Skillnad

 Kanske är detta v 18-20 någonstans.

Och här v 37-38.

Jo. Såhär var det.

Det här är ett inlägg som under ett års tid har legat opublicerat. Nu kommer det.

Jag bodde i Lungre i det tryggaste huset någonsin. Jag var tyst och blyg som barn och blev vansinnigt förnärmad när vuxna skrattade åt mig. Jag var allergisk mot allt ätbart rött och hade alltid utslag i ansiktet. Jag skulle tro att Lilla sjöjungfrun var min idol, sedan Arvingarna. Jag älskade min lillasyster hejdlöst (och gör ju fortfarande), fast jag vet att jag skallade henne en gång och hon åt upp min favoritchoklad. I mina drömmar råkade hon ibland ut för hemska saker, och jag var så ledsen. En gång trodde hon att jag rymt, fast jag egentligen bara gått till skolan, precis som hon. När vi var ensamma hemma så lekte vi Afrika. Vi åkte båt (matta) i vattenfall (trappan) och åt mat ur träkärl på golvet. Jag vågade aldrig sova borta och saknade mamma och pappa förfärligt när vi behövde barnvakt några dagar. Jag räknade hur många gånger jag grät tills jag fick träffa dom igen.

Paula, favoritfarbror Pierre och jag. I nattlinne.

I min klass var vi 4 flickor. Vi fick lära oss att ta plats för att inte försvinna bland högljuda killar. Efter skolan spelade jag Super Mario med Fia. Vi åt alltid fil och flingor ur rosa-svarta koppar, om det inte var december - då åt vi minipepparkakor och drack mjölk tills vi sprack. Vi delade best friends-hjärta. Min kedja gick av och hjärtat försvann en vinter, men när våren kom hittade Fia det på vägen hem. Vi tänkte att det var nog ödet. Och det var det. Vi var flera flickor som träffades. Vi cyklade så fort vi kunde till Kläppe och såg på Glappet tills solen gick upp. Då åt vi mackor-i-järn med nutella. Typ en hel franska var.

I femman blev vi plötsligt stora och längtade efter att börja högstadiet i Lit. Vi fick åka buss till skolan och lämna Lungre och barnen bakom oss. Jag fick springa till skolbussen varje morgon, för jag var förfärligt morgontrött. När det var vinter ägnade jag varje morgon åt att försöka lura pappa så jag slapp kängorna. Han gav aldrig upp, det gjorde inte jag heller. Annars minns jag att kommentarerna från klasskompisar så fort förändring skedde. När jag för första gången bar rött, när jag för första gången målade ögonbrynen, när jag gick upp eller ner i vikt och så vidare. Det sistnämnda kom att få större betydelse än jag kunde ana.

Jag och Sarah i åttan. Så här svåra var vi.

 

 Vi fyra som överlevde högstadiet tillsammans.

Vi var fyra flickor som hade tjejkvällar och åt tacos. Jag började ha mascara. Och batik-t-shirt. 6an och 7an gick. Vi lyssnade på Spice Girls och jag fick vara Emma. Jag fick en championtröja och blev lycklig. Rudolph blev min bästaste killkompis och han förstod allt jag sa. Åttan var det värsta året på högstadiet. Vi slutade lyssna, började tänka och låg på bänken i rasthallen och hade det svårt. Livet var för stort, kläderna för små och uppmärksamheten både för stor och för liten. På kvällarna låg jag i flickrummet med telefonen och skolkatalogen. Jämt. Tills internet kom. Jag var tillsammans med en pojke och grät floder när han slutade nian och bytte skola. Vi pratade inte på hela sommaren, han hånglade med någon annan. Jag hade hans tröja hemma hos mig och sprayade min parfym på den innan jag lämnade tillbaka den. Tänkte att han kanske skulle sakna mig då. Jag började nian och tänkte med skräckbladad förtjusning på gymnasiet i stan. Fortsatte mina sånglektioner och sökte till estetisk musik. Jag tänkte att jag alltid träffar pojkar som sällan är snälla, men vande mig vid det.

På fritiden ville vi vara i Lit på alla fester vi kunde, eller på gårn'. Eller till och med utanför statoil! Vi hade tusen smeknamn och klubbnamn. Det var änglar, divor och fiskpinnar. Jag och Towa låg i hennes säng i Husås och smsade alla vi kände, stängde av mobilen en timma för att sedan se hur många som svarat. Jag drack ingen alkohol innan 9an, sedan blev det tusen cider och tredagarsfester att minnas eller glömma. Jag hade ett par ljusa crocker-jeans som jag älskade över allt. Dom gick sönder tusen gånger men jag lagade och blekte varsamt bort varje fläck med klorin. Rätt vad det var var nian slut och jag sjöng i kyrkan.

Jag grät ännu en flod när jag inte blev antagen till estetisk musik. Mina fina vänner kom med blommor och jag hade inte riktigt orkat gå ur sängen. Allt hade rasat. Under sommaren blev jag bjuden på middag av en kock. Vi blev tillsammans och jag började på Samhällsprogrammets språkinriktning, men kom in på musiklinjen efter ett par veckor. Det var svårt på tusen sätt att inte vara lika bra. Jag träffade Julia som lärde mig allt om mystemadagar och raggsockor. Vi sjöng stämmor i korridorerna. Jag och kocken gjorde slut. I tvåan blev allt svårt. Jag slutade lyssna igen, stängde av och slöt in. Jag tänkte bara på mat och på hur fel jag var. Jag träffade en pojke och peppade upp mig. Jag tyckte att han var så fin när han spelade gitarr. Jag och Julia åkte till Göteborg och såg Lars Winnerbäck. Vi var sålda och han sjöng om allt vi visste men inte hade ord för. Vi gick på storsjöyran med gymnasieflickorna och hade spritfyllda påsar i BHn. Vi började trean, jag tog körkort och mådde bra. Jag och gitarrpojken hade gjort slut för andra gången. Vi beställde studentmössor och vita kläder. Jag höll talet i aulan och alla grät. Nu börjar (och slutar) livet, tänkte vi och en post-gymnasial depression följde.

