tisdag, januari 16, 2007

Ljuset i tunneln?

Tentade HEL(vetet) idag och tror fan i mig att det gick bra. Jag klarade mig igenom motvinden och upp en liten bit mot ytan. Imorgon tentar jag nästa. Jag hade fem rätt sist (skulle ha 6). Nu kan jag mer, så rent logiskt borde det gå bättre. Det måste väl ändå vara så att ju mer man läser desto mer lär man sig.

Angående tidigare inlägg så är jag aningens, aningens mer hoppfull idag. Trots att jag imorse på allvar trodde att mänskligheten var utom allt hopp. Kants teori om att människan aldrig får behandlas som ett medel att uppnå egna mål är ändå en skön tanke. Jag får kravla mig fast vid den tanken och ignorera det jag inte står ut med. Men jag vägrar vara tyst nästa gång jag hör en konversation som objektifierar kvinnan. Det ska inte vara så och jag vägrar att acceptera det. Jag vill tro att de flesta män är på min sida i detta. Att de flesta håller med om att kvinnan (och mannen såklart) ska ses som någonting mer än det som går att ta på. Människan utgörs väl ändå av ett inre liv, åsikter och en personlighet också. Det måste vara det viktiga. Jag tror att de flesta män tycker att kommentarer som den i förra bloggen är enormt korkade, elaka och svinaktiga. Att sånna män är osäkra idioter. Klart att dom tycker!! (och kanske även han som sa det, om vi utgår från att det är ett skämt mot alla odds. Sånna skämt är inte ett dugg roliga då man inte kan försäkra sig om att alla förstår att det är ett skämt. Och då någon i sällskapen kan hålla med).


Äh för fan. Det blåser nått enormt här nere.
The Cardigans I couldn't care less är grymt bra nu för tiden.
/E


Jag vill verkligen, verkligen lägga in ett ljudklipp här. Går det?? Någon?

måndag, januari 15, 2007

Objektifiering

Jag är ärligt talat förbannat. Jag klarar inte av objektifieringen längre och min toleranströskel är väldigt låg. Jag orkar inte med fler killar som pratar om kvinnan som man pratar om skyltdockor. Det finns tydligen en lång lista på kriterier som ska uppfyllas, utseendemässigt. Observera att detta är ett citat! "man kollar om hon har snygga bröst, vänder hon sig om och har en grymt ful rumpa. Asså, det finns inget som väger upp en sån DEFEKT!" Och sen läggs det till att "ja.. också får hon ju inte vara dum", som om det egentligen inte spelar någon större roll. Ska man behöva gå runt i ett skyltfönster hela dagarna och betygsättas? Ska det vara såhär!? ÄR det såhär? Eller är den här patetiska köttmarknaden enbart ett tecken på osäkerhet? Behöves det en trofé vid sidan för bekräftelsens skull?

Självklart är det ju så att sånna här killar är snyggast, mest eftertraktade och allmänt råcoola. Förr, på 60talet var det coolt att berätta för killkompisarna att man följde tjejen till dörren och kysste henne på trappan. Sedan blev det coolt att följt med henne in. Följt henne i säng. NU är inte ens det coolt. Nu ska man ha så många som möjligt på kortast möjliga tid. GRATTIS där fick du din jävla pokal för det.

Jag börjar gråta! Det gör mig omåttligt ledsen att många verkar ha missförstått var människovärdet sitter.
/E

söndag, januari 14, 2007

Hopp?

Jag brukar känna stort hopp för mänskligheten och ha en stark övertygelse om att alla människor är goda, någonstans. Jag brukar tro att det finns en bakgrund till alla felaktiga och elaka handlingar och att alla människor är svaga ibland. Men framför allt: Människan är god. Jag tror nog inte det längre. Det är fruktansvärt att jag låtit det förstöras. Utan den tanken är Jag inte längre Jag. Jag vet inte hur det här gick till eller varför. Jag är arg men har ingenstans att rikta min ilska. Ingen har gjort någonting fel. Det är mest frustrerande. Jag är besviken på människor som inte tänker, inte bryr sig, inte orkar. På situationen och egosimen. Var riktar man den ilskan?

