar lite..

Calle är nog mest road över att min aptit kan slå till när som helst under dygnets alla timmar - även precis efter middagen, samt förvånad över att en människa kan kissa så många gånger per natt och ändå hinna sova. Kanske väger jag upp de minuternas sömnbrist genom att sova middag nästan dagligen.


I övrigt fasar jag lite över hur stor jag faktiskt kommer att bli - hur ska jag hålla balansen i vinter och kommer jag orka promenera till jobbet?

Men det är väl sånt som löser sig av sig självt.
/E

Rund

Efter en rejäl bloggpaus är jag redo att outa det största som har hänt. Fast ni vet ju redan. Den 17e april beräknas en liten miniemilie+calle komma till världen. Tänker mig att det blir en rödblond liten sak med stora fötter och solkänslig hy ;).

Jag har nu gått 16 veckor och mått bra åtminstone 6 av dom.


Så det så!
/Emilie

Fantastiskhet

En fantastisk helg i fantastiska Jämtland. Ett fantastiskt dop för fantastisk systerdotter. Jag sjöng en fasligt fin sång av Dileva, inte ett öga var torrt - inte heller mitt vilket försvårade stadigheten i min röst en aning. En snabbvisit i rasande fart och en oerhört lång hemresa. Allt jag önskar mig nu är en teleporter, så jag kan träffa dem oftare. Till exempel en helt vanlig tisdag för te och tunnbröd i soffan. Eller en fredag för helgmiddag och mys. Är detta regression? Nä. Det är nog bara kärlek.

Och med en teleporter skulle man kunna bo var som helst och ändå ha alla kära inom räckhåll.

Jag önskar mig också ett hus. Så jag får uppleva naturen mer. Jag vill ha drivor med snö på vintern, högar med löv på hösten, pölar av smältvatten på våren och fång av blommor på sommaren.

Jag är trött idag, vilket främst förklaras av att vi kom hem till lägenheten kl 02.30 inatt och att tågresor inte ger så särskilt god sömn, utan mest nackspärr och sur min.


I övrigt mycket goda nyheter på jobbfronten, dessa får jag dela med mig av längre fram.
/E

Ljuset i tunneln

Nu är jag äntligen ute på andra sidan av en nattperiod och får åter skåda dagens ljus. Trots att jag bara jobbat 7 nätter på 2 veckor så känns det som att jag jobbat natt i månader. Jag trodde aldrig att det skulle ta slut. Men det gjorde det. Såklart. Sista natten med lite drama som avslutning på det hela.


Nu resten av denna söndag iförd flanellskjorta som tydligen gått och blivit trendigt.
/E

Inte byggd för detta

Den positiva attityden börjar sina och jag är utomordentligt matt. Inatt var jag så trött att jag såg dubbelt, bara det känns ju som en patientfara. Inatt tredje natten, sedan äntligen några dagars ledighet. Nattarbetet sliter verkligen på kroppen och jag har varken matlust eller ork att peppa mig själv. En förödande kombination.

Det är lätt att drabbas av flykttankar. Typ jag säger upp mig och åker till Svalbard. Eller något i den stilen. Där skulle jag ha både tid och plats för mig själv och det som är viktigt på riktigt. Och Svalbard ska ju vara fantastiskt vackert, och det är plåster för en trött själ.

/E

Inatt inatt

Berlin var fantastiskt bra. En stad att besöka igen, helt klart. Minisemestrar är det bästa jag kan tänka mig nu och så fort vi var hemma ville jag åka bort igen. Åka bort med C som fint sällskap. Ta det lugnt, bo fint, äta gott, bada och sola.

Istället går jag in i en period av nattarbete. Första natten av sju är avklarad och jag var relativt pigg fram till 05, det är nog rekord. Det är otroligt hur hårt jag sover efter ett nattpass. Knappt hinner jag lägga mig ner innan sömnen kommer, sedan vaknar jag inte när C pussar hejdå.
Jag behöver anstränga mig för att hålla positiv anda under nattperioden. Helst vill jag slippa dom, för jag gruvar mig i veckor innan de kommer. Den ekonomiska biten peppar inte särskilt heller, natt-OB är inget att hänga i julgranen direkt (ob inom landstinget överhuvudtaget).