Jag jobbade först med mamma och mormor på Eloge. Sedan åkte jag och Petra till England och jobbade på en bar. Jag klippte navelsträngen, men ringde hem nästan varje dag och grät. Det var svårt och fantastiskt i Oxford. Jag älskade lukten och vyerna. Vi pratade tjusig engelska och träffade pojkar från hela världen. Mitt hjärta sprack när de åkte hem igen. Vi åkte tillbaka till Sverige när pub-livet blev infekterat. Jag hade gått upp 7 kg på pasta med gräddsås och vin. Började jobba inom äldrevården efter 2 månaders vägran. Som jag trivdes! Östersund var ändå för litet. Jag och Julia stack till Nya Zeeland. Två månaders bekymmerslöshet, möten och upplevelser. Vi älskade det. När vi skulle åka hem fick jag panik och bokade nästan en resa till Sydafrika. Jag tänkte att i Östersund går jag under.

Jag och Julia. Jag och Sara.

 

(Inte hela) estetgänget

Det gjorde jag ju inte. Vi levde livet, jag körde bil, bestämde själv och och gick på krogen. Och tog tusen nattdopp. Jag och Julia planerade universitetslivet. Vi fick en lägenhet tillsammans i Ryd och låg i bland i soffan hela söndagar och såg sex and the city. Studentlivet var en prövning och jag kände i början att jag aldrig kunde något. Jag träffade hundra fina vänner och estetgänget formades. Med Sara min rövardotter formulerades feministiska åsikter av rang. Jag kände mig ensam i början och träffade aldrig rätt killar, tills Calle dök upp. Plötsligt var jag sjuksköterska, sambo och blivande mamma. Här är jag nu. Snart 26 år gammal. Resten får vi se.

/E

Big spender

Jag kan glädja er med att jag idag är lite mer sansad. Kanske beror det på graden av sysselsättning, eller så har jag bara accepterat.

Idag har jag spenderat två timmar i frisörstolen. Mitt hår är nu så blont som när jag var barn (min förra frisör tog sig friheten att kalla det råttfärgat, varför jag väljer att lägga slingorna på annan salong) och jag har vad jag gärna kallar en sval klassisk page. Känns flott. Unnade mig också en hårkur med hårbottenmassage och medan slingorna blektes drack jag kaffe, åt kakor och läste magasin. Lyx!

Det var inte slut på pengasprättandet efter att kortet dragits hos frisören, om ni trodde det. Lediga blivande mammor är löjligt köpkraftiga. Får jag försvara det med att konsumtion stärker ekonomin (inte min egen..)? Tveksamt. Nå. Det blev lite pryttlar till hemmet från Lagerhaus, en jeansskjorta och tyger.


Till min stora glädje har klockan passerat 3 vilket betyder att tiden inte står stilla, att C "snart" kommer hem, att v 38 snart är till enda och att vi snart är föräldrar.
/E

Om att balla ur

Det är inte alltid jag är så harmonisk som på bilderna vid fönstret. Det är sällan jag lugnt tassar omkring här hemma och förstrött petar på en orkidé. Det här är baksidan av väntan.

Igår var det verkligen inte lätt att vänta barn. Jag var orolig i kroppen, trött och tjock (surprise). Jag kan inte bestämma mig för om jag vill ha ut barnet nu eller om fem år, men det spelar ju ingen roll för inget av dom är ett alternativ. Det kommer att ta upp till fem veckor. Inatt vaknade jag kl 03 och kunde omöjligt somna om. Vankade omkring någon timma, åt, vred och vände. Hur ska jag stå ut fem veckor till? Hur ska jag klara att föda ett barn? Hur ska jag klara det stora ansvaret som väntar? Ja ni hör.. Jag har helt ballat ur.


En sak som är säker är att jag idag inte kan vanka omkring här hemma, vänta och vara tyst (igår var jag inte säker på att min röst fungerade).
/E

Lediga dagar

Det är fantastiskt skönt att vara ledig med den här framtyngden jag har. Igår efter yogan och balkongfixandet kändes det i ryggen att jag kanske tagit i lite för hårt, alternativt att min rygg är lite för svag för vårt bästa. Så inatt har jag sovit säkert 10 timmar och ryggen mår bättre. Det regnar och jag ser ingen anledning att anstränga mig mer än nödvändigt. Jag har gjort Lady & Lufsen-lunch och färdigställt några syprojekt som legat och väntat.


Dock är jag ju en ganska sällskapssjuk person. Vid den här tiden brukar jag börja titta på klockan och räkna timmarna tills C kommer hem. 4 timmar. Åh.
/E

Monday morning

Igår köpte jag grejor som ska göra vår balkong vårfin. Idag vaknade vi till min stora bedrövelse till en snötäckt gräsmatta. Precis så var det förra året vill jag minnas. Dock kunde solen sudda bort nästan alla spår av snö medan jag själv var på yoga.

Barnmorskan har ändrat sig, bebis är inte fixerad, utan rörlig. Och normalstor (thank god). Igår poängterade grannen återigen vilken väldig mage jag har, dock kompenserade hon det med att samtidigt säga att jag såg väldigt sportig ut. Och visst, jag får väl medge att magen är "väldig".

/E

jo.. Märkte att det nog dyker upp reklam i min blogg. Det tycker jag inte alls om, men tror inte att jag kan göra nått åt saken. Sorry.

Det här med havandeskapsledighet...

Ibland slår det mig att jag egentligen bara går runt och väntar. 

Förbereder. Anpassar. Jag och min stora mage full av sparkande fötter och knän. Ibland måste jag hålla emot för att inte bli sparkad för hårt.

Det var det första mamma sa förra helgen - Oj vilken jättemage! Jag förstår vad hon menar nu när jag ser bilderna. Åter igen. Min kroppsuppfattning är lite skev.

Idag tog jag en kort och långsam promenad runt en park. Vaggandes med korta steg. Jag är inte alls lika hurtig, smidig och spänstig som för några månader sedan när jag promenerade till jobbet. Det hela har väl sina förklaringar...

Gravidyoga och simning går fortfarande bra. Tyngdlösheten i vatten och varma bubbelbad är magi för ond rygg. Trots att jag bara orkar simma i en kvart.

