Om högstadiet

Jag minns, oftast utan vånda, hur det var att gå stegen genom rasthallen första gången. Hur jag tyckte att alla blickar vilade på mig, och inte på ett trivsamt sätt. Jag minns hur förändring kunde hyllas eller dömas, oftast det sistnämnda.

På väg hem i skolbussen sa en av de äldre och snäppet coolare tjejerna till mig att jag borde börja måla ögonbrynen. Sagt och gjort, men när jag kom till klassrummet dagen efter utropade en av killarna med förtjusande triumf och hån emilie har målat ögonbrynen!!! Samma sak när jag vågade ta på mig en röd skjorta, istället för allt grått, vitt och svart som länge varit mode. Jag fortsatte bära min röda skjorta, hur jag gjorde med ögonbrynen minns jag inte, men av bilden att döma var ögonbrynen inte det enda jag målade..

/E