torsdag, januari 11, 2007

Plugg och Kärringar

Jag har varit enormt produktiv idag och pluggat riktigt bra på biblioteket från halv 9 till 18. BRA GJORT!

I övrigt vill jag inte vara svensk längre. Det är fan pinsamt! Kassörskan på hemköp sa att "dom där" är så oförstående.. och menade då utbytesstudenten före mig i kön. Han pratade inte svenska , men halvknacklig engelska och hon pratade totalt värdelös engelska, ändå väntar hon sig att han ska förstå vad hon säger när hon pratar svenska. Undrar hur hon skulle känna sig i hans land där ingen förstår hennes språk. Och jag, svensk som jag är sa inte ett ord! Men ändå har jag mage att skriva en blogg och prata om händelsen. Återigen, Pinsamt! och typiskt svenskt.
Hennes ilska säger mer om henne än om "dom där".

Det snöar i Linköping.
/E

onsdag, januari 10, 2007

Pinsamt!

Vad är det för värld vi lever i!? Barn som försöker hänga en sjuårig pojke, familjer som lever gömda, en flicka dör i anorexi för att läkaren inte tyckte att det var akut.. I Sverige & Norge 2007. Är det någonting att vara stolta över? Fan heller.
Det är helt obegripligt för mig hur folk kan bygga vapen för sjuka, hysteriska, bisarra summor.. men inte hjälpa människor som är i stort behov av hjälp. Jag blir förbannad. Vad ska dom göra sen? Sitta där på sina vapen och veta att om det blir krig så vinner dom, att dom är mäktigast av alla länder? Men grattis då. Vi lever väl ändå i samma värld och påverkas väl allihopa?

Jo. Jag är nog lite arg. Skitvärld.






Nu har jag till den 16e och 17e att koncentrera mig på de två tentor som är kvar. Inga föreläsningar. Inga basgruppsträffar. Det måste bli bra.
Gröt.
Kasta inte pärlor åt svinen.
/E

tisdag, januari 09, 2007

Efter tentan

Tentan kan ha gått bra. Tack och lov! Äntligen! Jag kände mig lite lättare när jag cyklade från skolan igår. Åkte förbi Indiska och belönade mig med lite rea. Sedan åt jag god mat och spelade alfapet med några från klassen. Riktigt skönt att göra någonting annat. Promenad hem eftersom vi missade sista bussen, det var skönt ändå.

Idag blev det ett utbrott på datorn som lever sitt eget liv och sedan en tur på stan. Hade sett fram emot shopping, men det blev inte så hysteriskt. Köpte bra "riktigt" shampo som kostade skjortan (man får det när man nästan aldrig klipper sig) och en billig hårspray. Det är väl så att materiella ting inte kan förändra någonting just nu. Såg massor av fina grejor men hade helt enkelt ingen lust.

Igår blev jag månadsgivare till IM och alltså inte världsförälder till UNICEF. Jag resonerade så att små organisationer måste vara bättre och kräver mindre pengar till administration och sådant. Sedan hjäler IM människor till självhjälp och alltså självständighet. De hjälper t.ex. kvinnor att starta upp egna projekt såsom syatelje och skördsamarbete.
Över allt i Linköping står det personer från IM och försöker prata med människor för att få dom att ge en slant. Man ser ofta hur folk undviker dom och går snabbt förbi. Jag gick fram till en av killarna och bad honom berätta. Han såg så förvånad och glad ut, men tabbade bort allt han skulle säga och pennan. Det kanske inte händer så ofta. Det var kul att göra honom glad också. Så skönt att det finns medmänniskor sa han. Jag tycker att har man pengar så man klarar sig så bör man skänka en slant till välgörenhet. Det finns inga bra ursäkter egentligen.


Det är skönt att komma ut och göra saker. Jag erkänner det, trots att jag verkar ha ett stort behov av ensamhet... då jag tenderar att gräva ner mig iofs. Har ingen glöd eller energi egentligen, men jag vet ju att den kommer och känner mig ändå lite mer hoppfull än för en vecka sedan. Såklart. Jag är ledsen och det är tungt, men Gaspar måste vara på en bättre plats nu. "I just hope he makes it to heaven and that God have mercy on his sole."