Det finns risk för att den kommande månaden blir den längsta i mitt liv. Kanske till och med längre än den sista månaden på jobbet.

Men det kommer ju att vara värt all väntan på denna jord. Och under tiden petar jag på min orkidé, viker barnkläder, tittar på vaggan och vilar.

/E

Hobby

Igår tog sig manin ett annat uttryck; remake av hobbyhörnan. Hobbyhörnor kräver ett visst mått av organiserat kaos för att inte kreativiteten ska koka torrt tycker jag. Högar av tyger som gör att hyllan ser ut att välta (ingen fara på taket dock, jag har borrat som en gud), sockerlådor för förvaring av mer tyger, band och sömnadsbeskrivningar. I skrivbordslådorna pärlor och målargrejor, som jag nästan aldrig använder. Symaskinen får alltid stå framme, annars blir det lätt så att man inte orkar ta sig för nått.


Jag kunde sova gott efter detta, även om C oroar sig för att jag sliter ut mig. Så jag får tillägga att jag sov några timmar på dagen tack vare någon typ av migrän. Idag tvättar jag de kläder jag sytt och jag glatt meddela att sömmarna håller åtminstone för 40 grader.
/E

v 37

 Nej, jag ser inte mina fötter om ni undrar.

/E

Perspektiv i manin

En del dagar orkar jag inte lyfta ett finger, andra dagar bestiger jag berg. Idag har jag åstadkommit så mycket bara cykelturen i stormen till Tornby vore nog! Tror jag att världen går under om bebisen kommer till ett ostädat hem? Nej, det gör jag faktiskt inte. Däremot går jag under i väntan på bebis om jag behöver trava genom drivor av damm. Vid närmare eftertanke kommer bebis nog inte att förfäras över förrådskänslan i vardagsrummet, avsaknaden av bra TV-bänk och gungstol eller av att inte ha bodys som matchar mammas egensydda kläder...

Igår träffade jag mammor och blivande sådan för fika i Linghem. Hemskt trevligt att prata och få försmak av vad mammalivet kan erbjuda. Vilka fina barn! :)

I övrigt husdröm och inredningsnoja. Måste börja spela på triss. För när (ja det är ju bara en tidsfråga ;)) jag vinner köper vi drömhus. Drömmen om hus är nämligen bättre än verkligheten har jag hört..
/E

Dagens

Jag har idag producerat dessa två. Båda klippta efter redan befintliga plagg från min barndom. Korta hängselshorts och sparkbyxor. Det hela tog mig 2-3 timmar och jag är löjligt nöjd. Nu ska de bara tvättas. Och användas!

/E

Små kläder

Här är det vår faktiskt! Termometern visar 12 grader och himlen är blå. På lekplatsen utanför är det swimingpool och nästan all snö är borta. Jag sitter vid symaskinen i gassande solsken och syr ett par somriga hängselshorts till bebis. Faktiskt syr jag saker åt mig själv också. En par kjolar t.ex. men det är ruskigt svårt eftersom jag inte vet vilken storlek min kropp erbjuder efter graviditeten.

Igår sorterade jag alla de babykläder vi fått i storleksordning och lade in i garderoben. Det är så overkligt fantastiskt att jag tappar alla ord!
Jag och min syster var väldigt rosa som barn, vilket syns i vår kommande bebis garderob. I stora drag låter jag mig inte begränsas färgmässigt med tanke på kön. Det är ju fånigt egentligen att en pojke inte skulle kunna ha rosa och blommigt! Klänningar och spets där emot har jag lagt i en särskilt låda som får sorteras in om det blir en flicka. Så PK är jag ännu inte.

Om en månad kanske vi är föräldrar.
/E

Retur

Sprakande brasa och lantliv var just rätt medicin! Vi drog till Bollnäs där vi eldade i järnspisen så att det dånade, åt yoghurt med hallon, satt i en snödriva och solade och mös med la familia. Och vilade. Min fina familj hade med sig så mycket babygrejor att jag vet inte vad! Nu har vi en barnvagn och tjusiga kläder från 60-00-tal. Min systerdotter har blivit så stor att jag faktiskt förstår att föräldrar och andra vuxna förfäras över hur fort tiden går.

/E

Over and out

Idag har jag färdigställt alla sömnadsprojekt till min syster och hennes familj, hoppas att allt passar. Har även klätt om vår sittpuff och kände mig som självaste barfota-Ernst. Sydde tills nålen gick av faktiskt. Jag vet inte hur många tvillingnålar jag nu förbrukat.

Sen blev det kväll och jag är så trött på fitness-bloggar, TV-reklam och samtliga program. Trött på nyheter, rubriker och reality-serier. Trött på fåniga väggord, vita shabby-chick-hem och stylade hemma-hos-foton. Trött på tiden som går långsammare ju längre dagen går. En kväll är lång som två dagar och när jag hållt mig sysselsatt hela dagen finns ingenting som kan roa eller lugna mig kvällstid, trots den liter te jag druckit och den goda middagen jag ätit.

Det är dags att åka bort en sväng. Till kvalitetstid, sprakande eld och frånvaro av TV och fitness-bloggar.
/E

Förbereda

Sådant som normala icke-gravida, not-to-be-gravida och lite annat folk inte intresseras av:

• Bebis ligger fixerad med huvudet neråt. Jag kan följa en liten fot som kommer sparkande längs magen ibland. Och ibland måste jag hålla emot så den inte sparkar in i min lever/lunga/revben.
• Hjärtljud 145slag/min och Calle fick lyssna genom en trätratt igår hos barnmorskan.
• Barnmorskan menar att jag är "trygg och förberedd inför förlossningen". Är det så?

Snart åker vi och hämtar massor av saker som en bebis kan tänkas behöva, och lite till. En vagn bland annat, om den får plats i bilen. Det känns spännande och fint att allt snart kommer stå här och vänta.

Många menar att det är farligt att ha allt väntandes hemma. En del vågar inte köpa en endaste liten pinal innan bebis kommer ut av rädsla att något ska gå snett. Det kan det ju göra (och även efter bebis är ute) och om det nu skulle hända något hemskt tror jag inte att det svåraste är att vi har köpt ett skötbord och lite kläder.
Så jag är glad och förväntansfull - det kan man aldrig vara i onödan. Men också stundtals orolig. Och det lär jag vara resten av livet.