Jag ser ingen anledning att ljuga eller försköna. Jag är trött på de spel som spelas. Jag tänker inte vara en del av det, tänker inte låtsas som ingenting. Människor försöker alltid dölja sin sårbarhet och sina ömma tår. Men jag har alltid haft mina känslor utanpå kroppen.


Jag har inte tid med tankar som dessa. Jag har två tentor i veckan och behöver vara skarp
/E

Ut på krogen!

Trevlig fest med tårta och bål i Johannelund hos Sandra. Sedan skjutsade jag Emma på cykeln till Ryd, darrande lårmuskler när vi väl kom fram kan jag lova. Sedan gick vi ut på HG. Det var kul att trängas på dansgolvet och träffa lite folk. Har inte varit på krogen sen den 15e december... Och jag har inte saknat det. Jag är om jag ska vara ärlig, enormt trött på krogen insåg jag igår. Ett enda kaos av fulla människor, äckliga killar och tjejer (allting verkar gå ut på att ligga med nån man inte vet namnet på), desperata blickar och stendumma konversationer. Hur kommer det sig att när man står och dansar med sina tjejkompisar så kommer det en kille upp bakom och gnider sig? Någon man aldrig ens sett. Är det inte ett riktigt orutinerat sätt att ragga på!? Nä fy fan, Jag ska börja ta kvällskurser i tovning istället. Jag står fast vid min övertygelse tills något bevisar mig motsatsen.

Vi pratar om en partykryssning. Men med min känslighet kanske det är bäst att stå över. En kryssning måste ju vara en värre köttmarknad än krogen.

Den här världen är äcklig just nu tycker jag. Var är allt vackert? Jag är besviken på människor när vi alltid sätter oss själva i första rum, armbågar oss fram och gör vad som helst för att få det vi vill ha. Vidrigt.
/E

lördag, januari 13, 2007

Graviddrömmar

Återigen en oerhört behaglig dröm om graviditet. Andra gången på mindre än en månad. Jag kan se ner på magen och ta på den. Första gången var den större och jag kutade runt och läckte mjölk över golvet. Den här gången grät jag. Precis hela tiden. Och blev sedan förtvivlad när jag insåg hur många månader till jag skulle gå. Jag är nog inte redo för barn. Någon drömtydare som kan tala om vad det betyder?


Igår hade jag ett härligt gäng tjejer här. Vi åt lite och såg på Let's Dance. Mycket skratt. I like it. Ikväll är det 20års fest hos en tjej i klassen. Det lär bli ett himla drag. Jag tror på en lyckad kväll i mitt realinne från indiska. Mys.
/E

torsdag, januari 11, 2007

Plugg och Kärringar

Jag har varit enormt produktiv idag och pluggat riktigt bra på biblioteket från halv 9 till 18. BRA GJORT!

I övrigt vill jag inte vara svensk längre. Det är fan pinsamt! Kassörskan på hemköp sa att "dom där" är så oförstående.. och menade då utbytesstudenten före mig i kön. Han pratade inte svenska , men halvknacklig engelska och hon pratade totalt värdelös engelska, ändå väntar hon sig att han ska förstå vad hon säger när hon pratar svenska. Undrar hur hon skulle känna sig i hans land där ingen förstår hennes språk. Och jag, svensk som jag är sa inte ett ord! Men ändå har jag mage att skriva en blogg och prata om händelsen. Återigen, Pinsamt! och typiskt svenskt.
Hennes ilska säger mer om henne än om "dom där".

Det snöar i Linköping.
/E

onsdag, januari 10, 2007

Pinsamt!

Vad är det för värld vi lever i!? Barn som försöker hänga en sjuårig pojke, familjer som lever gömda, en flicka dör i anorexi för att läkaren inte tyckte att det var akut.. I Sverige & Norge 2007. Är det någonting att vara stolta över? Fan heller.
Det är helt obegripligt för mig hur folk kan bygga vapen för sjuka, hysteriska, bisarra summor.. men inte hjälpa människor som är i stort behov av hjälp. Jag blir förbannad. Vad ska dom göra sen? Sitta där på sina vapen och veta att om det blir krig så vinner dom, att dom är mäktigast av alla länder? Men grattis då. Vi lever väl ändå i samma värld och påverkas väl allihopa?

Jo. Jag är nog lite arg. Skitvärld.






Nu har jag till den 16e och 17e att koncentrera mig på de två tentor som är kvar. Inga föreläsningar. Inga basgruppsträffar. Det måste bli bra.
Gröt.
Kasta inte pärlor åt svinen.
/E

tisdag, januari 09, 2007

Efter tentan

Tentan kan ha gått bra. Tack och lov! Äntligen! Jag kände mig lite lättare när jag cyklade från skolan igår. Åkte förbi Indiska och belönade mig med lite rea. Sedan åt jag god mat och spelade alfapet med några från klassen. Riktigt skönt att göra någonting annat. Promenad hem eftersom vi missade sista bussen, det var skönt ändå.

Idag blev det ett utbrott på datorn som lever sitt eget liv och sedan en tur på stan. Hade sett fram emot shopping, men det blev inte så hysteriskt. Köpte bra "riktigt" shampo som kostade skjortan (man får det när man nästan aldrig klipper sig) och en billig hårspray. Det är väl så att materiella ting inte kan förändra någonting just nu. Såg massor av fina grejor men hade helt enkelt ingen lust.

Igår blev jag månadsgivare till IM och alltså inte världsförälder till UNICEF. Jag resonerade så att små organisationer måste vara bättre och kräver mindre pengar till administration och sådant. Sedan hjäler IM människor till självhjälp och alltså självständighet. De hjälper t.ex. kvinnor att starta upp egna projekt såsom syatelje och skördsamarbete.
Över allt i Linköping står det personer från IM och försöker prata med människor för att få dom att ge en slant. Man ser ofta hur folk undviker dom och går snabbt förbi. Jag gick fram till en av killarna och bad honom berätta. Han såg så förvånad och glad ut, men tabbade bort allt han skulle säga och pennan. Det kanske inte händer så ofta. Det var kul att göra honom glad också. Så skönt att det finns medmänniskor sa han. Jag tycker att har man pengar så man klarar sig så bör man skänka en slant till välgörenhet. Det finns inga bra ursäkter egentligen.


Det är skönt att komma ut och göra saker. Jag erkänner det, trots att jag verkar ha ett stort behov av ensamhet... då jag tenderar att gräva ner mig iofs. Har ingen glöd eller energi egentligen, men jag vet ju att den kommer och känner mig ändå lite mer hoppfull än för en vecka sedan. Såklart. Jag är ledsen och det är tungt, men Gaspar måste vara på en bättre plats nu. "I just hope he makes it to heaven and that God have mercy on his sole."

/E

måndag, januari 08, 2007

Tenta idag.

Jag sprang i rydskogen igår. Tror att det var ilska som drev mig runt hela varvet. För jag är arg, kors i taket. Arg på hela situationen, på skolan, tentorna, Gaspar, mig själv.... Jag saknar någonting bra att hänga upp vardagen på. Jag inser att jag verkligen behöver ett pepptalk i mitt huvud inför dagens tenta. Ett mantra om att jag fixar det. För jag vet inte hur jag ska överleva ett till Underkänt, ännu en omtenta. Jag fixar det!

Trodde att Julia skulle komma igår.. Men hon kommer tidigt imorgon bitti. Lite sällskap sen iaf.


Jag drömde att jag skulle föda barn inatt. Vad betyder det? Jag gick runt med en enorm mage och alla var så säkra på att jag skulle föda fast jag inte haft en enda värk. Alla tog ändå på sig kläderna och tod ledigt från sina jobb. Också stod vi ute och väntade. På vad? Ja, jag vet inte. Jag sa att det inte skulle bli nån bebis idag, men dom var så säkra. Konstigt.
/E

söndag, januari 07, 2007

Kämpa

Hej.