/E

Käraste världen!

Jag tror så här. Låt oss visa att vi gläds åt invandringen, mångfalden och den lärdom vi kan ta av andra kulturer. Låt oss samlas och visa allt positivt som mångkulturella samhällen ger. Detta istället för att rikta vår fulla ilska och vårt missnöje mot SD (som ju egentligen bara behöver en kram och ett par år i ett annat land). Ilska mot ett enskilt parti ger nog inte önskad effekt. Jag tänker mig däremot någon slags fest! En jättefest i kulturens och kärlekens namn för ett öppet Sverige! Kalas är just vad vi behöver nu. Då kommer fler att se hur människor berikar. Rasism handlar, tror jag, i första hand om okunskap och rädsla. Det vi inte känner till räds vi. Helt i onödan.


Det här valet är för övrigt ett fjasko och DN åker räkmacka på det.

Calle fyller år. Hipp hurra för det! Jag väckte honom med sång och finfrukost. Han önskade sig en upplevelse, så en ledig helg åker vi iväg på mys bara vi två.
/E

Hobbyarbete

Jag tänker på alla som arbetar med sina hobbys. Som skriver en blogg och lever på det. Som säljer sina hemmasydda klänningar. Som bakar och skriver en kokbok. Som skriver böcker eller krönikor. Jag tänker på dem och avundas.


Om man arbetade med sin hobby så skulle tiden aldrig vara ett problem. Tänker jag.

Kanske kan man vända tänket och se sitt arbete som en hobby. Hobbysjuksköterska. När någon frågar vad jag ägnar mig åt, ni vet "vad gör durå?" så ska jag svara: Pttja, jag är lite av en allt-i-allo-sysslare och livsnjutare. Hus och hem, husmanskost, lite sjukvård och sömnad.
/E

Efter valet

Den huvudsakliga besvikelsen efter valdagen bottnar i det faktum att SD fick 20 mandat. Över 300 tusen svenskar är alltså fulla med skit och fördomar.

Så vad gör vi nu?

Jag tänker mig bevittna SD's förfall och totala maktlöshet. Jag tänker mig att 300tusen svenskar kommer förstå att avvisning och utvisning av invandrare inte löser något av de problem som Sverige har. Jag tänker mig att detta är första och sista gången ett främlingsfientligt parti (a.k.a ett rasistparti) får mandat i regeringen. Att "invandrare står för mycket skit", som jag hörde idag, är fel. Vi svenskar står för skiten när vi inte släpper in dem i samhället, inte välkomnar dem, inte är lyhörda och inte kan eller vill förstå andra människors kulturer.

Jag önskar att SD och alla de 300tusen människorna som röstat på dem får fly till ett annat land där segregationen är stor och det enda alternativet är att leva på bidrag, eller inget alls. Sedan kan de komma tillbaka och berätta om hur lätt det var att slå sig fram bland myndigheter och lära sig språket.

USCH
/E

Fina dagen!

En fantastisk dag hittills. Varm choklad och fina smörgåsar till frukost med min älskade. Rask promenad med gåstavar och P3 morgonpasset. Nu en varm dusch. Därefter tar jag på mig gåbortskorna och går till vallokalen för att lägga min röst. Som Maria W (Mp) sa på torgmötet i Linköping: Det här valet handlar inte så mycket om hur mycket pengar vi ska få i plånboken, utan mer om vilket samhälle vi vill ha.

Tittar nu på gårdagens partiledardebatt och blir bara mer och mer övertygad. Min ilska gällande dessa utförsäkringar av sjuka människor är omåttlig. När människor utförsäkras eller assistans dras in får dessa ibland läggas in på sjukhus, för "ohållbar hemsituation" som det heter, eller för psykisk ohälsa. Det kan ju ingen mena är att korta vårdköer eller minska belastningen på akutmottagningarna. Som jag håller tummarna för regeringsskifte!

I övrigt mycket skönt att höra en debatt där de den största tiden inte pratar i munnen på varandra, till skillnad från gårdagens Debatt där Jimmie Åkesson aldrig kan vara tyst när någon annan pratar utan hela tiden försöker dementera sina egna påståenden. USCH! Rösta rött, rösta blått om ni måste, men rösta för allt i världen inte rasistiskt!