/E

Föda

En lång föreläsning om förlossningen och dessutom En Unge i Minuten på tv igår resulterade i förlossningsdrömmar hela natten. Slutligen kom det ut ett mörkhyat barn som de lade i babyskyddet och ställde i fönstret medan de väntade på moderkakan. Först därefter fick jag honom till mitt bröst. Det hela var mycket konstigt.

Idag tvättar jag och vankar omkring i min dåsiga trötthet. Igår morgonyoga och lite lättare att ta mig i och ur alla positioner än sist. Sedan second breakfast med med fina flickor! Frukost och vänner, två goda ting!

Nä om man skulle ta och sova lite mellan tvättomgångarna..
/E

Måste visa!

I den här bloggen hittade jag mönster på jordens sötaste små skor! Inte alls svåra att sy om man är noga med tillklippningen. Fodrade med fleecetyg och ytterst vanligt bomullstyg. Storleken bör ju kunna varieras efter mått på foten och så småningom kan det behövas halkskydd under, och det kan man ju köpa på tub!

/E

Babykläder

Alla barnkläder vi fått och de som jag hittills sytt förvaras i en liten kartong i min syhörna. Allt är ju ännu otvättat och jag har förstått att folk tvättar alla kläder - men bara till första barnet ;). Det har hänt att jag plockat upp plaggen ett och ett och utbrustit något slags uppspelt tjut. Hur liten kan en människa vara!? Och tänk att dessa kläder ska bäras av vårt barn snart (förutsatt att det jag sytt är ok).

Syförbudet har redan bytts ut mot inspiration så idag har jag sakta men säkert sytt ett litet plagg, men inte till vår egen bebis.

På bilden gårdagens verk - hängselbyxorna. Sytt av ett loppistyg i bomull.

Idag har också en kompis till C hjälpt oss att bära upp en säng på vinden. Den har varit för tung för mig och stått på högkant i vardagsrummet och sett tråkig ut allt för länge. Nu äntligen ska det hörnet göras om till någonting trevligt! Jag önskar mig en gungstol.
/E

Lördagen då?

Lördagen bjöd på ännu mer rastlöshet och samtidig utmattning. Den maniska sömnaden har fortsatt och hängselbyxor har skapats. Till sist städade jag undan alla tyger och införde syförbud. C tog mig i handen och vi gick till bibblan där vi skulle läsa tidningar och fika. Tidningarna bjöd enbart på stressande rubriker (ja, ni vet Träna och få en lättare förlossning, Småbarnsmamma - så löser du vardagspusslet, Platt mage på 4 veckor osvosvosv). Så istället fann jag en skönlitterär bok, slog mig ner i en ägget-fåtölj och sov en stund innan det var dags för äppelkaka och te. Avslappning om något. I övrigt sprider jag nog inte alls det där lugnet som andra väntande mothers-to-be gör.

Nu ikväll har vi försökt oss på lördagsmys så som det såg ut för 15 år sedan; Melodifestivalen. Första gången vi ser det i år och inga kommentarer krävs. Mystiken är bortblåst och frånvaron av tilltugg gjorde inte det hela bättre. Omröstningsbiten zappar vi ifrån.

Syförbudet åligger mig åtminstone dagen ut och troligen också imorgon. Sedan kanske manin har ersatts av inspiration så jag kan klä om sittpuffen med glädje.
/E

Hej å hå!

Ännu en fredag startades med simning och bubbelpool. Skönt! Sedan blev det full rulle varför jag ikväll är helt utmattad, illamående och öm i kroppen. Jag blir trött fysiskt men inte psykiskt, och då är det svårt att hålla igen och vila. Fullt ös liksom, och det blir sällan bra.

Var på informationsträff om kroppen efter förlossningen. Inte nog med att man ska hinna amma, sova och äta när bebis kommit ut, man också få in 40 knipövningar/dag, bål-träning och fokus på god hållning. På måndag föreläsning inför förlossningen, måndag gravid-yoga, tisdag barnmorskebesök. Pust, att vänta barn i sverige är ett heltidsjobb!

Ikväll har jag sytt ännu mer. Avslutade omlottkoftan med prickiga kantband, drog de sista sömmarna på en mössa och ett par tossor, sydde en sovpåse i flanell och påbörjade hängselbyxor med flodhästar på. Syprojekten stockas i mitt huvud, mest kanske för sysselsättningens skull. Jag vet ju att bebis kommer att ha kläder även om jag inte syr ett enda plagg...

Jag hoppas på bättre sömn än föregående natt, en lördag med mer ro i kroppen och bättre frukostaptit än idag.
/E

Sysysy!

Låt mig få bjuda på ett litet smakprov av min maniska sömnad. Några halvfärdiga projekt ligger ännu vid symaskinen. Bland annat en body (äntligen hittat ett mönster!) och en omlottkofta. Några ofärdiga projekt ligger ännu i mitt huvud. Bland annat sparkbyxor/sparkdräkter i andra tyger samt ett par mössor. Storlekarna är från 62-68. Kommer troligen att sy något i 70-80 också.

Så nu vet ni vad jag gör. :)
/E

Kulmage

Jag känner mig som en ensam hemmafru. Det är inte alls en behaglig känsla. Så jag slår in magen i långkjol, drar på ökenkängorna, tar mina sammandragningar och går ner till stan för att flanera i vårjacka och kanske kanske äta en glass.

Jag förstår inte hur stor jag faktiskt är förrän jag ser det på kort. Kanske får den kramande långkjolen vänta tills magen är long gone. Haha - jag ser ju inte riktigt klok ut, men det bjuder jag på!




Jag bakade nog jordens godaste solrosbullar med surdeg igår. Om ni undrar.
/E

Kvinnodagen

Jag vet inte om den här dagen ska firas eller sörjas. Media rapporterar om kvinnor som finns (alltså statistiska siffror på framgångar för jämställdheten) och kvinnor som inte finns (statistik om kvinnors frånvaro i styrelser osv...). Aftonbladet bjuder på tung och upprörande läsning om kvinnor som dödats av sina män. "Folk på stan" som tillfrågas av media ska fira sina mammor eller inte fira alls. Fira på ni, men mors dag är ju i maj.

