Ni skulle sett min graciösa cykelvurpa i morse! Det var bara en tidsfråga innan det skulle hända. Jag skulle cykla upp på trottoarkanten och parkera cykeln utanför skolan. Aningens okoncentrerad var jag nog. Varje gång jag cyklar upp för kanten, som är ganska hög, tänker jag att detta kommer gå åt pipan en dag. Så idag, när alla stod och låste sina cyklar eller kom inrullandes, så glider mitt däck på kanten och jag får med en härligt litet rop ner i marken. Inget blod, inga skrubbsår, men alldeles säkert en uppmärksammad entré. :P Jag skrattade mest och några kursare kom till undsättning. Helt otroligt, och säkert inte första gången.
Idag har vi haft storgruppsmöte och vår eminenta basgrupp har hunnit långt. Vi skrev ett utkast idag på vår fältstudie om Fetma bland barn i Mjölby. Så ska vi fixa lite grejor för ett seminarium på fredag.. Utvärderingar hit och dit. Det är konstigt hur man verkligen tänker på hur man uppfattas när man träffar nya människor (varför känns det som att jag skrivit det tidigare?). Igår blev jag rädd att jag inte uppfattas som Ödmjuk, det är nämligen ett av de ord jag skulle beskriva mig själv med. Och en av de egenskaper en sjuksköterska bör ha.
Pust
/E
En blogg mest om att vara mamma. Men också om att vara kvinna, människa och sjuksköterska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar