Lilla gumman och sjuksköterskan.

Temat Att arbeta med Människor återkommer i mina tankar, och därmed i bloggen. Det är svårt att hålla humöret och tålamodet igång när stressen är total, lunchvagnen kommer, patienterna ringer, skrivs ut, skrivs in och ska ha insulin - samtidigt.
Särskilt om man dessutom står i klyftan mellan dagens sjukvård och den äldre (mest vårdsökande) generationens syn på sjukvård. Att behöva vara "lilla gumman" och sjuksköterska samtidigt och se ständig service till patienter som faktiskt kan själva, men lägger sig i våra händer och slutar försöka. Då är det svårt att se ut som 17 år och med myndig stämma förklara för en 73 årig man, med hela livet bakom sig, att om man slutar försöka så är förmågan förlorad för gott. Då står jag där med mitt blonda hår, min ljusa stämma och förklarar hur muskler förtvinar i sängläge, medan patienten framför mig kallar mig lill-pigan.

Ofta vill jag mörka min ålder, ha läkarrock, färga håret och sminka rynkor - allt för pondus och förtroende.
/E