Sov på min arm

Rönnbären har kommit och luften är kvav. Sensommar. Så snart luften har blivit sådär hög som himlen är det höst. Jag älskar hösten, nästan mer än alla sensomrar. Fast sommarkvällsdopp är bättre än allt i världen. Till och med bättre än höst. Jag är lite kluven i det där.

Annars funderar jag mest över hur trött man får vara på sin enda lediga dag. Rätt så trött antar jag, med tanke på att jag jobbat 6.45-21.30, och sedan gått upp för ännu en tidig morgon. Jag var i djup sömn inatt, nästan koma, men vaknade inte särskilt utvilad för det. Så efter ett avsnitt Mad Men sov jag en stund till. Jag får tillåta mig det, fast mitt samvete vill att jag ska uträtta och uppleva tusen saker.

Jag funderar också om det verkligen är rimligt att ett hus ökar i pris med en miljon under budgivning. En budgivning som vi inte deltar i, inte tänkte delta i. Vi är inte så sugna på ett fuktskadat, men fantastiskt hus. Men ändå. En miljon blev till två på ett nafs.
/E