Utflykt!

Jag och Ester packade kaffe, potatis- och ärtpure', mango- och bananmos,  köpte en kanelbuller och gick ut i skogen. Härliga höst med sommarvärme!

Fem månader av livet. Swisch!

 Det här bilden togs för nästan exakt fem månader sedan. E var 53 cm lång, 3900g, ihopknycklad, sömnig, skrynklig och röd. Jag var matt i pälsen, lycklig, känslosam och såg ut att ha hennes tvilling kvar.

Idag, fem månader senare är hon 66 cm lång, 7300g, pigg, vaken, glad och nyfiken. 

Jag är lycklig, lugn och ser ut att ha blivit av med tvillingen.

Fantastiskt.

/E

Ojni,

här var det verkligen bloggtorka!

Låter meddela att vi lyckats med tajmingen kring babysimmet med sömn, mat och omklädning så att E nu gillar't. Härligt! Låter även meddela att det är höst och marken är full av kastanjer som kan läggas i diverse fickor. Jag har köpt höstboots, höstshorts och höststrumpbyxor.

I övrigt så vaknar vi ofta upp med en man utanför fönstret eller på balkongen. Våra fönster målas om utvändigt.

/E

Dopfamiljen

Ja såhär såg vi ut :). Ester i mössa innan doppet, och med napp första minuterna av ceremonin. C i nykostymen, och jag i - äsch, den gamla trasan som jag köpte i England för, WOW 6-7 år sen!?

Imorse var jag inte människa efter att jag och Ester spenderat tidigtidig morgon i vardagsrummet. Hon med trött glädje, jag med uppgiven frustration. Nu efter regnpromenad, babysång, umgänge med andra mammor och slutligen 1,5 timmar själv på Maxi (ja ensamhandling är faktiskt en lyx) så är jag i gängorna. Särskilt efter att lyckats söva dottern i sin egen säng - utan amning först!

Låt oss hoppas på stort tålamod inför natten, alltså sänggång nu bums! Inte för att vi har en exceptionellt krävande bebis, utan för att det är, och kanske ska vara, lite krävande att vara småbarnsmor kl 03. Då gäller det att påminna sig om hur härligt det är att vakna till ett stort leende, som vi har lyxen att göra nästan varje morgon. Ingen kan beskylla henne för ett uselt morgonhumör. Annat är det med mig ;)


I övrigt tänker vi på radhus, och har tittat på ett sådant som vi verkligen inte ska flytta till.
/E

Dopet

Vår älskade dotter är nu döpt och vi är så glada och tacksamma för den fina dagen. Hon var glad i kyrkan, gudfar läste ur Markusevangeliet, min syster sjöng en egenskriven sång och inte ett öga var torrt. Särskilt inte mitt. :)

Efter dopceremonin åt vi soppa och tårta tillsammans allihopa. Tack alla som kom och gjorde dagen till vad den blev, tack för all hjälp och alla fina presenter!

Idag ska vi vila, iallafall Esters om fick lite overload av alla människor. Hon är ännu inte van att stå i centrum :)
/E

Om jag var sådär lite crazy..

...så skulle jag nog köpa ett riktigt renoveringsprojekt tre mil från stan. Fina trägolv, kakelugnar i alla rum, walk-in-skafferi (strået vassare än dito garderob), men också ett mycket ologiskt kök, eller två egentligen. Ett bedrövligt badrum samt ett badrum utan vare sig golv, toalett eller någonting av det som definierar ett badrum utöver avlopp.

Ja ni hör ju.

Och eftersom inget vet ifall jag och C är händigt folk är det väl mest realistiskt att avstå, trots frestelsen att få skapa sin husdröm. Ingen vet ju heller ifall jag och C är sådana som klarar av att pendla tre mil till jobbet, skjutsa till dagis, uppfostra barn och samtidigt renovera.

Så till min stora förvåning är jag mer realist än sådär crazy att jag om tio år får va med i tidningen Lantliv.
/E

Om jag vann på lotto...

Man blir inte lycklig av pengar. Sägs det, men vad vet jag? Om jag vann mycket pengar skulle jag köpa hus. Och betala av studieskulder. Idag har jag hemnetknarkat med temat "om jag van på lotto", och alltså inte begränsat sökningen efter pris. Massor av bara-att-flytta-in-hus med mycket yta och stora kök. För miljonersmiljoner.

Igår var jag modstulen efter jag vet inte vilken husvisning i ordningen. Nu försöker jag istället hitta fördelar med radhus/kedjehus i takt med att jag trycker undan alla tankar på kakelugnar, knarrande trägolv och gjutjärnsspisar.