Jag tänker att det viktiga är att dagen uppmärksammas. Dagen hade ju inte behövts om kvinnor inte dödats av sina män, lyst med sin frånvaro i styrelser och på VD-poster, haft sämre lön osv..

Också detta tjat om "internationella mansdagen". Jag menar att ovan text och medias rapporter tillräckligt understryker varför en sådan dag inte finns (och om den finns 19/11? - varför den inte behöver uppmärksammas).

Jag själv då? Nä jag har inte demonstrerat på stan tyvärr. Jag har städat och bakat bröd vilket kanske låter lite gammalmodigt. Solrosbullarna råkar visserligen se ut som kvinnliga underliv och det kanske också räknas. Som nån typ av reclaim-the-vagina-aktion.

I övrigt lever jag med en man som är beredd att dela föräldraledigheten med mig. En man som vill dela karriär och familjeliv på ett sätt som gör att jag kan göra detsamma. Jag är glad för det eftersom hans steg i mot jämställdhet är lika viktigt och avgörande som mina. Jämställdhet är ingen kvinnofråga, det är en fråga för oss alla.

/E

Kon-Trast

Jag har känslan av att jag givit ett lätt stressat eller panikartat intryck här i bloggen. Därför ska jag kompensera detta med att berätta att jag i morse klockan åtta satt på en yogamatta i en avslappnad (?) ställning med spikrak rygg och djup andning. Sedan dess har jag suttit i en fotölj med en filt över benen, druckit smoothie, virkat en turkos kanin och lyssnat på sommar/vinterpratare på sveriges radio. Jag lyssnar på imponerande kvinnor som Lena Sundström och Nour El-Refai, låter mig roas och inspireras.

För att ytterligare understryka hur avslappnad och icke-manisk jag är idag kan jag berätta att jag vid minst två tillfällen lagt huvudet bakåt och vilat ögonen. Att jag inte ställt till med storkok, utan istället ätit en mickrad seg panerad fiskbit till lunch. Och potatis. Tänker att jag kanske borde äta mer grönt och mindre remouladsås, fast jag har bär i morgonyoghurten varje dag.

Så. Jag planerar att inom någon timma också äta en apelsin. Ungefär där ligger ribban för dagen. Ute är det mer höst än vår och vårjackan får idag hänga kvar på galjen.
/E

Boa?

Denna söndag startade jag med att vakna i våra blommiga sängkläder och var lite glad. Det blir man av blommiga sängkläder och gröna lakan. Sedan var det bara att skutta i vårkappan och canvasskorna för att rulla ner till Scandic och äta hotellfrukost med Julia. Bästa starten! Fantastiskt att solen värmer! Har vi hopp om våren nu?

Så fort jag kom hem kokade jag te och tog C under armen. Vi gick till Vallaskogen och satte oss på en mossbeklädd sten med vår termos. Sånt blir man också glad av.

Sedan har jag ägnat eftermiddagen åt att sortera, ordna om, flytta omkring och läst inredningstidningar. Av någon anledning är jag manisk i tanken på att allt måste vara i ordning när barnet kommer. Stackars C får magsår och jag blir så trött att jag knappt orkar andas. Just nu består mina bekymmersrynkor bland annat i att vår TV-möbel både är ful och icke-barnsäker samt i att vårt hobbyrum knappast ger nån särskild inspiration.

Så. I brist på annat tittar jag på 3-miljonershus på hemnet och drömmer om större yta. Kanske till och med ett badrum med större golvyta än 1 kvm. Vi monterade ihop ett badkarsskötbord här om dagen. Känslan är klaustrofobisk.

/E

Vyssanlull

Jag syr och syr. Igår blev det ett lapptäcke till den urfina vaggan vi lånat av en kollega. Lapptäckesömnad har aldrig lockat mig, men nu fick jag blodad tand. Förarbete är a och o, jag gillar inte förarbete - men oj så mycket bättre resultat det blir! Idag syr jag en kjol som jag ska ha när jag blivit smal igen. Det är svårt på flera sätt. 1, Det går inte att prova under sömnadens gång. 2, Ingen vet hur smal jag blir. Om alls.

Såhär "smal" är jag nämligen just idag. :) 34 veckor snart avklarade.

Jag har ett sjukligt sug efter att träna. Ett riktigt träninspass alltså där svetten rinner. Det brukade vara mitt enda effektiva bot mot rastlösheten, och är nu en omöjlighet. Det är ju inte direkt så jag ger mig ut för att springa milen. Igår var jag till simmhallen och drog några längder.

/E

Piffåfix

Igår total apati, idag piff-å-fix hela vägen in i kaklet. Har tvättat hushållets alla handdukar och sängkläder samt manglat de vi ska sova i inatt (!). Det hela tog sådär 5 timmar. Har även bytt till ljusa gardiner i vardagsrummet eftersom mars räknas som vårmånad. Råkade också olja in nästan alla de trämöbler vi har i vår ägo. Nu skiner all teak av mustighet så det står härliga till! Funderade på att ställa till med någon slags bakning, men får nog hålla mig i skinnet.

En annan sak som hör till ovanligheterna är att jag vid lunch blev paniksugen på ett riktigt hamburgermål. Jag var på vippen att beställa hemkörning från Max, tills jag såg att utkörningsavgiften är högre än priset för självaste maten. Så istället improviserade jag ihop en lammburgare, men var lite mulen för saknade strips och dressing!

Ännu är dagen inte slut, men jag känner att jag nog gjort mitt.
/E

Vecka 33 - check.

Den här måndagen andas söndag och jag är trött och rastlös. Lyckades tydligen skjuta på söndagskänslan en dag, kanske tack vare gårdagens stadsbrunch med fina vänner. Jag har haft finbesök hela helgen! Både av fin vän och en fin katt som jag tagit hand om (katter är ju rätt tacksamma att ta hand om, kräver i princip ingenting annat än mat och värme).