/E

Valet 2010

C är i Amsterdam på jobb över dagen. Jag ägnar kvällen åt noga övervägande av hur jag lägger min röst i årets val. Detta genom att surfa på de partier som enligt mig ligger på rätt sida av linjen. Jag kommer att rösta röd-grönt, utan den minsta tvekan. Jag tror på solidaritet, på deras förslag kring vård- skola och omsorg och jag har endast hos dem sett ett ord om jämställdhet mellan män och kvinnor.
I övrigt tror jag inte att alla människor har samma förutsättningar, att alla föräldrar vet vad som är bäst för sina barn, att handikappade mår bättre av indragen assistans eller att sjuka mår bättre av att jobba. Och kanske blir sjukvården bättre av privatisering, men jag tror inte att den då kan utnyttjas av de som behöver den mest, eftersom dessa ofta är låginkomsttagare.

Därför - rödgrönt.
Och jag håller alla tummar som går för att SD håller sig utanför spärren. Det bubblar av ilska i mig när jag ser argument från SD-väljare, hör SD's politik. Men det bubblar också av skratt när jag ser prov på deras oseriösa politik och ser dem bli nedpratade av seriösa politiker. Även detta en anledning att rösta röd-grönt, då med tanke på Fredriks uttalande om att använda SD som stödparti. Hu.
/E

Även enl valkompassen är jag röd-grön. Inte helt ute och cyklar.

Uppdrag granskning

Ser ni det ikväll? Det gör jag, och jag är inte ett dugg förvånad.

Jag arbetade på ett äldreboende här i Linköping sommaren 2008. Detta inlägg skrev jag då.
På sjukhemsavdelningen på kvällarna var vi 2 personer som skulle ta hand om 12 boende, de flesta av dessa 12 behövde ha hjälp av oss båda samtidigt för att komma i säng. Dagtid var vi 3, om jag minns rätt. På nätterna jobbade 2 personer. Boendet hade 98 platser för boende.

Demensavdelningarna låg på översta plan. Demensavdelningen var alltid låst, och de som inte uttryckt att dörren till deras lägenhet skulle vara låst fick ha dörren öppen. Såklart.

Jag hoppas att det nu äntligen kan få vända i och med uppdrag gransknings reportage. Att vi snart kan känna oss trygga med att våra gamla släktingar, och så småningom vi själva, vårdas och lever på äldreboenden. Och låt mina gamla få gå ut med personal dagligen om de så önskar, men ha ytterportar låsta så de inte kommer till skada när ingen ser, för personal kan inte se allt. Om man inte har dörrvakt då. Eller butler.
/E

Dagdröm vs drömhets

Husdagdrömmarna förbyts ibland mot husångest. Vilket hus är vårt? Var vill vi bo? Vad är viktigast av läge, hustyp och standard? Vad har vi råd med? Kan man bygga ut, dela av och flytta spisen? Måste badrummet göras om? Fukt i grunden? Vad kostar det? Och så vidare, och så vidare...

På väg hem från dagens husvisning köpte vi en trisslott, den förde oss inte närmare chansen till det bästa huset. Tyvärr. Jag undrar hur det känns, när man hittar det. Om det "klickar", eller om man helt enkelt kompromissar med sig själv och nöjer sig. Jag undrar när det händer. Och var det blir. Jag undrar om jag får bortse från kakelugn för att läget är bra, om jag får långt avstånd till sjö och missar kvällsdoppen för att priset är bättre. Eller om jag glömmer allt och bara vill ha just det huset.

Men det är inte mer uppmuntrande att titta på hus i Norrlands inland och inse att de hus vi verkligen vill ha finns där... och kostar inte ett öre mer än 1 miljon.

/E

Dagdröm

Jag började dagen med 5km stavgång till P3s Morgonpasset. Jag skrattade högt nästan hela varvet runt. Det är fasligt vad de är roliga ibland! All musik dom spelade var tråkig, men man kan inte få allt. Morgonpromenad och promenad i allmänhet måste bli en god vana, en rutin. Det gör så gott! På senaste tiden har jag varit oförlåtligt lat ska erkännas. Det har känts väldigt utmattande att vara, och framförallt utmattande att jobba.

Jag har oerhört intensiva husdagdrömmar. Det rör sig oftast om hus lite mindre till storleken. Med knarrande trappor och golv. Sprakande kaminer och kakelugnar så att värmen kan omfamna när jag kommer in från snöoväder och trädgårdsstök. Det är pelargoner i köksfönstret, ingen TV i vardagsrummet där kakelugnen finns, istället bokhyllor, schäslonger och fina små lampor. Jag längtar verkligen efter Hemmets lugna vrå, och den finner jag inte i lägenhet.


Låt mig vinna på triss. Snart!
/E

När man känner sig lite trött och lite stressad. När vardagen och livet liksom inte går ihop sig. Då blir man nästan mer förbannad, mer stressad snarare än inspirerad av ett utlåtande som detta:

– Min drivkraft är att varje dag ska bli en bra dag. Ingenting annat spelar egentligen någon roll. Jag strävar efter lycka. [...] Drivkraft för mig går hand i hand med glädje, lycka, passion och kärlek.

Fånigt egentligen. För han har ju helt rätt och jag avundas hans livsstil och drivkraft. Tänk er ett liv utan prestige och stress. Åh. Jag vill bo på landet, sluta jobbet och börja med meditation! Och ta hand om äppelträd.

/E

Kära värld!

Här råder viss bloggtorka som ni märkt.

Helgen spenderades i Bollnäs. Jag och C tog tåget upp för att man i vår ålder tydligen är alldeles för sliten och trött för att orka köra bil. Klokt och faktiskt billigare tack vara sista-minuten-pris, i alla andra fall - rena rånet. Jo. I Bollnäs ägnade vi oss mest åt att vagga och titta på min förtjusande systerdotter. Få saker är så lugnande som en sovande barnkropp mot ens bröst. Det ger svar på alla livets frågor och botar all stress och framtidsångest. Nu vet jag vad som är viktigast!

Vi har utöver barnagull arbetat i trädgården, som ju också har en lugnande effekt. Fantastiskt härligt att andas ren luft och låta kroppen arbeta.

Det är inte bara fysiska och känslomässiga behov som har tillfredställts, utan även intellektuella sådana. Detta på kräftskiva med visa och belästa grannar.

Det om det. Nu är vardagen här. En ganska lugn sådan.
/E

Jag längtar så efter svenska äpplen, höga himlar, lingon och trattkantareller. Och egen trädgård. Jag längtar så jag går av!


Ute är det 17 grader och känns säkert precis som sommar. Men snart SNART är hösten här och blåser liv i mig. Det kommer att bli en strålande höst fyllt av mycket nytt. Jag ska bli student igen! Varje onsdag tar jag mig till sthlm för kurs i Gastroenterologi. De övriga 7,5 hp ska fyllas av en så intressant kurs att man dånar.. Vetenskaplig forskningsmetodik. Uähk. :)
/E

Tanter!

Jag har en fantastisk bok! Den handlar om tanter och deras hattar. Författaren har rört sig i stockholm och gjort korta intervjuer med hattbärande tanter. Det handlar om mode förr och nu och om livet förr i allmänhet. Tanterna är så tjusiga! Någon poserar med en hanskbeklädd hand mot kinden, några har turban och ser rediga ut.

Åh. Jag älskar tanter! Jag känner nästan vördnad inför deras stora livserfarenhet, all den tid de sett passera och allt de varit med om. Jag älskar att höra tanternas (och nåväl.. gubbarnas) berättelser om kärleken när de är patienter på avdelningen.

Någon dag kanske jag bjuder in mig själv på fika hos tanten mitt emot. Hon ler alltid så glatt!

/E

Om rollerna.

Ikväll får jag mentalt anstränga mig att se mig själv som Emilie i första hand, därefter sjuksköterska. Det är svårt, för det verkar som att jag oftare är sjuksköterska och mer sällan Emilie. Jag får också anstränga mig för att vara sjuksköterska på jobbet i första hand, inte Emilie. På arbetet behöver jag ibland se mig själv som ett verktyg. Jag måste bortse från mina rädslor, min osäkerhet, konflikträdsla, mitt behov av att vara alla till lags, och min onödigt stora respekt för auktoriteter.

Ett verktyg gör färre misstag, tänker jag. Om jag plockar bort min rädsla, min osäkerhet kommer jag alltid att klara mötet med "svåra" patienter/anhöriga/läkare. Om jag skjuter bort till-lags-behovet kommer jag att kunna prioritera bättre. Om jag lägger undan min konflikträdsla och min onödiga respekt för auktoriteter kommer jag klara att ifrågasätta mer, sätta hårt mot hårt. Inte gå under i telefonen med narkosjouren. Alltså. Om jag är mindre Emilie och mer sjuksköterska på jobbet så sköter jag det bättre. Mer professionellt.


Det hela är svårt tydligen. För i mig själv som sköterskeverktyg behöver jag också se vad jag är bra på, vad som gör mig till en duktig sjuksköterska. Och det är ikväll det svåraste av allt. Varför jag är en bra Emilie vet jag redan.

/E

Rastlösbot.

Ni känner mig nog som en rastlös person. Det gick nästan över igår när jag märkte att man faktiskt kan ligga i sängen/soffan en hel dag utan att gå under. Jag ägnade mig helt och fullt åt återhämtning. Därefter spelkväll, prima sådan!

Idag sitter jag i godan ro i min soffa och lyssnar på bra musik, äter köttbulle-rödbetssallads-smörgås och dricker kaffe. Snart bär det av till jobbet för långhelg (fre-mån).

Gött!
/E

Sov på min arm

Rönnbären har kommit och luften är kvav. Sensommar. Så snart luften har blivit sådär hög som himlen är det höst. Jag älskar hösten, nästan mer än alla sensomrar. Fast sommarkvällsdopp är bättre än allt i världen. Till och med bättre än höst. Jag är lite kluven i det där.

Annars funderar jag mest över hur trött man får vara på sin enda lediga dag. Rätt så trött antar jag, med tanke på att jag jobbat 6.45-21.30, och sedan gått upp för ännu en tidig morgon. Jag var i djup sömn inatt, nästan koma, men vaknade inte särskilt utvilad för det. Så efter ett avsnitt Mad Men sov jag en stund till. Jag får tillåta mig det, fast mitt samvete vill att jag ska uträtta och uppleva tusen saker.

Jag funderar också om det verkligen är rimligt att ett hus ökar i pris med en miljon under budgivning. En budgivning som vi inte deltar i, inte tänkte delta i. Vi är inte så sugna på ett fuktskadat, men fantastiskt hus. Men ändå. En miljon blev till två på ett nafs.
/E

Otack är världens lön, jag mitt otacksamma stycke.

Urtidig morgon. Jag är stressad, understimulerad och nervös. Detta är ju den bästa tiden i livet (så som nuet alltid bör vara, vad annat vet man?), men jag kan inte ta vara på den. Nuet är idag är en hållplats i väntan på framtiden, vilket känns bedrövligt. Om några månader börjar jag studierna. Det gör mig peppad och nervös. ÅH vad jag önskar mig en fast anställning!



Men äntligen har jag fått se min fina vän! Vi har plockat kantareller och pratat ikapp. Fint.

Vi hörs en annan dag. Jag ska ta min frukostapit i kragen.
/E

Futurum

Vi har ännu inte laddat semesterbilderna till datorn. Nu är det augusti och jag verkar helt tappat suget att visa och berätta. Jag får ta fram dem i november när allt är grått, då kan man gott behöva piggas upp av dressincykling och varma kvällsbad.

Det är så mycket gott som väntar i framtiden, och så mycket härligt som sker just nu. Ofta förlorar jag mig i dagdrömmar om hus och om att gräva djupa gropar i trädgården och sätta i fruktträd. Jag försöker låtsas att det inte alls dröjer minst tio år innan trädet blivit så där knotigt och fruktbärande. Jag försöker låtsas att jag inte bor i lägenhet längre. Och jag försöker låtsas att det inte är på något sätt jobbigare att åka buss/tåg/bil till arbetet, istället för att slänga sig på cykeln i tio minuter. Samtidigt får jag erkänna att ojämn mark under fötterna, sjö, skog och naturens ljud lockar mig mer än astfalt, fontän, en arrangerad park och trafikljud.

En snarare framtid; studierna i höst! Jag tror verkligen att det blir bra!
/E