I arv

Några av mina släktingar är väldigt oroliga och nervösa av sig. Speciellt när man ska resa någonstans, eller köra mycket bil. Jag kommer att bli precis så. Redan visar jag tydliga tendenser. Som när Calle kom hem en timma sent från sitt nattjobb och jag hade gått i bitar, ringt hans jobb och kutat runt hela huset med gråten i halsen. Inatt försökte jag ringa honom i två timmar eller så, skickade sms och var i upplösningstillstånd eftersom han aldrig svarade. När jag hade målat upp alla tänkbara skräckscenarion svarade han. Han hade haft telefonen på ljudlöst. Värre än så var det inte.

Myskvällen hos Towa igår var lyckad. Te, fryst frukt, lite godis och en dålig film. Vi hörde Timbuktu från stortorget och jag är glad att jag inte var där, trots min fina regnkappa.

Nu vill jag inte skriva mer. Inte ett ord.
/E