lördag, juni 17, 2006

Ironi, förlåt mig.

Det jobbiga med att jobba är att det aldrig tar slut! Ständigt nya arbetsdagar och få lediga dagar. Stress och krångel. Tre helger på rad. Hua. Men som sagt jag är ju ung och pigg.

Pappa sa Vad fin du är i håret, vad har du gjort? Jag svarade Inte tvättat det på två dar.. Pappa gjorde tummen upp och sa Snyggt, ibland är det enkelt!

Nu känns det sådär långt till något att se fram emot igen. Jag bara jobbar. Känns det som. Var är det som jag ska hänga upp vardagen på? Just nu hänger den på jobbet. Hua. Jag får lust att radera vart enda nummer i telefonboken för att jag får en sån känsla av att vara för intensiv. Och DET, mina vänner, är farliga grejor. Man får inte vara efterhängsen, men inte heller slö. Hitta en balans där så gör ni det bra. Ok. Jag är liiiite sarkastisk i eftermiddag. Slut på det.


-
Igår dog en kvinna som jag har jobbat med en del. Hon var alldeles för ung och strålande för att dö. Det är orättvist och jag är chockad.
-


/E

1 kommentar:

Unknown sa...

Ibland undrar jag om inte du och jag borde byta jobb.

Midsommarbönen på fredag t.ex. Vill du prova?

kram,
Pappa