Om det hela

Jo det här med att vara gravid. Jag är besviken över att den så kallade "gravid-glow'en" lyser med sin frånvaro, och istället är det min forna tonårshy som lyser fläckvis i rött. Jag var de första 10 veckorna också besviken över att det inte är en dans på rosor att vara gravid. Länge var jag också förbryllad över min runda mage, det var tills jag förstod att livmodern inte alls är stor som en grapefrukt längre, utan nu når strax under naveln. Inte konstigt att det putar lite..

Calle är nog mest road över att min aptit kan slå till när som helst under dygnets alla timmar - även precis efter middagen, samt förvånad över att en människa kan kissa så många gånger per natt och ändå hinna sova. Kanske väger jag upp de minuternas sömnbrist genom att sova middag nästan dagligen.


I övrigt fasar jag lite över hur stor jag faktiskt kommer att bli - hur ska jag hålla balansen i vinter och kommer jag orka promenera till jobbet?

Men det är väl sånt som löser sig av sig självt.
/E