Det börjar bli lite tröttsamt att bara ha två sidor att sova på. När jag ska vända har höften och ryggen liksom inte återhämtat sig sedan förra vändningen så inatt satt jag upp och sov någon timma. Jag är inte direkt smidigheten själv, ändå ska jag testa gravidyoga vilket ju kan bli riktigt festligt.

Något strå bör jag väl dra till stacken idag, men det känns inte riktigt lönt. Det kommer ju en ledig dag imorgon också. Det är det som är det fina i kråksången.
/E

Hemmafrutrenden?

Alltså den här debatten om hemmafrutrenden känns som tagen ur luften. Visst finns det kvinnor som ser ut att leva på 1940-1960 talet, som bakar bröd, lagar mat och gör fint hemma. Detta betyder ju faktiskt inte att de servar och är ekonomiskt beroende av en man eller lever med 40-talets värderingar!
De bakar, stylar sina hem och klär sig "retro", men har många ett helt vanligt jobb, helt vanliga värderingar, eller kanske till och med tjänar pengar på sin livsstil via en blogg och annat. För dom här 80-talisterna handlar det nog mer om att lyfta fram kvinnan ur historien och kanske visa att det kvinnliga är lika värdefullt som det manliga. Och det är ju urbra!

/E

I spa't

Jag och C firade våra 4 år på Söderköpings Brunn i helgen. Strålande väder och en överdådig kakbuffé inledde visiten. Småkakor, prinsesstårta, fyra andra mjuka kakor (varav en choklad som smakade himmel), scones och ja allt! C var inte direkt stor i maten, men jag åt för två eller tre.
I varsin kimono gled vi ner till relaxavdelningen som inte alls var särskilt relaxing. Full med folk, barn och två högljudda bubbelpooler. Nåja. Min fotkur var avkopplande och C är nöjd med sin massage. Avslutade med en kopp te framför brasan efter en mycket god trerätters vegetarisk middag. Det är oerthört upplyftande att äta vegetariskt på så bra restauranger! På frukostbuffén fanns till och med plättar!

Vi tog två kort och inget av dem beskriver visiten så jag bjuder på mitt eftermiddagsfika istället. Kaffe och semla.

I Söderköping ligger ju också en prima tygaffär, så jag shoppade loss! Dock vill den riktiga inspirationen inte infinna sig och igår surade jag ihop för att sprättaren var borta (eller mest för att jag behövde den överhuvudtaget). Inväntar en tidning full med mönster och därmed inspiration.

Havandeskapsledigheten flyter på. Jag har en liten brainstorming med möjliga sysselsättningar, för jag vet hur rastlöshet känns och det kan ju vara många veckors ledighet kvar.
/E

Havandeskapsledig dag 2

Inleder utan sovmorgon men med tandläkarbesök. Tror dom borrade bort hela tanden, hade kanske varit bättre att dra ur skiten och sätta dit en ny. Nu endast ett tandskal fullt med plast och ett stroke-smile tills bedövningen släppt.

Läser tack vare pappa Marcus Birros krönika i expressen. Oerhört tänkvärt. Alltid ska tro och troende hånas. Det är så lätt att hata, men svårare att älska. Lätt att vräka in med fräna argument och trampa på med en nedlåtande attityd. Lika enkelt och billigt som kiss- och bajsskämt. Svårare att öppna dörrar, släppa in och välkomna. Är det kanske läskigt att öppna upp och älska?

"Som om dessa ständiga attacker på troende skulle vara modigt. Som om uppluckrandet av tro, helighet och tröst, skulle vara en ärbar bedrift. Vilket misstag det är.
Det är bara lathet. Det är futtigt och ovärdigt. Alla kan hata, det är enkelt. Att älska är tusen gånger svårare."

I övrigt väntar jag med spänning på Östersunds nya kommunslogan och hoppas att den är i klass med When in Europe, don't miss Skurup. Eller varför inte Flen - en kommun?
/E

Havandeskapsledigt?

Jag inleder min första lediga dag i väntans tider med en rejäl sovmorgon! Jag har ett stort sömnbehov och det ska bli fantastiskt att tillgodose det varje natt. Ett måste är också rostat bröd med smör och marmelad, sedan igår har jag ett lite ökat sug efter fett. Är det för att bebisen fettar på sig just nu? Eller är det bara jag själv som sysslar med dito?

Inser snarast efter frukosten att jag har en defekt. Jag måste ha städat omkring mig för att kunna slappna av. Därför har jag nu putsat och polerat i den grad att C snart kommer se mig som hemmafru och förstå att han själv inte behöver lyfta ett strå. Det kommer jag dock ha igen under spädbarnstiden om man ska tro amningsfilmen från föräldragruppen.

Föräldragruppen ja. Där har vi diskuterat föräldraroll, förlossning och amning. Sett förlossningsfilmer och amningsfilmer med en barnmorska som visar på ett tygbröst hur amningen går till. Mycket obehagligt - vuxna kvinnor och tygbröst för sällan tankarna till små hjälplöst fina barn... I samma film fick vi också se 60 sekunder av pappans roll under spädbarns tiden. Det var en man som dammsög, bar matkassar, plockade disk och bytte blöjor. Skönt - nu vet C vad som väntar!

Nu är det bara blomvattning och listputsning som återstår. (fortsätter jag så här är det snart ilfart till förlossningen...:))
/E

Nedräkning

Vilken lång natt! Jag har haft ont i rygg och höfter, varit upp och kissat tusen gånger och haft sammandragningar lika ofta. Tydligen andas jag väldigt mycket genom munnen nattetid vilket resulterar i slemhinnor lika torra som Saharas öken. När natten var över var jag lättad, men inte pigg tyvärr. Det var dagens gnäll, men faktiskt har jag självdistans nog att se det komiska. Hade jag ännu mer självdistans skulle jag lägga upp en bild på mig i den vita bodyn med röda hjärtan på som jag köpte igår. Jag måste verkligen se festlig ut med min mage, C skrattade nämligen tills han kiknade.