Må hända har jag en något romantiserad bild av knarrande trägolv och stor trädgård. Som om jag skulle bli lyckligare av en gräsmatta som kan krattas när Skrotan sover. "Kan krattas" blir ju snart "måste krattas".

Kanske är drömmen av hus bättre än verkligheten.
/E

Tax

Taxtyget blev en, Body. Min första sådan. Och Ja, den är sned i halsringningen. Men ändå! :)

Bevis

Testar en ny bloggapp och lägger ut bevis som stödjer föregående inlägg. Ett matbord jag tidigare skulle fnyst åt med kommentaren "gu va tråkigt med vitt! Vi kan hitta mycket finare på loppis".

Nu besöker vi sällan loppisar då de inte ofta rymmer en barnvagn samt sällan roar en spädis.


Notera att det nu finns två bildspel i högerspalten. Jag är så high tech! De innehåller båda bilder från bloggen, gamla och nyare. Kul!

Märklig förändring

Något mycket märkligt har hänt. En personlighetsförändring som förvånar mig själv. Inredningsmässigt är jag nog känd som en ganska plottrig person som gillar att omge sig med ting som endast ska tittas på. 50/60-tal och tantatteraljer. Jag brukar ha svårt att stänga in vackra saker i skåp och det första vi gjorde när vi flyttade in här var att plocka ner några skåpdörrar i köket för att visa våra fina koppar, skålar och annat fint.

Men nu plötsligt lockar det strama. Det minimalistiska. Det lugna och avskalade snarare än det pyntade ombonade och lite röriga. När ikeakatalogen ramlade ner i brevlådan för första gången i mitt vuxna liv blev jag helt till mig. Ikea imponerar verkligen på mig med sina påhittiga förvaringsalternativ. Jag blir helt nipprig av genialisk förvaring! Att använda höjden i ett rum, höja sängen och ha massor av lådor under. Att ha förvaring i sittpuffen till soffan, att ha lådor i vardagsrumsbordet! Att stoppa undan och göra sig av med grejor. Att sortera!

Jag vet inte när den här förändringen startade, men gissningsvis under graviditeten. Det var då den maniska sorteringen av våra skåp började, och jakten på den ultimata förvaringen. Strävan efter att allt ska finnas där man behöver det.

Men det stannar inte heller vid förvaringen. Jag har också ett litet pockande behov efter matchande kaffekoppar. Åtminstone några stycken så att alla kan få lika dana när vi bjuder på kaffe. I våra skåp är de matchande kopparna väldigt lätträknade så förändringen är radikal! Jag har också tänkt tanken att göra mig av med några blommor (!), att sätta böckerna i vita strama billyhyllor - helst vägghängda så golvytan ökas.

Det här är vansinnigt förvånande och nytt! Och idag ska vi till ikea. Men först måste jag sortera en låda i köket.

En annan möjligen ännu märkligare förändring som jag nästan skäms över att erkänna är att jag gärna vill ha en riktig strykbräda (har nu endast en minimal) så jag kan stå framför TVn och stryka linnehanddukar.
/E

ÅH vad bra vi har det!

Vilken härlig helg vi hade! Vi åkte till Kalmar för att umgås med delar av det fantastiska gäng jag gick universitetet med. Förra återträffen bar jag på en stor mage. Denna gång på en härlig liten människa! Ester visade sig verkligen från sin bästa sida och vi hade riktigt roligt med tävlingar och annat som värdparet ordnat.

Jag gick mest omkring och sa "ÅH vad bra vi har det". För det hade vi i en stuga som låg så vackert att man inte kunde låta bli sådana utrop. Vad kan vara mer avslappnande än kaffe och bullar på bryggan? Lunch ute i gräset, och då dessutom skippa laga den själv? :) Inte ljudet av en enda bil på flera timmar? Utedass och total tystnad?

Jag somnade nöjd och inte helt oväntat med drömmar om ett eget torp.

Åter i Linköping försökte vi oss på babysim för andra gången, vilket inte alls var populärt hos vår trötta Ester. Hela familjen sov istället i vad som kändes som flera timmar. Härlig söndag!
/E

Vinst och förlust

Bakluckeloppisen blev en flopp, mer eller mindre. Ösregn är inte det som sätter sprutt på försäljningen kan jag lova. Några själar kunde vi iallafall glädja med t.ex. prima gamla skinnkängor, en gammal digitalkamera, ett fult troll, en handmålad porslinstiger och några fula plåtburkar. Vi gjorde ett hörn på vårt bord för att locka damer med dålig smak. Det lyckades. I andra änden av bordet stod finsakerna. Fulhörnan sålde bäst. Vi drog in runt 300 spänn, blev genomblöta och skickade resten av våra ickeönskade ägodelar i myrornas container. Det är iallfall löjligt tillfredställande att rensa och jag har fått blodad tand.

Tradera går däremot bort då jag märkt att det är mer möda än vinst. Ändå lockas jag av tanken att göra fina annonser, sälja som guld och sen slå in fina paket. Men nej, jag får hålla mig.

Idag tvättar vi, eller mest jag. Ester sover. Himlen är hög, rönnbären tunga och hösten är på ingång.
/E

Du liv

Härliga liv! Detta trots att vår starka tjej är snorig som få och lät som en slemmig stackars gubbe inatt. Hon sover visserligen mer, men jag har flera gånger använt snorsugen inatt. Ja, snorsugen, ni läste rätt. Tack och lov för den uppfinningen! Pigg och glad är hon, snoret till trots. Vi har invigt sittvagnen då hon är mer intresserad av att se saker än att ligga skönt. Vi tog en liten höstig promenad vid ån tills jag var så kaffesugen och huvudvärkig att vi fick gå hem.

I övrigt har jag beställt massor av tyger på nätet, thank god för nätshopping! (Ni vet ju hur jag känner inför barnvagnssläpande på stan - bara jobbigt och inget blir gjort). Nu har jag alltså syprojekt i hela skallen och väntar bara på sista leveransen. Hör på det här bara: Brunt trikåtyg med vita taxar på! Det kan inte blir bättre! Även svamptyg och uggletyg!  HURRA!

Ikväll står jag, C och lilla E på bakluckeloppis och säljer allt vi äger men inte vill ha. Kom och köp!
/E

Disktrasan

Igår var hela familjen på babysim, Vi tyckte att det var fantastiskt och var alla lika trötta efteråt. Idag har jag och E varit på babysång med några andra mammor och barn. Ska erkännas att vi fikade lite också. Det gör vi väl alltid, vilket kanske visar sig när vi slutar amma...

Ikväll känner jag mig lite som en urvriden disktrasa med en lätt stank av mjölk. Så jag lämnade lillan hemma med C och tog cykeln på ett ärende. Jag var nog inte borta mer än 20 minuter, och det gör väl inte underverk för en disktrasa - men ändå! Att-gära-listan växer sig längre och tiden blir kortare. Att sänka ribban är lättare sagt än gjort..

/E

Genus.

Utan att jag märkt det pågår en ilsken debatt (ett alldeles för moget ord för en diskussion med så låg, och tyvärr väldigt personlig, nivå) i mammabloggvärlden angående könsroller. Ena sidan menar att flickor "i benmärgen" är intresserade av dockor och att pojkar "i benmärgen" är intresserade av snabba bilar, andra menar att barnen väljer leksaker och lekar utifrån vilken feedback de får av vuxenvärlden. Alltså, de kommer att leka med det som är mest socialt accepterat.

Jag tror att utebliven feedback är lika med negativ sådan. Ignorerar man barnet som leker med rosa förkläde så kommer det snart att trycka att det är tråkigt och välja något som det får positiv feedback för. Försöker man styra om barnets intresse till snabba bilar, så kommer det snart att intressera sig för bilarna för då är mamma/pappa med och uppmuntrar.

Jag är också fullkomligt övertygad om att detta börjar oerhört tidigt. Redan under spädbarnstiden. Det finns ingenting "i benmärgen" på ett barn som styr intresset för bilar/dockor. Det är jag övertygad om. Jag är också övertygad om att barn läser oss blixtsnabbt och att denna feedback därför inte behöver vara verbal, ett ansiktsuttryck, en blick, ett uteblivet leende är tillräckligt.

För att citera "Vi säger ju ofta att flickorna är söta i sina klänningar, men vi försöker också att säga att pojkarna har tuffa byxor!". Som om det vore något bra att fortsätta understryka hur söta flickor är och hur tuffa pojkar är. Nej, jag vill att både flickor och pojkar ska få vara söta, tuffa, modiga, snabba, fina, glada och arga. Ni fattar. Ni vet vad jag tycker.

En lättsam bok i ämnet för de som har barn i sin närhet. Gör't!

/E

Peppar peppar...