Igår åt jag middag med ett härligt gäng tjejer hos Linda. Vegetariskt, rödvin och god efterrätt. Vi berörde många ämnen under kvällen och det är underbart med människor som tänker! Sara sov på bäddsoffan och sedan pratade vi världsproblem hela morgonen. Typ, hur kommer det sig att människan kan lägga enorma pengar på rymdforskning, men så lite pengar på att forska fram ett HIVvaccin? Varför handlar allting om pengar och egen vinning!?


Det finns människor som klarar de allra hårdaste påfrestningar, överlever de mest extrema olyckorna och kämpar för sitt liv! Han som sågade av sin arm vid armbågen när han fastnat under ett stenblock, människor som överlever dygn utan mat och kämpar med brutna ben i glasiärer och överlever. Det är otroligt vad människan är kapabel till.
Hur kommer det sig då att vissa människor ger upp? Att energin och orken inte finns kvar? Att det enda alternativet är att göra slut på lidandet? Varför klarar inte den människan kampen?


/E

fredag, januari 05, 2007

Den här drogen.

Igen.

Jag har hört sedan högstadiet att hasch inte är farligt.. Detta grundat på att man inte kan ta en överdos. Och det kan man ju med alla andra droger och alkohol (människor drar då mer än gärna slutsatsen att alkohol är farligare än hasch). Sant, man kan inte ta en överdos, men det gör inte drogen ofarlig. Varför förknippas farlig med dödlig?

farlig farligt farliga adj.

som innebär fara; riskabel, äventyrlig

Jag orkar inte ge mig in i debatten igen, så snälla säg inte emot mig. Jag kan säga att ingenting kan ändra min ståndpunkt. Framför allt inte nu. Hasch förstör människors psyke. Hasch kan förstöra deras liv, deras förmåga att hantera vardagen, känslor och humör. Hasch kan förstöra relationer och kan framkalla missförstånd och paranoia. Jag har sett det. Flera gånger.

Du dör inte av att hoppa från 13 våningen heller. Du dör av att du landar. Hårt.
/E

ältande

Ok. Jag har blivit blogg-galen.

Det är bra en sån här gång att ha ett storkok köttfärssås i frysen. Vuxenpoäng. Nu är det nog så att jag förlorar alla poängen genom att inte kunna plugga effektivt, inte motivera mig, inte ens orka vara social. Hela gänget äter middag och några går ut på krogen. Och här sitter jag i mitt gröna plyschmys och grottar. Vet inte om det är så att jag behöver det, eller om jag är osunt folkskygg. Jag vet att man mår bättre av att orka sig ut. Engagera sig. Göra något. Men energin saknas och jag drar mig tillbaka. Typiskt mig. Jag skulle föredra en vän i min soffa och en bra film.. framför många, iofs härliga vänner, på krogen ikväll.


pust. Satt iaf 3h med tentaplugg idag. Alltid något.
/E

Grodor i grädden

Trodde inte att jag skulle orka skriva, men det verkar som att jag verkligen behöver. Alla har sina sätt.

Är det inte konstigt att när man är glad så ser man inte botten, och kan heller aldrig tänka sig att en dag når man botten igen.. Och när man är nere så ser man inte ytan, och kan aldrig tänka sig att man når upp dit igen. Men det gör man va? Hur enormt ledsen man än är. (men inte alla, slår det mig). Fick ett sms av en vän igår. Hon berättade om två grodor som ramlade ner i en kopp grädde. Den ene grodan drunknade. Den andra simmade och simmade. Tillslut blev grädden tjock och han kunde kämpa sig upp.