Nå. Idag bakar jag semeltårta till morgondagens sista pass på jobbet. Jag trodde aldrig att den här tiden skulle komma. Jag tror heller inte att tiden för förlossningen ska komma och ännu mindre att vi kanske håller vårt barn i famnen om +2 månader. Igår råkade vi se ett TV-program om graviditet och förlossning. Detta med bilder så detaljerade att vem som helst instinktivt kniper ihop benen.

/E

Tusende inlägget

Idag alltså fyra år tillsammans. C jobbat och jag har shoppade loss för flera hundra utan att prova en enda grej. Det är ju så krångligt med storlekar nu för tiden och så jobbigt att stå och kränga i ett provrum. Jag prickade rätt på vart enda klädesplagg iaf!


C klev precis innanför dörren med 4 rosor (en för varje år!) och geléhjärtan. Min fina! :)
/E

Ett år

För ett år sedan ungefär hade jag midja..

Jag sydde så många klänningar att jag tappade räkningen!
Det var nästan vår och jag var löjligt förtjust i småkakor..

och promenadskor.Sedan blev det vår och sommar till och med så vi åt frukost på balkongen. och middag. och lunch!
Det blir ännu mer sommar och vi hinner med auktionspicknick och en fantastisk sverigesemester i tält.Och under hela den här tiden tänker jag så mycket på bebisar att jag får svindel.
Vi åker till Hälsingland i september och jag är gravid i v 7.
Där vaggar vi min fantastiska systerdotter och tänker att det här är det viktigaste i hela världen.

Och det är det ju.

/E

Fruit

Strålande lördag. En solskenspromenad med C till en secondhandbutik där vi köpte en förtjusande keramikskål och skira gardiner.

Jag bjuder på bilder idag (kors i taket!)

Den frukt jag ätit typ dagligen under graviditeten. Apelsin alltså -vilken frukt! (tur att jag varit preggo under vintern kanske..)

Och en bild på mig i v 31. Ibland är det skönt att känna sig lite fin, och det gör man inte i mammabyxor upp till armhålorna - men i klänning däremot!

Klart slut! Nu jobba!
/E

Bakslag

Det här vädret paralyserar mig. Vore det inte för eftermiddagens vattengympa skulle jag ligga som nu i sängen under täcket tills C kom hem.

Denna dag är min enda lediga denna vecka. Kanske borde jag "ta vara på den", men det är en stressande tanke så jag bestämmer mig för att vila istället. Vila så jag orkar mina 4 sista pass på jobbet. Vila så jag orkar slå mig fram genom snön och stå ut tills marken blir bar igen. För det blir den va?

Sov du lilla vide än så är det vinter.
/E

Måndagen den sjunde februari

Det råder ingen tvivel om att det ligger vår i luften! Vi har till och med blåbärsris på köksbordet och jag kan cykla på bar mark nästan hela vägen till jobbet.

I helgen har mamma varit här! Lördagen bjöd på forsande ösregn och stadsstros (skoprovning, vilket kan få i gång vilket förlossning som helst) under paraply, söndagen på sol och ilsken vind, loppis och lunch i Gamla Linköping. Fint! Alla mammas minnen från hennes besök i Linköping består av måltider, fika och dåligt väder kunde vi konstatera.
Igår kväll var jag och C lite trötta så vi åt pizzarester och låg hela kvällen i sängen, åt apelsin och läste. Man borde verkligen äta fler måltider i sängen, det ger en sån lyxig ledighetskänsla.


/E

Swisch

Jag insåg igår att jag ju är i v 30! Det betyder att en vecka flugit förbi utan att jag märkt det, v 29 fanns inte i mitt sinne. 30 veckor känns som en magisk gräns, det innebär att det är 10 veckor kvar till fullgången. 12 veckor kvar tills gränsen för övergången, vilket jag hoppas slippa bli. Jag har dock noterat veckorna i min kalender fram till v 42, i början av maj. Jag ska försöka minska risken för otålighet och ledsenhet på slutet. Statistiskt kommer jag att gå över tiden.

Igår låg det vår i luften. Jag och C gick en hal promenad i skogen och åt vårig lunch i form av halloumiost, kidneybönor och sallad. Nu är vår lediga helg tillsammans över och arbetsveckan är igång.

/E

Lördagsnöje.

Fick äta frukost i sängen även i morse! Denna gång med C som sällskap, vilket ju är tusen gånger bättre än att äta frukost ensam. Lördagen bjöd på stadstur, loppistur och en liten stol att ha i hallen (skönt om jag inte orkar balansera på 1 ben längre). Vi drömde oss också bort på barnklädesavdelningen och fick med oss några små plagg att rada upp i byrån. Eftermiddagen bjöd på semla hos Linda! Fint värre.

Åter igen kommentaren av en främling "OJ så mycket mage redan!". Jag tycker att storleken är befogad, har ju drygt 11 veckor kvar. Då får man väl lov att vara lite rund. Grr!

God lördag.
/R

Om att längta

Jag känner mig generellt som världens lyckligaste! Den stundande våren kommer, om allt går bra, att bli den bästa och mest fantastiska! Jag kan inte tänka mig en bättre tid att få barn på. Vårt barn kommer med våren. Jag ser framför mig barnvagnspromenader på grusig asfalt och vårfloder i dikena. Smältande snö och knoppande krokusar. Om tre månader har vi kanske vårt barn här! Det ska bli spännande att se hur livet förändras, saker omprioriteras och fokus förskjuts från oss själva till den här nya lilla människan som vi aldrig kommer att sluta oroa oss för. Calle kommer att bli den bästa pappan, och jag den bästa mamman till vårt barn som inte kommer lida brist på kärlek.

Nu tänker ni it's not all glamour and pink, och nej visst. Jag förstår att jag kommer att slita mitt hår över sömnlösa nätter och onda babymagar. Men jag vet att det är värt det.

Alla ovan känslor gör det svårt att lägga fokus på den vardag jag befinner mig i (läs: jobbet), därför är jag glad att jag endast har 3 veckor kvar att jobba. Det är nog för allas bästa :)

Sedan har jag minst/max 70 dagar att ställa om och känna in.
/E

Tisdag

Den långa helgen på jobbet är avklarad. Jag belönade mig själv med en semla igår och har idag spenderat hela förmiddagen i sängen, till och med frukosten åt jag där. Det är svårt att ta vara på enstaka lediga dagar inklämda mellan allt jobb. Jag anstränger mig för att vila fast min uppvarvade kropp tror att tempot ska vara högre.


/E

Fint

Jag har kunnat cykla till jobbet hela två dagar! Men idag kom det några snöflingor och minusgrader som förbjuder alla havande kvinnor att använda hjul istället för ben.

Jag jobbar i helgen. Jobbar, syr och äter 200 g choklad själv i sängen bredvid C. Skrattar högt åt en knäpp tv-serie och läser om förlossningar. Förbereder. Låg i sängen hela fredagsförmiddagen och tänkte på sånt man behöver.

Ikväll har vi mellan chokladätandet och tv-serierna tittat på små babykroppsdelar som flyter förbi genom magen. Det är fantastiskt. Och mer fantastiskt att det är vårt barn. Och mest fantastiskt att vårt barn snart ska ut i världen.

Snart. Ja det känns snart faktiskt. I princip bara 3 veckor kvar på jobbet. 3,5 om man räknar noga.
/E

Och snart har jag och C varit tillsammans i 4 år. Bilden är en av de första som togs på oss tillsammans. Korridorsfest i Ryd. Vi var ännu yngre då.

Tick-tack

Vi har haft en utmärkt helg! Det bar av till Sthlm där vi hade reunion med gänget från sjuksköterskeutbildningen med respektive. Trevligt och roligt på tusen sätt!

Idag är det exakt en månad tills jag får sluta jobba och bara gå runt och vänta/längta barn. Allt mitt fokus ligger ju graviditet, förlossning, Calle, nu och framtid. Det är så mycket jag vill ordna och fundera på att jag inte har tid att jobba, tycker jag. :) Hur gör alla kvinnor som arbetar hela vägen fram till förlossningen?

Hur som helst. Jag och C har för första gången köpt kläder till vårt barn. Det var rea på HM och vem kan låta bli. Jag slog även till på ytterligare ett par mammaplagg, för inte lär jag bli mindre.


I övrigt - nedräkning till våren.
/E

V26

Ja här har ni min "ovanligt stora" (inom situationstecken för att det är den kommentaren jag får) mage för v 26. Kanske bär jag vårt barn långt fram i magen, kanske är jag otränad, kanske har jag ett hav av fostervatten där inne. Hur som helst så är jag glad och fantastisk. Och andfådd, och lite sömnig.




Jag har nu bokat SPA-weekend för att fira mina och Calles 4 år tillsammans. Det blir en perfekt inledning av havandeskapsledigheten. Då ska någon ta hand om mina fötter, vid det laget lär jag inte nå dem själv nämligen :). Kanske får jag också köpa ett ton tyg på Söderköpings fantastiska tygaffär så jag har någonting att göra tills bebisen kommer. Troligen behöver jag också ett besök till strumpfabriken för inköp av stödstrumpor..


/E
(fråga mig inte om den svarta ramen runt bilden, det blev nå fel i bildhanteringsprogrammet..)

Vår i luften!

Nog är jag lite tröttare nu än för några veckor sedan. Den maniska sömnaden jag då ägnade mig åt tar så mycket energi nu att jag blir trött av att bara titta åt mönsterarket och det pussel som där behöver läggas. Sömnad är alltså inte helt okomplicerat, så idag har jag istället bakat bröd! Tekakor och frallor med pumpa- och solrosfrön. Inte heller helt okomplicerat, men helt klart utan pusselbitar. Belöning: Nygräddade tekakor med ost och jasminte. Mums!

Denna våriga januaridag bjöd också på en kort och hal promenad. Jag längtar tills min kropp och mitt sinne klarar lite hårdare fysisk aktivitet. I nuläget är stavgång en killer så löpning eller gympapass är inte att tänka på. Dock vattengympa för gravida som börjar på fredag - hej tyngdlöshet! I övrigt är jag nöjd om jag orkar gå mina 20 minuter till och från jobbet.

Imorgon ska jag vara rysligt inaktiv så jag orkar jobba på kvällen. Förhoppningsvis är det lite lättare på avdelningen, rent fysiskt.

Nu är sista brödplåten ur ugnen och jag ska nog sova ett slag på C's bröst innan det är dags att laga middag.
/E

Countdown

v 25
"Nu växer magen och blir tyngre. [...] Kramper är vanligt och kommer att vara det även längre fram. Undvik att knipa med tårna. [...] Det kan hända att du lättare blir andfådd nu.."


Jag skulle vilja säga att magen har vuxit och blivit tyngre sedan v 15, att jag fått kramp/sendrag när jag knipit med tårna sedan V.22 och att jag varit anfådd sen typ.. dag 1.

Det är säkert heeelt normaalt det också! :)
/E

Aje!

Jobbet är tungt nu. Människor är tunga, särskilt när man redan bär på en liten dito. Magen hindrar att göra nära lyft, vilket ju gör att jag lyfter mer med ryggen. Igår på jobbet var jag sittande i 40 minuter, resterande 465 minuter stående, gående, släpande och bärande. Resultatet självklart trött rygg, sammandragningar, trötthet och framförallt lärdom: det är inte värt det. 10 timmar i horisontalläge har delvis rått bot på detta. Idag ledig, sedan på't igen.

Inser att mitt arbete inte helt går hand-i-hand med alla rekommendationer som "tänk på din hållning och vila mycket!". Dock 6 veckor kvar till havandeskapsledighet.


I övrigt gör jag allt som står i min makt för att undvika calici (vinterkräksjukan). Vi får se hur länge det håller.
/E

Hej och välkommen 2011!

Vi firade en lugn nyårsafton och hann med både krovgrillning, nyårsbad och 3-rätters. Nyårsafton blir som allra bäst om man gör någonting tillsammans utomhus på dagen, annars blir det så få timmar att fira.

Jag får bjuda på några bilder från 2010's sista dagar.

Juldagspromenad i borås

24-veckors magen

Nyårsafton vid Rosenkällasjön.

Jag tänker inte summera 2010, iallafall inte nu. Jag kan bara se framåt - för i år ska vårt barn födas!

Gott nytt år!
/E