/E

måndag, januari 08, 2007

Tenta idag.

Jag sprang i rydskogen igår. Tror att det var ilska som drev mig runt hela varvet. För jag är arg, kors i taket. Arg på hela situationen, på skolan, tentorna, Gaspar, mig själv.... Jag saknar någonting bra att hänga upp vardagen på. Jag inser att jag verkligen behöver ett pepptalk i mitt huvud inför dagens tenta. Ett mantra om att jag fixar det. För jag vet inte hur jag ska överleva ett till Underkänt, ännu en omtenta. Jag fixar det!

Trodde att Julia skulle komma igår.. Men hon kommer tidigt imorgon bitti. Lite sällskap sen iaf.


Jag drömde att jag skulle föda barn inatt. Vad betyder det? Jag gick runt med en enorm mage och alla var så säkra på att jag skulle föda fast jag inte haft en enda värk. Alla tog ändå på sig kläderna och tod ledigt från sina jobb. Också stod vi ute och väntade. På vad? Ja, jag vet inte. Jag sa att det inte skulle bli nån bebis idag, men dom var så säkra. Konstigt.
/E

söndag, januari 07, 2007

Kämpa

Hej.

Igår åt jag middag med ett härligt gäng tjejer hos Linda. Vegetariskt, rödvin och god efterrätt. Vi berörde många ämnen under kvällen och det är underbart med människor som tänker! Sara sov på bäddsoffan och sedan pratade vi världsproblem hela morgonen. Typ, hur kommer det sig att människan kan lägga enorma pengar på rymdforskning, men så lite pengar på att forska fram ett HIVvaccin? Varför handlar allting om pengar och egen vinning!?


Det finns människor som klarar de allra hårdaste påfrestningar, överlever de mest extrema olyckorna och kämpar för sitt liv! Han som sågade av sin arm vid armbågen när han fastnat under ett stenblock, människor som överlever dygn utan mat och kämpar med brutna ben i glasiärer och överlever. Det är otroligt vad människan är kapabel till.
Hur kommer det sig då att vissa människor ger upp? Att energin och orken inte finns kvar? Att det enda alternativet är att göra slut på lidandet? Varför klarar inte den människan kampen?


/E

fredag, januari 05, 2007

Den här drogen.

Igen.

Jag har hört sedan högstadiet att hasch inte är farligt.. Detta grundat på att man inte kan ta en överdos. Och det kan man ju med alla andra droger och alkohol (människor drar då mer än gärna slutsatsen att alkohol är farligare än hasch). Sant, man kan inte ta en överdos, men det gör inte drogen ofarlig. Varför förknippas farlig med dödlig?

farlig farligt farliga adj.

som innebär fara; riskabel, äventyrlig

Jag orkar inte ge mig in i debatten igen, så snälla säg inte emot mig. Jag kan säga att ingenting kan ändra min ståndpunkt. Framför allt inte nu. Hasch förstör människors psyke. Hasch kan förstöra deras liv, deras förmåga att hantera vardagen, känslor och humör. Hasch kan förstöra relationer och kan framkalla missförstånd och paranoia. Jag har sett det. Flera gånger.

Du dör inte av att hoppa från 13 våningen heller. Du dör av att du landar. Hårt.
/E

ältande

Ok. Jag har blivit blogg-galen.

Det är bra en sån här gång att ha ett storkok köttfärssås i frysen. Vuxenpoäng. Nu är det nog så att jag förlorar alla poängen genom att inte kunna plugga effektivt, inte motivera mig, inte ens orka vara social. Hela gänget äter middag och några går ut på krogen. Och här sitter jag i mitt gröna plyschmys och grottar. Vet inte om det är så att jag behöver det, eller om jag är osunt folkskygg. Jag vet att man mår bättre av att orka sig ut. Engagera sig. Göra något. Men energin saknas och jag drar mig tillbaka. Typiskt mig. Jag skulle föredra en vän i min soffa och en bra film.. framför många, iofs härliga vänner, på krogen ikväll.


pust. Satt iaf 3h med tentaplugg idag. Alltid något.
/E

Grodor i grädden

Trodde inte att jag skulle orka skriva, men det verkar som att jag verkligen behöver. Alla har sina sätt.