Fick iallafall middagssällskap igår. Det var trevligt att tänka på någonting annat. Ikväll vet jag inte vad som står i planeringen. Ingen utgång iallafall.
/E

torsdag, januari 04, 2007

Gaspar

Jag tror fortfarande inte att det är sant. Pratade med Nelly idag. Ringde och berättade för Petra. Skrev ett mail till Rick i Sydafrika. Det hela är obegripligt och har inte sjunkit in. Då och då slår det mig: Gaspar kommer aldrig mer att ringa mig. Jag kommer aldrig mer att höra hans Engelska i mitt öra, missförstå det han säger, svära på portogisiska och höra honom skratta. Det är svårt att vara så långt borta när sånt här händer. Det är svårt att veta hur man ska hantera det. Jag önskar att jag kunde vara med dom som kände honom som jag. Dom från The Fishes. Jag har förstått att saker och ting inte slutade bra där. Att allting var infekterat. Men ändå, han behövdes på The Fishes. Hans galenskap. Trots att jag varit enormt arg på honom för allt han gjorde, alla felsteg han tog, allt som han var för, och jag emot så har jag bra minnen av honom. Nej, han var aldrig var lycklig eller hel. Stackars lilla Gaspar. Är detta vad som händer när människor inte kan hantera det svåra i livet?
Jag säger som Petra: Gaspar kommer alltid att vara levande. Fler som han kan omöjligt finnas på den här jorden.

Gaspar, vad har du gjort!
/E


Den som nu vågar påstå att hasch inte är en farlig drog som förstör människors liv ska jag personligen skälla ut efter noter. med bevis.

onsdag, januari 03, 2007

Gaspar








Livet är inte rättvist. Det har vi lärt oss hundratals gånger. Jag fick ett sms från Nelly som jag jobbade med i England. Hon skrev att Gaspar tog livet av sig på julaftonskvällen. Gaspar, Crazy Chef som jag jobbade med och var på sjuka äventyr med. Jag vet att han aldrig var lycklig. Och jag är så glad att jag svarade i telefonen när han ringde mig den 21a. Han sa att han skulle ringa mig på Nyårsafton, eller att jag kunde ringa honom. Då var han död för länge sedan. Gaspar ställde till med både skratt och tårar i England. Jag var ändå honom nära. Vi lagade mycket god mat efter jobbet i den halväckliga lägenheten. Jag hjälpte honom rulla vårrullar i resturangköket på Alla Hjärtans Dag. Jag hällde upp många Guinness till honom när han stängt köket och målade smileys i skummet. Jag gjorde sjuka mängder te, cappuchinos och starka espresson. Han lärde mig spela biljard. Jag glömmer aldrig hans ständiga: Mama says Gaspar's the devil. Hans dialekt och halvdåliga Engelska. Inte heller hans shotts som vi gjorde på vodka och hårda karameller i ugnen.
Han var så ledsen när vi åkte. Han vägrade prata med mig. Jag fick en liten guldkedja som var hans. Han ville aldrig vara med på kort. Men jag lyckades fånga honom två gånger. Tack för det.

Jag fick en Nalle av honom som sitter på min hylla hemma i Lungre. Jag kommer att sakna hans telefonsamtal.. Fast han alltid sa Sorry Emilie, for take it your time.
Och nu har han tagit Sin Tid.

/E

Om man ändå slapp diska...

Tillbaka i Linköping. Det känns ok trots att jag är den enda på hela gatan som är hemma tror jag. Knäppt. Det är nytt år. Datorn fugerar. Plugget är igång igen. Tenta den 85, 16e och 17e. Stress har aldrig resulterat i nått mvg för mig. Inte för att jag kan få nått annat än U eller G, men ni fattar. Jag jobbar inte särskilt bra under stress.
Basgruppsträffen hade större engagemang än någon av oss väntat. Sedan blev det lunch på Coffeehouse med ett skönt gäng. Sånt behövs förstår jag, annars överlever man inte.. (klart man gör men...).

Jag har iaf mer energi ikväll än väntat. Satt några timmar med HBM på biblioteket. Har skrivit en sammanfattning av mina tankar under terminen eller nått sånt klyschigt. Nu ska jag sätta igång med lite Omvårdnad.

Det blev ingen storhandling idag, trots att jag hade den ambitionen. En promenad till hemköp, massor av färska grönsaker och en mango till plugg-godis. Går alltid där ifrån rätt nöjd över att jag inte köpte godis, men ångrar mig när jag kommer hem. Haha. När jag väl är i affären vill jag inte ha ju! Ekonomiskt iaf.

/E

tisdag, januari 02, 2007

Hejdå Lungre

Goddag.
Om några timmar åker jag mot Linköping. Jobbigt med lång tågresa med byte och väntan både i Sundsvall och Stockholm. Kommer fram sent ikväll och hoppas på att det går en buss. Annars taxi. Cykeln var jag klok nog att låsa fast utanför lägenheten den här gången.

Känns lite sådär att åka tillbaka. Jag har nog varit rätt avslappnad här hemma ändå. Trots att plugget hänger över mig. Det får bli timmar av plugg på tåget. Och virkning. Jag är rädd för vardagen i Linköping. Tungtrampade cyklar, långa dagar, tråkig mat, tomma kvällar, stress och tentaångest. Jag vet inte om jag är mer energifylld nu efter lite "ledighet". Tycker lite synd om min familj som mest sett en trött och deppig Emilie. Jag älskar dom och det vet dom.


Tack för att jag fick se lite snö.
/E

måndag, januari 01, 2007

Första dagen 2007

Nyårsaftonen var trevlig. Vi fick vuxenpoäng med vår trerättersmiddag hos Towa och kalasade lite innan vi åkte till rödön. Där var det mer drag än väntat och jag hade riktigt kul! Det måste vara så att det finns många fina människor. Det är härligt. Det konstiga var att jag träffade en kille som tydligen bor granne med mig i Linköping. VA!? Världen är minimal.
Jag slänger väl upp nån bild eller två när jag kommer till Linköping.

2007 alltså. Jag känner mig inte ny och förändrad. Allt blir vad man gör det till och jag glömde totalt bort nyårslöftena. Är det därför tro? Det snöade iallafall inatt och hela dagen. Det är så där tyst ute och allt känns dämpat. Ljuddämpat. Om nån timma ska jag träffa Fia och Sarah för en bit mat. Imorgon bär det ju av till Linköping (eller Limpan, som Sara säger) igen.. Så det gäller att ta vara på tiden.


Åh vad jag tycker om att träffa människor som tänker längre än näsan!
/E

söndag, december 31, 2006

Den sista dagen 2006

Nyåraftonsmorgon..eller dag snarare. Det här med att kliva upp tidigt verkar gå lite sådär. Nåja. Jag ska plugga cellens uppbyggnad och funktion i några timmar innan jag beger mig till Towatok och förbereder all mat. Fyllda champinjoner, mozarella med rödlök och tomat och pannacotta. Jag tror på en guldkväll. Man får, som Towa sa inte ha så höga förväntningar bara för att det är nyårsafton. Man behöver inte vara lika lycklig som man är en timma en vanlig kväll precis hela kvällen!

Inatt drömde jag att jag var med på min egen operation. Jag kom in och sa "är jag sövd eller bara bedövad". Sköterskan tittade bara på mig och log lite konstigt. Sedan nöp dom mig i låret (På det ställe jag tagit bort ett stort födelsemärke förut) och frågade om jag kände något. Dom började skära och det kom mycket blod. Sedan sydde dom ihop igen. Ganska fult och konstigt.



Jag antar att det jag menar med tidigare inlägg är.. Hur kan människan vara så säker på att hon är den största?
/E

lördag, december 30, 2006

Inför Nyår

2/dag börjar bli standard.


Inatt sov jag illa igen. Vaknade och svor som en galning. Helt sjukt nu när jag tänker efter. Var så arg för att jag inte kunde sova bra. Sängen var liten, täcket fel, foten brann mot elementet osv... Runt sextiden tänkte jag att snart får jag äntligen kliva upp! Men ändå sov jag till elva. När jag kom ut i köket och tittade på klockan sa jag högt för mig själv; Emilie, Du är värdelös! Helt galet. Hoppas på skönare sömn inatt.


Vad mer. Jag och Towa gjorde pannacotta till nyårsefterrätt idag. Efter timmar av exprimenterande ville den stelna och nu är den riktigt fin! Tar väl några bilder imorgon och slänger upp. Emil fick strumpor i nyårspresent.. Det behövdes då de han har skulle fungera som fiskenät. Haha :)
/E