I Linköping

Sitter nu i lägenheten med brun betsfärg på fingrarna. Jag och Julia har betsat min Ivar bokhylla. Ännu ett ikeafynd. Men den är nog den enda riktiga möbeln från ikea. Vilken genialisk kedja det är! :)

Resan ner gick bra. Några tårar i ögonen när jag lämnade lungre och huset som stod där med min lekstuga på gården. Några fler tårar när jag kramade min kära mamma hejdå ute på gården i vackra hälsingland. Sedan bar det av. Lång resa, men trevlig. Jag, pappa och syster körde fel på alla möjliga ställen. Tillslut kom vi fram. Lägenheten är fin och ljus. Att den är på blott 57 kvm gör ingenting. Vår fina röda plyschsoffa står fint och tigerlampan till står allt! (bilder senare) :) Pappa hjälpte mig att komma i ordning. En slagborr är jag glad om jag slipper använda själv (WOW är det första gången jag vill ha hjälp utan att lära mig själv??). Man kan nämligen inte hålla för öronen när man håller i borren, kanske ni kan räkta ut. Det var skönt att ha någon som hjälpte till. Och fina syster som kom tio meter bakom oss på ikea, oftast bärandes på något "pappaaa.. du.. den här var jättefin!!" Dom fick sova i bäddsoffan och idag åkte dom hem. Några tårar. Systra mi tycker att det är jobbigt, det gör ont. Men vi kommer ju alltid att vara systrar även om vi inte bor under samma tak. Eller i samma stad. 70 mil känns långt, men det är längre till England.


Nu återstår bara kaoset av hitta, folkbokföra, anmäla, betala, ordna, upprop, nolling... men där börjar det roliga!
Kick-ass sjuksköterska, det är inställningen!
/E