lördag, september 23, 2006

Jag Blir Ledsen!

Det påstås ofta att cannabis inte är farligare än tobak (har inte hittat någon pålitlig källa som bevisar eller motbevisar detta). Och visst kan det vara så, men tobak är inte en inkörsport till tyngre droger. Det är mitt starkaste argument. Både tobak och cannabis kan vara beroendeframkallande. Alkohol jämförs också gärna med cannabis och påstås vara mer eller lika farligt. Ingen pålitlig forskning verkar ha gjorts på detta heller. Båda substanser kan under långvarigt bruk ge beroende, inre kroppsliga skador (mage, nervsystem, hjärta), försämrat korttidsminne, hjärnskador och andra sjukdomar. Cannabis kan också ge psykiska besvär såsom ångest, panik, deprission och vanföreställningar under ruset. Ämnet THC som finns i cannabis har en förmåga att lagras i fettceller i upp till fyra veckor. När personen anstränger sig fysiskt, bränner fett, kan han/hon få ett nytt rus. En flaska vin förbränner kroppen på 8-10 h.
Alkohol kan vi köpa lagligt efter en viss ålder. Det står på flaskan hur många procent alkohol som drycken innehåller. Många drycker är godast med trevligt sällskap och god mat. Precis som med alkohol reagerar olika människor på olika sätt när de använder cannabis. Det är beroende på sinnesstämning, mängd och styrka. Och kanske är det så att vi inte kan veta hur vi reagerar första gången vi dricker alkohol, precis som att vi inte vet hur vi reagerar när vi röker, eller på annat sätt brukar cannabis.
Ofta kommer det värdelösa argumentet man kan inte vara emot något man aldrig har prövat. Det är så genomdumt att det inte ens är värt att kommentera. Jag är emot cannabis, rasism, våld, (all kriminalitet egentligen) samt utvik och skönhetsoperationer i viss mån, men jag har inte vikt ut mig, opererat mig, misshandlat någon eller varit rasist för det.


Och varför jag skriver det här vet jag inte. Kanske för att få ordning på mina tankar. Komma fram till någonting bra. Förändra någon. Förstärka mina argument. Ingen aning. Kalla mig moraltant om ni vill. Försök omvända mig om ni vill. Jag står för varje ord. Jag får en djup känsla av obehag och panik när människor jag tycker om talar gott om droger.


Idag är det en typisk söndag, fast det är lördag. Det enda icke-typiska är att farbror Pierre fyller 30. Grattis!!
Jag sov oroligt. Det är nog så att jag vänder och vrider mig hela natten. Alla nätter. Det är fint väder. Jag har städat och fixat. Damm, var kommer det ifrån? Igår var jag hemma och slappade. Pizza och Idol med Julia.

/E

Inga kommentarer: