Oxford

Hej
Marcus i idol gjorde bra i från sig ikväll. Den låten som han gjorde är rent av fantastiskt bra. Den berör mig och jag tänker på England. Jag vet inte varför, men jag blir lite ledsen eller illa till mods ibland när jag tänker tillbaka på den tiden. Kanske beror det på att ingenting någonsin kan bli i närheten av så som det var då. Kanske för att jag troligen aldrig kommer att träffa de människorna igen. Iaf inte alla tillsammans som det team vi var. Oxford kommer kanske inte att ge mig samma känsla. Inte ens puben ser ut nu som den gjorde. Heltäckningsmattorna som luktade The Fishes, de dova färgerna och möblerna av ett old England. Hur vi vek servetter, skar citroner och bröd och gjorde oss beredda på en riktigt bra dag/kväll. Att se kockarna tillaga maten på ett sånt proffsigt sätt var härligt! Vinprovningar och menyprovningar. Jag är enormt glad och tacksam för att jag kom dit. För att jag hamnade på ett ställe där de var mån om personalen och såg till att vi blev tränade. Det är trots allt ändå med ett leende jag tänker tillbaka på hur det kändes när allt flöt på, när restaurangen var full och vi hade benkoll på läget. Men jag tänker också på hur påfrestande det var och på pressen dom la på oss. Det var nog det som gjorde att vi växte. Växte ihop där i lägenheten ovanför puben. Det är konstigt hur en doft kan framkalla så många minnen.


Helt oväntat att jag skulle skriva om England. Men det var skönt. Träning idag också. Energi igen. Hösten är fin som vanligt och nu börjar det spraka i löven.
/E