Tro och Svenska Kyrkan.

Eftersom min pappa håller på att utbilda sig till präst får jag ofta frågan Men är ni jättereligiösa? Religiös låter mest som ett skällsord i mina öron och svaret är ofta Nej. De flesta i familjen vet inte om de tror och isf vad de tror. Några av oss kanske inte tror alls. Jag vet inte vad jag tror, men på någonting tror jag. Jag är inte ateist (appropå det så ser jag ateism som en tro eftersom det är en lika stark övertygelse som kristendomen). Men nej, vi ber inte bordsbön innan vi äter eller någonting sådant. Vi går heller inte i kyrkan varje söndag trots att pappa håller i många gudstjänster. Tyvärr kan jag tycka, för det är trevligt och han är duktig.

Idag är ca 80% av Sveriges befolkning medlemmar i Svenska Kyrkan. Nu för tiden (från 1996) blir man medlem genom dopet. Innan blev man medlem automatiskt. Många, rekordmånga tydligen, lämnar Svenska Kyrkan idag. Kanske beror det på beloppet i deklarationspapperna som visar hur mycket pengar man betalar i kyrkskatt per år (ca 1,19% tror jag). Kanske beror det på att man inte tror och inte utnyttjar det man betalar för. Trots att man inte är medlem så betalar man begravningsavgivt. Detta är ungefär vad det kostar att gräva en grop och sänka ner en kista eller så, och gräva igen. Man betalar inte för någon cermoni. Det handlar om att respektera den dödes val. Om de anhöriga av olika anledningar vill ha en cermoni för den avlidna får de betala för den. Om två personer som inte är medlemmar i kyrkan vill döpa ett barn (varför dom skulle vilja det om dom inte är med.. men) så får dom det. Kyrkan nekar aldrig ett barn. Man får däremot ingen vigsel om man, mot förmodan, skulle vilja ha ett kyrkligt bröllop "inför Gud och i denna församlings närvaro" trots att man inte tror. Helt enkelt, det man inte betalar för får man inte.

Jag ser kyrkan som viktig. Enligt en del undersökningar tror bara 16% sv det Svenska folket. Om alla som inte tror går ur, så är det väl tveksamt om kyrkan kan överleva? Stor del av vår kultur och vår historia är uppbyggd kring kyrkan. Det är kyrkan som tycker ut i krissituationer av olika slag. Det är präster som meddelar dig om en nära anhörig gått bort i en olycka eller sådant. Detta oavsett om du är medlem eller inte. Svenska Kyrkan gör också arbete i andra länder samt samlar in pengar för olika ändamål. Kyrkan hjälper människor i olika situationer, oavsett om du är med eller inte, om du tror eller inte. Kanske behöver jag aldrig den hjälpen, men någon annan kanske gör det. För den människan kanske det är mest naturligt att söka sig till kyrkan och inte till en psykolog eller en hjälporganisation.


Neje. Detta är inte tänkt som ett värvningstal eller någonting åt det hållet. Jag respekterar varje människas val i detta. Jag vill bara skriva hur jag tänker.
/E