Är det inte konstigt att när man är glad så ser man inte botten, och kan heller aldrig tänka sig att en dag når man botten igen.. Och när man är nere så ser man inte ytan, och kan aldrig tänka sig att man når upp dit igen. Men det gör man va? Hur enormt ledsen man än är. (men inte alla, slår det mig). Fick ett sms av en vän igår. Hon berättade om två grodor som ramlade ner i en kopp grädde. Den ene grodan drunknade. Den andra simmade och simmade. Tillslut blev grädden tjock och han kunde kämpa sig upp.

Fick iallafall middagssällskap igår. Det var trevligt att tänka på någonting annat. Ikväll vet jag inte vad som står i planeringen. Ingen utgång iallafall.
/E

torsdag, januari 04, 2007

Gaspar

Jag tror fortfarande inte att det är sant. Pratade med Nelly idag. Ringde och berättade för Petra. Skrev ett mail till Rick i Sydafrika. Det hela är obegripligt och har inte sjunkit in. Då och då slår det mig: Gaspar kommer aldrig mer att ringa mig. Jag kommer aldrig mer att höra hans Engelska i mitt öra, missförstå det han säger, svära på portogisiska och höra honom skratta. Det är svårt att vara så långt borta när sånt här händer. Det är svårt att veta hur man ska hantera det. Jag önskar att jag kunde vara med dom som kände honom som jag. Dom från The Fishes. Jag har förstått att saker och ting inte slutade bra där. Att allting var infekterat. Men ändå, han behövdes på The Fishes. Hans galenskap. Trots att jag varit enormt arg på honom för allt han gjorde, alla felsteg han tog, allt som han var för, och jag emot så har jag bra minnen av honom. Nej, han var aldrig var lycklig eller hel. Stackars lilla Gaspar. Är detta vad som händer när människor inte kan hantera det svåra i livet?
Jag säger som Petra: Gaspar kommer alltid att vara levande. Fler som han kan omöjligt finnas på den här jorden.

Gaspar, vad har du gjort!
/E


Den som nu vågar påstå att hasch inte är en farlig drog som förstör människors liv ska jag personligen skälla ut efter noter. med bevis.

onsdag, januari 03, 2007

Gaspar








Livet är inte rättvist. Det har vi lärt oss hundratals gånger. Jag fick ett sms från Nelly som jag jobbade med i England. Hon skrev att Gaspar tog livet av sig på julaftonskvällen. Gaspar, Crazy Chef som jag jobbade med och var på sjuka äventyr med. Jag vet att han aldrig var lycklig. Och jag är så glad att jag svarade i telefonen när han ringde mig den 21a. Han sa att han skulle ringa mig på Nyårsafton, eller att jag kunde ringa honom. Då var han död för länge sedan. Gaspar ställde till med både skratt och tårar i England. Jag var ändå honom nära. Vi lagade mycket god mat efter jobbet i den halväckliga lägenheten. Jag hjälpte honom rulla vårrullar i resturangköket på Alla Hjärtans Dag. Jag hällde upp många Guinness till honom när han stängt köket och målade smileys i skummet. Jag gjorde sjuka mängder te, cappuchinos och starka espresson. Han lärde mig spela biljard. Jag glömmer aldrig hans ständiga: Mama says Gaspar's the devil. Hans dialekt och halvdåliga Engelska. Inte heller hans shotts som vi gjorde på vodka och hårda karameller i ugnen.
Han var så ledsen när vi åkte. Han vägrade prata med mig. Jag fick en liten guldkedja som var hans. Han ville aldrig vara med på kort. Men jag lyckades fånga honom två gånger. Tack för det.

Jag fick en Nalle av honom som sitter på min hylla hemma i Lungre. Jag kommer att sakna hans telefonsamtal.. Fast han alltid sa Sorry Emilie, for take it your time.
Och nu har han tagit Sin Tid.

/E

Om man ändå slapp diska...