Nu har vardagen infunnit sig efter semestern och jag känner mig åter i gängorna efter att ha varit ur dessa några dagar i semester-vardag-skarven. Tösabiten vår verkar ha kommit in i lite bättre sovrutiner dagtid nu när dagarna är lite lugnare (pepparpeppar!). Jag vågar ännu inte uttala mig om hennes nattsömn... Men dessa timmar hon sover dagtid är guld värda för oss båda. Pigg och glad mamma som hinner pyssla om sig själv, sy och dricka en kopp i godan ro.Och pigg och glad bebis!

Idag har vi peppat för babysim genom att titta på simlokalerna, köpt simbyxor och fått information som Ester tyckte va så trist att hon slocknade mot mitt bröst.

Noterar att några löv fallit från träden, men deppar inte ihop för det. Höstmode, höstpromenad, höstfika och höstlek är bara härligt!
/E

Föräldraskapet. Igen.

Det är härligt, roligt och svårt att vara mamma. Idag har jag träffat några andra mammor för att ha det trevligt och prata om just det. Det svåra och det härliga. Det svåra i att försöka köra bil säkert med en skrikande bebis. Det svåra i sömnbrist. Det svåra i att sluta amma och börja jobba. Det svåra i att tappa minnet, håret och ibland humöret. Det svåra i att känna oro. Det svåra med det stora ansvaret.

Men också om det roliga och härliga. Det härliga i barnens skratt, jollrer och leenden. Det roliga i att se små och stora framsteg. Det härliga i att sluta amma och det roliga i att ge riktig mat. Det roliga i att bada ihop. Det roliga i att börja babysim - hela familjen! Det roliga i att tappa håret, minnet och ibland humöret. Det roliga och det härliga som kommer med ansvar.


Innan jag fick barn tänkte jag ofta att jag nog inte ska säga så mycket om barnuppfostran. Inte säga, eller ens tänka "jag ska aldrig göra så...". Det gjorde jag nog ändå, men jag hade faktiskt ingen aning om hur det är. Och ännu vet jag ju inte hur det är att stå med en skrikande unge på ICA och i det läget låta bli att muta med godis - som om den striden är den viktigaste. Jag önskar att jag "aldrig ska...", men vad vet man? Och mutar man med godis en gång så tror väl alla vittnen i butiken (ja, man har ögonen på sig som mamma) att det är regeln, och inte undantaget. Det finns så många regler, så många officiella "rätt" och "fel", men återigen - det finns väl inget facit?





Nog om det. Låt oss hoppas på en god natts sömn.
/E

Linnet

Jag och Ester har haft några fina dagar i Bollnäs med vår vän och heders"tant". Vi besökte Växbo Lin åt fantastisk regnbågslax och satte sprätt på en del av besparingarna, vilket inte alls känns så hemskt när det handlar om något så fint som linne! :) Jag köpte ett badlakan i detta fantastiska material och kan knappt bärga mig tills jag får svepa in mig i det efter duschen. Först ska det dock fållas och tvättas. Jag har ikväll på knappa timman sytt en liten väska av en stuvbit i detta härliga material!


En fruktansvärd bilresa (åtminstone halva) hem och en lugn helg med mannen i våra liv. Nu väntar vardagen bakom kröken och denna vecka är proppad med aktiviteter som kan göra vilken förälder som helst både trött och glad.

På bilden: Jag och Ester vid den gamla linberedningen. Förtjusande.
/E

Om väntan

En av de sista bilderna på magen

För snart ett år sedan märkte vi att vi väntade barn. När jag läser min dagbok från förra året så inleds varje dag med "Jag är SÅ trött!", och bara några dagar senare förstod vi varför.

Nu är hon här och det är ju helt otroligt när man tänker på det! Tänk att det var den här lilla skrutten som låg där inne och sprattlade i nio månader! Att det var hennes vassa små hälar vi kände genom min spända mage. Att det var just hon som hickade så hela magen guppade och att det är hennes rörelser i magen vi filmat.

Och tänk att det är hon som tjuter av glädje och ler stort när vi leker rymdskepp! Hon som nyss var i magen! Och hon som ska börja upptäcka världen med oss, och vi med henne.

Jag får svindel! Jag är så glad!
/E

För hösten

Igår sydde jag en vändbar liten omlottjacka i manchester och äppelmönstrat bomullstyg. Och ett par matchande byxor. Åh så nöjd jag blev! Nu är vi redo för hösten :)


I övrigt lider vi viss sömnbrist för första gången sedan hon föddes. Uppenbarligen befinner hon sig i en intensiv period och vaknar sådär varannan timma...

 .. Vi hoppas att det går över snart.
/E