Tillbaka i Linköping. Det känns ok trots att jag är den enda på hela gatan som är hemma tror jag. Knäppt. Det är nytt år. Datorn fugerar. Plugget är igång igen. Tenta den 85, 16e och 17e. Stress har aldrig resulterat i nått mvg för mig. Inte för att jag kan få nått annat än U eller G, men ni fattar. Jag jobbar inte särskilt bra under stress.
Basgruppsträffen hade större engagemang än någon av oss väntat. Sedan blev det lunch på Coffeehouse med ett skönt gäng. Sånt behövs förstår jag, annars överlever man inte.. (klart man gör men...).

Jag har iaf mer energi ikväll än väntat. Satt några timmar med HBM på biblioteket. Har skrivit en sammanfattning av mina tankar under terminen eller nått sånt klyschigt. Nu ska jag sätta igång med lite Omvårdnad.

Det blev ingen storhandling idag, trots att jag hade den ambitionen. En promenad till hemköp, massor av färska grönsaker och en mango till plugg-godis. Går alltid där ifrån rätt nöjd över att jag inte köpte godis, men ångrar mig när jag kommer hem. Haha. När jag väl är i affären vill jag inte ha ju! Ekonomiskt iaf.

/E

tisdag, januari 02, 2007

Hejdå Lungre

Goddag.
Om några timmar åker jag mot Linköping. Jobbigt med lång tågresa med byte och väntan både i Sundsvall och Stockholm. Kommer fram sent ikväll och hoppas på att det går en buss. Annars taxi. Cykeln var jag klok nog att låsa fast utanför lägenheten den här gången.

Känns lite sådär att åka tillbaka. Jag har nog varit rätt avslappnad här hemma ändå. Trots att plugget hänger över mig. Det får bli timmar av plugg på tåget. Och virkning. Jag är rädd för vardagen i Linköping. Tungtrampade cyklar, långa dagar, tråkig mat, tomma kvällar, stress och tentaångest. Jag vet inte om jag är mer energifylld nu efter lite "ledighet". Tycker lite synd om min familj som mest sett en trött och deppig Emilie. Jag älskar dom och det vet dom.


Tack för att jag fick se lite snö.
/E

måndag, januari 01, 2007

Första dagen 2007

Nyårsaftonen var trevlig. Vi fick vuxenpoäng med vår trerättersmiddag hos Towa och kalasade lite innan vi åkte till rödön. Där var det mer drag än väntat och jag hade riktigt kul! Det måste vara så att det finns många fina människor. Det är härligt. Det konstiga var att jag träffade en kille som tydligen bor granne med mig i Linköping. VA!? Världen är minimal.
Jag slänger väl upp nån bild eller två när jag kommer till Linköping.

2007 alltså. Jag känner mig inte ny och förändrad. Allt blir vad man gör det till och jag glömde totalt bort nyårslöftena. Är det därför tro? Det snöade iallafall inatt och hela dagen. Det är så där tyst ute och allt känns dämpat. Ljuddämpat. Om nån timma ska jag träffa Fia och Sarah för en bit mat. Imorgon bär det ju av till Linköping (eller Limpan, som Sara säger) igen.. Så det gäller att ta vara på tiden.


Åh vad jag tycker om att träffa människor som tänker längre än näsan!
/E

söndag, december 31, 2006

Den sista dagen 2006

Nyåraftonsmorgon..eller dag snarare. Det här med att kliva upp tidigt verkar gå lite sådär. Nåja. Jag ska plugga cellens uppbyggnad och funktion i några timmar innan jag beger mig till Towatok och förbereder all mat. Fyllda champinjoner, mozarella med rödlök och tomat och pannacotta. Jag tror på en guldkväll. Man får, som Towa sa inte ha så höga förväntningar bara för att det är nyårsafton. Man behöver inte vara lika lycklig som man är en timma en vanlig kväll precis hela kvällen!

Inatt drömde jag att jag var med på min egen operation. Jag kom in och sa "är jag sövd eller bara bedövad". Sköterskan tittade bara på mig och log lite konstigt. Sedan nöp dom mig i låret (På det ställe jag tagit bort ett stort födelsemärke förut) och frågade om jag kände något. Dom började skära och det kom mycket blod. Sedan sydde dom ihop igen. Ganska fult och konstigt.



Jag antar att det jag menar med tidigare inlägg är.. Hur kan människan vara så säker på att hon är den största?
/E

lördag, december 30, 2006

Inför Nyår

2/dag börjar bli standard.


Inatt sov jag illa igen. Vaknade och svor som en galning. Helt sjukt nu när jag tänker efter. Var så arg för att jag inte kunde sova bra. Sängen var liten, täcket fel, foten brann mot elementet osv... Runt sextiden tänkte jag att snart får jag äntligen kliva upp! Men ändå sov jag till elva. När jag kom ut i köket och tittade på klockan sa jag högt för mig själv; Emilie, Du är värdelös! Helt galet. Hoppas på skönare sömn inatt.


Vad mer. Jag och Towa gjorde pannacotta till nyårsefterrätt idag. Efter timmar av exprimenterande ville den stelna och nu är den riktigt fin! Tar väl några bilder imorgon och slänger upp. Emil fick strumpor i nyårspresent.. Det behövdes då de han har skulle fungera som fiskenät. Haha :)
/E

Dödsstraff

Jag är emot. Starkt emot. Även när det gäller Saddam Hussein, brutala mördare, våldtäktsmän osv osv. Detta för att människan inte ska styra över liv och död. Det ligger inte i våra händer. (Kanske inte heller i någon Guds händer, vem vet. Men inte i våra. Kalla det slumpen. Om ni vill) Det är inte vårt ansvar att bedöma vem som får leva och vem som ska dö.
Lika så är jag emot dödshjälp. Människor är så rädda för döden och för lidande. Som om lidande inte får vara en del av livet. Döden har sällan varit vacker. Få människor dör i en doft av rosor och med ett stort leende på läpparna (Jag tror absolut att många dör lyckliga, det handlar inte om det). Vi har blivit så rädda för det som är fult, det som gör oss svaga, det vi inte kan rå över själva. Varför kan vi inte bara få dö precis som människan alltid har dött?
I vissa länder finns regler som säger att patienten får dödshjälp om sjukdomstillståndet bedöms leda till döden inom sex månader. Vi tänjer ständigt på gränserna. Om vi inte tål smärta, hur långt är vi beredda att gå?
Det är ju också någon som ska utföra saken. Om det så är att ge patienten sprutan i handen, eller om det är att injicera innehållet. Samma sak, det är någon som ska utföra dödsstraffet.. och sedan gå hem till sin familj. Kan man leva med någonting sådant?

Angående Saddam.. Är det inte ett hårdare straff att tillbringa resten av sitt liv i fängelse? Detta dödsstraff lär inte bringa någon större ro i Irak, om man ska tro Jan Hjärpe. "Risken finns att han blir martyr, inte bara i Irak utan i delar av arabvärlden. Han är en förebild för många, bland andra för vissa radikala palestinska grupperingar."


/E

fredag, december 29, 2006

Kaffeshot?

Ja.. ni förstår kanske hur road jag är när jag skriver två bloggar per dag.

Träffade Josefin och Petra idag för en fika och några varv på stan. Trevligt återseende. Köpte ett senapsgult skärp och en enormt söt grå jackkavajkofta... typ. Det fick jag göra fast jag är student!

Sen ringde pappa och sa att jag behövde plugga.. Som om jag inte redan visste. Så jag kokade kaffe för nån timma sedan och satt mig med anatomiboken (ca 500s ren fakta blä). Kaffet smakade skit, som vanligt.. Tur då att jag köpte te idag (Japanskt Lime och Kaktus/Apelsin).. och synd att man inte blir pigg och effektiv av te. Funderar allvarligt på att shotta kaffe... Det kanske gör susen (är det mindre äckligt att shotta det kallt?). Vi får se hur det hela artar sig och hur länge jag vill vara uppe.
Imorgon gör jag och Towa pannacotta med limetäcke till nyårsaftonen. Hoppas att vi får till det.

I övrigt känner jag mig totalt uttömd på energi och lust, och jag har ingenting att skylla på. Mörk choklad kunde inte lösa problemet.. Den som annars brukar ge mig en kick. Så jag vet inte.
/E

Straffplugg

Jag sov osunt länge inatt. Gick och la mig vid 9, halv 10 för att jag inte hade något bättre för mig. Frös en stund och somnade för att sova tungt och..jobbigt hela natten. Idag känns det trögt att andas. Skrev ett ett email till Rick i Sydafrika och tänkte på varmare länder, bättre tider.


Inget plugg har det blivit på två dagar heller. Kanske får ta en sväng i natt. Lära mig dricka kaffe och plugga utan att ögonen faller ihop. Det vore ett bra straff för att jag saknar självdisciplin.
Inte många dagar kvar.. snart bär det av till Linköping igen.
/E

torsdag, december 28, 2006

fiskeförbud

En dag på stan. Fikade med Fia, Sarah +pojkvän och Sarahs syster. Sedan blev det god middag på Pera med Petra och Julia. Rött te på News och hemfärd. Klockan är bara barnet ändå. Ensam hemma i lungre nu. Resten är i hälsingland och Systra Mi är i Bispgården.


Ibland får man ge sig själv Fiskeförbud i vissa vatten. Ältningsförbud på vissa områden.
/E

Hemtenta

Jag har precis mailat in min hemtenta i Omvårdnat 1. Skönt att bli av med den rackarn! Nu hoppas vi bara att den är godkänd (om inte så blir jag förtvivlad), att min muntliga del blir godkänt och att jag lyckas bedöma en av mina medstudenter på ett bra sätt. Jag undrar: VARFÖR kan terminsansvariga inte välja ett sätt att tentera på? Och inte både skriftligt, muntligt och dessutom med en bedömning på någon annans arbete? Skriv en tenta, prata, rita, reflektera, utvärdera, bedöm och röda trådar åt alla håll. Jag blir galen. Man vet att man suttit för länge i Word då man trycker Ctrl S efter varje stycke.
Jag tänker att mitt tal och skrivspråk är bra, men inser att jag är lite väl hård mot mig själv när jag blir arg och tänker ner mig själv då att jag inte kan formulera en vettig mening klockan halv två på natten... och med pappa över axeln, som är det Svenska språkets Gud är mitt missnöje kanske inte så konstigt. Jag har bra anlag iaf ;P Och sämre kan det aldrig bli.


Trevlig kväll och god mat med Towa och Emil. Bra paus från tentan. Satt på biblioteket några timmar på eftermiddagen och läste diverse faktiskt intressanta böcker om vårdetik och människosyn. Kanske skriver jag en tänkvärd blogg i ämnet någon dag. Men inte nu.

Jag tänker, alltså är jag. Och jag kan inte förstå hur människor kan gå genom livet utan att tänka, ifrågasätta, vända och vrida. Under julhelgen hade jag en hel del intressanta samtal med pappa. Bland annat om israel-palestina konflikten, kommunism och religon. Vi pratade också om "genomsnittsmannen". En tanke (TANKE, ingen teori eller fakta. Så inga påhopp tack) är att han dricker för mycket, tänker för lite och tror kanske att han besitter alla svar. Han kanske inte vågar fråga sig de stora frågorna om livet. De frågor som egentligen inte har något faktiskt svar. Han har inga medel att ta tag i ovissheten med. Därav drickandet. Meningen med detta är inte att män ska bli arga. Detta handlar inte om kvinnor vs. män. Det finns många kvinnor som också saknar medel att ta tag i dessa frågor med. (Den frågan kommer nämligen alltid då man väljer att generallisera könen. Men ni kvinnor då!!? Därför ger jag fullaste utrymme för tänkande män och jag vet att det finns många!). Uppfostras inte mannen till att tänka på samma sätt som kvinnan? Eller kanske pratar kvinnor mer om sina tankar än män, rent generellt? Detta kanske inte är en genusfråga, men det finns alltid ett genusperspektiv som är värt att belysa. Särskilt för en genusfetisht som jag. Hur som helst. Det kanske helt enkelt handlar om att vissa människor inte har samma benägenhet att fundera som andra. De kanske inte vill, orkar eller tycker att det är särskilt viktigt.

Men herregud vad jag målar ut.
Sluta nu!
/E



Jag undrar.. finns det något sätt att lägga till ljudklipp i bloggen? Någon som vet?